Mediepolitik

Motion 2000/01:Kr343 av Åsa Torstensson m.fl. (c)

Sammanfattning

Fria och oberoende medier är en hörnsten i den svenska
demokratin. Fria medier fyller flera funktioner: De garanterar
en allsidig bevakning av makthavare och ökar mångfalden av
röster som hörs och bildar opinion. Centerpartiet anser att
mediepolitikens främsta uppgift är att garantera en fortsatt
mångfald åsikter och röster genom många olika
medieföretag, samt att stärka den enskilde individens
möjligheter att göra sig hörd och själv välja
mediekonsumtion.

Förutsättningarna för detta uppdrag ser annorlunda ut i dag än för bara ett
decennium sedan. Det sätt som vi producerar, förmedlar och konsumerar
medier på förändras snabbt. Den tekniska utvecklingen suddar ut gränserna
mellan radio, TV, data, tidningar och telefon på ett sätt som varken lagstiftare
eller medieföretag kunnat förutse bara för några år sedan. Utvecklingen ställer
stora krav på beslutsfattare att förstå skeendet och att formulera regler som
kommer att fungera också i framtidens medielandskap.

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om mål för
mediepolitiken.

2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att
anpassa lagstiftningen efter dagens förutsättningar och den ökande
konvergensen.1

3. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om en
initierad forskning angående de sociala och demokratiska frågorna i
samband med medieutvecklingen.

4. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om public
service-uppdraget.

5. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om mer
tillgänglighet för syn- och hörselskadade.

6. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om
förbättrade möjligheter för public service-företagen att sända mer lokalt
material.

7. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att inte
ge ut några nya analoga tillstånd för sändning av kommersiell lokal radio.

8. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att
politiken bör inriktas på att ta till vara den tekniska utvecklingen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om värdet av ett höjt presstöd. 1

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en utredning för att se över
mediernas roll och ansvar i hur de påverkar ungdomars levnadsstil
11.
1 Yrkandena 2 och 9 hänvisade till KU.

Inledning

Centerpartiets mediepolitik präglas av ett starkt försvar för
yttrandefriheten, en vilja att utveckla public service, strävan
efter mångfald och en vilja att stärka svenska språket och de
nordiska ländernas kulturella identitet i det moderna
medielandskapet.

En hörnsten för framväxten av den moderna svenska demokratin har varit
det starka grundlagsskydd medierna och yttrandefriheten åtnjutit. Försvaret
för dessa principer måste vara vägledande för mediepolitiken också i
framtiden. Centerpartiet ser med stor oro på den utveckling, mot att försöka
begränsa detta skydd, som kunnat skönjas t.ex. genom diskussionen kring det
s.k. scientologmaterialet.

En fortsatt hög ambition för public service förenat med medvetenheten om
att utvecklingen ständigt förändrar begreppet är vägledande för Centerpartiets
mediepolitik. I public service-uppdraget ligger också ett allsidigt utbud för
rapportering från hela landet. Frågorna kommer att aktualiseras ytterligare i
samband med att avtalen för public service-företagen ska omförhandlas de
kommande åren.

För hela mediemarknaden är ambitionen att trygga en mångfald av röster,
företag och sändningsformat i hela landet. Det innebär bl.a. att motverka stark
ägarkoncentration, och framför allt att följa utvecklingen mot mediejättar,
som kontrollerar hela kedjan från produktion till konsumenten.

En tredje uppgift är att bidra till större diversifiering av innehållet i
medierna och att öka utbudet av produktioner från andra delar av världen än
de engelskspråkiga länderna. I dagsläget handlar det också om att stärka
svenska språkets ställning och de nordiska ländernas kulturella identitet i det
framväxande medielandskapet. Vad som ovan anförts om mål för
mediepolitiken bör ges regeringen till känna.

Innovationernas tid

Medielandskapet präglas i dag av många aktörer och en
förändrad mediekonsumtion. Det förändrade utbudet innebär
större valfrihet, men kan också innebära att mindre pengar
avsätts för kvalitetsproduktioner.

Utvecklingen av kommersiell lokalradio, satellitsändningarnas genombrott,
arbetet med att introducera digital-TV och den tilltagande
ägarkoncentrationen främst bland dagstidningar är några företeelser som
bidragit till att förändra medielandskapet och debatten kring medierna i
Sverige under 1990-talet.

