Motionär i Andra kammaren, Nr ISO

Motion 1918:120 Andra kammaren

Andra kammaren

Motionär i Andra kammaren, Nr ISO.

1

Nr 120.

Av herr YeilllCrstrÖlll in. fl., med förslag till vissa ändringar
i vallagen.

Med anledning av händelser under 1911 års riksdagsmannaval motionerade
vid 1912 års riksdag herrar Holmdahl och E. A. Nilson i Örebro var
för sig om sådana ändringar i vallagen, att masskassering av valsedlar
kunde undvikas. I sitt avstyrkande utlåtande yttrade konstitutionsutskottet
bland annat: »Utskottet vill till en början framhålla, att då 1911 års val
till riksdagens andra kammare voro de första som förrättades sedan lagen
om val till riksdagen trätt i kraft, det måste betraktas såsom fullt naturligt,
att eu viss ovana från valförrättarnas sida gjort sig gällande i tilllämpningen
av de nya bestämmelserna, och att man därför torde förvänta,
att ett felaktigt förfarande framdeles kommer att inträffa mindre ofta, i
synnerhet om genom Kungl. Maj:ts försorg det tillställdes valförrättarna
cirkulär med upplysning om hur valförrättningen skall tillgå och med framhållande
av sådana fel, som vid nu förrättade val blivit begångna.» Konstitutionsutskottet
hade sålunda den föreställningen, att oegentligheterna vid
1911 års valförrättningar voro huvudsakligen beroende på bristande vana
vid tillämpningen av den nya vallagen. Med ökad vana skulle de av motionärerna
påtalade oegentligheterna försvinna.

Det kan icke sägas, att konstitutionsutskottets profetiska blick var
skarpsynt. Dess ljusa förhoppningar ha grundligen kommit på skam. Utvecklingen
bär gått i motsatt riktning mot den av konstitutionsutskottet
förespådda. Förhållandena vid 1911 års val äro ett himmelrike mot dem
vid 1917 års. 1911 upphävdes blott ett riksdagsmannaval, i Hälsinglands
södra valkrets. 1917 upphävdes av regeringsrätten icke mindre än 6 av de
förrättade riksdagsmannavalen, nämligen i Norrbottens norra, Jämtlands
norra, Stockholms läns norra, Stockholms läns södra, Hallands och KristiBihang
till riksdagens protokoll 1918. 4 saml. 42 haft. (Nr 120.) 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 120.

anstads läns nordvästra valkretsar. Dessutom hade även i en del andra
valkretsar felaktigheter blivit begångna, dock icke så grova, att nya val
måste komma till stånd. Det oefterrättligketstillstånd, som avspeglades i
denna mängd av överklagade eller upphävda riksdagsmannaval, är olidligt.
Det är upprörande, att valmännen utan egen förskyllan skola genom masskassering
av valsedlar berövas sin medborgarrätt eller nödgas underkasta sig
det besvär och de utgifter, som äro förenade med ett omval. Det är på
tiden, att valmännens rätt tryggas genom snabba och effektiva lagstiftningsåtgärder,
som förhindra ett upprepande av 1917 års bedrövliga valskandaler. Den
revidering, som 1912 års konstitutionsutskott ännu icke ville vara med om, ärna
av erfarenheterna bevisad vara mogen och övermogen.

För att få klarhet om de nödvändiga reformerna är det lämpligt att
fall efter fall granska de år 1917 upphävda riksdagsman^valen.

Vid sammanräkning av de vid valet i Norrbottens läns norra valkrets
avgivna rösterna kasserades samtliga röster från Över-Torneå sockens första
och andra valdistrikt, emedan enligt de inkomna valprotokollen valförrättningen
i Över-Torneå sockens första distrikt slutat två timmar före den bestämda tidens
utgång och valförrättningen i Över-Torneå sockens andra distrikt en timme före
den bestämda tidens utgång. Över valet anfördes besvär, vari yrkades
valens upphävande och utlysande av nytt val, enär de inom Över-Torneå
båda valdistrikt avlämnade rösterna, tillhopa 143, jämte -de röster, som
kunnat avlämnas, därest valförrättningarna ej avslutats före den bestämda
tiden, kunnat utöva inflytande på valets utgång.

