med anledning av skriv. 1994/95:167 Det svenska miljöarbetet i EU - Inriktning och genomförande

Motion 1994/95:Jo29 av Gudrun Lindvall (mp)

Det svenska miljöarbetet inom och utom EU

Miljöpartiet var liksom stora delar av miljörörelsen
motståndare till ett svenskt EU-medlemskap. Efter att en
majoritet av de röstande avgivit sin röst till förmån för ett
medlemskap, accepterar vi givetvis detta och kommer att
inom EU:s ramar verka för att en långsiktigt hållbar
miljöpolitik kan genomföras. Vi anser det emellertid av
största vikt att ett land kan gå före på miljöområdet inom EU.

Miljöpolitiken inom EU kommer ofta till korta.
Anledningen till detta är att unionens miljöpolitik delas upp
i två delar. Beslut om varunormer, dit även kemikalier
hänförs, beslutas enligt paragraf 100a, som reglerar den fria
handeln. För beslut enligt denna paragraf beslutas med
kvalificerad majoritet. Beslut om utsläpp,
konsekvensanalyser och annat som inte rör handel beslutas
enligt paragraf 130 r--t. Också beslut enligt denna paragraf
beslutas med kvalificerad majoritet utom beträffande
miljöavgifter, fysisk planering och val av energisystem, där
enhällighet krävs.

Dagens miljöproblem i den industrialiserade världen
handlar alltmer om innehållet i varor. I kemikaliesamhället
innehåller varorna en mängd olika material och kemikalier,
som sprids både vid användning och destruktion. Eftersom
varureglerna enligt paragraf 100a är totalharmoniserade
regler och måste vara lika över unionen har det varit omöjligt
för ett land att gå före inom miljöpolitiken.

Vid inträdet fick Sverige en rad med undantag just inom
området miljö och hälsa. Exempel på detta är kontroll mot
galna ko-sjukan (två år), kontroll mot svinpest (tre år),
övervakningssystem för växtsjukdomar (två år), förbud mot
antibiotika i djurfoder (två år), förbud mot kadavermjöl (tre
år), strängare avgasregler (till 1/10 -96), strängare regler för
kemikalier som klorerade lösningsmedel, växtskyddsmedel,
kadmium, arsenik, tennorganiska föreningar, PCP,
kvicksilverbatterier och märkning och klassificering av
kemikalier (fyra år). Men EU understryker att ''dessa
övergångsregler inte får leda till gränskontroller och vid
slutet av perioden ska de miljöregler som då gäller (i EU)
vara antagna av de nya medlemmarna under samma
förhållanden som för äldre medlemmar''. Om EU inte hunnit
ikapp Sverige försämras alltså våra miljöregler.
Anpassningen är ensidig.

Det är alltså viktigt för Sverige att agera ifrån två håll.
Sverige måste verka för att miljöfrågorna ges större tyngd
inom EU. Regerings- och statschefskonferensen 1996 är ett
viktigt och centralt forum då miljöfrågorna kan lyftas och
ges en framskjuten roll. Det svenska arbetet i EU måste syfta
till att förändra EU:s grundläggande miljöpolitik.
Miljöskydd och resurshushållning måste bli ett övergripande
mål i all EU- politik och införas som ett av unionens
grundläggande mål i artikel B, unionsfördraget. Vackra ord
om långsiktig ekologiskt hållbar utveckling räcker inte. I
verkligheten ökar miljöbelastningen inom unionen, allt fler
kemikalier används och som svar på kemikaliesamhället
ökar antalet allergier och överkänsligheter hos framför allt
barn. De vackra orden måste få en reell innebörd och avsätta
spår i politisk handling. Försiktighetsprincipen och
substitutionsprincipen måste reellt bli vägledande för beslut,
både i Sverige och unionen. Även de bör skrivas in i
fördraget. Likaså är det angeläget att det i fördraget slås fast
att den gemensamma politiken i EU skall leda till en hållbar
utveckling och att ett långsiktigt hållbart samhälle måste vara
ett övergripande mål mot vilket alla politiska beslut skall
prövas.

