med anledning av skr. 2004/05:47 Migration och asylpolitik

Motion 2004/05:Sf13 av Sven Brus m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en mer human och rättssäker asyl- och flyktingpolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka asylsökande barns rättigheter bl.a. avseende rätten att höras, tillgången till auktoriserad tolk, kortare handläggningstider och beslut som utgår från barnets bästa.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändringar i mottagandet av ensamkommande flyktingbarn, i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de asylsökande barn som är apatiska eller svårt traumatiserade inte skall utvisas från Sverige.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att flyktingbegreppet bör vidgas till att omfatta personer som riskerar förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om situationen för kristna konvertiter från Iran.

En mer human och rättssäker asyl- och flyktingpolitik

Kritiken mot den svenska flyktingpolitiken växer sig allt starkare. Trots att den socialdemokratiska regeringen envetet försäkrat att allt står väl till och att politik och praxis är oförändrat human talar dess eget agerande och omvärldens vittnesmål ett annat språk. Exemplen på okänsliga beslut och traumatiska avvisningar återkommer med en skrämmande regelbundenhet. FN:s kommitté mot tortyr har uttalat kritik mot Sverige i nio fall där avvisning skett. Att praxis i asylärenden blivit mera restriktiv bekräftas idag av såväl svenska flyktingorganisationer som migrationsmyndigheter. Detta har tydligt framkommit bland annat under arbetet i den statliga utredning som gjort en översyn av utlänningslagen och som särskilt sett på hur barns flyktingärenden behandlas. Så sent som i somras utsattes svensk asylpolitik dessutom för mycket allvarlig kritik från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

Den socialdemokratiska regeringen säger sig vilja göra asylprocessen effektiv och rättssäker. Under föregående år duggade förslagen tätt om att lägga ansvaret på personalen på flygbolag och rederier att agera som asylprövare, sänka dagersättningen till asylsökande, avskaffa möjligheten till ny ansökan, avskaffa bostadsersättningen för eget boende m.m. Dock saknades det initiativ från den socialdemokratiska regeringens sida som riksdagen enhälligt krävde redan på hösten 2001, nämligen att lägga ned Utlänningsnämnden och överföra flyktingärendena till förvaltningsdomstolar. Allt för att uppnå en rättssäker process som innefattar muntlig handläggning och ett tvåpartsförfarande. Kring denna grundläggande flyktingpolitiska fråga rådde det, ända fram till september 2004, osäkerhet om regeringens verkliga ambitioner.

Det fortsatta lappandet och lagandet på en trasig flyktingpolitik drabbar främst utsatta människor, barn och vuxna. Men bristen på konsekvens och helhetssyn hotar också den folkliga legitimitet som är en av flyktingpolitikens viktiga förutsättningar. Främlingsfientliga krafter ligger alltid på lur och måste motverkas. Det sker bäst genom ett konsekvent, humant och rättssäkert flyktingmottagande. På detta väntar inte bara Europarådets kommissionär utan också många i vårt land som vill känna delaktighet i och stolthet över den förda politiken.

Stärkta rättigheter för de asylsökande barnen

För ett barn innebär det ofta stora psykiska påfrestningar att genomgå en asylprocess. Traumatiska minnen blandas med saknad av släkt och vänner i hemlandet, total ovisshet inför framtiden och en otrygg situation för familjen. Den utsatthet som asylsökande barn befinner sig i kräver att såväl deras rättigheter som deras behov och intressen särskilt uppmärksammas i asylprocessen. Att så inte alltid är fallet är uppenbart idag. Det är en verklighet med orimligt långa handläggningstider, icke-auktoriserade tolkar, barn som försvinner från flyktingförläggningar, barn som inte hörs och vars motiv ifrågasätts vid självmordsförsök. Många avslagsbeslut utgår inte heller från barnets bästa. Kristdemokraterna kräver att barn som flyr till Europa skall behandlas med respekt och ses som individer med egna rättigheter. Låt fler frivilligorganisationer komma in, korta handläggningstiderna, ha auktoriserade tolkar, ta uttalanden från psykologer på allvar. Barnets bästa skall utan undantag komma först i utlänningsärenden. Flyktingbarnen skall inte behöva möta en cynisk vuxenvärld där behovet av en reglerad invandring går före barnets bästa.