I utslag den 27 okt. 1917 upphävde regeringsrätten valet, emedan i
målet vore upplyst, att valförrättningarna inom Över-Torneå sockens första
och andra valdistrikt avslutats, i det första två timmar och i det senare
en timme tidigare än i den om valet utfärdade kungörelsen föreskrivits,
samt berörda omständigheter kunnat inverka på valets utgång.

Vid Konungens befallningskavandes sammanräkning av de inom Jämtlands
läns norra valkrets avlämnade sedlarna antecknades, att de vid valet
inom Frostvikens distrikt använda valkuverten (240 st.) och de inom Alanäs
distrikt använda (238 st.) icke voro av ogenomskinligt papper utan att vid
dess vändande mot dagern genom kuverten syntes partibeteckningen å
valsedeln och delvis även namnen. Med anledning av stadgandet i § 48
vallagen fann därför Konungens befallningshavande skäligt förklara, att icke
någon av de inom dessa valdistrikt avgivna valsedlarna skulle vid sammanräkningen
tagas i beaktande.

Valet överklagades från skilda håll. Över de delar av besvären, som

Motioner i Andra kammaren, Nr 120.

3

regeringsrätten i sitt utlåtande don 19 oktober ansåg sig böra gilla, uttalade
sig regeringsrätten på följande sätt: »Vidkommande besvären i övrigt,
så enär de valkuvert, som vid valförrättningen inom Frostvikens
kommuns och A bums kommuns valdistrikt tillhandahållits valmännen, ej,
på sätt i § 48 i lagen om val till riksdagen föreskrives, varit av ogenomskinligt
papper, ty och som vid sådant förhållande de i berörda valkuvert
inneslutna valsedlarna vore att anse såsom ogilla, alltså och då dessa valsedlar
kunnat å valet öva inflytande, samt det anmärkta felaktiga förhållandet
i avseende å de inom omförmälda valdistrikt använda valkuvertens
beskaffenhet, vilket uppenbarligen vållats av valförrättaren, icke borde föranleda
därtill att nämnda valsedlar vid sammanräkningen av valkretsens
valsedlar icke medräknades, utan därtill, att det inom valkretsen förrättade
valet i dess helhet vore att anse såsom ogiltigt, prövade regeringsrättens
flesta ledamöter lagligt att, med upphävande av samma valförrättning, anbefalla
Konungens befallningshavande att ofördröjligen föranstalta om nytt
val för kretsen.»

Vid sammanräkningen av de vid valet inom Stockholms läns norra valkrets
avlämnade valsedlarna anmärkte Konungens befallningshavande, att valsedlarna
från HusbyLånghundra kommuns valdistrikt, till antalet 1 20, voro
inlagda i två särskilda slag av kuvert, det ena till färgen grått och försett med
perforerad kant, det andra till färgen blågrönt samt utan perforering, ävensom
att valsedlarna från Knivsta kommuns valdistrikt, till antalet 149, voro
inlagda i kuvert försedda med öppning på framsidan, varigenom namnen
å valsedlarna tydligt kunde urskiljas. Under åberopande av § 48 i vallagen
fann Konungens befallningshavande samtliga valsedlar från dessa två
valdistrikt ogilla. Vidare anmärktes, att å det från Ångarns kommuns
valdistrikt inkomna valprotokollet icke angivits antalet röstande men att
valkuvertens antal utgjorde 29, vilket antal även överensstämde med i röstlängden
gjorda anteckningar. Då emellertid valkuverten voro försedda med
öppning på framsidan, varigenom namnen å valsedlarna kunde urskiljas,
förklarade Konungens befallningshavande samtliga valsedlar från Ångarns
kommuns valdistrikt ogilla.

I anförda besvär yrkade herrar Blom och Lindström nytt val, enär
åt valmännen vid valförrättningen inom Knivsta kommuns valdistrikt, oaktat
därom framställd anmärkning, icke tillhandahållits andra valkuvert än sådana,
som på framsidan varit försedda med en utskärning, samt i följd
härav alla inom valdistriktet avgivna valsedlar blivit kasserade. I avgivna
besvär yrkade likaledes herr Norrbom nytt val, enär valförrättarna i Kniv -

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 120.

sta, Ångarns och HusbyLånghundra kommuners valdistrikt icke tillhandahållit
de röstande valkuvert av beskaffenhet, som i § 48 av vallagen vore
stadgad, och vallagens mening ej kunde vara, att valmän genom valförrättarens
förbiseende eller försumlighet skulle förlora sin rösträtt.