På regeringskonferensen 1996 måste också slås fast att
varje land har rätt att gå före. Det innebär att varje land har
rätt att ha strängare miljöregler än övriga länder i unionen.
Detta måste också gälla varureglerna paragraf 100a,
eftersom just varor och deras innehåll är ett av de största
miljöproblemen idag. Varureglerna måste vara minimiregler
gällande för alla, men det måste vara tillåtet för ett land att
ha strängare regler. Det kan inte få vara en rättighet inom
unionen att tvinga på andra länder kemikalier och ämnen
man inte vill ha inom landet, rätten att få värna miljö och
hälsa måste gå före. Detta måste vara av yttersta vikt för
Sverige att driva under regeringskonferensen. Ty det är på
grund av just de totalharmoniserade reglerna enligt paragraf
100a, som vi tvingats till fyra års övergångstid för våra
strängare regler för kemikalier som klorerade lösningsmedel,
växtskyddsmedel, kadmium, arsenik, tennorganiska
föreningar, PCP, kvicksilverbatterier och märkning och
klassificering av kemikalier. Genom att gå före kan varje
land visa vägen och få igång utveckling av miljöbättre
alternativ. Får Sverige gå före kan vi behålla de strängare
reglerna för ovan nämnda ämnen och vi slipper den
försämring, som nu hotar, om fyra år. Får vi gå före kan vi
också få fart på det svenska miljöarbetet, som nu riskerar att
totalt avstanna, eftersom besluten inte ligger i Sverige längre.
Sverige måste också verka för att EU intar en mer
målmedveten och kraftfull hållning i den internationella
miljöpolitiken till exempel vad gäller att aktivera EU:s roll i
Världsbanken och att följa upp Riokonferensen.

Ekonomi och ekologi

Dessa två är intimt förenade. Den ekonomiska
utvecklingsmodellen som tillämpas idag i industriländerna
är inte ekologiskt hållbar. Samhället utvecklas inte mot en
allt större ekologisk hållbarhet, snarare tvärtom. Ekonomin
måste läggas om för att utvecklingen skall gå mot det
långsiktigt hållbara samhället. Vi menar att en skatteväxling
är ett medel för att nå detta mål.

Med skatteväxling avser vi att skatt på utsläpp och ändliga
resurser skall ökas och skatt på arbete minskas. Miljöpartiet
har utvecklat dessa tankegångar i flera rapporter och
motioner. Vi anser att detta inte bara leder till ett samhälle
mer i balans med de ekologiska ramar innanför allt levande
på jorden existerar, det leder också till ett samhälle med lägre
arbetslöshet och större värdighet för människorna.

Vi anser att Sverige skall driva skatteväxlingen inom EU
som en ekonomisk modell för att komma till rätta med
miljöproblemen och skapa en hållbar utveckling. Det är
också viktigt att Sverige även på detta område går före och
visar att skatteväxling ger positiva effekter. I ett läge när både
arbetslösheten och miljöproblemen är stora måste nya idéer
provas.

För att detta skall vara möjligt måste ett land inom unionen
kunna ha högre miljöskatter än andra. De ekonomiska
styrmedlen inom miljöpolitiken är en nödvändig del i
utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Naturligtvis skall
Sverige verka för att miljöskatter förstärks inom hela
unionen, men möjligheten att gå före och visa vägen är en
viktig princip.

Regeringens förslag till prioriterade områden

I förslaget lyfts försurning och klimatförändringar,
kretsloppsanpassning, biologisk mångfald,
bekämpningsmedel och kemikalier som prioriterade
områden.

Miljöproblemen är mycket komplexa idag. Det går t.ex.
inte att diskutera biologisk mångfald utan att komma in på
försurningen, kemikaliehanteringen, trafik, energi och
jordbruk. Det går heller inte att diskutera kemikalier utan att
diskutera varuhantering, avfallsfrågor, trafik och energi. Inte
heller försurningsfrågorna kan diskuteras utan att
trafikfrågor och energifrågor fokuseras.

Ett ytterligare prioriterat område vill vi lägga till, nämligen
värnandet av hotade biotoper. Mer om detta i samband med
diskussion om biologisk mångfald.

