Migrations- och integrationspolitiken

Motion 2003/04:Sf396 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Grunden för Centerpartiets migrationspolitik är visionen om ett öppet samhälle där människor i högre utsträckning själva kan välja var de vill bo och skapa sin framtid. Sverige ska vara en välkomnande tillflykt för människor som tvingas fly sina länder på grund av politiskt förtryck eller andra hot mot liv och frihet. Därjämte ska möjligheterna att invandra till vårt land för att förvärvsarbeta vidgas.

Invandringen har varit och är till nytta för Sveriges invånare eftersom det bidragit till ekonomisk, social och kulturell dynamik. Särskilt värdefull är invandringen mot bakgrund av Sveriges åldrande befolkning. De integrationsproblem, med arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap, som drabbat många nya svenskar under de senaste decennierna är emellertid både ett fundamentalt socialt problem för de drabbade och ett stort resursslöseri för samhället som helhet.

1.1 Arbetskraftsinvandring

Centerpartiet var det parti som först tog principiell ställning för ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring. Vi fullföljer denna linje och föreslår att ett regelverk ska utarbetas som gör det möjligt att söka arbetstillstånd på plats i Sverige och att arbetserbjudande automatiskt ska medföra arbetstillstånd. Under tre månaders tid ska man få vistas i Sverige för att söka arbete och likaledes ska man ha tre månader på sig att skaffa ny anställning om den föregående anställningen upphör. Efter tre års vistelse i Sverige ska permanent uppehållstillstånd beviljas.

1.2 Integration genom arbete och företagande

Centerpartiet förordar en integrationsmodell som bygger på snabb introduktion i och deltagande i arbetslivet. Nyanlända flyktinginvandrare ska snarast möjligt komma i arbetspraktik, få arbetstillstånd och uppmuntras att söka en egen försörjning på arbetsmarknaden. Även invandrares företagande är en oerhört viktig resurs som vi vill ge bättre förutsättningar genom generellt minskad regelbörda och genom särskilda åtgärder med rådgivning m.m.

1.3 Möjlighet att ”byta spår” i asylpolitiken

Genom införandet av ett generösare regelverk för arbetskraftsinvandring ges också möjligheten för asylsökande att ”byta spår”. Om en asylsökande får arbete ska asylutredningen läggas vilande och personen få uppehållstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring. Härigenom ges även asylprövningstiden ett framtidsinriktat fokus. Centerpartiet föreslår även att möjlighet att söka uppehållstillstånd för anhöriginvandring ska kunna göras på plats i Sverige.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

1.1 Arbetskraftsinvandring 1

1.2 Integration genom arbete och företagande 2

1.3 Möjlighet att ”byta spår” i asylpolitiken 2

2 Innehållsförteckning 3

3 Förslag till riksdagsbeslut 4

4 Inledning 6

4.1 Dagens och morgondagens situation 7

5 En öppen och human flyktingpolitik 8

6 Flyktingmottagandet 8

6.1 Ökat sysselsättningsfokus 9

6.2 Sysselsättning i samarbete med näringslivet och offentlig sektor 9

6.3 Ökat samarbete mellan kommun och statliga myndigheter 11

6.4 Decentralisering av mottagandet 11

6.5 Bortre tidsgräns 11

6.6 Barn i asylprocessen 12

7 Ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring 13

7.1 Arbetskraftsinvandring 13

7.1.1 Lokala krafter för arbetskraftsinvandring 14

7.2 Arbetstillstånd – för vilka? 14

7.2.1 Tillståndet ska sökas i Sverige 15

7.2.2 Arbetserbjudande 15

7.2.3 Hur länge får man stanna efter att anställningen har gått ut? 15

7.3 Utökade arbetsmöjligheter för asylsökande 15

8 Integration genom arbete 16

8.1 Vad beror problemen på och vad kan vi göra åt dem? 17

8.1.1 Passivisering 17

8.1.2 Diskriminering 18

8.1.3 Dåligt företagsklimat 19

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett ökat sysselsättningsfokus bör prägla flyktingmottagandet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att socialtjänstlagen bör ändras så att kommuner får rätt att ställa krav på motprestationer av bidragstagare.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter till nytta för arbete och praktikplatser åt nyanlända invandrare bör komma till stånd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett ökat samarbete mellan kommuner och berörda statliga myndigheter vid flyktingmottagandet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppmuntra ”lokala samhällskontrakt” för att bidra till ett bättre flyktingmottagande och till integration.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad decentralisering av flyktingmottagandet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en bortre tidsgräns på 12 månader för ett asylbeslut från ansökningsdagen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnperspektivet måste få ett tydligare fokus i asylutredningarna.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ensamkommande barns behov av en kontaktfamilj eller ett familjehem.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man skall kunna ansöka om arbetstillstånd på plats i Sve-
    rige.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att människor som har ett arbetserbjudande i Sverige skall få ett arbetstillstånd omgående.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning om reglerna för arbetstillstånd för människor från länder utanför EU/EES.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett enklare och mer effektivt regelverk för asylsökandes möjlighet att få arbetstillstånd.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ansökan om anhöriginvandring bör kunna ske i Sverige.

16. Riksdagen beslutar att förflytta migrationspolitiken från socialförsäkringsutskottet till arbetsmarknadsutskottet.2

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en tydligare antidiskrimineringspolitik.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att invandrares företagande bör prioriteras och beaktas vid näringspolitikens utformning i högre utsträckning än vad som görs i dag.3

1Yrkande 2 hänvisat till SoU.

2Yrkande 16 hänvisat till KU.

3Yrkande 18 hänvisat till NU.

4 Inledning

Centerpartiet verkar för ett öppet samhälle där människor själva får välja var de vill bo och bygga sin framtid. Därför tar vi ställning för en mer öppen migrationspolitik som tillåter människor på flykt från hot, människor med nära anhöriga i Sverige och människor som kommer hit för att förvärvsarbeta att komma till vårt land. Liksom inom andra politikområden ska inriktningen inom migrationspolitiken enligt Centerpartiet vara att människor i så hög grad som möjligt skall försörja sig själva och sina familjer genom eget förvärvsarbete eller företagande. Det är bäst såväl för livskvaliteten som för den ekonomiska utvecklingen.