Regeringsrättens utslag av den BO oktober har följande lydelse: »Kungl.
Maj:t har låtit sig föredragas dessa besvär, och enär de vid valförrättningarna
inom Knivsta och Ångarns kommuners valdistrikt valmännen tillhandahållna
valkuverten lämnat möjlighet att genom en å kuvertens framsida
anbragt utskärning iakttaga i kuverten inlagda valsedlars innehåll samt
valkuverten från HusbyLånghundra kommuns valdistrikt icke varit av lika
beskaffenhet, ty och som de sålunda omförmälda valkuverten följaktligen
icke varit i överensstämmelse med de i § 48 lagen om val till riksdagen
givna föreskrifterna, samt vid sådant förhållande de i berörda valkuvert
inneslutna valsedlarna äro att anse såsom ogilla, samt de i avseende å valkuvertens
beskaffenhet anmärkta felaktigheterna, vid det förhållande att de
berott av valförrättaren, medför, att valet för valkretsen i dess helhet är
ogiltigt, prövar Kungl. Maj:t lagligt att, med upphävande av det inom
valkretsen förrättade valet, anbefalla Konungens befallningskavande att ofördröjligen
föranstalta om nytt val för valkretsen.»

Vid sammanräkningen av de i Stockholms låns södra valkrets avgivna
valsedlarna antecknades av Konungens befallningshavande till sammanräkningsprotokollet,
att å en assurerad försändelse från Tveta sockens valdistrikt fanns
ett icke tillslutet konvolut och i detta ett annat konvolut utan vare sig
påskrift eller sigill och allenast på det sättet tillslutet, att detsamma omvirats
med ett tillknutet snöre. Hetta senare konvolut, som antogs innehålla de
avgivna valsedlarna, blev utan att öppnas förseglat med Stockholms stads
landskontors sigill. Från Nämdö hade insänts en med fem sigill tillsluten
assurerad försändelse, innehållande valkuvert, samt en rekommenderad försändelse,
innehållande röstlängd och valprotokoll. Enligt valprotokollet hade
de avlämnade valkuverten inlagts i omslag, vilket förseglats med sigill.
Den assurerade försändelsen tillslöts av Konungens befallningshavande och
förseglades med landskontorets sigill. En assurerad med sigill försedd försändelse
från Torö innehöll ett tillslutet men ej förseglat kuvert, innehållande
valkuvert. Enligt valprotokollet hade de vid valet avgivna valkuverten
inlagts i ett omslag, som förseglats med tre sigill. Det tillslutna
men icke förseglade kuvertet blev utan att öppnas förseglat med landskontorets
sigill. I eu assurerad försändelse från Moja fanns jämte röstlängd
och valprotokoll ett löst inneliggande valkuvert. Röstlängden och

Motioner i Andra kammaren, Nr 120.

5

valprotokollet uttogos ock oinslaget jämte inneliggande valkuvert inlades i
ett konvolut, som förseglades med landskontorets sigill. Samtliga 62 valsedlar
från Ytterjärna sockens valdistrikt kasserades, enär de voro inlagda
i kuvert, försedda med öppning å framsidan, varigenom de å valsedlarna
anbragta namnen kunde urskiljas.

Herrar Ohman ock Jokansson i Ytterjärna överklagade valet på grund
av att valsedlarna från Ytterjärna kasserades. Herrar Kaklen ock von Stedingk
i Djursholm besvärade sig, emedan valkuverten från Tveta, Nämdö,
Torö ock Moja ej vid insändandet till Konungens befallningshavande varit
på författningsenligt sätt inlagda.