Sedan de första tillstånden auktionerades ut 1993, har totalt 84 tillstånd att
sända kommersiell lokalradio fördelats genom auktionsförfarande.
Intentionerna var att lokalradion skulle bidra till ökad mångfald och fler
oberoende röster. Sett i perspektiv blev det knappast så. Påfallande ofta är
medieföretag inom andra branscher stora delägare i nätverken och/eller de
enskilda stationerna.

Också inom TV-området, med i dag ojämförligt mycket större
genomslagskraft, har förändringarna gått snabbt. Genom introduktionen av en
tredje kanal i marknätet och dessutom satellitsändningarnas genombrott
(också för svenska kanaler) har utbudet ökat dramatiskt.

Den ökande mängden aktörer har inte lett till motsvarande ökning av TV-
tittandet (d.v.s. det har ökat, men inte lika mycket som utbudet), vilket har
lett
till en ökad fragmentisering av mediekonsumtionen - sannolikheten att två
människor föregående kväll har sett samma TV-program blir allt mindre.
Fragmentiseringen för med sig både för- och nackdelar: Valfriheten för TV-
tittaren blir allt större och tillgången till nischade program kan förväntas
öka.
Samtidigt minskar dock antalet tittare per program, vilket får återverkningar
på produktionskostnaden.

Det finns alltså en ständig prispress som riskerar att leda till en större andel
lågbudgetproduktioner. Vidare måste frågan också ställas vad
fragmentiseringen får för följder för människors gemensamma referensramar
och därmed för det offentliga samtalet.

Att människors mediekonsumtion förändras märks också genom
dagstidningarnas utveckling. Sedan början av 1990-talet har dagspressens
upplagor visat en vikande utveckling. Morgontidningarna har hållit sin
position bättre (ca 90 % 1998) än kvällstidningarna (ca 80 %).
Tidningsläsandet är dock fortfarande högt - 87 % läser minst en dagstidning
en genomsnittlig dag - men intresset är klart åldersberoende och yngre läser
tidningen i mindre utsträckning än äldre. I allt väsentligt är det en utveckling
som ser likadan ut i Sverige som i våra grannländer.

En möjlig förklaring till vikande upplagor och annonsintäkter är
förmodligen också gratistidningarnas framväxt, främst i Stockholm, som på
kort tid kapat åt sig stora marknadsandelar. Konceptet finns också i en mängd
andra städer runt om i världen.

Nya förutsättningar

Vi ser framför oss en utveckling där olika medier får samma
distributionsform - konvergens. Det ställer krav på en
lagstiftning som är mer oberoende av tekniken och som syftar
till att utsträcka yttrandefriheten till fler. Den tekniska
utvecklingen innebär också nya utmaningar för "gamla"
medier.

Flera av de förändringar vi redan sett har kommit sig av genombrott för ny
teknik och billigare utrustning, både för att producera och ta emot
information. Frågan är dock om vi inte bara sett början på utvecklingen.

Genom den snabba utvecklingen inom hela telekommunikationsområdet
och främst informationstekniken, öppnas nya möjligheter för människor att ta
emot och distribuera information. När allt fler människor blir uppkopplade
med snabba förbindelser får de möjlighet att välja mellan ett oändligt mycket
större globalt utbud än det utbud vi ser i dag, som främst gjorts genom någon
annans urvalsprocess. Allt fler får också möjlighet att publicera sig på nätet -
vi kan tala om att människor blir "prosumenter", d.v.s. att de både producerar
och konsumerar information. I sig är det ett stort steg framåt, men man får
inte låta lura sig att tro att det jämnar ut möjligheterna att vinna
uppmärksamhet i någon större utsträckning. Det råder inte alls lika villkor för
den sextonårige hemsidessnickaren som för Bill Gates. I takt med den ökade
kapaciteten över nätet handlar publiceringen inte längre bara om hemsidor
utan även om möjligheten att sända radio och television över nätet.

I takt med att mer och mer information i olika former förmedlas på detta
sätt, med samma grundläggande teknik, blir det allt svårare att skilja olika
tjänster åt. Fenomenet brukar beskrivas som teknisk konvergens - att olika
former av medier får samma distributionsform, med all säkerhet
Internetteknik. Den lagstiftning vi i dag har är inte i någon större
utsträckning
anpassad efter detta förhållande, utan är fortfarande inriktad på att man kan
skilja olika former av medier åt, främst genom distributionsformen. En statlig
utredning, Konvergensutredningen, har belyst frågan, men inte kommit fram
till några långtgående slutsatser.

