med anledning av skr. 2004/05:48 Regeringens handlingsprogram för minskad administration för företagen m.m.

Motion 2004/05:N9 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, kd, c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionens avsnitt 5.1 anförs om att kartlägga företagens alla kostnader för de offentliga regelverken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionens avsnitt 5.2 anförs om att företagens administrativa kostnader för regelverket skall minska med minst 10 % fram till 2006 och med minst 25 % fram till år 2010.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionens avsnitt 5.3 anförs om att inrätta ett oberoende offentligt organ med uppgift att granska alla förslag till nya och ändrade regler utifrån vilka konsekvenser de har för företagens regelbörda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionens avsnitt 5.4 anförs om regelförenkling på EU-nivå.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram skarpa förslag till regelförenklingar på de åtta områden som anges i motionens avsnitt 5.5.

1 Tiotusen småföretag fattas

Sverige har en stolt historia som industrination. En imponerande rad av storföretag har skapat förutsättningar för Sveriges modernisering och välstånd genom avancerade produkter och exportinkomster på tusentals miljarder kronor. De har även skapat arbeten åt hundratusentals svenskar under en lång tid.

Tyvärr är det länge sedan dessa storföretag skapade nya jobb i Sverige. De anställda i våra storföretag blir istället färre för varje år. Under de senaste tre åren har mellan 2 000 och 3 000 industriarbeten försvunnit varje månad. På tio år har svenska industriföretag flyttat minst 50 000 befintliga arbetstillfällen utomlands och förlagt ytterligare 200 000 nya arbeten i andra länder än Sverige.

Att vissa arbeten försvinner och att andra flyttar är naturligt. Men i en konkurrenskraftig ekonomi ersätts de arbeten och företag som försvinner av nya arbeten och nya företag. Detta sker tyvärr inte i Sverige i dag vilket är extra tragiskt med tanke på hur goda förutsättningar Sverige har. Vi har naturtillgångar och kvalificerad kompetens inom vetenskap och industri och vi har gott om välutbildade människor. Våra ekonomiska förutsättningar är så bra att vår BNP egentligen borde ha varit 20 procent - eller 500 miljarder kronor - högre än den faktiskt är, enligt en aktuell studie från World Economic Forum.

Huvudförklaringen till att den svenska ekonomin utvecklats dåligt under en lång tid är, enligt studien, det mycket dåliga klimatet för små och medelstora företag. Det är de små och medelstora företagen som skapar nya arbetstillfällen i västvärlden i dag.

Framtiden vilar allt mer i händerna på den privata tjänstesektorn och på de små företagen. Av Sveriges 676 000 privata företag har drygt 99 procent färre än 50 anställda. Våra små och medelstora företag har i dag fler anställda än för tio år sedan. Småföretagen står i dag för drygt hälften av sysselsättningen inom den privata sektorn, men mer än två tredjedelar av nettoökningen av sysselsättningen.

I en regional tillväxtstudie från Företagarna framgår att de sex län i Sverige med den starkaste ekonomiska tillväxten under åren 1998 till 2000 särskilt utmärkte sig genom att de omvandlades mot kunskapsintensiv tjänsteekonomi med många småföretag. Småföretagen blir allt viktigare för vår ekonomi och sysselsättning. Men om de ska kunna fylla tomrummet efter de arbetstillfällen som försvinner i de stora företagen måste nyföretagandet växa.

Beräkningar från statens företagsmyndighet, Nutek, visar att det skulle behöva startas 10 000 nya företag varje år framöver för att kompensera för de arbetstillfällen som storföretagen väntas rationalisera bort.

Under de senaste fem åren antalet företag vuxit något i Sverige. Men det är viktigt att skilja på företag och företagare. Skattetekniska och andra redovisningstekniska skäl har gjort att människor valt att starta fler företag. Men antalet företagare av kött och blod har inte blivit fler och det är inte dessa brevlådeföretag som skapar nya arbeten.

