Motioner i Andra kammaren, AV 56

Motion 1918:56 Andra kammaren - urtima

Andra kammaren - urtima

Motioner i Andra kammaren, AV 56.

1

Nr 56.

Av herr Riif, i anledning av Kung1. Maj:ts proposition, nr 34,
med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862 m. m.

Ehuru jag vidhåller mina vid årets lagtima riksdag uttalade åsikter
i avseende på såväl den kommunala rösträtten som även vårt behov av
ett verkligt tvåkammarsystem, anser jag mig dock vara både berättigad
och skyldig att, innan Kungl. Maj:ts proposition nr 34 till nu pågående
riksdag i mer eller mindre modifierad form möjligen skulle gent emot
min åsikt vinna riksdagens gillande, hava inlagt följande erinringar, som
jag önskar måtte vinna behörigt beaktande.

Kommunala rösträtten.

Då hans excellens herr statsministern i sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 22 nov. säger, att »kärnan» i regeringens program är bland
annat »avskaffande av den penninggraderade skala för den kommunala
rösträtten, som nu är gällande i Sverige ensamt bland alla kulturländer»,
så ber jag få hänvisa till av samma regering tillkallade sakkunniges
betänkande den 10 april detta år. Däri skall man på sid. 299 och fortsättningen
finna, att, oaktat samtliga följande länder använda sig av
högre kommunalenheter, en viss ekonomisk ställning dock utgör kärnan
eller grundvalen för den kommunala rösträtten, och att i vissa fall rösträttsstyrkan
ökas i och med den enskildes bofasthet, ålder eller annat
värdefullt. I England träffa vi hushållsrösten och äganderösten, grundade
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 4 sand. 22 käft. (Nr 5657.) 1

2

Motioner i Andra kammaren. Nr 56.

på innehavd fastighet med »180 kronors» avkastning och därför erlagd
skatt. Rösträttslösa i detta land äro därför också framför allt tjänare,
ungkarlar, som bo hos familj, samt nyinflyttade personer. I Danmark
utses amtråden indirekt av ett valkollegium, bestående till 2/3 av
elektorer och 1/3 av de högstbeskattade inom amtet. I Nederländerna kräves
också ett visst välstånd eller andra censursvillkor, varigenom uppkomma
skatte-, bostads- och inkomstväljare, innehavare av ett visst kapital
eller en viss examen som förutsättning för erhållande av kommunal
rösträtt o. s. v. I Belgien har man det synnerligen starkt utvecklade
flerröstsystemet, som nästan alltigenom bygger den kommunala rösträttens
styrka på personens ekonomiska och i övrigt stabila ställning.

Jag varken vill eller skall fortsätta med exempelsamlingen,
som annars kunde betydligt utvidgas, utan övergår i stället till frågan
om rösträttsåldern, som enligt det kungl. förslaget är 21 år. I Norge
däremot, där ändå det representativa systemet är överallt genomfört, är
motsvarande ålder 25 år, i Frankrike med kommunernas ytterst svaga
makt 25 år (endast män), i Danmark 25 år, Nederländerna 25 år, Belgien
30 år (endast män), för att ej tala om Österrike och de tyska staterna,
där i allmänhet åldersgränsen är 2430 år. Så långt ur sakkunniges
utlåtande.

Till detta bör vidare erinras, att i fråga om den kommunala valrätten
till högre kommunala eller politiska enheter valrättsåldern i allmänhet
ställes högre, ju högre funktion den ifrågavarande enheten har.
Så t. ex. fordras i Danmark 25 års ålder för rösträtt till stads- och kommunalfullmäktige,
men 35 års ålder för valrätt till landstinget.

Jag kan således icke finna annat än att regeringen, under det intryck,
som avspeglas i första raderna av dess proposition, i hög grad
förlorat landkänningen med och kommit ifrån utvecklingen uti snart sagt
alla länder, där icke revolution kastat över ända författningen. Det
kan väl icke heller av någon förnuftig människa förnekas, att den högre
åldern som regel medför en större erfarenhet, mognad och duglighet.
Lika litet torde någon med gott samvete kunna förneka, vad som även
vinner vitsord i ovanstående redogörelse från andra länder, att den mera
bofaste det må sedan vara en arbetare eller en bonde förtjänar
större inflytande på kommunalförvaltningen än de, som ej iakttaga stadig
hemvist. Det borde därför ej heller, synes det mig, förvåna någon, om
den, som älskar sitt fäderneslands och dess olika samhällens lycka och
lugna utveckling, söker giva den högre åldern och större bofastheten det
största möjliga inflytandet i kommunen och därigenom på landstingets
och första kammarens sammansättning.