Konvergensen möjliggör också helt nya individualiserade
distributionsformer. I Sverige, liksom i andra jämförbara länder, planeras nu
utbyggnaden av mobilt Internet. Genom att kapaciteten blir rörlig kan
människor i större utsträckning välja medieutbud från en global marknad
också utanför hemmet. Möjligheterna är stora, men det finns en uppenbar risk
för en våldsam fragmentering av mediemarknaden.

Genom den globala marknad man kan välja från, blir det möjligt att sätta
samman ett helt individuellt mediepaket, där lokala nyheter hämtas från en
källa, inrikesnyheter från en annan, utrikesnyhet från ytterligare ett par
källor
o.s.v. Det handlar då inte bara om det som i dag är etermedier, utan med all
säkerhet också om det som i dag är tidningskonsumtion. I allt väsentligt
innebär detta kundorientering, i stället för som i dag, producentorientering.

Centerpartiet menar att effekterna av ökad konvergens tydligare måste
uppmärksammas i lagstiftningsarbetet och att större hänsyn tas till det faktum
att utvecklingen går mot allt större nätkapacitet också till slutkunden.
Ambitionen i ett sådant arbete måste vara att i större utsträckning än i dag
jämställa yttranden i olika medier med varandra och att därmed öka den reella
yttrandefriheten. Vad som ovan anförts om att anpassa lagstiftningen efter
dagens förutsättningar och den ökande konvergensen bör ges regeringen till
känna.

Att belysa de tekniska frågorna är emellertid inte tillräckligt. Det är nu hög
tid att börja uppmärksamma också de sociala och demokratiska frågorna i
samband med medieutvecklingen. Inte minst bör forskning initieras och en
offentlig debatt om det framtida medielandskapet stimuleras. Vad som ovan
anförts om en initierad forskning angående de sociala och demokratiska
frågorna i samband med medieutvecklingen bör ges regeringen till känna.

En anpassad mediepolitik

Den framtida mediepolitiken måste innebära att public
service-uppdraget formuleras efter nya förutsättningar. Den
ska också syfta till att trygga mångfalden och att den tekniska
utvecklingens möjligheter tas tillvara för att skapa utrymme
för fler aktörer.

Det är i dagsläget svårt att lägga fast annat än riktlinjer för det fortsatta
arbetet. En mängd offentliga utredningar och flera forskningsprojekt pågår
som ska kartlägga vad som just nu sker inom medieområdet. Den nya
situationen, som inte debatterats i någon större utsträckning, kräver också
noggranna överväganden innan beslut fattas.

Public service-uppdraget

I public service-uppdraget ligger många faktorer, bl.a. en fri
och opartisk rapportering, ett mångsidigt programutbud av
hög kvalitet som tillgodoser skiftande intressen, att stimulera
till debatt, vara folkbildande och att stärka svensk och
nordisk kultur. Det omfattar också att ta vara på minoriteters
intressen och att förmedla olika länders kultur. I vid mening
handlar det om en folkbildande och kulturell verksamhet,
oberoende av utomstående intressenter och finansiärer.

I förlängningen ligger också att public service ska höja sig över mängden
av programföretag. De ska vara riktmärke för högre kvalitet i produktionerna
och stå för större mångsidighet i utbudet. Innebörden av detta är inte ett
avsmalnat utbud och inriktning på nischprogram, utan en högt ställd
ambitionsnivå vad gäller bredd i utbudet och att public service ska vara
kvalitetsledande, nyskapande och sträva efter att utveckla programformaten
inom varje programsegment. Det är stora krav, som också måste leda till ett
ständigt förbättringsarbete och en ständigt pågående offentlig debatt om vad
public service-uppdraget betyder i dag.