Sverige ska vara en välkomnande tillflykt för människor som flyr undan våld och förtryck och för människor som från fattiga förhållanden vill skapa sig en bättre framtid genom sitt eget arbete. Men Sverige är också beroende av invandringen för den framtida välfärdsutvecklingen. Perspektivet måste vara att invandrarna är en gåva från försynen till vårt arbetskraftshungrande och åldrande samhälle. Trots stora misslyckanden i integrationspolitiken har de senaste decenniernas invandring tveklöst varit till nytta för vårt land eftersom den ökat samhällets ekonomiska, sociala och kulturella dynamik. I framtiden blir invandringen av demografiska skäl än viktigare. Därför tar Centerpartiet tydligt ställning för arbetskraftsinvandring.

Dagens integrationspolitik fungerar inte. Arbetslösheten och bidragsberoendet är alldeles för högt i stora invandrargrupper. Utanförskap i arbetslivet leder till ekonomiska och sociala problem och känsla av maktlöshet. För arbetsmarknadsområdet skall den självklara utgångspunkten vara lika behandling av alla individer och grupper i samhället. Ökad fokusering på integrering via arbete eller företagande är samhällsekonomiskt sunt, men ur ett individperspektiv innebär det så mycket mer. Att ha ett arbete och att kunna leva på sin lön ger självbestämmande och livskvalitet. Integrering via arbete leder på sikt till minskade spänningar mellan olika sociala grupper.

Idag finns stora brister i mottagandet av asylsökande; mottagandet måste enligt Centerpartiets mening moderniseras och effektiviseras. Ett kvalitetssäkert mottagande av asylsökande bygger broar för framtiden och de nyanlända blir bärare av demokratiska principer. Flyktingmottagandet måste få ett ökat fokus på att behandla invandrarna som de resurser de faktiskt är. Det är nödvändigt att vi kommer bort från offermentaliteten i flyktinghanteringen. Våra nya svenskar är unika och har stora möjligheter – det som behövs är rätt förutsättningar.

I denna motion pekar vi på ett antal förslag som kan förbättra invandrares möjlighet till arbete och självbestämmande. På samma gång som det är den politik som bäst respekterar de nya svenskarnas värdighet och människovärde är det också den politik som är bäst för den långsiktiga ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen och därmed för de människor som redan bor i landet. Efter flera år av misslyckad migrations- och integrationspolitik är det dags att vidta åtgärder. Vi tror att åtgärderna står att finna i ett humant och effektivt flyktingmottagande med ökat sysselsättningsfokus och inte minst i en ökad arbetskraftsinvandring med ett generöst regelverk. Inledningsvis är det också viktigt att påpeka att vi ett flertal gånger använder oss av begreppet ”invandrare” i denna motion. När man använder ord som invandrare indikerar det ofta ett ”vi och dem-perspektiv”, något som vi vill undvika. Vi betraktar naturligtvis inte invandrare som en homogen grupp. Vi är medvetna om att det inte är ett tillfredsställande ord för att beskriva människor som inte har svensk bakgrund. Vi använder begreppet i brist på andra alternativ.

4.1 Dagens och morgondagens situation

Integrations- och migrationspolitiken har misslyckats på ett flertal områden. Politiken på dessa områden behöver förändras och ett nytt synsätt måste till. Framför allt behövs ett förändrat synsätt på människor med invandrarbakgrund, vi måste se dem som unika människor som kan bidra till ett vitalt och dynamiskt Sverige. Sverige är i stort behov av ett tillskott och injektioner av nya människor, inte bara för att berika vårt land socialt och kulturellt utan också av samhällsekonomiska skäl. Vi står inför en demografisk situation som manar till åtgärder. Många personer kommer att lämna arbetslivet och gå i pension inom några år. Om dagens mönster vad gäller ålders- och förtidspension består så kommer 40 procent att lämna arbetslivet fram till 2015. Därutöver är det många människor som inte ingår i arbetskraften på grund av sjukskrivning. Om det låga arbetskraftsdeltagandet håller i sig kommer det att saknas 300.000 personer på arbetsmarknaden år 2015, och till år 2030 måste varje sysselsatt försörja 1,3 personer per år. En stor del av de personer som har invandrarbakgrund i Sverige är i arbetsför ålder men har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Vi måste finna orsakerna till detta och göra något åt dem. Det kommer även att bli vanskligt att få fram personer med rätt kompetens som stämmer med arbetsgivarnas rekryteringsbehov i framtiden. För den svenska ekonomin och välfärden är det av stor vikt att offentlig sektor och företag kan rekrytera den arbetskraft som behövs. Vi behöver fler människor för att klara framtidens välfärd och tillväxt. Dessa människor finns bland annat utanför Sveriges gränser – därför är det nödvändigt att vidga arbetskraftsinvandringen. Sverige kommer att ha behov av ett flertal olika yrkesgrupper och kompetenser. Oavsett yrkesgrupp fyller alla människor en funktion, fokus ligger inte på att rekrytera en högutbildad elit – det behövs en mångfald av resurser som bidrar till ett dynamiskt och vitalt Sverige. Sveriges demografiska situation är inte unik. Många OECD-länder står inför samma demografiska utmaning som Sverige. I Europa blir de demografiska problemen särskilt stora och det innebär att det kommer att bli dragkamp om arbetskraften. Därför är det oerhört viktigt att Sverige är ett land som det är attraktivt att arbeta i.

Centerpartiet kommer i denna motion med några kraftfulla förslag på hur fler människor kan arbeta i Sverige. Inledningsvis kommer vi att gå igenom de förändringar som behövs vad gäller flyktingmottagandet. Därefter diskuterar vi nödvändiga förslag till hur vi kan underlätta för arbetskraftsinvandring. Slutligen går vi in på några av de hinder som finns för förbättrad integration och vad vi kan göra åt dem.