Antalet företagare är i dag 30 000 färre än när Socialdemokraterna tog tillbaka regeringsmakten för tio år sedan. Det ser inte bättre ut för framtiden heller. Människors vilja att starta nya företag är lägre i Sverige än i de flesta industriländer. År 2002 var 4 procent av den svenska arbetsföra befolkningen i färd med att starta ett företag eller drev ett nystartat företag. I Norge var samma andel 9 procent och i Danmark drygt 6 procent.

2 Reglerna som bromsar

2.1 Regelkrånglet kostar över 60 miljarder kronor

Det är krångligt att vara företagare idag. Regelverket är omfattande och invecklat, och för varje år som går läggs nya regler till de gamla. Den nya miljöbalk som trädde i kraft den 1 januari 1999 innebar avsevärda extra administrativa kostnader för Sveriges företagare och därmed indirekt för deras kunder och anställda.

Svenska företag ska idag rätta sig efter 20 000 sidor med företagsregler. Statskontoret fann 1998 att 75 olika myndigheter samlade in uppgifter från företagen på 1 150 olika blanketter. Flödet av ifyllda blanketter till myndigheterna uppgick till 73 miljoner detta år. Någon mer aktuell undersökning finns inte, men inget tyder på att reglerna eller blanketterna blivit färre sedan dess.

Ett svenskt företag med mindre än 20 anställda har kostnader för att administrera skatte-, arbetsmarknads- och miljöreglerna på cirka 30 000 kronor per anställd varje år. I slutet av 1990-talet uppskattades att företagens administrativa kostnader för det offentliga regelverket uppgick till 50 miljarder kronor per år. En ny uppskattning som gjorts av statens egen företagsmyndighet, Nutek, visar att de administrativa kostnaderna för regelverket snarare ligger på mellan 60 och 70 miljarder kronor per år.

2.2 Men bördan är egentligen betydligt större

Den administrativa bördan är den kostnad som åsamkas ett företag till följd av administrativa bestämmelser, t.ex. att företaget ska fylla i ansökningar eller lämna information till myndigheter. Den totala regelbördan, d.v.s. vad det kostar ett företag att följa ett visst regelverk, är i många fall betydligt större.

Organisationen Svenskt Näringsliv försökte under 2003 och 2004 mäta samtliga kostnader som miljöbalken medför för företagen. Enligt denna mätning, som bör tolkas försiktigt, kostar miljöbalken de svenska företagen 53 miljarder kronor om året. Bara 25 procent av detta belopp är administrativa kostnader, enligt Svenskt Näringslivs beräkningar.

För andra regelverk som skatteregler eller det regelverk som styr företagens ekonomiska redovisning utgör däremot troligen de administrativa kostnaderna nästan hela bördan för företagen.

Kostnaden för den administrativa bördan på 60 till 70 miljarder kronor om året är trots storleken en underskattning av vad de offentliga regelverken kostar samhällsekonomin. Den totala regelbördan är som sagt betydligt större.

Dessutom tillkommer indirekta kostnader som är betydande. Inte minst på längre sikt. Om det är för krångligt att starta företag och driva företag bildas färre företag och de som bildas växer inte så mycket som de skulle kunna. Onödiga hinder mot produktutveckling och investeringar riskerar att företagen investerar på annat håll där lagstiftningen är enklare.

Denna samhällsekonomiska kostnad i form av förlorade företag och uteblivna arbetstillfällen är naturligtvis svår att beräkna. Men i Holland har regeringen uppskattat att den totala samhällsekonomiska kostnaden för regelbördan är dubbelt så stor som den administrativa bördan på företagen. I Sveriges fall skulle det betyda att regelkrånglet kostar samhällsekonomin mellan 120 och 140 miljarder kronor om året.

Detta betyder också att det finns stora vinster för alla att göra om regelbördan kan göras mindre. Om regelbördan minskas med en fjärdedel - som de borgerliga partierna tidigare föreslagit - skulle det betyda en samhällsekonomisk vinst på 30 till 35 miljarder kronor varje år.