Ansvarsfrågan för de ensamkommande flyktingbarnen - fortfarande olöst efter drygt tre år

De barn och unga som kommer till Sverige utan legal vårdnadshavare befinner sig i en mycket utsatt situation [.] Mottagandet av dessa barn är en prioriterad fråga för regeringen och ett förändringsarbete har inletts. (Sid 14 i skrivelse 2004/05:47)

Det har nu gått drygt tre år sedan bristerna i mottagandet av ensamkommande flyktingbarn uppmärksammades, särskilt frågan om att barn försvinner från förläggningar. Den socialdemokratiska regeringens beskrivning av frågan om mottagandet av ensamkommande barn som "prioriterad" är därför inte bara anmärkningsvärd utan direkt stötande. Frågan har snarare skjutits upp och förhalats trots stark kritik och många konkreta förslag. Våren 2002 krävde riksdagen att regeringen snarast skulle återkomma med förslag avseende ansvaret för de ensamkommande barnen. Inget hände. Migrationsverket och Socialstyrelsen presenterade i juni 2002 en rapport med olika förslag till åtgärder. Förslaget låg under lång tid hos ansvarigt statsråd som sedermera avfärdade det som alltför dyrt. Efter att den socialdemokratiska regeringen satt en annan prislapp på de ensamkommande flyktingbarnens trygghet än på svenska barns har inget annat hänt i frågan än att den bereds i Regeringskansliet. I juli 2004 utsattes Sverige till och med för mycket allvarlig kritik från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter när det gäller det ohållbara med de ensamkommande asylsökande barnens situation.

Trots att det uppenbarligen finns förslag till olika lösningar, trots riksdagens tillkännagivande, Barnombudsmannens krav och Europarådets starka kritik har ingen lösning presenterats. Kristdemokraterna anser att Migrationsverket endast skall ha ansvar för att utreda ensamkommande barns asylskäl. Vi stöder förslaget som förts fram av Barnombudsmannen om att ensamkommande barn skall få en företrädare utsedd inom 24 timmar efter ankomst. Denna person skall få en form av vårdnadsansvar för barnet. Idag tilldelas visserligen ensamma flyktingbarn en god man men detta sker långt efter barnets ankomst. Den gode mannen har även i dagsläget mycket begränsat ansvar och få befogenheter.

Kristdemokraterna anser att socialtjänsten bör ha det entydiga ansvaret för de ensamkommande barnen redan vid ankomsten och bör ges möjlighet till särskild kompetensutveckling härför. Barnen måste få bästa möjliga omhändertagande i form av boende och särskilt stöd. På ett mycket tidigt stadium bör socialtjänsten ta ställning till om barnet bör ges en familjehemsplacering. Ett familjehem skulle till exempel knappast dröja med att anmäla ett försvinnande. Fler familjehem med beredskap att ta hand om flyktingbarn bör rekryteras och utbildas.

I Kristdemokraternas motion 2003/04:Sf403 förs ovanstående krav fram och i Socialförsäkringsutskottets betänkande 2003/04:SfU2 anslöt sig ytterligare fem partier till förslagen i denna motion. Kristdemokraterna kräver att den socialdemokratiska regeringen snarast återkommer med förslag till ändring av dagens mottagande av asylsökande barn.

Låt de starkt traumatiserade barnen stanna!

Det senaste året har minst ett hundra barn från asylsökande familjer tagits in på barnpsykiatriska kliniker. Barn som slutat äta och dricka och måste sondmatas för att överleva. Deras verklighet är så fruktansvärd att de avskärmat sig från den och blivit onåbara. Vårdande läkare har funnit tidiga psykiatriska och somatiska störningar hos dessa barn vilket inte kan förvåna någon när man ser till deras upplevelser. Vilket barn kan bevittna hur mamman våldtas och närstående misshandlas och dödas utan att självt drabbas av svåra störningar? Bilderna av dessa apatiska barn har väckt en våg av sympati hos svenska folket men också en storm av upprördhet över det man ser som politikers och myndigheters okänslighet.

Den folkliga upprördheten har slutligen fått den socialdemokratiska regeringen att vidta i varje fall en åtgärd. En s.k. nationell samordnare har tillsatts och fått ett tvåårigt uppdrag att utreda orsakerna till det som av den psykiatriska expertisen kallas "depressiv devitalisering". Samordnaren skall också föreslååtgärder mot detta förhållande. Samordnaren säger sig redan ha konstaterat att det apatiska tillståndet hos barn i asylsökande familjer bara kan återfinnas i Sverige och att det uppstått de senaste åren. Ansvarigt statsråd har hänvisat till de utdragna asylprocesserna som orsak. Bakgrunden till dessa tidiga analyser är ytterst grumlig och i grunden ointressant i det akuta tillstånd som nu råder.

