Miljölagstiftningen och vindkraft

Motion 1994/95:Jo620 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c)

av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c)
Riksdagen har beslutat att vindkraft skall introduceras i det
svenska energisystemet. För att underlätta introduktionen
beslutades 1991 om ett femårigt investeringsbidrag på 250
miljoner kronor, att utgå under fem år med högst 50 miljoner
kronor per år. Bidragsnivån höjdes 1993 från 25 % 
till 35 %. 
Fram till januari 1995 är ca 110 miljoner kronor av
anslaget utbetalade eller reserverade för ansökningar om
stöd.
Enligt reglerna kan investeringsbidrag endast beviljas
projekt som fått lagakraftvunnet bygglov, vilket visat sig
vara en av flaskhalsarna i utbyggnaden av svensk vindkraft.
Planer på uppskattningsvis ca 100 nya vindkraftverk finns nu
i olika skeden av tillståndsprocessen. Flera av dessa väntas
inte få tillstånd på grund av att tolkningen av nuvarande
miljölagstiftning lägger hinder i vägen, trots dagens
uppfattning om behovet av ny ren elproduktion och
erfarenheten av vindkraftverkens ringa miljöpåverkan.
Vid bedömningen av om etableringen av vindkraftverk är
tillåten, tas tyvärr sällan hänsyn till naturresurslagens
(1987:12) portalparagraf i första kapitlet: ''Marken, vattnet
och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från
ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt
långsiktigt god hushållning främjas.'' Istället ges ofta andra
intressen större vikt och hindrar därmed att mark används för
att bygga vindkraftverk på, trots att det rimligen vore det
bästa sättet att använda marken. Nedan följer några exempel
på hur nuvarande lagstiftning kan användas mot vindkraften.
Strandskyddet
Syftet med strandskyddet är att garantera allmänhetens fria
tillträde till stränderna samt att i vissa fall skydda vissa
biotoper i strandzonen. Etableringen av vindkraftverk i
strandnära områden hindrar på intet sätt allmänhetens fria
tillträde till stranden. Självfallet måste etableringen av
vindkraftverk ske på ett sådant sätt att en utpekad värdefull
biotop inte skadas. Vindkraften bör därför mera generellt
tillåtas på eljest strandskyddat område där det inte föreligger
risk för att värdefulla biotoper skadas.
Rörliga friluftslivet
Vindkraftverk utgör inget hinder för det rörliga
friluftslivet. Det kan föregå som tidigare och utan hinder av
att vindkraftverk etableras. Hänsyn till det rörliga
friluftslivet bör därför avföras som hinder för att etablera
vindkraftverk.
Skydd för landskapsbilden
Varje generation har genom sekler lämnat sina bidrag till
en förändrad landskapsbild. Etableringen av vindkraftverk
på en plats innebär självfallet en åtminstone temporär
förändring av landskapsbilden. Upplevelsen av denna
förändring kan givetvis variera -- över tid, rum och person.
Genom tidigare regeringsbeslut har markerats att skydd för
att en viss landskapsbild inte skall utgöra hinder för
etablering av vindkraftverk. Denna inställning bör lagfästas,
så att den som vill bygga vindkraftverk slipper överklaga för
att få tillstånd.
Kulturminnesvården
Vindkraftverk med acceptabel ekonomi kan bara byggas i
öppna landskap och gärna nära stora vatten. I dessa landskap
finns ofta många kulturminnen i form av kyrkor, fornminnen,
gravhögar, borgar o.s.v. Självfallet får inte vindkraftverk
byggas så nära dessa anläggningar att de riskerar skada.
Däremot måste det finnas rimliga proportioner på vilka
friområden ett kulturminne kan kräva i sin omgivning.
Frågeställningar beträffande krav på ''utsikt'' och
''oändlighetsperspektiv'' finns ofta med vid planering för
vindkraftverk i landskapet. I kraft av nuvarande lag för
kulturminnesvården begränsar denna kraftigt tillgängliga
arealer för vindkraftsutbyggnaden. Också här behövs en
översyn av nuvarande lagstiftning syftande till en höjning av
vindkraftens ställning i aktuella områden. Hävdad rätt till
''oändlighetsperspektiv'' eller näst därintill måste anpassas
till en mera realistisk verklighet om vindkraften skall ha en
möjlighet till utveckling.
Naturvård
Etableringen av vindkraftverk i ett område innebär som
regel ett mycket ringa ingrepp i naturen. Mot detta ringa
ingrepp skall vägas nyttan av att vindkraftverket producerar
ren el, som därmed motverkar de skador på naturen som
andra former av energitillförsel åstadkommer. Vid en
helhetssyn på begreppet naturvård är det därför ytterst sällan
som vindkraften bör stå tillbaka för naturvården i vid
mening. Vindkraften bör istället uppfattas som mycket
positiv för vården av naturen. Trots detta hävdas inte sällan
hänsyn till naturvården som ett motiv för att motverka
etableringen av vindkraft. Även naturvårdslagen (1964:822)
behöver därför uppdateras så att den inte onödigtvis hindrar
en energiform som hör till de mest effektiva och rena sätten
att skydda naturen mot föroreningar.
Föregående regering utarbetade ett förslag till ny
miljöbalk. Den propositionen har nuvarande regering dragit
tillbaka för omarbetning. I samband med denna omarbetning
bör de korrigeringar göras som enligt ovan behövs för att
utbyggnaden av vindkraft på de platser där den är lämplig
också skall finna ett starkare lagligt stöd och därmed kunna
påskyndas och utvecklas -- till gagn för såväl ekologi som
ekonomi.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet och nödvändigheten av
reviderad miljölagstiftning för att underlätta vindkraftens
utbyggnad.

Stockholm den 19 januari 1995

Sivert Carlsson (c)

Agne Hansson (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1995-01-25 Bordläggning: 1995-02-07 Hänvisning: 1995-02-08
Yrkanden (2)