3 Regeringens förenklingsarbete - en krånglig historia

3.1 Mycket lovat men lite hållet

Redan hösten 1998 uppmärksammade den socialdemokratiska regeringen problemet med regelbördan och lovade att åtgärda den. Den s.k. Simplexgruppen bildades inom Näringsdepartementet med uppgift att granska alla nya eller förändrade regler som har effekter på företags villkor. Simplexgruppen skulle även granska att sådana förslag underställts en särskild konsekvensanalys.

Enligt den s.k. simplexförordningen (1998:1820) ska myndigheter i samband med förslag till nya eller ändrade regler upprätta en särskild konsekvensanalys om förslaget kan anses påverka förutsättningarna för små företag. Även statliga kommittéer har en liknande skyldighet.

Men staten lever inte upp till sina egna löften. Näringslivets Regelnämnd (NNR) granskar varje år förslag till ändrade företagsregler från regeringskansli, myndigheter och statliga kommittéer. När NNR granskade samtliga förslag som lades fram under hösten 2003 och våren 2004 fann man att i över 60 procent av ärendena saknades en analys av konsekvenserna för företagen och i enbart 7 procent av fallen fanns beräkningar av vilka kostnader som förslaget skulle medföra för ett enskilt företag.

Bristen på konsekvensanalyser har varit skadlig och inneburit att regelkrånglet fortsatt att öka, trots regeringens försäkringar om motsatsen. NNR konstaterar i sin granskning av alla förslag under andra halvåret 2003 till första halvåret 2004 att över hälften av förslagen kommer att innebära en ökad administrativ börda på företagen medan enbart vart sjätte förslag innebär att bördan minskar.

3.2 Små små steg framåt

Nya näringsministrar har under årens lopp sagt många kloka ord om behovet av att göra det lättare att starta och driva företag men i sak har inget hänt. Regeringen har faktiskt gjort sitt bästa för att leva upp till den princip som myntades i den brittiska politiska satiren "Javisst herr minister". Ju mer en regering talar om ett problem, desto mindre tänker den göra något åt det.

Ingen gång under dessa år har regeringen lagt en proposition där huvudmotivet - eller ett av huvudmotiven - varit att förenkla reglerna för företag. Regeringen har inte heller ändrat någon lag med det huvudsakliga syftet att göra reglerna enklare för företag. Inte ens avskaffandet av arvs- och gåvoskatten vid årsskiftet gjordes med det primära syftet att förenkla för företagare.

Regeringen har däremot lämnat årliga skrivelser till riksdagen där den beskriver sitt arbete på regelförenklingsområdet. Skrivelserna har oftast bestått av långa listor över marginella förändringar.

En stor del av de små förenklingar som regeringen redovisar har sin grund i den allmänna IT-utvecklingen. En enskild firma kan numera registreras elektroniskt, företag kan lägga ut lediga arbeten direkt på AMS hemsida och det går att ansöka om exportbidrag elektroniskt istället för via blanketter på papper. Andra förändringar är inte stort mer än de vardagsrationaliseringar som varje myndighet troligen ändå skulle genomföra. Bland dem kan nämnas att det numera går att betala stämpelskatt via autogiro eller mot faktura istället för som tidigare enbart mot postförskott.

Regeringens loja inställning till förenklingsarbetet ledde till att de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet - under motstånd från Socialdemokraterna - drev igenom ett riksdagsbeslut med syftet att få mer fart på förenklingsarbetet. I december 2002 beslutade riksdagen bl.a. följande:

1) Hela regelverket som rör företagande ska gås igenom så att onödiga och krångliga regler kan tas bort.

2) Ett kvantitativt mål ska sättas upp i syfte att redan under denna mandatperiod 1 påtagligt minska företagens kostnader för att administrera regelverket.

Även den statliga Riksrevisionen har granskat regelförenklingsarbetet och är på flera punkter mycket kritisk mot hur arbetet bedrivs. Riksrevisionen konstaterade bl.a.

1) Regeringen lägger för lite kraft på att förenkla befintliga regler. Enligt Riksrevisionen har regeringen inte under de senaste fem åren lämnat någon proposition vars huvudsakliga syfte har varit regelförenkling för företag. Riksrevisionen bedömde att med den nuvarande arbetsinriktningen skulle regeringen inte klara av att uppfylla riksdagens krav på förenkling av det befintliga regelverket.

