Minskad alkoholkonsumtion i Norden

Motion 1992/93:So280 av Lena Öhrsvik (s)

av Lena Öhrsvik (s)
Åtgärder för att begränsa alkoholkonsumtionen är ett av
de viktigaste inslagen i hälso-
och socialpolitiken i de nordiska länderna. Ett skäl för
att minska alkoholkonsumtionen anses vara det
konstaterade sambandet mellan den totala
alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. Ett annat
starkt skäl är det påvisade sambandet mellan alkohol och
brottslighet, särskilt våldsbrott.
Vid Nordiska rådets 37:e session i Stockholm beslöt
rådet enhälligt (rekommendation nr 35/1989) att
rekommendera Nordiska ministerrådet ''att utarbeta ett
tidsbegränsat aktionsprogram för att uppfylla
Världshälsoorganisationens (WHO) mål om en 25-
procentig minskning av alkoholkonsumtionen till år 2000''.
Från ministerrådets sida har man emellertid på grund av
ländernas olika alkoholpolitiska utgångspunkter gjort den
bedömningen att det inte fanns förutsättningar för att
utarbeta ett tidsbestämt handlingsprogram utan att
förverkligandet av WHO:s målsättning finge betraktas som
en nationell angelägenhet. Nordiska rådets socialutskott
har vid flera tillfällen kritiserat ministerrådets passiva
hållning i denna fråga, som man upplevt som särskilt pinsam
i ljuset av att alla länderna ställt sig bakom WHO:s mål att
minska alkoholkonsumtionen med 25 procent 
till år 2000.
Den europeiska integrationsprocessen har allt mer
kommit att beröra de alkoholpolitiska frågorna och frågan
om alkoholmonopolens framtid. Arbetet med att avskaffa
eller minska betydelsen av gränskontrollerna mellan
länderna innebär nya problemställningar beträffande de
enskilda ländernas möjligheter att föra en självständig
alkoholpolitik. EES-förhandlingarna och enskilda länders
ansökan om medlemskap i EG har på ett påtagligt sätt
aktualiserat frågan om att alkoholpolitiken i Norden
kommer att påverkas av den fortsatta processen.
De nordiska EFTA-länderna har i en särskild
deklaration i anslutning till EES-avtalet markerat
uppfattningen att dessa länders alkoholpolitik har hälso-
och socialpolitiska motiveringar. I konsekvens härmed
anser man att de nordiska alkoholmonopolen inte kan
betraktas som diskriminerande, varken av varor eller
personer i Romfördragets mening, och därför kan
bibehållas. Ratificeringen av EES-avtalet innebär således
inte några förändringar av alkoholpolitikens mål. I vissa
avseenden kan emellertid ändringar i alkohollagstiftningen
behöva genomföras som en anpassning till EG:s
regelsystem.
I anledning av Sveriges EG-ansökan har EG-
kommissionen efterlyst en anpassning av den svenska
alkoholpolitiken till EG:s konkurrensregler. Enligt
Romfördragets artikel 37 skall monopol anpassas så att de
inte diskriminerar varor eller personer från andra EG-
länder. Enligt den svenska regeringens ståndpunkt är
alkoholmonopolen redan anpassade till Romfördragets
bestämmelser, som också intagits i EES-avtalet, och kan
därför behållas.
I EG-kommissionens avi om Finlands medlemsansökan
förutsätts att Finland anpassar sitt alkoholsystem så att det
överensstämmer bättre med de europeiska
målsättningarna. På tjänstemannanivå har man tolkat detta
så att alkohollagen måste ändras i fråga om ensamrätten till
import och export. Däremot anses att den inhemska
partihandeln och distributionen av alkohol även i
fortsättningen kan upprätthållas av hälsomässiga skäl. Från
politiskt håll har man emellertid inte tagit ställning till den
framtida alkoholpolitiken med anledning av EG-
medlemskap. Det anses emellertid viktigt att bibehålla de
centrala delarna av alkoholmonopolet för att trygga de
social- och hälsopolitiska målen.
I Norge har man som mål att upprätthålla monopolet
huvudsakligen i den form som råder i dag, medan det
existerande import-
och grosshandelsmonopolet på utländskt öl avvecklas. I
Norge räknar man med att kunna bibehålla höga priser på
alkohol eftersom avgiftsnivån inte omfattas av EES-avtalet.
Island har sedan länge fört en mycket restriktiv
alkoholpolitik genom att hålla priserna så höga som möjligt
och att begränsa tillgängligheten. Resultatet är lägre
konsumtion och mindre alkoholskador än i övriga nordiska
länder.
Vid förhandlingar mellan Nordiska rådets socialutskott
och de nordiska social-
och hälsovårdsministrarna i Århus den 10 november
1992 uttalade de länder som nu förbereder förhandlingar
om EG-medlemskap, att man kommer att uppträda med en
samstämd argumentation i alkoholfrågan. Socialutskottet
för sin del anser det viktigt att länderna säkerställer att EG
accepterar folkhälsoperspektivet som utgångspunkt för den
nordiska alkoholpolitiken.
Socialutskottet är väl medvetet om att de nordiska
alkoholmonopolens förenlighet med EG-rätten kan komma
att ställas på sin spets redan när EES-avtalet trätt i kraft.
Således gäller för de nordiska länderna att övertyga EG:s
medlemsländer m.fl. att de nordiska alkoholmonopolen och
andra regler på alkoholområdet har en hälsopolitisk grund
och att de inte syftar till att skydda de inhemska
alkoholprodukterna mot konkurrens.
Den 17 september 1992 antog WHO:s regionalkommitté
för Europa en europeisk aktionsplan mot alkoholskador
(European Alcohol Action Plan). Planen bygger på
målsättningen att minska alkoholkonsumtionen med 25 procent 
under perioden 1980--2000, som ingår i WHO-
Europaregionens strategi för hälsa för alla år 2000. I planen
betonas särskilt vikten av att man slår vakt om rätten för de
länder som för en mer ambitiös alkoholpolitik än flertalet
att behålla denna utan hinder av den pågående
integrationen i Europa.
Sammantaget har 45 europeiska länder, inklusive alla
EG-länder, ställt sig bakom den nya europeiska
aktionsplanen, vilket kan bidra till att EG kan acceptera
folkhälsoperspektivet som utgångspunkt för den nordiska
alkoholpolitiken.
Enligt Nordiska rådets socialutskott bör en ny
handlingsplan för att minska alkoholkonsumtionen i
Norden utarbetas, innefattande bl.a.
informationskampanjer inriktade främst på att skapa
alkoholfria zoner i samhället såsom arbetsliv, graviditet,
småbarnsföräldrar, barn och ungdom, samt trafiken
inklusive fritidsbåtar. Planen bör även innefatta insatser för
att bibehålla en ambitiös alkoholpolitik i enlighet med
WHO:s europeiska aktionsplan mot alkoholskador. Vidare
bör de nordiska länderna i pågående och planerade
förhandlingar om EG-medlemskap uppträda med en
samstämd argumentation i EG-frågan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för en minskad
alkoholkonsumtion i Norden.

Stockholm den 25 januari 1993

Lena Öhrsvik (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)