Försurning och klimatpåverkan

Ett av de största hoten mot miljön i detta avseende är det
stora transportarbetet på vilket hela unionen vilar. Sverige
måste aktivt verka för att transporterna läggs över på järnväg.
Även användning av privatbilar måste minska i unionen. För
Sveriges del kommer inte målet att minska utsläppen av
kväveoxider med 30 %
mellan 1980 och 1995 att nås. Sverige bör verka för att
EU antar målet att utsläpp av NOx skall minska med 70 %
till år 2005.Vi anser det riktigt att ställa krav på
svavelhalt i fartygsbränsle. En nivå på 0,5 %
för trafik i Nordsjön och Östersjön motionerade vi om
under året och stödjer, men vi vill att detta skall vara ett
delmål. På sikt måste svavelhalten i fartygsbränslen sänkas
till 0,1 %.Användning
av alternativa bränslen som alkoholer,
rapsmetylester med flera måste uppmuntras. Enligt
mineraloljedirektivet får dessa drivmedel inte skattemässigt
gynnas annat än under ett försöksstadium. Detta medför att
introduktionen av ekologiskt bättre produkter framtagna av
förnybara råvaror försinkas. Det är viktigt att Sverige driver
frågan om förändring av detta. Ett viktigt led i den hållbara
utvecklingen är att växla över till förnybara bränslen, som
inte ger en nettotillförsel av koldioxid till atmosfären.
Ozonnedbrytande ämnen används fortfarande. Sverige måste
verka för att en avvecklingsplan som den som finns i Sverige
snarast införs i EU. Målet i Sverige är att all användning av
såväl hårda som mjuka freoner liksom metylbromid skall ha
upphört år 2030. Miljöpartiet ser dock helst att detta mål
tidigareläggs och att ambitionen nationellt inte avtar.
Ämnena måste snarast substitueras ut och vi anser att
Sverige bör verka för att all användning skall ha upphört år
2000. Användningsförbudet måste även innefatta handel
med varor innehållande förbjudna ämnen inom EU, liksom
handel med återvunna ämnen.

Kemikalier

Som tidigare anförts är det av yttersta vikt att Sverige inte
behöver backa på de miljökrav som idag finns för de
kemikalier vi erhållit undantag under fyra år på. Dessa är
kemikalier som klorerade lösningsmedel, växtskyddsmedel,
kadmium, arsenik, tennorganiska föreningar, PCP,
kvicksilverbatterier liksom märkning och klassificering av
kemikalier. Sverige måste alltså med kraft driva att ett land
inom EU skall kunna gå före. Reglerna i paragraf 100a måste
tolkas som minimiregler och om det inte är möjligt måste
varureglerna ändras från att vara totalharmoniserade till att
bli minimiregler. Det kan inte få vara en rättighet inom
unionen att tvinga på andra länder kemikalier och ämnen
man inte vill ha inom landet. Rätten att få värna miljö och
hälsa måste gå före.Försiktighetsprincipen och
substitutionsprincipen, utbytesprincipen finns i EU:s femte
miljöhandlingsprogram, men till dags dato har de inte fått
någon som helst juridisk tyngd. Sverige skall verka för att
dessa principer blir grundläggande i EU:s lagstiftning, och
att de skrivs in i unionsfördraget vid revisionen 1996.
Sverige skall i den pågående revisionen av EU:s femte
miljöhandlings- program driva kravet att EU som mål för sin
kemikaliepolitik anger att alla svårnedbrytbara och
naturfrämmande ämnen skall avvecklas. Särskilt de
bioackumulerande ämnena måste försvinna. Sverige måste
också kräva att en rad konkreta avvecklingsmål skrivs in i
EU:s miljöprogram, bland annat gällande tungmetaller,
klorerade lösningsmedel och PVC.En ny grupp av
miljögifter börjar uppmärksammas, de så kallade
hormongifterna. Det är ämnen som går in i djurs endokrina
system och på grund av likhet med artegna substanser
orsakar skador. Nonylfenol, som finns i tvättmedel och
plaster är ett exempel på ett vitt spritt sådant ämne. Ett annat
är DEHP, en ftalat som används i stora mängder som additiv
i PVC. Ämnet är globalt spritt och bioackumuleras. Sverige
bör ta en ledande roll för att snarast få uppmärksamhet kring
dessa miljögifter, som kan orsaka skador bland annat
kopplade till fortplantningen. Försiktighetsprincipen och
substitutionsprincipen måste tillämpas strikt beträffande
dessa ämnen. Sverige bör gå före och ta fram en nationell
avvecklingsplan för i första hand nonylfenol och DEHP.
Sverige bör driva att avvecklingsplaner för hormongifter
utarbetas och antas av hela EU.

Kretsloppsanpassning och avfallshantering

Producentansvaret är ett viktigt redskap i strävandena
mot ett kretsloppssamhälle. Dock måste avfallet totalt
minskas för att ett resurssnålt långsiktigt samhälle ska
uppnås. Sverige bör därför verka för att avfallsminimering
skall styra utformningen av EU:s avfallsdirektiv och
förordningar.