5 En öppen och human flyktingpolitik

Sverige skall ha en öppen och generös flyktingpolitik som värnar om asylrätten genom en tidig, rättssäker prövning av den sökandes skyddsbehov. Idag råder stora brister i mottagandet av asylsökande, mottagandet måste moderniseras och effektiviseras. Genom ett kvalitetssäkert mottagande av asylsökande bygger vi broar för framtiden och de nyanlända blir bärare av demokratiska principer. En viktig del i mottagandet är att de nyanlända snabbt erhåller arbete eller arbetspraktik för att på så sätt integreras i samhället. Genom arbete och integrationsåtgärder riktas den invandrades fokus på framtiden istället för på det måhända traumatiska förgångna. Genom att öppna för ökad arbetskraftsinvandring, effektivisera Migrationsverket, avveckla Utlänningsnämnden och föra över asylärendena till förvaltningsdomstolarna, får vi ett humanare mottagande av flyktingar och även minskade kostnader på sikt.

För att kunna behålla en fungerande välfärdsstat går det dock inte att ha en migrationspolitik som är totalt öppen och oreglerad. Vi menar ändå att öppenheten kan ökas avsevärt. Öppenheten bör ökas i den meningen att det ska bli enklare för människor från andra länder att arbeta i Sverige. Tyvärr har utvecklingen i dagens migrationspolitik och integrationspolitik inneburit ett synsätt som bygger på ”omhändertagandeprinciper” och en ”offermentalitet”. Idag ser vi hur den misslyckade migrationspolitiken genererat fattigdomsfällor, passivisering och en klientifiering av flyktingar och asylsökande. Centerpartiet anser att det är viktigt att alla människor ska kunna identifiera sig som en tillgång och som en viktig resurs. Förutsättningen för detta innebär att ett nytt synsätt införlivas i mottagandehanteringen. Ett synsätt som är humant och som visar insikt om varje människas värde och potential. Vi vill verka för att personer som kommer och vill stanna i Sverige ska få en tro på sig själv. Så som systemet ser ut idag slussas de asylsökande in i en negativ spiral bestående av en lång inaktiv väntan på besked om huruvida personen får stanna eller inte. Detta vill vi förändra, vi vill ge flyktingarna en möjlighet till självbestämmande, sysselsättning, möjlighet till arbete och därmed en möjlighet att så fort som möjligt börja skapa sin framtid i det nya landet.

6 Flyktingmottagandet

För att enskilda människor skall ta ansvar för sitt eget liv, måste de känna att de har möjlighet att påverka och förändra sin egen situation. Genom att upprätta en individuell handlingsplan för nyanlända personer kan man snabbt ringa in eventuella åtgärder och de asylsökande känner sig delaktiga i processen. Lösningar som bygger på kontakter mellan nyanlända och människor i det omgivande samhället skall stimuleras. Exempel på detta kan vara en högre grad av frivilliginsatser och samarbete med frivilligorganisationer vid flyktingmottagandet. Kommunen bör uppmuntra familjer och enskilda att bli faddrar åt asylsökande och flyktingar. Tillhörighetskänsla och känslan av att man har ett värde är lika viktiga behov som fysisk och ekonomisk trygghet. Varje individ, både vuxna och barn, skall ses som en resurs och vid kontakter med asylsökande och flyktingar skall utgångspunkten vara att vi bygger broar för framtiden. Det är av yttersta vikt att samhället ger individen utrymme att i samspel med andra utveckla sina unika egenskaper.

6.1 Ökat sysselsättningsfokus

När en flykting/invandrare kommer till Sverige idag är risken stor att personen får vänta väldigt länge på huruvida uppehållstillstånd ska beviljas eller inte. Många kan få vänta sammanlagt mellan ett och två år innan deras ärenden avgjorts. Efter detta flyttas personen över till Integrationsverket för att där gå en 1-årig introduktionsutbildning. När denna utbildning är klar är personen klar för att söka jobb. Vi anser det vara ohållbart att personer ska bli väntande i flera år på att få börja arbeta. Denna procedur måste effektiviseras och bli humanare i den mening att människor inte ska behöva genomlida en passiv väntan. Det är även nödvändigt att finna en snabbare och enklare väg till arbetstillstånd. När en flykting anländer till Sverige bör en eventuell stress- och traumabehandling ske snarast. Likaså är det oerhört viktigt att validering av betyg, intyg, kunskaper och utbildning sker. Personen bör snarast möjligt sysselsättas. Givetvis måste man göra individuella bedömningar om personens arbetsförmåga. Vi menar dock att de flesta människor mår bättre av att aktivt göra något, att få arbeta eller sysselsätta sig i någon form. Sysselsättning kan vara ett sätt att förbättra den psykiska ohälsa som en del av de asylsökande lider av. Samtidigt tror vi att stora delar av den psykiska ohälsan kan undvikas eftersom den långa inaktiva, och ofta psykiskt nedbrytande, väntan på asyl skulle kunna undvikas genom att vårt förslag verkställs. Till arbetsuppgifterna kan exempelvis höra sådant som annars inte sköts eller som behöver förstärkas. Huvudsaken är att personen har en sysselsättning och att han eller hon inte tillåts passiviseras. Vad som ovan anförts om ett ökad sysselsättningsfokus i flyktingmottagandet bör ges regeringen till känna.

6.2 Sysselsättning i samarbete med näringslivet och offentlig sektor

Vi anser att de olika former av sysselsättning som vi föreslagit ovan bör varvas med svenskundervisning. Sfi-undervisningen har ett flertal brister och måste bli av högre kvalitet och mer individanpassad. Centerpartiet välkomnar några av de åtgärder som presenteras i sfi-utredningen (SOU 2003:77), men anser också att språkundervisningen ska integreras med praktik. Det är nödvändigt att man lokalt finner former för praktik i offentlig sektor och i näringslivet. En möjlighet är att erbjuda plats i kommunala jobbpooler. Likaså bör företagen vara med och samarbeta för ökad sysselsättning för nyanlända flyktingar. Ett mer övergripande system måste utformas där arbetsmarknadens parter tillåts ta ett större ansvar för att ordna fram praktik- och introduktionsplatser. Idealt sett skulle praktikplatser kunna kombineras med något slags anställning, eller en väg till en framtida anställning. Målsättningen är att praktikplatser och liknande ska bidra till att personen i fråga får en anställning. Enligt en undersökning som Företagarnas riksorganisation låtit göra visas att en klar majoritet av landets småföretagare är beredda att ta ansvar när det gäller att integrera invandrare på arbetsmarknaden – t.ex. genom att erbjuda praktikplatser. Kommunplaceringen och arbetsplatsplaceringen bör ta sin utgångspunkt i alla individers olika förutsättningar och behov. Dessa ska fastställas i den individuella handlingsplanen. Den som kommer till Sverige ska stimuleras att ta erbjuden sysselsättning i form av praktik- eller introduktionsplats. Socialtjänstlagstiftningen ska ändras så att kommuner får rätt att ställa krav på motprestationer på bidragsmottagare. Detta bör ges regeringen till känna.

