Motion i Andra kammaren, nr 1599 år 1970

Motion 1970:1599 Andra kammaren - höst

Motion i Andra kammaren, nr 1599 år 1970

5

Nr 1599

Av herr Andersson i Örebro m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition nr 201, med förslag till lag om statlig lönegaranti
vid konkurs, m.m.

(Lika lydande med motion nr 1378 i Första kammaren)

i proposition nr 201 föreslås att staten skall svara för betalning av arbetstagares
fordran hos arbetsgivare som sättes i konkurs. Staten inträder sedan
i fråga om utbetalat garantibelopp i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären.
Lönegarantin skall enligt förslaget finansieras genom arbetsgivaravgifter.

En konkurs innebär helt naturligt ekonomiska problem för alla som på
ett eller annat sätt är intresserade i det konkursdrabbade företaget, varför
ett särskilt lönegarantisystem ter sig önskvärt.

Kostnaden för denna lönegaranti kan helt naturligt täckas genom särskilda
arbetsgivaravgifter. Med hänsyn till beloppets ringa storlek, ca 15 miljoner
kronor, torde det vara föga rationellt att skapa ett avgiftssystem med
åtföljande administration och förvaltning av en särskilt för ändamålet inrättad
fond. Förslaget synes vidare vara en kortsiktig lösning då KSA-utredningen
inom kort ämnar framlägga förslag om allmänt arbetslöshetsskydd,
som troligtvis väl kan sammankopplas med finansieringen av lönegarantin.
Vi föreslår därför att lönegarantin finansieras över budgeten.

Enligt förslaget blir vissa personer i ledande ställning utestängda från rätt
till betalning enligt garantin. Det borde vara en självklarhet att personer i
ledande ställning skall åtnjuta samma sociala skydd som andra anställda.
I många fall orsakas konkurser av omständigheter helt utanför företagsledningens
kontroll, icke minst beroende på kastningar i den ekonomiska politiken.
Vi föreslår därför att lönegarantin omfattar alla kategorier löntagare
med undantag av sådana med betydande ägarintresse i det konkursdrabbade
företaget.

Stora grupper löntagare står fortfarande utanför arbetsmarknadens organisationer.
Lagförslaget beträffande möjligheterna att överlåta lönefordran
ställer dessa i en »sämre situation» än dem som tillhör fackföreningar av
olika slag. Detta rimmar illa med uppfattningen om allas likhet inför lagen.
Rätten till garantibelopp vid konkurs bör sålunda kvarstå oavsett till vem
överlåtelse av lönefordran skett.

6 Motion i Andra kammaren, nr 1599 år 1970

Med stöd av ovanstående hemställes,

dels att riksdagen med ändring av proposition nr 201
måtte besluta

att lönegarantin skall finansieras över budgeten,
att garantin omfattar alla kategorier löntagare med undantag
av sådana med betydande ägarintresse i det konkursdrabbade
företaget, och

att rätten till lönegaranti kvarstår oavsett till vem överlåtelse
har skett;

dels att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig
lagtext.

Stockholm den 24 november 1970

Sven G. Andersson (fp) Erik Hovhammar (m) Fritz Börjesson (ep)
i Örebro 1 Glömminge