Jämförelsen med andra länder och grundlig belysning av orsakssammanhangen måste få anstå till förmån för akuta insatser för barn i omedelbar livsfara. Därför räcker det inte att det ansvariga statsrådet Barbro Holmberg hänvisar till resultatet av den nationella samordnarens tvååriga uppdrag. Nu krävs omedelbara och extraordinära åtgärder. Det handlar bokstavligen om liv eller död för hundratals barn som finns i Sverige. Kristdemokraterna anser att de apatiska och svårt traumatiserade barnen inte skall utvisas från Sverige.

Stärk skyddet för personer som riskerar förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning

Personer som enligt utlänningslagen inte definieras som flyktingar men ändåär skyddsbehövande kan få uppehållstillstånd i Sverige. Skyddsbehövande är enligt Utlänningslagen t.ex. en person som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse i sitt hemland. Vid en bedömning av om man har skyddsbehov ingår det att se till den sökandes egna berättelser och upplevelser. Därutöver behöver man ha kunskap om dennes hemland, hur lagstiftningen ser ut och hur situationen i praktiken är i hemlandet. Kritik har riktats mot såväl lagstiftningen som kunskapen hos invandringsmyndigheterna om homosexuella. Dessutom har beslutsunderlaget om situationen i hemländerna för kvinnor och/eller homosexuella visat sig bristfällig.

Kristdemokraterna har i flera år motionerat om en översyn av lagstiftningen för att stärka skyddet för personer som riskerar förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning. Den som erkänts som flykting har en i flera avseenden förmånligare ställning än den som beviljats skydd med stöd av andra bestämmelser i utlänningslagen. Samtidigt måste även kompetensen förstärkas vid invandringsmyndigheterna och beslutsunderlaget om situationen i hemländerna för kvinnor och homosexuella ses över. Regeringens långsamma beredning av frågan är mycket anmärkningsvärd.

Utredningen Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse (SOU 2004:31) har presenterat sitt betänkande i vilket man föreslår författningsändringar så att förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning inryms i flyktingbegreppet. Vi välkomnar detta förslag och uppmanar regeringen att återkomma med en proposition. Kristdemokraterna anser även att frågan om förbättrade beslutsunderlag och förstärkt kompetens hos invandringsmyndigheterna bör behandlas i den ifrågavarande propositionen.

Kristna konvertiter

Enligt det islamiska rättssystemet sharia, som gäller i Iran, är konversion från islam till annan religion förbjuden. Brottet är belagt med dödsstraff. Fram till och med 1995 beviljades därför kristna konvertiter från Iran asyl i Sverige. Sedan 1996 ses dock inte längre konversion som grund för asyl. De två huvudsakliga argumenten för denna förändring är att så länge konversionen förblir en privat angelägenhet riskerar man inte att bli föremål för myndigheternas intresse samt att även om sharia-rätten officiellt stadgar dödsstraff för konversion har endast ett utdömts.

I ett regeringsbeslut från maj 1998 (reg. 85/98) uttalas följande med anledning av konversion: "Den i praktiken rådande situationen i Iran skiljer sig dock från det intryck dess gällande islamska rätt skapar. Detta gäller till exempel förhållningssättet mot konvertiter som erfarenhetsmässigt inte blivit utsatta för rättsliga ingripanden enligt sharia-rätten när de återvänt till Iran."

Islam genomsyrar det iranska samhället vilket innebär att religionen präglar arbetslivet, det sociala livet och familjelivet. Var och en som inte deltar i den offentliga bönen noteras och löper risk att rapporteras till myndigheterna. Medborgarna kontrolleras av islamiska kontrollanter som har rätt att stoppa människor på gatan och förhöra dem. Vid ansökan till skolor, universitet, armén och vid anställningar i statliga verk måste man uppge sin religiösa tillhörighet. Att behålla sin kristna tro blir då en fråga om ständig rädsla för upptäckt. Rapporter från bland annat UNHCR visar att konvertiter "försvinner" och sannolikt dödas. Ser man till den totala bilden där repression, förtryck och mord utövas mot oliktänkande på alla nivåer i samhället kan avsaknaden av offentliga avrättningar av konvertiter inte rimligen sägas bevisa en existerande rättstrygghet för den som konverterar.