I sitt utslag den 30 oktober på herrar Okmans ock Johanssons besvär
yttrade regeringsrätten: »Enär de vid valförrättningen inom Ytterjärna
kommuns valdistrikt valmännen tillhandahållna valkuverten lämnat möjlighet
att genom en å kuvertens framsida anbragt utskärning iakttaga i kuverten
inlagda valsedlars innehåll ock således icke varit av beskaffenhet,
som i § 48 lagen om val till riksdagen avses, samt i dessa kuvert inneslutna
valsedlar följaktligen böra anses som ogilla, ty ock som nämnda valsedlar
kunnat utöva inverkan på valets utgång, samt den i avseende å valkuvertens
beskaffenhet anmärkta felaktigheten, vid det förhållande att densamma
uppenbarligen berott av valförrättaren, medför, att valet för valkretsen
i dess helhet är ogiltigt, prövar Kungl. Maj:t, som vid denna
utgång finner den av Kaklen och friherre von Stedingk i målet förda talan
ej föranleda vidare yttrande, lagligt på det sätt bifalla Öhmans och Johanssons
besvär, att, med upphävande av det inom valkretsen förrättade valet,
Konungens befallningshavande anbefalles att ofördröjligen föranstalta om
nytt val för valkretsen.»

I Kristianstads läns nordvästra valkrets förklarade Konungens befallningshavande
samtliga valsedlar från Loshults kommun ogilla, emedan det
omslag, i vilket valkuverten från samma kommun inlagts, befunnits innehålla
267 valkuvert, ehuru enligt valprotokollet endast 266 valkuvert avlämnats.
Även valsedlarna från Västra Karups kommun, 24] stycken,
förklarades ogilla, emedan valkuverten, i vilka valsedlarna från kommunen
inlagts, voro på framsidan försedda med eu utskärning, så att namnen å
valsedlarna delvis kunde skönjas. Vidkommande de från Hjärsås kommun
insända valkuverten anmärkte Konungens befallningshavande, att dessas
antal utgjorde 317, under det att i det vid valförrättningen förda protokollet
antecknats, att 321 sedlar avgivits. Men då i protokollet jämväl
antecknats, att fyra personer av uppgivna anledningar förvägrades rösta,

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 120.

samt dessa fyra fingo anses inräknade i de 321 röstande, beslöt Konungens
befallningshavande att det vid räkningen befunna antalet skulle anses
överensstämma med anteckningen i valprotokollet.

På anförda besvär ger regeringsrätten den 18 oktober följande utlåtande:
»Vad först angår de inom Hjärsås kommuns valdistrikt avgivna

valsedlarna finner regeringsrätten vad i målet förekommit ej föranleda därtill
att samma valsedlar skola såsom ogilla anses, i följd varav det på sådan
grund framställda yrkandet om ny sammanräkning icke kan bifallas.

Vidkommande klagandenas yttrande i övrigt, så enär de vid valförrättningen
inom västra Karups kommuns valdistrikt valmännen tillhandahållna
valkuverten lämnat möjlighet att genom en å kuvertens framsida anbragt
utskärning iakttaga i kuverten inlagda valsedlars innehåll och således icke
varit av beskaffenhet, som i § 48 lagen om val till riksdagen avsåges, samt
i dessa kuvert inneslutna valsedlar följaktligen böra anses såsom ogilla, ty
och som nämnda valsedlar kunnat utöva inverkan på valets utgång, samt
det med avseende å valkuvertens beskaffenhet anmärkta felaktiga förhållandet
uppenbarligen berott av valförrättaren, och berörda felaktighet i följd
härav icke bör föranleda allenast därtill att de ifrågavarande valsedlarna
vid sammanräkning av de inom kretsen avgivna rösterna icke tagas i betraktande,
utan därtill att valet i sin helhet är att anse såsom ogiltigt,
prövar regeringsrätten'' lagligt på det sätt bifalla besvären, att, med upphävande
av det inom valkretsen förrättade valet, Konungens befallningshavande
anbefalles att ofördröjligen föranstalta om nytt val för valkretsen.»

Vid granskningen av protokollen över röstningen samt vid jämförelse
av sigillen å omslagen till de vid varje protokoll fogade valsedlarna med
de sigill, som voro å protokollen avtryckta, anmärkte Konungens befallningshavande
vid sammanräkningen inom Hallands låns valkrets. Beträffande
Askome och Nösslinge kommuners valdistrikt, att av de två sigill, som
funnes avtryckta i valprotokollen från vartdera av dessa distrikt, allenast
det ena avtryckts å omslagen till valkuverten, samt beträffande Skummeslövs
kommuns valdistrikt, att något sigill icke avtryckts å omslaget till
kuverten samt att av de två sigill, som avtryckts i valprotokollet från
detta distrikt, icke heller något blivit avtryckt å det inre omslag, i vilket
valkonvolutet, valprotokollet och röstlängden vid deras översändande till
Konungens befallningshavande blivit inlagda. Vid sådant förhållande förklarade
Konungens befallningshavande, att samtliga, valsedlar från dessa tre
kommuner, 62 från Askome, 48 från Nösslinge och 138 från Skummeslöv,
icke kunde inverka på valet. Vidare antecknades rörande Laholms lands -

Motioner i Andra kammaren, Nr 120.