I takt med att utbudet av program finansierade med reklam eller sponsring
ökar, finns en risk att det allmänna stödet för public service-företagen
minskar. Signaler på detta måste tas på allvar och leda till eftertanke inför
utvecklingen av uppdraget. Ökande fragmentisering och förändrad
mediekonsumtion innebär inte att public service ska försvinna, men kan
innebära att strategin för hur uppdraget ska genomföras måste förändras. Det
handlar om att formulera public service-uppdraget i kunskapssamhället.
Utgångspunkten är att behovet av public service kvarstår, men att uppdraget
måste formuleras i en ny tid med nya redskap. Den statliga utredningen,
Radio och TV i allmänhetens tjänst, SOU 2000:55 ger ett intressant
underlagsmaterial. En särskilt viktig uppgift i detta sammanhang är att verka
för att bibehålla och utveckla de demokratiska arenor public service-företagen
utgör i dag. Vad som ovan anförts om public service-uppdraget bör ges
regeringen till känna.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt public service och nya medier,
bland annat i syfte att öka tillgängligheten genom att göra material i flera
former, t.ex. i text för hörselskadade och genom att sända ljudet för TV-
program separat för synskadade. Också frågan om public service-företagens
möjligheter, ekonomiskt och tekniskt, att upprätthålla en hög nivå i
rapporteringen och programproduktionen måste belysas. Vad som ovan
anförts om att göra material mer tillgängligt för syn- och hörselskadade bör
ges regeringen till känna.

Public service-företagen måste förberedas för fortsatta förändringar och en
fördjupad diskussion om uppdragets närmare innebörd, samt avvägningen
mellan tittarsiffror och självständighet i utbudet. De lokala public service-
företagens möjligheter att sända lokalt material måste tryggas då kraven på att
producera material för riksmedier ökar samtidigt som det ekonomiska
utrymmet minskar. Vad som ovan anförts om förbättrade möjligheter för
public service-företagen att sända mer lokalt material bör ges regeringen till
känna.

Ökad mångfald

Den främsta symbolen för koncentrationstendenser inom
medierna har blivit den kommersiella lokalradion. Det är lätt
att konstatera att den mångfald som eftersträvades när
tillstånden auktionerades ut har uteblivit. En annan form för
fördelningen av tillstånd hade varit att föredra, vilket
Centerpartiet eftersträvat.

Den politik regeringen slagit in på är emellertid inte heller en fulländad
lösning. Genom ett urvalsförfarande som riskerar att, varje gång tillstånd ska
fördelas, handla om programformat - en "skönhetstävling" - blir det politiska
inflytandet över medieutbudet större än vad som är önskvärt. Det är också
olyckligt att förfarandet inneburit att förutsättningarna för verksamheten
förändrats under processen genom olika ekonomiska villkor för gamla
respektive nya tillstånd.

Genom introduktionen av digital teknik och de former för distribution som
beskrivits ovan förändras förutsättningarna för sändning av radio. En möjlig
och önskvärd väg skulle vara att fokusera på att öka utbudssidan i stället för
att försöka styra efterfrågan genom regelverk och urvalsförfaranden. En
politik för större mångfald i kommersiell lokalradio bör därför syfta till att
skynda på övergången till digital radio genom ett regelverk som gynnar dem
som byter sändningsteknik. Fördelen med digital radio är att den möjliggör
många fler kanaler på samma utrymme. När de kommande tio analoga
tillstånden fördelats bör därför inte några nya analoga tillstånd komma upp till
fördelning. Det utrymme som kan frigöras för dessa bör i stället användas för
digitala sändningar. Huruvida detta är tillräckligt för att framgent fördela de
digitala tillstånden genom auktionsförfaranden är inte möjligt att redan nu
bedöma. Under alla omständigheter bör processen syfta till en mångfald av
ägande- och driftsformer, inklusive oberoende stationer, nätverk och
rikstäckande kanaler. Detta bör ges regeringen till känna.

Koncentrationstendenserna i medierna syns även i tidningsbranschen, även
om koncentrationen inom branschen varit förhållandevis stabil under lång tid.
Det finns dock skäl att följa utvecklingen för att trygga en mångfald av
ägarförhållanden och därmed också tidningarnas oberoende av varandra. En
utveckling som däremot blivit tydligare och starkare på senare år är den
horisontella integrationen i medieföretag, d.v.s. koncernägande av såväl
tidningar som radio- och TV-stationer, ibland med ytterligare inslag. Det kan
naturligtvis vara positivt och innebära att svenska medieföretag stärks
gentemot internationella konglomerat, men kan också leda till allt för stor
koncentration och utslagning av oberoende medier inom landet.