2) Regeringens skrivelser inte ger någon samlad bild av förenklingsarbetet. Det finns inte ens något försök från regeringen att presentera en samlad bild som visar om det årliga flödet av ändringar i lagar och regler minskar eller ökar regelbördan för företagen.

Riksrevisionen ifrågasätter inte regeringens arbete med att utveckla metoder för att mäta den administrativa regelbördan. Riksrevisionen rekommenderar dock regeringen att även undersöka möjligheten att bygga upp en modell som även kan mäta övriga regelbördor.

3.3 Regeringens skrivelse år 2004

Till det yttre är den skrivelse om regelförenklingar som regeringen överlämnade till riksdagen i början av december 2004 bättre än de tidigare.

Till det positiva måste räknas att arbetet med att kartlägga kostnaderna för regelbördan nu äntligen kommit i gång under ledning av Nutek och ska vara slutförda senast våren 2006.

Till det dåliga måste dock räknas att den kartläggning som Nutek ska leda bara gäller ungefär 65 procent av regelverket - skatterna, arbetsmarknadsreglerna, miljölagstiftningen samt årsredovisningslagen. Viktiga områden som bl.a. jordbruk, livsmedel, konsumentregler, tull och finansmarknadsregler ingår inte i kartläggningen. Det betyder att det mått på den sammanlagda regelbördan som Nutek så småningom kommer fram till inte kommer att vara fullständigt. Alliansen anser att det är självklart att hela regelverket ska gås igenom och att hela regelbördan ska mätas.

I avsnitt 2.2 redogjorde vi för att det även finns andra kostnader för ett regelverk än de administrativa. I miljöbalkens fall är de administrativa kostnaderna bara en liten del av de totala kostnaderna för regelverket. Målet för regelförenklingen måste på sikt vara att minska samtliga kostnader för det offentliga regelverket. Därför måste kartläggningen av regelbördan även gälla andra kostnader än de administrativa.

Lika illa är att regeringen använder kartläggningen som ursäkt för att ytterligare skjuta på beslutet att formulera mål och tidplaner för att reducera regelbördan. I skrivelsen talar regeringen om att formulera mål och tidplaner för att reducera regelbördan inom olika områden under 2005 och 2006. Det betyder att målen - om de verkligen formuleras - tidigast kan nås till 2010, d.v.s. tolv år efter det att regeringen första gången lovade att minska företagens regelkrångel.

Det bästa bör inte bli det godas fiende i detta arbete. Arbetet med att förenkla regelverket kommer att kunna bedrivas mer koncentrerat och effektivt när det finns mätningar av hur stor regelbördan är inom olika områden. Men det finns inget skäl att låta förenklingsarbetet gå i snigelfart fram till dess.

Regeringen och riksdagen bör redan nu kunna formulera ett mål att minska regelbördan för företagen med en viss andel - förslagsvis en fjärdedel. Det pågående arbetet med att kartlägga vilka regelverk som innebär de största kostnaderna för företagen kan sedan avgöra inom vilka områden som förenklingsarbetet ska koncentreras.

I presentationen av skrivelsen gjorde regeringen ett stort nummer av att den innehöll 291 konkreta förslag till förenklingar i olika regelverk. Precis som i tidigare skrivelser handlar det främst om mycket små förändringar inom spridda områden. Bara några enstaka förslag innehåller uppskattningar över hur stora förenklingar förslaget innebär. Annars får riksdagen sväva i okunnighet om dessa 291 förslag egentligen innebär någon betydande förenkling av företagens vardag.

Utan beräkningar kan man nog slå fast att förslag 255 om att blanketter för att söka tillstånd att använda radiosändare ska finnas tillgängliga på Internet eller förslag 232 att ta bort kravet på tillstånd för att dra telefonledningar över riksgränsen inte omedelbart kommer att revolutionera företagens vardag.

I de få fall listan innehåller mer omfattande beting, som förslag 241 om Arbetsmiljöverkets löfte att ompröva hälften av sitt regelverk under de kommande tvååren, återstår att se om omprövningen verkligen leder till att reglerna blir märkbart färre och enklare.