Vägran att ta erbjuden praktikplats ska leda till radikalt sänkt bidrag, vilket dock inte innebär att man ska vara likgiltig för praktikantens egna önskemål om inriktning. Detta gäller alla dem som erhåller flyktingbidrag eller socialbidrag, dvs. alla oavsett om man är flykting, invandrare eller svensk medborgare. Återigen: arbetslinjen gäller till stöd för den enskilde. Vi återkommer med mer förslag när det gäller arbete och sysselsättning för nyanlända invandrare i stycke 7.5. Efter avslutad praktikplats, såvida personen inte fått anställning, bör personen vara redo för att söka ett jobb som motsvarar utbildning och kunskap. I väntan på arbete ska personen dock vara sysselsatt exempelvis inom den kommunala jobbpoolen. Vad som ovan anförts om ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter till nytta för arbete och praktikplatser åt nyanlända invandrare bör ges regeringen till känna.

Idag finns det exempel på projekt där man tagit fasta på ökad sysselsättning för flyktingar och invandrare. I både Norge och Danmark har man arbetat fram modeller med ett tydligt sysselsättningsfokus. I Norge har man infört ett introduktionsprogram för asylsökande som innebär praktik varvat med språkundervisning, vilket ger ett visst ekonomiskt stöd åt de deltagande. Stödet kan liknas vid förvärvslön snarare än bidrag och är kopplat till individen, oavsett familjesituation. Tanken är att introduktionskursen i slutändan ska generera anställning. I vårt andra grannland Danmark använder man ett liknande arbetssätt. Centerpartiet sympatiserar inte på något sätt med den restriktiva flyktingpolitik som förs i Danmark. Men just när det gäller arbetsmarknadsintegration av nyanlända invandrare har danskarna emellertid utarbetat en mycket intressant modell. Modellen handlar om att knyta invandrare till olika arbetsplatser där kontrakt har slutits mellan invandrarmyndigheterna och företag och organisationer. Praktiken varvas med språkundervisning och bygger på ett slags lärlingssystem. På detta sätt får de nyanlända personerna en mer aktiv asylperiod och integreras med andra människor genom arbete/praktik samt kontinuerlig språkträning. Tanken är att nyanlända flyktingar och invandrare skall ges en provanställning parallellt med språkstudierna. Vi är medvetna om att det finns en del brister i de modeller som brukas i våra grannländer, samtidigt kan delar av de ovannämnda modellerna bidra till idéer för en modell som kan passa i Sverige.

6.3 Ökat samarbete mellan kommun och statliga myndigheter

Det är kommunerna som ytterst ansvarar för att flyktingar får en bra introduktion in i det svenska samhället. Byråkrati och trubbiga direktiv har gjort att samarbetet mellan kommunen och de berörda statliga myndigheterna varit bristfälligt. Genom att öka samarbetet vid mottagandet av asylsökande skapas en helhetsbild i ärendet, och individen ges ökat inflytande över sin situation. Vi välkomnar förslaget från utredningen ”Etablering i Sverige” om ett ökat samarbete mellan kommuner, Migrationsverket och Arbetsmarknadsverket. Vi ser också positivt på de förslag som fokuserar på ett tydligare individperspektiv när det gäller invandrare. Vad som ovan anförts om ökat samarbete mellan kommuner och berörda myndigheter vid flyktingmottagandet bör ges regeringen till känna.

Flera kommuner i Sverige har uttalat sig för arbetskraftsinvandring utifrån en lokal brist på arbetskraft. Denna aktiva önskan om ”lokal arbetskraftsinvandring” av invandrare bör uppmuntras och kan bidra till ett bättre flyktingmottagande och integrationsarbete. Lokala ”samhällskontrakt” där olika samhällsaktörer och medborgargrupper förbinder sig att bidra till att skapa en god miljö för bosättning av invandrare som exempelvis kan ha ett gemensamt ursprungsland skulle kunna vara en väg både till en smärtfri integration och en bättre regional balans. Vad som ovan anförts om lokala ”samhällskontrakt” för flyktingmottagande och integration bör ges regeringen till känna.

6.4 Decentralisering av mottagandet

Det är viktigt att de kommuner som tar emot invandrare och flyktingar är väl förberedda så att mottagandet blir kvalitetssäkert. Människor har olika livserfarenheter och kulturell bakgrund, detta måste beaktas vid mottagandet. Beslut skall fattas så nära den enskilda individen som möjligt, först då känner människor sig delaktiga och att de har möjlighet att påverka de beslut som fattas. Det finns anledning att decentralisera flyktingmottagandet, så att alla kommuner som kan erbjuda god kvalitet på mottagandet också ges möjlighet att göra detta. En jämnare fördelning av mottagandet över landet bidrar positivt till synen på svensk flyktingpolitik samtidigt som det underlättar för de mottagande kommunerna. Vad som ovan anförts om ökad decentralisering av flyktingmottagandet bör ges regeringen till känna.