Biologisk mångfald

Det är glädjande att biologisk mångfald tas med som ett
prioriterat område. Biologisk mångfald brukar mätas som
antalet arter, men även antalet individer inom arten ger en
bild av eventuell biologisk rikedom. Ett besök till ett så nära
grannland som Lettland visar tydligt vad vi förlorat i västra
Europa. Här, liksom i flera stater i östra Europa, finns
jungfruliga biotoper, som förlorades i vårt land redan på 50-
talet. Orörda ekskogar, sumpskogar och blandskogar som
aldrig avverkats är exempel på det. Många fågelarter som vi
ser ytterst sällan numer, men vet har häckat i Sverige, finns
i rik mängd i Östeuropa. Exempel på det är mellanspett och
svart stork.

Det är bra att Sverige avser att ta en aktiv del i utformandet
av EU:s naturvårdspolitik Natura 2000. Det är viktigt att
naturvårdspolitiken på ett tydligare sätt än idag integreras i
den övriga samhällsplaneringen. Skyddandet av hotade
biotoper måste genomsyra all planering. Vi vill därför
särskilt lyfta skyddet av hotade biotoper, som ibland kan vara
stora, ibland små. Även områden som anses för små för att
avsättas som naturreservat måste hanteras varsamt, om deras
biologiska värden är höga. Sumpskogar, åkerholmar,
våtmarker, diken m.m. kan räknas hit. Vi anser att Sverige
skall ta initiativ för att belysa dessa biotopers värde och
integrera skyddet i all planering.

Vi anser också att Sverige, såväl inom EU som i andra
internationella sammanhang, på alla sätt skall verka för att
bistå Östeuropa så att många av de områden som finns kvar
med stora biologiska värden kan ges skydd. Dessa områden
är i vissa fall de sista av sin sort i Europa.Fågeldirektivet
liksom habitatdirektivet har vissa glidande formuleringar.
Sverige bör verka för att dessa direktiv skärps och görs
tydliga. Eftersom vi nationellt kan skärpa kraven bör Sverige
även på dessa områden ligga i täten. Det måste vara självklart
att Sverige fullt ut tillämpar fågeldirektivet vad avser jakt på
arter och också implementerar habitatdirektivet fullt ut i
svensk lagstiftning.Biologisk mångfald handlar också om
det odlade. EU:s regler för försäljning av fröer har dock
redan gjort att många sorter försvunnit inom unionen. Dessa
regler är relativt nya och innehåller framför allt tre delar som
gör det omöjligt för små fröfirmor att hålla ett varierat utbud.
Det första är kravet på sortdokumentation, det andra kravet
att allt frö som säljs måste vara certifierat eller kontrollerat
standardutsäde och det tredje kravet är att fröpåsarna skall
vara märkta med sista förbrukningsdag; i praktiken sista
förbrukningsmånad.

Kravet på sortdokumentation är absolut och orubbligt för
att en grönsakssort skall få säljas överhuvudtaget inom EU.
Den måste vara upptagen i en officiell sortlista, vilket i
praktiken betyder EU:s gemensamma lista över
dokumenterade köksväxtsorter. Finns inte köksväxten med
på listan betraktas den som illegal. Det spelar ingen roll hur
bra eller goda skördar som sorten ger eller om den har varit
i allmänt bruk sedan länge. Finns sorten inte på listan får den
inte finnas i handeln. Från EU-listan har det de senaste tio
åren strukits närmare två tusen sorter och varianter. Det har
varit dels för att rationalisera kontrollen, dels för att inget
fröföretag har haft råd eller intresse av att ta på sig ansvaret
för gamla sorter. Det kostar alldeles för mycket för minde
fröodlare att få en sort registrerad på EU:s lista eftersom
kostnaden för en sortdokumentation är 20 000
kronor per sort. Det tar två år för en dokumentation då
det fordras en tvåårig kontrollodling, som i Sverige utförs av
Statens utsädeskontroll och godkänns av Statens
växtsortnämnd. I Europa är det främst de äldre
standardsorterna, som drabbas av denna rensning.

Certifieringskravet och kontrollen av standardutsäde finns
till för att garantera sortrenhet och grobarhet. Den skall
utföras av godkänd myndighet i Sverige eller utomlands.
Saknas kontrolluppgift skall Statens utsädeskontroll utföra
grobarhetstest och renhetsanalys på varje fröparti som skall
säljas. Varje köksväxtsort kan vara uppdelat på flera partier.
Det kostar 620 kronor plus en grundavgift på 50 kronor,
administrationsavgift på 100 kronor samt en timdebitering
per fröparti. Renhetskontrollen fordrar en minsta provmängd
för varje fröparti. Totalkostnaden per parti är normalt 1 000
kronor. Analyskostnaderna drabbar alla fröfirmor lika. För
mindre företag med hyggligt heltäckande sortiment av
köksväxter kan detta innebära ett hot mot verksamheten.
Kostnaden för att undersöka flera hundra partier varje år blir
helt orimlig.