3.4 Samtidigt ökar regelkrånglet

Samtidigt som regeringen presenterar sin lista på 291 på små och spridda regelförenklingar genomför den andra åtgärder som kraftigt försvårar tillvaron för Sveriges företagare. Veckan efter att skrivelsen om regelförenklingar presenterades för riksdagen röstade riksdagen igenom regeringens förslag till utökat arbetsgivaransvar för sjukförsäkringen.

Enligt detta förslag ska alla företag betala 15 procent av en anställds sjuklön permanent. Men man kan slippa detta om man upprättar en rehabiliteringsplan och får den godkänd av Försäkringskassan. Detta förslag skapar stora administrativa kostnader för företagen både när det gäller arbetet att upprätta dessa planer och den tid de tvingas lägga ned på att hålla kontakt med Försäkringskassan och vänta på att den ska granska och godkänna innehållet i planen.

Det är inte förvånande, men rätt anmärkningsvärt, att propositionen som innehöll detta förslag inte innehöll någon som helst uppskattning av vilka extra administrativa kostnader som detta förslag skulle medföra för företagen.

Om regeringen menar allvar med att göra företagens regelbörda lättare, och inte fortsatt tyngre, krävs det en ordning där varje förslag till nya eller förändrade regler obligatoriskt granskas utifrån vilka administrativa kostnader det kommer att innebära för företagen. Dessa regler finns som sagt på plats men de tillämpas inte idag. Så länge de inte gör det råder en ordning där hundratals förslag till små förenklingar av regelverket i ett slag kan motverkas av ett enda förslag som innebär en kraftig ökning av regelbördan.

4 I Holland blir företagens regler enklare

4.1 En fjärdedel färre regler

I Holland, Belgien och Danmark har regeringar och parlament bundit sig för att minska företagens regelbörda betydligt inom en bestämd tid. Längst har det holländska parlamentet gått genom att lova att företagens regelbörda ska minska med 25 procent till år 2007.

I Holland har regelförenkling för företagen funnits på den politiska agendan i drygt tio år. År 1994 beslutade parlamentet att 10 procent av de regler som berörde företagen skulle tas bort. År 1997 skärptes målet till att 25 procent av regelverket skulle tas bort. Men arbetet bedrevs planlöst de första åren och de konkreta resultaten var få. Det berodde till stor del på att parlamentet inte satt upp någon tidsgräns för när målet skulle nås. Det saknades även uppgifter hur stor regelbördan var och vilka regler som var mest besvärliga för företagen.

4.2 Actal och Mistral

Förenklingsarbetet blev mer strukturerat år 2000 när den holländska regeringen inrättade ett slags övervakningsorgan, Actal, med en oberoende ställning under finansdepartementet.

Actals uppgift är att granska alla förändringar i lagar och regelverk och avgöra om lagstiftarna har valt den enklast möjliga lösningen - utifrån företagens perspektiv - för att uppnå syftet med lagen eller regelverket. Hittills har Actal granskat 560 förslag till förändringar i lagar och regelverk. Actal granskar också regeringens övergripande arbete med att reducera regelbördan för företagen och bidrar med råd och stöd. Actal är en tillfällig organisation och kommer troligen att upphöra vid slutet av 2006.

Ett annat genombrott i regelförenklingsarbetet var den s.k. mistralmodellen som togs fram av konsultföretaget EIM på uppdrag av den holländska regeringen. Mistralär en enkel men allmänt accepterad modell för att mäta hur stor administrativ börda som en regel leder till för ett enskilt företag eller en bransch. Med hjälp av mistralmodellen kunde den holländska regeringen under 2002 genomföra den första mätningen av den totala regelbördan för samtliga holländska företag. Redan tidigare hade dock enskilda ministerier genomfört begränsade mätningar av kostnaden för regelbördan inom olika områden.

Mätningen visade att den totala administrativa bördan av regelverket kostade holländska företag motsvarande 16,5 miljarder euro varje år. Vilket motsvarade 3,6 procent av den holländska BNP:n. Tio regelverk stod för över hälften av företagens administrativa kostnader. De mest kostsamma regelverken var gällde företagens årsredovisning och resultatredovisning, momsadministration samt kvalitets- och säkerhetsregler för produkter.