7

församling samt Enslövs, Östra Kamps och Tjärby kommuners valdistrikt,
att valkuverten från nämnda valdistrikt legat antingen i ett inre omslag
utan åsätta sigill eller lösa tillsammans med valprotokollen och röstlängderna.
Då emellertid de yttre omslag, i vilka såväl valkuverten som valprotokollen
och röstlängderna från dessa distrikt vid deras översändande till Konungens
befallningshavande blivit inlagda, befunnits vara försedda med samma sigill,
som funnits avtryckta i val protokollen, fann Konungens befallningshavande
valsedlarna från dessa distrikt icke kunna frånkännas giltighet.

I sitt utslag på de av herrar J. B. Johansson och C. Hammarsköld
inlämnade besvären förklarade regeringsrättens majoritet i likhet med
Konungens befallningshavande de i Laholms landsförsamling, Enslöv, Östra
Kamp och Tjärby avlämnade sedlarna giltiga, men upphävde valet och
förordnade nytt vals anställande, enär mot innehållet av Konungens befallningshavandes
protokoll över röstsammanräkningen klagandena icke styrkt
sin uppgift, att valkuverten till de inom Askome kommuns valdistrikt
varit inlagda i ett på sätt vallagen föreskriver förseglat omslag, samt valsedlarna
så väl från nämnda valdistrikt som från Nösslinge och Skummeslövs
kommuners valdistrikt således måste på grund av de av Konungens
befallningshavande anmärkta felen i fråga om förseglingen anses såsom
ogilla, ty och då dessa valsedlar kunnat inverka på valets utgång, men
berörda felaktiga förhållande, som uppenbarligen vållats av valf örrättarna,
icke borde föranleda allenast att nu nämnda valsedlar ej tagas i betraktande,
utan därtill att hela ifrågavarande valförrättning inom valkretsen vore olaglig.

Aven bland de överklagade men icke upphävda riksdagsmannavalen
finnes ett och annat, som erbjuder betydande intresse. Till den av Konungens
befallningshavande i Älvborgs läns mellersta valkrets verkställda sammanräkningen
hade herr H. Svensson ingivit en skrift, vari han hemställt, att
riksdagsmannavalet i KullingsSkövde kommuns valdistrikt måtte upphävas.
Till stöd för detta yrkande anförde han, att vid uppehåll i valförrättningen
mellan klockan 2 och 6 e. m. valurnan förseglats med två
sigill, tillhöriga personer, som icke varit vid valtillfället närvarande, att
ordföranden behållit sigillen i sitt förvar, att ordföranden efter valets avslutande
inslagit valkuverten i ett omslag, som förseglats med ovannämnda
två sigill, vilka ock avtryckts i valprotokollet, att ordföranden, uppmärksamgjord
på det olagliga i detta förfarande och att ordföranden åtminstone
borde lämna sigillen från sig efter förseglingen, förklarat det ej vara behövligt
samt att ordföranden haft i sitt förvar både de inslagua valkuverten
och sigillen under natten efter valdagen.

8

Motioner i Andra kammaren, Nr 120.

Konungens befallningshavande godkände dock valsedlarna och underkände
klagoskriften. Emellertid anförde Svensson besvär över valet hos
Kungl. Maj:t. Yalnämndsordföranden medgav, att förhållandet med sigillen
var såsom klaganden uppgivit, men bestred energiskt att något fusk med
valsedlarna försiggått eller kunnat försiggå. I sitt utslag fastslog regeringsrätten,
att valnämndens ordförande medgivit, att han vid förseglingen såväl
av valurnan under uppehåll i valförrättningen som av omslaget till valkuverten
använt två vid valet icke närvarandes sigill, vilka av ordföranden
ensam tagits i förvar samt att »valnämndens ordförande finge anses härigenom
ha försummat att omsorgsfullt iakttaga vallagens föreskrifter till
valsedlarnas tryggande». Men då »varken klaganden uppgivit eller eljest
anledning förekommit till antagandet, att till följd av berörda försummelse
någon obehörig åtgärd med valsedlarna ägt rum», ogillades besvären och
godkändes valet.