6.5 Bortre tidsgräns

Majoriteten av dem som söker asyl har mål med sitt fortsatta liv i Sverige. Det är en liten del som under asyltiden reflekterar över att de verkligen kan avvisas. I många fall intalar man sig att man skall få stanna och då kommer avvisningen som en chock. Det är viktigt att mottagande myndigheter tidigt lyfter upp frågan om avvisning och diskuterar eventuella möjligheter att återvända till sitt hemland. Samtidigt är det viktigt att de asylsökande känner sig väl mottagna och ges möjlighet till sysselsättning som vi givit förslag till ovan. Att söka asyl är den mest osäkra tillvaro en människa kan befinna sig i. Asylsökande känner att de inte kan påverka något utan lever på lånad tid. För att minska rädslan och ovissheten bör de asylsökande ha en handläggare som förmedlar all information och eventuella beslut som rör dem. Utökad handläggningstid är nödvändig från rättssäkerhetssynpunkt. Det innebär också att handläggarna på Migrationsverket får en verklig möjlighet att utföra en bra utredning där alla olika aspekter vägs in. Centerpartiet yrkar på en bortre tidsgräns för beslut om asyl på 12 månader från ansökningsdagen. Detta bör ges regeringen till känna.

6.6 Barn i asylprocessen

Den gemensamma grundsynen och självklara utgångspunkten vid arbete med asylsökande barn skall vara FN:s konvention om barns rättigheter. Konventionen ger en universell definition av vilka rättigheter som borde gälla för barn över hela världen. Barns rättigheter skall gälla i alla samhällen oavsett kultur, religion eller andra särdrag. När myndigheter utreder en familjs situation är det viktigt att barnen tillfrågas och att de känner sig delaktiga i de beslut som rör deras framtid. Samtliga familjemedlemmar skall fortlöpande hållas informerade om vad som händer i beslutsprocessen, vilket minskar oron och känslan av att besluten fattats utan deras medverkan. Synen på asylsökande barn har länge varit att de är objekt. Utgångspunkten måste alltid vara att barn är enskilda individer med rättigheter. Vi måste förändra attityder och värderingar så att barnperspektivet genomsyrar samhället, på alla nivåer. De myndigheter som dagligen arbetar med dessa barn måste vidareutbildas i barnperspektivet, så att allt arbete utgår från det enskilda barnets bästa. När myndigheterna utreder en familjs situation skall även barnen tillfrågas. Även om man arbetat en del med att förbättra barns delaktighet i asylutredningarna har inte tillräckliga åtgärder vidtagits. Fortfarande marginaliseras barnen i asylutredningarna. Barnperspektivet måste få ett tydligare fokus. Detta bör ges regeringen till känna.

Asylsökande barn har en mycket utsatt situation, i synnerhet barn som är ensamma på flykt. Ett flertal barn har också försvunnit från flyktingförläggningarna, något som vi ser mycket allvarligt på. Många av dem reser vidare till andra länder, men en del av dem far illa på olika sätt. Det är viktigt att försvinnandet av dessa barn tas på allvar och deras förfarande undersöks. Översynen på förläggningarna måste också bli bättre. Under år 2002 kom mer än 550 ensamma barn till Sverige för att söka asyl. Många av de ensamkommande barnen bär på traumatiska upplevelser och behöver i många fall akut psykiatrisk hjälp. Mottagandet av de ensamma barnen är trots ett flertal insatser fortfarande inte tillfredsställande och handläggningstiden är för lång. Det händer att ensamkommande barn behandlas på samma sätt som vuxna asylsökande, trots att de har andra behov. En god man skall ta ansvar för barnet; denne måste ha ett nära och långvarigt engagemang. Idag är det brist på kontaktfamiljer till ensamma flyktingbarn. För att barnets fortsatta utveckling skall tryggas behöver en kontaktfamilj, alternativt ett familjehem, kopplas in i utredningen i ett tidigt stadium. Vad som ovan anförts om ensamkommande barn bör ges regeringen till känna.

7 Ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring

Invandring är i grunden en stor tillgång för ett land, givet att goda förutsättningar finns för att ta tillvara människors möjlighet till utveckling och ökat välstånd. Vi vill förbättra förutsättningarna så att människor utanför Sveriges gränser ska kunna komma hit och arbeta.

7.1 Arbetskraftsinvandring

Vi kommer inte att klara av att på egen hand lösa de problem som riskerar att uppstå p g a den demografiska struktur som råder. Det är nödvändigt att vi tillvaratar de resurser som finns hos människor i, och utanför, Sveriges gränser. Därför är det nödvändigt att vi underlättar för människor med utländsk bakgrund att få arbetstillstånd i Sverige. Centerpartiet verkar för att Sverige snarast bör undersöka hur vi öppnar för vidgad arbetskraftsinvandring, både för att bedriva verksamhet som anställd och som egenföretagare. Enligt en undersökning som Svenskt Näringsliv har gjort är nästan 70 procent av svenska folket för arbetskraftsinvandring. Arbetskraftsinvandrarna under 1950-, 60- och 70-talen bidrog till att stärka såväl inkomstutvecklingen i landet som den kulturella mångfalden och dynamiken. Om vi tar en titt längre tillbaks i historien kan vi se vilken betydelse invandrarnas arbetstillgång har bidragit med i samhällsutvecklingen. Mellan 1840 och 1930 utvandrade inte mindre än 1 300 000 människor från Sverige till Nordamerika, Sydamerika och Australien för att förbättra sina möjligheter till en dräglig framtid. Denna utvandring var välgörande för den sociala och ekonomiska utvecklingen såväl i Sverige som i immigrationsländerna. Sverige avlastades från överbefolkning, undersysselsättning och misär och fick samtidigt viktiga bidrag till sin ekonomiska utveckling. Många emigranter skickade hem pengar till anhöriga i hemlandet. 200 000 emigranter återvände, många med friskt kapital, nya idéer och kunskaper och kontakter som vitaliserade det svenska ekonomiska och sociala livet. I immigrantländerna möjliggjorde invandringen en snabb ekonomisk tillväxt och social dynamik. Svenskarna byggde Chicago och odlade upp Minnesotas prärier. I dag är det ingen som klandrar utvandrarna. Tvärtom beundrar vi deras företagsamhet och obändiga vilja att skapa sig en bättre framtid. Vilken är egentligen skillnaden i dag? Varför ser vi inte vår tids arbetskraftsinvandrare med samma ögon? De kommer till ett nytt land med idéer, företagsamhet och energi. Borde inte vi i Sverige välkomna dessa människor i stället för att se dem som ett hot? Dagens och morgondagens Sverige behöver en ökad invandring av människor som vill arbeta och driva företag i vårt land. Sverige tjänar inte ensamt på arbetskraftsinvandringen, utan den för med sig fördelar också för ursprungslandet av samma skäl som den svenska emigrationen var gynnsam för Sverige i början av 1900-talet.

