med anledning av skr. 2004/05:66 Politisk information och opinionsbildning på arbetsplatsen

Motion 2004/05:A4 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsättande av en utredning om politisk information och opinionsbildning på arbetsplatsen.

Politisk information och opinionsbildning på arbetsplatsen

I motionen om politisk information på arbetsplatsen 2000/01:A208 av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna Bengt Silverstrand och Ronny Olander anförs att rätten att bedriva politisk opinionsbildning på arbetsplatserna skall lagfästas. Vänsterpartiet delar motionärernas motiv till varför frågan bör utredas. Tystnaden på arbetsplatserna undergräver en aktiv och levande demokrati. Arbetslivets krav och tempo ökar vilket bl.a. leder till ohälsoproblem och demokratiproblem. Mediekoncentrationen likriktar debatten och påverkar därmed vad som anses vara viktiga frågor. Problem som löntagarna själva upplever som viktiga politiska frågor trängs undan och valdeltagandet minskar.

I samband med riksdagsbehandlingen av nämnda motion gjorde riksdagen ett tillkännagivande av vilket det framgår att det är riksdagens uppfattning att frågan om politisk information och opinionsbildning på arbetsplatsen bör övervägas av en utredning eller på annat sätt som regeringen finner lämpligt.

Mot denna bakgrund har regeringen utarbetat en skrivelse som konstaterar att det inte är ändamålsenligt att lagstifta i frågan och att frågan inte heller bör utredas vidare. Skrivelsen tar upp Svenskt Näringslivs (tidigare SAF) delägarcirkulär som lämnar rekommendationer om politisk information på arbetsplatserna. Enligt skrivelsen har rekommendationerna under åren visat på en allt mindre restriktiv inställning till politisk verksamhet på arbetsplatserna. Vi ställer oss mycket tveksamma till denna analys. I det cirkulär som gäller sedan 1998 anges att det inte finns någon laglig rätt för anställda eller deras representanter att verka politiskt på arbetsplatsen samt att förtroendemannalagen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte är tillämpliga. Genom detta uttalande har arbetsgivarna utfärdat tämligen restriktiva förhållningsregler i fråga om politisk information och opinionsbildning på arbetsplatserna.

Vi är medvetna om att ett införande av en lagstiftning av denna typ är förenat med vissa juridiska svårigheter. Frågan har dock inte på ett fullgott sätt belysts i och med regeringens skrivelse. Vi menar att behov finns av ytterligare beredning där man, bland annat, tittar närmare på möjligheterna att reglera politisk information och opinionsbildning inom ramen för arbetsrätten. Detta bör regeringen ges till känna.

Stockholm den 8 februari 2005
Camilla Sköld Jansson (v)
Mats Einarsson (v)	Anders Wiklund (v)