Det är nedslående att studera regeringsrättens utslag med anledning
av 1917 års överklagade riksdagsmannaval. De blotta ett höggradigt lättsinne
från valförrättarnas sida vid utövningen av deras ansvarsfulla medborgerliga
uppdrag. I valkrets efter valkrets fäller regeringsrätten den
domen, att omval med ty åtföljande trassel och bråk nödvändiggjorts genom
valförrättarnas bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter vallagens
föreskrifter. I utslag efter utslag återfinnes den enkla men mycket sägande
frasen att »det anmärkta felaktiga förhållandet uppenbarligen berott på
valförrättaren». Till sitt försvar kunna icke valförrättarna anföra någon
som helst förmildrande omständighet. En person med normal begåvning
och normal pliktkänsla kan icke låta så grova försummelser komma sig till
last. Det går icke att skylla på vallagens dunkelhet. Vallagen är i själva
verket enkel och klar. Dess bestämmelser äro lättfattliga och precisa.
Dessutom har vallagen nu praktiserats så pass länge, att dess innehåll borde
vara levande för alla människor med intresse för det medborgerliga livet.

Valförrättarnas ymnigt florerande försumlighet kan icke längre tolereras.
Det är icke deras privata angelägenhet, om de sköta sitt uppdrag bra eller
illa. Valmännen ha rätt att av staten skyddas i sina rättigheter. Hur
grov valförrättarnas vanvård av det medborgerliga uppdraget än varit, så
bär den hittills icke varit förenad med någon ansvarspåföljd. Det är nu
tydligen nödvändigt att införa ansvarsbestämmelser i fråga om uppenbara
försummelser mot vallagens föreskrifter, eftersom den bittra erfarenheten
lärt, att valförrättarnas ansvarskänsla och aktsamhet icke äro i stånd att
lära dem hålla vallagen i helgd. En stark opinion bland många tiotusen -

Motioner i Andra kammaren, Kr ISO. y

tills valmän, som utan att själva vara vållande måst underkasta sig ett
omvals alla besvärligheter, kräver straffbestämmelser i lagen såsom ett oundgängdigt
medel att hindra de skandalösa missförhållandenas fortsättning.
1 denna motion föreslås i enlighet med den starka och väl grundade folkmeningen
införande af ansvarsbestämmelser för försumliga valförrättare. De
nödiga lagformuleringarna liksom straffpåföljdens art och storlek torde
konstitutionsutskottet vara mest kompetent att föreslå.

Det räcker dock icke att sätta all sin lit till ansvarsbestämmelserna.
Det är till föga glädje för valmännen, om eu försumlig valförrättare råkar
illa ut, men de själva i alla hiindelser måste gå till omval. Sådana praktiska
reformer i vallagen, varigenom möjligheterna för valförrättarna att
begå valslarv begränsas, äro av behovet påkallade. Vid granskning av regeringsrättens
utslag finner man, att bestämmelsen i vallagens § 48: »Vid
förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek och
beskaffenhet, tillhandahållas valmännen», vållat det mesta valkrånglet. Valen
i Jämtlands läns norra, Stockholms läns norra, Stockholms läns södra och
Kristianstads läns nordvästra valkretsar ha blivit upphävda, emedan de av
kommunerna tillhandahållna valkuverten icke varit av beskaffenhet, som i
^ 48 vallagen avses. Och omvalet i Jämtlands läns norra valkrets har
blivit överklagat, emedan i en kommun, Häggenås, valkuvert av två olika
slag blivit använda. Ofta har det hänt, att valkuvert för landstingsmannaval
tillhandahållits vid riksdagsmannavalet. De olika valförrättarna synas
ha mycket dunkla och varierande begrepp om vad som menas med »kuvert
av ogenomskinligt papper». En tillfredsställande metod att undvika kollisioner
mellan valförrättarna och § 48 vore att staten i stället för kommunerna
övertoge skyldigheten att tillhandahålla valkuvert, Om staten i god
tid ombesörjde utsändande till samtliga kommuner av godkända valkuvert
av ogenomskinligt papper, så skulle att döma av erfarenheten från 1917
års val antalet upphävda riksdagsmannaval betydligt inskränkas. Denna
stora vinst uppväger det besvär och den kostnad, som vållas statsverket.