I en interpellation har ansvarig minister besvarat frågan om iranska konvertiter med att man följer utvecklingen från dag till dag. Att det vägledande beslutet från 1998 ligger till grund för många ställningstaganden från Utlänningsnämnden visar att man inte alls följer utvecklingen dag för dag. Det finns mycket som tyder på att den situation som rådde 1998 inte i något avseende har förbättrats för konvertiter. Det har snarare gått i motsatt riktning. Det är ytterst allvarligt när den socialdemokratiska regeringen hävdar att besluten avseende kristna konvertiters skyddsbehov utgår från den aktuella situationen och synen på konvertiter i Iran, samtidigt som invandringsmyndigheterna åberopar ett sex år gammalt vägledande beslut. Kristdemokraterna kräver att landinformationen och praxis avseende kristna konvertiter från Iran omedelbart ses över.

Sverige behöver arbetskraft för att trygga välfärden

Vi anser att invandring i grunden är en stor tillgång för vårt land, givet att förutsättningarna som skapas för att ta till vara möjligheter för mänsklig utveckling och ökat välstånd är tillräckligt goda. Det finns starka skäl - både ekonomiska och mänskliga - att skapa regler som möjliggör vidgad arbetskraftsinvandring till Sverige. I en globaliserad värld är det naturligt att människor kan röra sig över nationsgränser och bygga sig en ny framtid i ett annat land än födelselandet. Ett Sverige som öppnar för arbetskraftsinvandring ger människor denna möjlighet, samtidigt som arbetskraftsinvandring skulle göra Sveriges ekonomi mer dynamisk. Vårt land kommer att behöva fler som arbetar för att klara framtidens välfärd och tillväxt. I Sverige råder redan arbetskraftsbrist inom exempelvis sjukvård, skola och delar av det privata näringslivet samtidigt som en mycket stor andel människor är arbetslösa, sjukskrivna eller sjukpensionerade. Enligt Svenskt Näringsliv finns det företag som, trots konjunktursvackan, måste tacka nej till order därför att de inte kan hitta kvalificerad arbetskraft. En av fem arbetsplatser har svårt att hitta rätt kompetens. Med rätt nyckelperson på plats skulle företagen kunna tacka ja till mer arbete, öka sin produktion och därmed behöva anställa ytterligare medarbetare. Fördelarna med arbetskraftsinvandring skulle således bli att företagen fyller de vakanser som idag finns, företagen växer, fler företag etablerar sig i Sverige och fler betalar skatt. På så sätt skulle det uppstå arbetstillfällen för dem som idag är arbetslösa. Antalet svartjobb skulle även minska. Den ökade tillväxten som arbetskraftsinvandringen således skulle medföra innebär att mer resurser kan satsas på vård, skola och omsorg.

Sverige står även inför en framtida demografisk utmaning. En åldrande befolkning gör det svårare att finansiera den gemensamma välfärden. Den demografiska balansen skulle förbättras avsevärt genom arbetskraftsinvandring eftersom det i regel är unga och välutbildade som söker sig utomlands.

Det är vidare sannolikt att arbetskraftsinvandring, genom att den medför en ökad representation av människor med utländsk bakgrund på arbetsmarknaden, kan leda till förbättrad integration av de invandrare som redan lever i Sverige. I en bilaga till Långtidsutredningen 1 kan man läsa: "Fler med utländsk bakgrund på arbetsmarknaden som utgör goda exempel skulle kunna påverka dem som i dag är tveksamma till arbetstagare med utländsk bakgrund. Förbättrad integration på arbetsmarknaden skapar förutsättningar för integration i samhället i sin helhet".

En riksdagsmajoritet har gett regeringen i uppdrag att mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter låta utreda hur ett vidgat regelverk för arbetskraftsinvandring skall se ut. Vi kommer att följa detta arbete noggrant.

Stockholm den 21 januari 2005
Sven Brus (kd)
Inger Davidson (kd)	Chatrine Pålsson (kd)
Ulrik Lindgren (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Torsten Lindström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)	Dan Kihlström (kd)
Olle Sandahl (kd)

[1]	Migration och integration - om framtidens arbetsmarknad. Bilaga 4 till LU 2003/04, SOU 2004:73.