Vi måste tillvarata människors kunskaper och färdigheter. Olikheter ska ses som en tillgång och alla människor måste få uppmuntran att utveckla sina unika egenskaper i strävan efter självförverkligande. Föreställningen att invandring innebär kostnader för samhället är konstruerad och de kostnader som finns är ett resultat av en undermålig integrationspolitik. En invandringspolitik från 1980-talet och framåt som byggde på ineffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och som dessutom hindrade människor att arbeta i väntan på uppehållstillstånd gjorde att flertalet förlorade kompetens och passiviserades. Så är fallet fortfarande idag. Det är oerhört svårt för människor som inte är från Sverige eller annat land som är medlem i EU/EES, att få arbetstillstånd i Sverige. Detta är ett stort problem som vi vill ändra på.

Det är hög tid för förändring – Sverige bör tillåta arbetskraftsinvandring i ökad grad för att klara framtidens behov av arbetskraft. Redan idag finns det många som flyttar till Sverige för att arbeta, under år 2001 beviljades fler uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl än permanenta uppehållstillstånd till flyktingar. De flesta tillstånden för arbetskraftsinvandrare är dock tillfälliga. Vad som ovan anförts om att Sverige bör öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring bör ges regeringen till känna.

7.1.1 Lokala krafter för arbetskraftsinvandring

I Sverige finns ett flertal regioner som särskilt har behov av arbetskraft. På flera håll i Sverige drivs arbetskraftsinvandring som en lokal fråga. Flera kommuner har ansökt om att bli försöksområden för arbetskraftsinvandring. I bl.a. Bollnäs, Ragunda och Strömsund har sådana initiativ tagits. Samtliga ansökningar och önskemål om ett mer tillåtande regelverk för arbetskraftsinvandring har avslagits. Vi kan inte förstå hur regeringen kan säga nej till arbetskraft, särskilt inte till de regioner där behovet är som störst. För att hela Sverige ska ha möjlighet att leva måste vi tillåta värdefulla injektioner av människor som vill och kan arbeta. Nedan presenteras ytterligare förslag som kan bidra till att fler människor tillåts arbeta i Sverige.

7.2 Arbetstillstånd – för vilka?

Vi anser att människor som har ett arbetserbjudande i Sverige ska kunna erhålla ett arbetstillstånd omgående efter ansökningsförfarandet. Människor som inte har något arbetserbjudande skall också få komma hit och söka arbete. Liksom de personer som kommer från länder inom EU/EES så ska människor från länder utanför dessa också tillåtas resa in (med eller utan visum enligt gällande bestämmelser för respektive hemland) och vistas i Sverige under en period om tre månader för att söka arbete. Likaså bör asylsökande personer ha möjlighet att arbeta och få arbetstillstånd här.

7.2.1 Tillståndet ska sökas i Sverige

Idag måste en person åka hem till sitt hemland och söka arbetstillstånd i Sverige om denne fått ett arbete i Sverige under sin vistelse i Sverige. Vi vill underlätta arbetsmöjligheterna i Sverige för människor från andra länder. Arbetstillstånd skall ges snabbare och enklare än idag. Man bör kunna ansöka om arbetstillstånd direkt i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.

7.2.2 Arbetserbjudande

För att underlätta människors möjlighet att flytta från sitt hemland och arbeta i Sverige anser vi också att en person som har ett arbetserbjudande från en arbetsgivare i Sverige bör kunna få ett arbetstillstånd omgående. Tillståndet bör vara kopplat till individen och inte vara beroende av en specifik arbetsgivare, region, bransch eller dylikt. En person som har ett bindande arbetserbjudande/anställningskontrakt med en arbetsgivare i Sverige ska omgående efter ansökningsförfarande – oberoende av vilket land som personen ifråga är medborgare i – kunna erhålla ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd i en administrativ handling. Tillståndet bör ges på fem år om anställningen är fast eller har en varaktighet om minst ett år. Om anställningen är längre än tre månader men inte ett år skall arbets- och uppehållstillstånd ges för anställningstiden. Möjlighet till förlängning skall finnas i dessa fall. Detta bör ges regeringen till känna.

7.2.3 Hur länge får man stanna efter att anställningen har gått ut?

Arbetstillståndet bör självklart gälla så länge som personen i fråga har fått en anställning. När anställningen går ut skall personen ha minst tre månader på sig att få en ny anställning, det är lika lång tid som en EU-/EES-medborgare har för att söka arbete i Sverige. När en person arbetat i Sverige i tre år bör denne kunna prövas för ett permanent uppehållstillstånd. Vi anser att en person som arbetat i Sverige så länge bör ses som en tillgång och inte som någon som bör förpassas ur landet. Vi anser att regeringen bör tillsätta en utredning om reglerna kring hur länge personer från länder utanför EU/EES ska få på sig att söka arbetstillstånd i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna. När det gäller medföljande (make/maka/sambo) till någon som fått arbetstillstånd i Sverige bör denne automatiskt få rätt till arbetstillstånd.

7.3 Utökade arbetsmöjligheter för asylsökande

Som ovan nämnts anser vi att man ska kunna ansöka om arbetstillstånd i Sverige, detta gäller såväl människor som kommer hit av arbetsmarknadsskäl som asylsökande. I medier har vi kunnat läsa ett flertal artiklar om personer som fått arbete i Sverige i väntan på sitt asylbesked och som sedan tvingas sluta när de fått avslag på sin asylansökan. Då har de redan hunnit etablera sig på arbetsmarknaden och skapat sig ett fungerande liv, som de i nästa stund tvingas lämna. Hedemorabon Mehmet Uykur från Turkiet är en av dessa. Han arbetade som läkare på Avesta lasarett. Beslutet som nu tvingar Mehmet Uykur att lämna Sverige är olyckligt både för honom som person, hans fru och inte minst för Sverige som nation. Det finns ett uppenbart behov av arbetskraft i Sverige. Vi måste underlätta regelverket så att vi kan tillvarata all den arbetsvilja, kompetens och kunskap som våra nya svenskar besitter.