4.3 Mer fart i arbetet från 2003

Fram till och med år 2002 gick dock regelförenklingsarbetet relativt långsamt. Den holländska regeringen uppskattar att de förenklingar som genomfördes under dessa år på sin höjd reducerade företagens administrativa kostnader med cirka 1 miljard euro.

Våren 2003 bildades en ny borgerlig trepartiregering i Holland bestående av kristdemokrater och två liberala partier. I samband med detta beslutade parlamentet att snabba på regelförenklingsarbetet genom att slå fast att löftet att minska regelbördan med 25 procent skulle vara uppnått före nästa ordinarie parlamentsval 2007. Arbetet med att gå igenom reglerna lades på en speciell avdelning inom finansministeriet (IPAL) under ledning av finansministern Gerrit Zalm som även är partiledare för det liberala partiet VVD.

Det övergripande målet på 25 procents reduktion av regelbördan - motsvarande 4 miljarder euro - har nu brutits ned på beting som varje ministerium ska genomföra inom sitt område. Varje år ska de holländska ministerierna rapporterna vilka regelförenklingar de genomfört inom sitt område och redovisa en plan för vilka regler de tänker ta bort eller förenkla under nästa år. Enligt uppskattningar från finansministeriet och Actal har ministerierna hittills presenterat planer med förslag som kommer att minska den totala regelbördan med cirka 3 miljarder euro. Den holländska regeringen uppskattar att det kommer att bli svårare att nå den sista miljarden regelförenklingar men målet är att förslag på förenklingar motsvarande ytterligare en miljard euro ska ha lagts fram senast under 2006.

År 2007 kommer den holländska regeringen att genomföra en ny mätning av den totala regelbördan för företagen och först då kan man säkert avgöra om man nått det uppsatta målet.

Om målet nås räknar den holländska regeringen med att reduktionen av regelbördan kommer att leda till en engångshöjning av den holländska BNP:n med 1,5 procent och en ökning av arbetsproduktiviteten, och därmed utrymmet för löneökningar, med 1,7 procent. Det minskade regelverket kommer även att leda till besparingar inom den offentliga sektorn. Den holländska regeringen beräknar att 24 000 heltidsanställda kommer att kunna frigöras för andra mer produktiva arbetsuppgifter.

4.4 Regelförenkling på EU-nivå

När den holländska regeringen lät mäta regelbördan för holländska företag fann den att nära hälften av bördan berodde på regelverk som hade sitt ursprung i EU. Under 2004 har Holland tillsammans med bl.a. Irland försökt föra upp regelförenkling på EU:s agenda. Bl.a. har varje EU-land uppmanats att lämna in förslag på EG-regler som innebär en onödig administrativ börda för företagen och som kan förenklas. Den holländska regeringen har även tillsammans med regeringarna i Irland, Luxemburg och Storbritannien tagit initiativ till att införa en gemensam metod för att mäta regelverkets administrativa börda på EU-nivå. Sverige har stött detta initiativ.

5 Alliansens förslag för snabbare regelförenkling

5.1 Mät hela regelbördan

Den borgerliga alliansen välkomnar arbetet med att systematiskt kartlägga vad olika offentliga regelverk kostar de svenska företagen i form av administrativa bördor. Alliansen anser dock att detta arbete borde ha kunnat inledas tidigare. Den beräkningsmodell som används har funnits flera år och användes redan under 2002 för en total kartläggning av regelbördan i Holland.

Alliansen tycker inte att det är acceptabelt att regeringen valt att undanta flera stora regelverk från kartläggningen, bl.a. jordbruks- och livsmedelsområdet. Det betyder att drygt en tredjedel av regelverket inte kommer att kartläggas. Självklart ska hela regelverket kartläggas.