Märkning med sista förbrukningsdag (månad) skall finnas
från och med 1995 istället för grobarhetsuppgift. Denna
märkning skall gälla för två säsonger. Detta krav är orimligt
eftersom odlare vet att många frösorter snabbt förlorar sin
grobarhet och därför är mycket osäkra att spara till
kommande år. För odlarna, konsumenten, är det mycket
viktigare att veta fröers grobarhet för aktuell odlingssäsong
än en mycket tvivelaktig sista förbrukningsmånad, något
som tillämpats i Sverige till nu. De svenska standardnivåerna
har dessutom varit högre än de krav på grobarhet som finns
i EU och är en följd av krav på sista förbrukningsdag för två
säsonger.

De nya reglerna, som gäller från årsskiftet 1994/95,
kommer att förändra utbudet av köksväxtfrö för alla odlare
och det till det sämre. Det är inte rimligt att förbjuda odlare
att använda alla de icke dokumenterade sorter, som finns och
som har använts och även fortsättningsvis kan användas med
framgång i Sverige bara därför att de inte är dokumenterade
i EU. Många av dem har egenskaper, som passar våra
odlingsförhållanden. Detta är speciellt märkligt eftersom
Sverige som ett av 153 länder tillsammans med EU har ställt
sig bakom Riodeklarationen om biologisk mångfald.

Köksväxterna är kulturväxter som ett resultat av många
människors djupa kunnande och strävan under generationer
för att få fram bra livsmedel för odling, som är anpassad till
olika förhållanden. De är en del av vårt kulturarv, som är
minst lika skydds- och bevarandevärda, som historiska
byggnader, musikaliska och litterära verk. Vi anser att
Sverige skall verka för att dessa bestämmelser omarbetas
alternativt att EU anslår pengar för traditionella fröer.

Jordbruk

Enligt miljöpartiets syn är EU:s jordbrukspolitik CAP ett
hot mot såväl det svenska jordbruket som miljön. Vi anser
därför det riktigt att Sverige initierar en revidering under
regeringskonferensen 1996. Miljöpartiet anser det angeläget
att den svenska parlamentariska utredning, som skall se över
frågan, måste tillsättas skyndsamt. Vi återkommer i detaljer
rörande CAP-reformen i det sammanhanget.

Lantbruket i Sverige och EU är idag inte långsiktigt
hållbart. Specialisering med stora spannmålsgårdar på
slätten och animaliegårdar i skogs- och mellanbygder
omöjliggör ett lantbruk med naturliga kretslopp. Jordbruket
har blivit alltmer beroende av ändliga resurser som fossila
bränslen både för transporter, lantbruksmaskiner och
tillverkning av konstgödsel. Även fosfor i gödselmedel är en
sådan ändlig resurs. Konstgödsel och bekämpningsmedel i
lantbruket medför miljöproblem. I den intensiva
animalieproduktionen med stor djurtäthet innebär även
gödselhanteringen problem. Spridningsarealen är ofta för
liten. Det läcker kväve till sjöar, vattendrag och hav och
växthusgaser som ammoniak till luften.

En utveckling mot ett på sikt ekologiskt lantbruk måste
prioriteras. Sverige måste verka för att det ekologiska
lantbruket ges goda förutsättningar att utvecklas. Idag
motsvarar den ekologiska produktionen inte efterfrågan.
Kortsiktigt måste Sverige driva kravet att ekologiskt
jordbruk skall undantas från trädeskrav för att få arealbidrag.
Sverige bör också vara pådrivande att få alla länder att som
Sverige fastställa nationella mål för hur stor areal som skall
vara ekologiskt odlad år 2000. Kanske kunde ett gemensamt
minimimål vara en väg.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen i EU skall verka för
att EU:s grundläggande miljöpolitik ändras enligt vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen i EU skall verka för
att en hållbar utveckling av samhället skall vara ett av EU:s
grundläggande mål och skrivas in i unionsfördraget,

3. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
resurshushållning och miljöskydd skall vara ett av unionens
mål i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen begär att regeringen i EU skall verka för att
försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen skrivs in i
unionsfördraget och blir grundläggande i EU:s lagstiftning,