Ett sätt att underlätta för asylsökandes väg till arbete är genom att ge dem samma rätt att enligt samma regler som arbetskraftsinvandrare söka arbetstillstånd och uppehållstillstånd om de, under väntetiden på ett besked om asyl, erhåller ett arbete.

Genom att den asylsökande tidigt sätts in i de sysselsättningsåtgärder vi beskrivit i stycke 6.1, så ökar också möjligheten till arbete. Det är även möjligt att den asylsökande lyckas få ett arbete på egen hand, något som naturligtvis ska uppmuntras. Då skall personen kunna få ansöka om arbetstillstånd. Det bör alltså finnas två vägar att få stanna i Sverige. Det ena är att man söker uppehållstillstånd av asylskäl eller av humanitära skäl, det andra är att man söker arbetstillstånd. Det är viktigt att poängtera att även om man söker stanna med hänvisning till ett arbetstillstånd så ska inte asylansökan överges. Vi vill poängtera att alla som har asylskäl naturligtvis skall få stanna i Sverige: Vårt förslag om att få söka uppehållstillstånd på arbetsskäl försvagar inte på något vis människors rätt att stanna på grund av asylskäl, eller av humanitära skäl. De som söker asyl och är i behov av hjälp och vård av olika slag skall naturligtvis får detta. Vi föreslår att asylansökan ligger vilande under tiden som en person arbetar, men asylansökan ska kunna återaktiveras om personen exempelvis förlorar sitt arbete. Då fortsätter handläggningen vid den punkt där den avbröts när personen gick över i ”arbetskraftsinvandringsspåret”. Detta för att inte någon skall tveka att söka arbete under sin tid som asylsökande i Sverige. Genom möjligheten att ”skifta spår” skapas starka drivkrafter för invandraren att fokusera på sin framtid istället för att oroa sig för en svårpåverkad asylprocess. Det skapar bättre långsiktiga förutsättningar till integration. All erfarenhet visar att en tidig kontakt med arbetsmarknaden är den viktigaste vägen till integration i samhället. Vad som ovan anförts om ett enklare och mer effektivt regelverk för asylsökandes arbetsmöjligheter bör ges regeringen till känna.

Vi anser även att man bör kunna ansöka om tillstånd för anhöriginvandring i Sverige, och inte som idag på en svensk ambassad i hemlandet eller i det land där den anhöriga bor permanent. Detta bör ges regeringen till känna.

8 Integration genom arbete

Integrationspolitikens övergripande syfte är att invandrare ska inlemmas i samhället på samma villkor som den övriga befolkningen. Det innebär bland annat lika tillgång till sociala förmåner, rätt till utövande av kultur och religion och lika tillgång till arbetsmarknaden. Integrationsprocesserna påverkas av de möjligheter och de barriärer som det omgivande samhället tillhandahåller. Under 50- och 60-talen hade invandrarna en god arbetsmarknadssituation i Sverige. Under 1970-talet visar ett flertal forskningsrapporter på en kraftig försämring av arbetsmarknaden för utrikes födda. Sysselsättningsgraden för invandrare fortsatte att sjunka till och med slutet av 1980-talet då Sverige hade efterkrigstidens mest intensiva högkonjunktur. Under 90-talet har arbetsläget varit fortsatt dåligt för invandrare, dock med några undantag.

Vid jämförelser mellan utrikes och inrikes födda personer med samma utbildning, ålder och civilstånd framträder ett stort avstånd mellan inrikes och utrikes födda. Detta innebär att utbildning, ålder och civilstånd inte ökar chanserna på arbetsmarknaden lika mycket för utrikes födda som för infödda (Integrationsverkets rapport 2002). Invandrare har lägre grad av sysselsättning än infödda. Detta gäller oavsett bosättningstid i Sverige och födelseregion. Även för de invandrare som bott i Sverige en längre tid är det svårt att komma in på arbetsmarknaden. Efter att ha bott 20 år i Sverige är chansen att vara sysselsatt fortfarande ca 30 procent lägre. Gapet i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda ligger på hela 15 procent. Arbetslösheten är högst för de invandrare som varit i Sverige en kort tid.

Vad beror det på att invandrare har svårt att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden? Flera faktorer brukar anges, exempelvis att invandrare ofta saknar utbildning eller har brister i svenskkunskaper. Detta stämmer inte. Det finns få empiriska studier som belyser svenskkunskaperna i relation till arbete. Av de undersökningar som finns (Vilhelmsson 2002, Arai m.fl. 2000b, Rooths 2001b) kan man utläsa att kunskaper i svenska språket har betydelse på svensk arbetsmarknad, men också att mycket goda kunskaper i svenska inte är tillräckligt för att personer med utländsk bakgrund ska ha samma chanser som dem som är födda i Sverige. När det gäller studier som undersökt utbildningsgrad i förhållande till arbete visar dessa att låg utbildning inte kan vara en förklaring till den låga sysselsättningen bland dem som är födda utanför Europa. Att invandrare skulle söka arbete i mindre omfattning än personer som är födda i Sverige finns det inte heller något empiriskt stöd för. Det är samtidigt viktigt att poängtera att majoriteten av de invandrare som bor i Sverige faktiskt arbetar, något som inte får glömmas bort eller nonchaleras.

8.1 Vad beror problemen på och vad kan vi göra åt dem?

Vi menar att förklaringarna till svårigheterna för invandrare att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden bland annat står att finna i tre huvudfaktorer: passivisering och brist på motivation till följd av ett negativt bidragsberoende, diskriminering och ett dåligt företagsklimat.

8.1.1 Passivisering

Istället för att möjliggöra nyanlända flyktingars etablerande på arbetsmarknaden skapar dagens system ett bidragsberoende. Omkring 90 procent av de ersättningar som staten ger till kommunerna går till socialbidrag eller liknande. Dagens system resulterar i att bidrag tvingas ersätta lön. Detta problem har även uppmärksammats i integrationsforskningen. I Sverige lönar det sig inte alltid att gå från bidragsberoende till arbete. Skatter och olika typer av behovsprövande bidrag i kombination skapar ofta svaga ekonomiska incitament för förvärvsarbete, och ibland blir kalkylen till och med negativ. Fördelningspolitiken ger upphov till s.k. ”välfärdsfällor” och tröskeleffekter som riskerar att minska individens motivation att bli självförsörjande genom arbete.