Den administrativa bördan är dessutom bara en del av vad olika regelverk kostar företagen. I vissa fall, som miljöbalken, är den administrativa kostnaden en liten del av den totala bördan. Därför anser Alliansen att kartläggningsarbetet måste fortsätta och även omfatta alla kostnader för ett regelverk. Först då går det på ett rättvisande sätt att avgöra om fördelarna av att ha vissa regler uppväger de nackdelar de medför.

5.2 Sätt upp ett mål redan nu

Regeringen använder nu de pågående mätningarna av regelverkets kostnader som en ursäkt för att ytterligare skjuta på beslutet att slå fast ett mål för hur mycket och hur fort regelbördan ska minskas. Alliansen anser att arbetet med att förenkla reglerna kan få större tyngd och ta fart på allvar först när regering och riksdag tydligt formulerar ett kvantitativt löfte med en bestämd tidsplan.

Alliansen vill därför att riksdagen beslutar att företagens administrativa kostnader för regelverket ska minska med minst 25 procent till år 2010. Det är samma mål som bl.a. gäller i Danmark. Riksdagen bör också slå fast ett delmål att regelbördan ska ha minskat med minst 10 procent redan till år 2006.

5.3 Obligatorisk konsekvensanalys av alla förslag

Flera förordningar slår fast att alla nya förslag till regler som berör företagen ska granskas utifrån om de ökar eller minskar företagens regelbörda. Den årliga granskning som Näringslivets Regelnämnd (NNR) gör visar dock att detta oftast inte sker. Bara i en bråkdel av fallen analyseras vilka administrativa kostnader ett enskilt förslag innebär för företag.

Så länge detta är fallet kommer inte arbetet med att förenkla regelverket att kunna nå några verkliga resultat. Det finns goda skäl för oss att ta efter den ordning som gäller i Holland där alla förslag till nya eller ändrade regler som berör företagen måste granskas av ett utomstående organ innan de kan träda i kraft. Granskningen ska se till att alla förslag har ordentliga beskrivningar av konsekvenserna för företagens regelbörda och göra det möjligt att utforma förslagen på ett sånt sätt att de uppnår samma syfte på ett enklare sätt.

Alliansen föreslår att denna uppgift läggs på ett nytt offentligt organ med samma oberoende ställning som Lagrådet. Denna ordning ska gälla under en begränsad tid för att skynda på regelförenklingsarbetet.

5.4 Förenkla EU:s regelverk

De kartläggningar som gjorts av regelbördan i Holland visar att närmare hälften av företagens regelbörda har sitt ursprung i EU:s regelverk. Därför är det ytterst viktigt att förenklingsarbetet även bedrivs på EU-nivå. Vi välkomnar de initiativ som har tagits av EU-kommissionen och av bl.a. Holland och Irland. Sverige måste ansluta sig till de länder som driver på regelförenkling på EU-nivå. Vi vill dessutom att en permanent regelrevision inrättas av EU med uppgift att förenkla existerande regelverk och bevaka hur ny EU-lagstiftning påverkar företagens administrativa börda.

5.5 Viktiga förenklingar som kan genomföras nu

Alliansen står bakom de 291 mindre förslag till regelförenklingar som regeringen presenterar i sin skrivelse. Vi anser dock att det finns skäl att redan nu föreslå fler och mer omfattande förenklingar. De förslag på avskaffade eller förenklade regler inom olika områden som återges nedan behöver inte vänta tills kartläggningen av regelbördan är färdig.

Gör det lättare att starta ett företag

1.Ta bort de restriktioner som finns idag för att få F-skattsedel. Låt istället alla medborgare som inte har skatteskulder eller näringsförbud få rätt till F-skattsedel.

2. Regeringen föreslår i sin skrivelse att det ska bli möjligt att registrera patent över Internet. En ännu viktigare förenkling vore att även göra det möjligt att registrera företag över Internet.

Minska företagens allmänna uppgiftslämnande

3. Inför en princip om att det ska räcka för ett företag att göra anmälan till en myndighet då en och samma händelse föranleder anmälningsplikt till flera myndigheter.

4. Samtliga myndigheter som samlar in statistik, i första hand SCB, får i uppdrag att så långt som möjligt ersätta statistiska totalundersökningar med urvalsundersökningar. Totalundersökningar ska endast tillämpas när det finns tungt vägande skäl för detta.