5. att riksdagen begär att regeringen i EU skall verka för att
det i fördraget anges att den gemensamma politiken i EU
skall leda till en hållbar utveckling och att ett långsiktigt
hållbart samhälle måste vara det mål mot vilket alla politiska
beslut skall prövas,

6. att riksdagen begär att regeringen verkar för att det i EU
blir tillåtet för enskilt medlemsland att gå före, dvs. ha högre
miljökrav,

7. att riksdagen begär att regeringen i EU skall verka för att
varureglerna paragraf 100a skall ses som minimiregler,

8. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
totalharmoniseringen vad avser varuregler paragraf 100a
upphör såvida de med dagens situation inte kan tolkas som
minimiregler,

9. att riksdagen begär att regeringen i EU driver att Sverige
inte skall behöva sänka miljökraven vad avser de i motionen
framförda undantag som Sverige fick vid inträdet i EU,

10. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för en
kraftfullare miljöpolitik vad avser EU:s roll i Världsbanken
och vid uppföljandet av Riokonferensen,

11. att riksdagen begär att regeringen i EU driver frågan
om skatteväxling som en metod att ekonomiskt knyta ihop
ekologi och ekonomi, i enlighet med vad i motionen anförts,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige måste gå före på detta
område och skatteväxlar,

13. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
miljöskatter används i större utsträckning än i dag,

14. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
dessa miljöskatter endast är minimiskatter,

15. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
skyddet av hotade biotoper prioriteras,

16. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
transportarbetet minskar och att järnvägssatsningar
prioriteras,

17. att riksdagen begär att regeringen i EU driver målet att
utsläpp av NOx skall minskas med 70

% till år 2005,

18. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
svavelhalt i fartygsbränslen skall ner till 0,1

% och att en handlingsplan för detta tas fram,

19. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
alternativa bränslen prioriteras,

20. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
mineraloljedirektivet förändras vad avser beskattning av
förnybara bränslen i förhållande till fossila,

21. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att en
avvecklingsplan tas fram för ozonnedbrytande ämnen,

22. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
målet med avvecklingsplanen skall vara att användning av
freoner och metylbromid skall ha upphört år 2000 och att
användningsförbudet även skall innefatta handel med varor
m.m. som anförts i motionen,

23. att riksdagen begär att regeringen i EU skall verka för
att användning av alla svårnedbrytbara och bioackumulerade
ämnen upphör och att detta skrivs in i miljömålen,

24. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
konkreta avvecklingsplaner med tydliga mål för avveckling
tas fram för tungmetaller, klorerade lösningsmedel och PVC,

25. att riksdagen begär att regeringen i EU tar initiativ till
att s.k. hormongifter, miljögifter med hormonliknande
utseende, uppmärksammas,

26. att riksdagen begär att regeringen i EU driver att
avvecklingsplaner för i första hand nonylfenol och DEHP tas
fram som anförts i motionen,

27. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
miljögifter som påverkar endokrina system skall ersättas
enligt substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen,

28. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
avfallsminimering skall styra utformningen av EU:s
avfallsdirektiv och förordningar,

29. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
naturvårdspolitiken Natura 2000 integreras i all fysisk
planering,

30. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
skyddet av hotade biotoper integreras i all fysisk planering,
i enlighet med vad i motionen anförts,

31. att riksdagen begär att regeringen i EU och i andra
internationella sammanhang verkar för att skyddsvärda
områden med höga biologiska värden i Östeuropa ges skydd,

32. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
fågeldirektivet och habitatdirektivet skärps,

33. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
krav på sortdokumentation och certifiering av fröer av
köksväxter upphör eftersom det är ett hot mot den biologiska
mångfalden och Riodeklarationen,

34. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att i
alla fall traditionella frösorter undantas från kraven,

35. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
medel anslås för att täcka kostnaden för sortdokumentation
och certifiering för köksväxtsorter för att inte riskera att den
biologiska mångfalden och de odlingskulturella värdena går
förlorade,

36. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
sista förbrukningsdag ersätts med uppgifter om grobarhet för
fröpartier för aktuell odlingssäsong och att normer utarbetas
för detta i enlighet med vad som anförts i motionen,

37. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
ekologiska odlare prioriteras i avsikt att få ett ekologiskt
långsiktigt hållbart lantbruk i unionen,

38. att riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att
minimimål för hur stor del av arealen som skall vara
ekologiskt odlad tas fram i enlighet med vad i motionen
anförts.

Stockholm den 6 april 1995

Gudrun Lindvall (mp)