Irots införande av ansvarspSföljd för försumliga valförrättare och
förebyggande åtgärder kan det dock hända, att valsedelkasseringar i avsevärd
mängd måste vidtagas och omval komma till stånd. I ett sådant
fall iir det av intresse för valmännen, att omvalets alla besvärligheter inskränkas
till minsta möjliga antal valmän. Enligt nu gällande lag och
praxis företages omval inom hela valkretsen, även om den felaktiga valförrättning,
på vilken valets upphävande grundas, försiggått i ett enda litet valdistrikt.
Tusentals valmän i kretsens alla övriga valdistrikt måste än eu
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 samt. 42 käft. (Nr 120.)

10 Motioner i Andra kammaren, Nr 120.

gång slita sig från sina arbetsplatser och traska fram till valurnan, de olika
partierna måste under dryga kostnader ånyo mobilisera sin talarestab och
sätta hela sin agitatoriska apparat i gång. Det ligger i allas intresse att
omvalsproceduren begränsas till det valdistrikt, inom vilket sådana felaktigheter
blivit vid valförrättningen begångna, att valsedlarna därifrån måste
kasseras.

Den frågan uppstår då, huru omvalet bör ordnas. Två utvägar äro tänkbara.
Det första alternativet är att sammanräkningen inför Konungens befallningshavande
slutföres och därefter omval påbjudes i de valdistrikt,
där felaktigheter förelegat vid valförrättningarna. Denna procedur är dock
knappast att rekommendera, ty om hela valresultatet är känt av allmänheten,
och denna ser, att det påbjudna omvalet inom distriktet kan omkasta
det kända resultatet, så kommer otvivelaktigt distriktet i fråga att
bli föremål för en våldsam och upprivande kampanj från samtliga partiers
sida. Det andra alternativet är, att sammanräkningen avbrytes, när felaktig
valförrättning konstaterats i något valdistrikt, att ny valförrättning påbjudes
inom detta distrikt, och att först därefter den slutgiltiga sammanräkningen
verkställes. I detta senare fall torde lämpligast det tillvägagångssättet
väljas, att Konungens befallningshavande först utan att bryta valkuverten
enligt § 57 i vallagen granskar sigill, omslag o. s. v. och tillser
om valförrättningen inom samtliga distrikt blivit i laga ordning verkställd.
Om då ingen anmärkning blir av Konungens befallningshavande gjord, må
sammanräkningen av valsedlarna ske. Om däremot Konungens befallningshavande
gör anmärkning, att valförrättningen inom något distrikt utförts
emot vallagens föreskrifter, må Konungens befallningshavande utan brytande
av valkuverten från något distrikt uppskjuta sammanräkningen. Grodkänner
icke regeringsrätten de av Konungens befallningshavande gjorda anmärkningarna,
vilka obligatoriskt höra hänskjutas till regeringsrättens prövning,
möter icke något hinder för sammanräkningens slutförande utan omval.
Grodkänner regeringsrätten anmärkningarna, må, sedan protokollet från den
nya valförrättningen inkommit till Konungens befallningshavande, sammanräkningen
slutföras. Det andra alternativet är ått föredraga framför det
första.

Med denna motivering och under förhoppning att konstitutionsutskottet
måtte föreslå de nödiga lagändringarna hemställes,

att riksdagen måtte besluta förändra lagen om val
till riksdagen av den 26 maj 1909 i den riktning

Motioner i Andra hammaren, Nr 120.

11

1) att ansvarspåföljd stadgas för uppenbart försumliga
valförrättare;

2) att staten i stället för kommunerna tillhandahåller
godkända valkuvert av den beskaffenhet, som i
§ 48 vallagen föreskrives;

3) att, för den händelse samtliga valsedlar från
något distrikt blivit kasserade, omval stadgas, icke som
nu för hela valkretsen, utan blott för det eller de distrikt,
från vilka valsedlarna blivit kasserade.

Stockholm den 26 januari 1918.

Ivar Vennerström.

C. O. Johansson, Sollefteå.
K. J. Karlsson.

Rikard Eronn.
Sten Berglund.

H. Hansson i Mora.
Alfr. Werner.
Christian Ericson.
O. W. Lövgren.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 10 18.

rV