Förenkla redovisningsreglerna

5. Undanta små och medelstora företag från den revisionsplikt som gäller för större företag. Detta undantag tillämpas i de flesta EU-länder utom de nordiska. Men nu har även ett förslag på detta lagts fram i Finland. Behovet av ett undantag blir ännu viktigare med tanke på de skärpningar av reglerna för oberoende revision som är på väg.

6. Förenkla redovisningsreglerna för enskilda näringsidkare i enlighet med det förslag som Bokföringsnämnden lagt fram.

Förenkla arbetsgivarreglerna

7. Avskaffa lagen om obligatorisk platsanmälan. De företag som har ett intresse av att anmäla lediga arbeten till arbetsförmedlingen kommer att göra det utan att det är obligatoriskt.

8. Avskaffa kravet att företag med fler än tio anställda ska redovisa sjukfrånvaro i årsredovisningen.

9. I sin skrivelse utlovar regeringen att semester- och ledighetslagarna ska ses över. Den parlamentariska utredningen om nya regler för arbetstid och semester (Knas) lade redan 2003 fram flera utmärkta förslag som skulle minska företagens administrativa börda utan att arbetstagarnas förmåner blev sämre. Dessa förslag bör genomföras utan dröjsmål.

Förenkla skattereglerna

10. Förenkla företagens månatliga momsdeklarationer genom att slopa kravet att skattedeklarationen ska skrivas under av behörig firmatecknare.

11. Företag med en årsomsättning under 40 miljoner kronor ska i dag redovisa och betala in moms senast den 12:e i andra månaden efter redovisningsperioden. Denna regel har börjat leda till problem för mindre företag i takt med att den faktiska perioden för betalning av fakturor förlängts, särskilt gäller detta fakturor som små företag sänder till stora. Gör reglerna för inlämnande av skattedeklarationer mer flexibla för små företag.

Förenkla miljöbalken

12. Den nya miljöbalk som infördes 1999 tillhör det mest kostsamma regelverk som finns i bruk. Att förenkla den är därför högst angeläget. Alliansen vill därför att miljöbalken och de författningar och föreskrifter som utfärdats om tillämpningen av den arbetas om för att

• förkorta handläggningstiderna,

• begränsa antalet anmälnings- och tillståndspliktiga objekt,

• göra regelverket tydligare för dem som berörs av det,

• minska rapporteringsplikten eller i större utsträckning anpassa kraven på rapportering till verksamhetens art,

• avkriminalisera smärre förseelser.

Förenkla plan- och bygglagen

13. Plan- och bygglagen är också ett av de regelverk som på många olika sätt lägger onödiga administrativa bördor på företagssektorn. Alliansen vill ändra plan- och bygglagen på följande sätt:

a) Kommunernas möjligheter att reglera handelsändamålet avskaffas.

b) Fastighetsägaren får initiativrätt i planärenden.

c) Krav införs på att kommunen handlägger planärenden inom viss tid. S.k. okynnesöverklaganden måste snabbt kunna avföras.

d) Sakägarkretsen begränsas till dem som rimligtvis berörs av åtgärden.

e) Krav införs på att standardmässiga bygglov ska kunna sökas på Internet senast om tre år.

f) Reglerna för överklagande av planärenden förändras för att åstadkomma en snabbare hantering.

g) Detaljplanerna ska göras flexiblare vad gäller ändamålet för att lättare kunna ändras om ett visst projekt kräver det.

Effektiv och samordnad tillsyn

14. Tillsynsverksamheten finansieras idag av avgifter på de företag som är föremål för tillsynen. Tillsynsverksamheten växer också stadigt. Bra tillsyn kan vara berättigad i många fall men den bör samordnas mellan myndigheter bättre än vad som sker i dag och anpassas så att den inte stör företagens verksamhet mer än absolut nödvändigt.

Stockholm den 21 januari 2005
Eva Flyborg (fp)
Per Bill (m)	Maria Larsson (kd)
Åsa Torstensson (c)

[1]	D.v.s. fram till och med 2006.