Motionär i Andra kammaren, Nr 44A

Motion 1918:448 Andra kammaren

Andra kammaren

Motionär i Andra kammaren, Nr 44A.

3

Nr 448.

Av herrar Veilliersteil och Lithailder, i anledning av
Kungl. MajUs propositioner, nr 361 och 362, angående
tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och
marinen.

I Ivungl. Maj:ts nådiga propositioner nr 361 och 362 har Kungl.
Maj:t gjort framställning om beredande av tillfällig löneförbättring för
bland andra samtlig personal tillhörande officers- och underofficerskårerna
vid armén och marinen, med undantag av generalspersoner och flaggmän.

Med instämmande i de uttalanden, som av kommendörkapten O. Lybeck
gjorts till protokollet vid slutsammanträde för de sakkunniga för
verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande tillfällig
löneförbättring för viss personal vid armén och marinen, vilkas betänkande
legat till grund för de kungl. propositionerna och till vilka jag tillåter
mig hänvisa, få vi särskilt betona, att det synes vara en uppenbar
orättvisa, att den högsta militära tjänstegradens befattningshavare, vilkas
avlöningsförhållanden i stort sett icke blivit reglerade sedan 1875, skola
även denna gång, liksom vid föregående tillfällen, lämnas utan löneförbättring.
Det torde vara uppenbart, att denna fåtaliga personalgrupps
avlöningsförmåner till följd av penningvärdets fall så] väsentligt reducerats,
att de icke längre kunna tillnärmelsevis förslå för de behov, som de ursprungligen
varit avsedda att fylla. Då härtill lägges det ökade ansvar
och de större arbetsuppgifter, som under de senaste fyrtio till femtio åren
pålagts generalspersoner och flaggmän, i samma mån som krigsmakten blivit
verkligt organiserad, den allmänna värnplikten införd, övningarna utsträckta
till hela året och utbildningen långt mera mångsidig och krävande
än förr, torde inses det föga rimliga i att nu av hela officers- och
underofficerskåren utesluta generaler och flaggman.

En jämförelse med civila befattningshavare med ungefärligen mot -

4

Motioner i Andra hammaren, Nr 448.

svarande arbetsuppgifter som generalspersoner och flaggman låter sig svårligen
göra till följd av militärpersonalens säregna tjänstgöringsförhållanden,
vilka medföra ekonomiska uppoffringar, utan motsvarighet för de civila,
Det synes oss emellertid uppenbart, att försvarets främste målsmän icke
kunna på en väl avmätt löneskala ställas lägre än rikets landshövdingar,
vilket förutsätter en löneförbättring på i runt tal 1,200 kronor. Det
antal personer ifrågavarande löneförbättring gäller torde för närvarande
utgöra vid armén 12 och vid marinen 5, förorsakande följande kostnadsökningar
:

Vid armén för år 1918 fr. Kr. 3,940,000: med 14,400

» » » » 1919 » » 3,940,000: » 14,400

Vid marinen f. år 1918 » » 1,320,000: » 6,000

» » »»1919» » 1,265,000: » 7,200

I enlighet med vad sålunda anförts få vi föreslå,

att riksdagen ville dels med bifall i övrigt till
Kungl. Maj:ts propositioner nr 361 och 362 besluta,
att till generalspersoner och flaggman skall utgå under
år 1918 och 1919 tillfällig löneförbättring till belopp
av 1,200 kronor till varje sådan befattningshavare,

dels höja i nämnda propositioner för ändamålet föreslagna
förslagsanslag med härför erforderliga belopp.

t. 3,954,400
» 3,954,400
» 1,326,000
» 1,272,200

Stockholm den 15 maj 1918.

Axel Vennersten.

Edvard Lithander.