Centerpartiet står bakom inriktningen av Mediekoncentrationsutredningens
slutsatser. Dessa innebär bl.a. att man föreslår en mediekoncentrationslag,
som ska vara tillämplig på företagsförvärv. Det kommer således att bli möjligt
att stoppa förvärv i de fall de kan befaras vara ägnade att hämma ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning. Detta skulle innebära att Sverige
anpassade sin lagstiftning till vad som är fallet i de flesta andra länder.
Enligt
utredningen finns inte något land, förutom Sverige, där det råder tvekan om
huruvida konkurrenslagstiftningen är tillämplig på medieföretag.

Samtidigt har det funnits farhågor om att utvecklingen ska hämma
utvecklingen av nya medier. I lagstiftningsarbetet är det därför angeläget att
det lämnas andrum för utvecklingen av dessa i ett inledningsskede.

Ökad mångfald är inte bara frågan om att motverka koncentration, utan
också om att stimulera nya aktörer att producera och förmedla information.
Öppna kanaler, d.v.s. oberoende och icke-kommersiella lokala stationer som
sänder i huvudsak samhällsinformation, utbildning och kultur, är bra exempel
på vad man kan uppnå även med ganska små resurser. Politiken bör också
inriktas på att ta tillvara den tekniska utvecklingen för att förbättra
villkoren
för dessa och andra nya medier. Detta bör ges regeringen till känna.

Presstöd

I dag tryggas mångfalden inom tidningsvärlden till stor del
genom presstödet som garanterar många andratidningars
existens. Det är inte aktuellt att avveckla eller minska
presstödet. Snarare påbjuder situationen att det befintliga
presstödet förenas med särskilda insatser för att underlätta för
tidningsföretag att utveckla teknik och arbetsformer för att
vara med på den digitala mediemarknaden och möta framtida
krav. Därför är det bra att regeringen lyssnat på Centerpartiet
och höjt presstödet i den föreslagna budgeten. Höjning är
dock inte tillräcklig. Många av landets endagstidningar har
det idag mycket besvärligt. För att underlätta för dessa
tidningar samt för att motverka det ständiga existenshotet så
vore det rimligare att man följde den lösning som gällde i
samband med det tillfälliga driftsstödet 1997 och 1998 då
endagstidningarna fick ett ökat basstöd. Ett utökat stöd skulle
möjliggöra för endagstidningarna att utvecklas. Detta bör ges
regeringen till känna.

Massmediernas påverkan

Massmediernas, och främst TV:s, roll i opinionsbildning och
för utveckling av normer och värderingar kan knappast
överskattas. I takt med att medierna blir fler och
exponeringen från olika källor ökar, minskar dock
möjligheten att följa och utvärdera påverkan. I sak är det
naturligtvis positivt att människor får större möjligheter att
sätta samman sin egen konsumtion och att oberoendet av t.ex.
ett statligt urval inom medieområdet minskar.

Situationen är dock inte oproblematisk. Genom allt fler aktörer, som kan
vara svårare att granska och kontrollera källor hos, blir det också svårare att
upprätthålla tilltron till rapporteringen. Å andra sidan ökar möjligheterna att
hämta information från flera av varandra oberoende källor och utifrån detta
dra slutsatser. Utbildningssystemet har en stor uppgift i att rusta ungdomarna
för en föränderlig medievärld och att fostra till ett kritiskt och självständigt
förhållningssätt också i förhållande till medier.

Idag kan vi se konsekvenser av mediernas enorma genomslagskraft att
påverka framför allt unga människor med sitt budskap. Unga tjejer och killar
misshandlar sin kropp och sin hälsa, mycket på grund av de stereotypa
kroppsideal olika veckotidningar, skönhetstävlingar m.m. målar upp.
Centerpartiets ungdomsförbund, CUF, genomförde en stor enkätundersökning
hösten 99 där de tillfrågade ungdomarna lyfte upp dessa problem. Mediernas
roll, i att 20-25 procent av unga tjejer i Sverige idag lider av någon form av
ätstörningar, måste utredas i syfte att minska antalet unga som drabbas av
ätstörningssjukdomar, men även för att ständigt hålla debatten om kroppsideal
levande. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2000

Åsa Torstensson (c)

Gunnel Wallin (c)

Viviann Gerdin (c)

Rigmor Stenmark (c)

Margareta Andersson (c)

Marianne Andersson (c)

Sven Bergström (c)

Agne Hansson (c)