Fyra av tio utrikes födda män är fortfarande efter fem till nio år i Sverige utan arbete. Av de flyktingar som mottogs 1997 stod två tredjedelar utan egen försörjning efter tre års introduktion. Vanmakt, klyftor och social problematik ersätter de möjligheter som borde följa utbildning och kompetens. Snarare än att nyanlända etablerar sig i svenskt arbetsliv, integreras och bidrar till samhällets ekonomi så skapar dagens system ett bidragsberoende och ett utanförskap som förstärker segregationen. Under 80-talet blev socialtjänsten ansvarig för flyktingmottagandet och i samma veva etablerades socialbidraget som försörjningskälla för nyanlända invandrare. Vi anser att detta system är en orsak till varför en stor del av invandrarna är dåligt etablerade på arbetsmarknaden.

Istället för att slussa in asylsökande och flyktingar i en negativ spiral av bidragsberoende bör de uppmuntras till sysselsättning. Genom att få ut invandrare i arbetslivet genom praktikplatser eller andra former kan flera nyttigheter genereras. Bland annat får invandrarna kontakter med svenskar i större utsträckning än annars. Detta genererar i ett utökat socialt kontaktnät, band kan knytas mellan svenskar och invandrare, vilket bidrar till en lyckosam integration och förståelse för varandras särart. Och, som vi påpekat tidigare, människor får en ökad känsla av självförtroende och möjlighet att själva påverka sitt liv om de själv har makt över sin vardag. Att ha ett arbete att gå till är ett led i detta. Låt oss se invandrarna som de resurser de är och öka deras möjlighet till självbestämmande. Vi föreslår att migrationsfrågorna förs över från socialförsäkringsutskottet till arbetsmarknadsutskottet. Perspektivet måste vara att invandrarna är en gåva från försynen till vårt arbetskraftshungrande samhälle. Om vi överför migrationsfrågorna till arbetsmarknadsutskottet ger vi en tydlig signal att vi ser invandrarna som en värdefull resurs – och inte som en belastning. Vad som ovan anförts om att förflytta migrationspolitiken från socialförsäkringsutskottet till arbetsmarknadsutskottet bör ges regeringen till känna.

8.1.2 Diskriminering

Att invandrare inte är etablerade på arbetsmarknaden i samma utsträckning som personer med svensk bakgrund tyder på att personer med invandrarbakgrund diskrimineras i någon mening. Vi anser att personal ska rekryteras med meriter och kompetens som grund. Diskriminering vid rekryteringar måste åtgärdas, inte minst krävs en omfattande attityd- och opinionsförändring. Enligt svensk lag åläggs arbetsgivare och fackföreningar att på egen hand vidta åtgärder för att förebygga diskriminering. Det berör insatser vad gäller arbetsförhållandena och rekryteringen. Vi anser att åtgärder mot diskriminering gällande rekrytering av personer med invandrarbakgrund bör prioriteras i högre omfattning än vad som görs idag. Vad som ovan anförts om en tydligare antidiskrimineringspolitik bör ges regeringen till känna.

8.1.3 Dåligt företagsklimat

Företag som drivs av personer med invandrarbakgrund är och har alltid varit en viktig del av den svenska ekonomin. Dessa företagare skapar nya marknader, introducerar nya produkter och bidrar till en hög servicenivå i samhället. Var femte företag som startas i landet drivs av en person med invandrarbakgrund. Det innebär att företagsamheten bland nya svenskar är något högre än för dem som är födda och uppvuxna här. Företagande kan också vara en nyckel till integration och ett sätt att bli en del i det svenska samhället. Men det finns en annan sida av myntet. Sociala och strukturella mekanismer, som till exempel låg status i samhället och diskriminering på arbetsmarknaden, gör att många invandrare startar egna företag. Det krävs nya verktyg inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken för att ta bort strukturella barriärer och ogynnsamma villkor för företagen.

Invandrares företag är ett viktigt och välkommet tillskott till den svenska ekonomin. Flera utredningar visar att företagare med invandrarbakgrund har särskilda svårigheter att erhålla finansiering till start och utveckling av företagets verksamhet. Enligt undersökningar verkar det finnas tydliga skillnader mellan företagare med respektive utan invandrarbakgrund. Elisabet Sundin, vid Arbetslivsinstitutet och Minna Salminen-Karlsson, Linköpings universitet, har tittat på genus och etnicitet i debatten om företagande. Invandrare och kvinnor brukar beskrivas på samma sätt – de måste hjälpas och omformas för att passa in i samhället, konstaterar de.

De allmänna bristerna i det svenska företagarklimatet – höga skatter och en omfattande regelbörda – kan förväntas ge invandrarföretagare särskilda svårigheter. Regelverk som är svåra att förstå för personer med svenska som modersmål blir rimligen ännu mer besvärliga för personer med bristfälliga språkkunskaper och vana vid andra rättskulturer. En annan konsekvens av detta kan tänkas vara en sämre rättssäkerhet. Regelförenklingar och en ökad servicemedvetenhet från myndigheternas sida torde således vara av särskilt stor vikt för invandrares företagande.

Det är dags att uppmärksamma och uppmuntra invandrarnas potential och företagaranda. Vi måste se dem som de resurser de är, människor med idéer och möjligheter. Men de måste också ges möjlighet och resurser att starta och driva företag i större utsträckning än vad som görs idag. Exempelvis måste banker och myndigheters service till människor med invandrarbakgrund bli bättre bl.a. genom ökad information på olika språk. Centerpartiet avsätter 50 miljoner till invandrares företagande under utgiftsområdet Regional utveckling. Vi anser att invandrares företagande måste prioriteras i högre utsträckning och beaktas vid näringspolitikens utformning. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 6 oktober 2003
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)	Claes Västerteg (c)
Håkan Larsson (c)	Birgitta Sellén (c)
Kenneth Johansson (c)	Jan Andersson (c)