Motioner i Andra kammaren, Nr 56.

3

På grund av det anförda beder jag få hemställa, att riksdagen
måtte vidtaga de förändringar i nu föreliggande Kungl. Maj:ts förslag
till kommunal- och kyrkostämmoförordningar,

att rösträtt må inträda vid fyllda 25 år och, i
fråga om valrätt till landstingsman, vid fyllda 35 år
med en tilläggsröst i senare fallet för den, som varit
boende inom kommunen under de sistförflutna tvenne
åren.

Strecken

det må vara fattigvårds- eller utskyldsstrecket kunna liksom vilket
som helst streck uppvisa behövliga undantag från regeln. Men detta
hindrar icke att regeln är behövlig. Så t. ex. diskvalificerar fattigvårdsstrecket
med vissa undantag och enligt nyss åberopade sakkunniges uppgifter
i Norge, Danmark, Nederländerna ja, i åberopade arbete har
jag icke lyckats upptäcka något land, om vilket det tydligen angives,
att fattigvårdsstrecket i regeln icke diskvalificerar. Och i fråga om skattestrecket
så gäller ungefär samma förhållande. Dock äro de sakkunniges
uttryck i många fall så otydliga, att man ej kan vinna full klarhet om
vad som åsyftas, men så mycket kan man vara viss om, att de flesta
däri åberopade länderna, däribland Danmark, Nederländerna, Belgien,
Österrike och de flesta tyska staterna, hava stadgad skattebetalningsskvldighet
som villkor för rösträtt.

Det synes också helt naturligt, att det med de så oändligt högt uppskattade
rättigheterna att få rösta även bör följa någon om än så liten
skyldighet att pekuniärt bidraga till t. ex. den utgift man därigenom
föranlett och att det även för t. ex. en hederlig arbetare måste kännas
behagligare att själv få betala sin skatt än att arbetsgivaren skall »utan
dom och rannsakning draga av på hans avlöning», ett sätt som icke
plägar verka gott på förhållandet dem emellan och dessutom kan hava
för båda parterna ledsamma följder av här icke angiven natur.

Om jag också gärna vill gå med på vissa undantag från nu gällande
regel, så måste jag dock nu hemställa,

att riksdagen i likhet med vad som stadgats i
de av mig angivna länderna måtte som regel bibehålla
de av mig här ovan angivna strecken.

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 56.

Kvinnans rösträtt.

Av bland annat skonsamhet mot kvinnan och de svenska hemmen
har jag varit och är fortfarande motståndare till kvinnans utdragande i
det kommunala och politiska livet. Men kanhända hava vi kommit därhän,
att; det är kvinnans »plikt som medborgare», för att citera herr statsministerns
ord, att rycka ut och rädda Sveriges land. Själv är jag av
den bestämda övertygelsen, att, genomsnittligt taget, den svenska kvinnan
har mycket större respekt för såväl templets som det egna hemmets helgd
än nittonde århundradets män hava. Och måhända hava vi kvinnans
stora personliga inflytande över männen och därmed även uti vårt kommunala
och politiska liv att tacka för, att det i flera avseenden icke är
ännu ledsammare hos oss än det är.

Men må då de, som påkalla kvinnans plikt, också göra sitt bästa för att
å ena sidan göra kvinnorösträttens inflytande gällande i så hög grad som
möjligt, men å andra sidan skona kvinnan och hemmet ifrån att i högre
grad än nödvändigt är tvinga ut henne från sin av naturen henne givna
ställning. Det kan väl gå an om under kommunalt eller politiskt kritiska
tider drängar och pigor gå ifrån sina sysslor, men måste då även både mor
och far lämna hem och härd för att i någon mån söka bevaka sina intressen
ja, man får se, hur det blir. Jag tror icke, såsom herr statsministern,
att det blivit till fullo ådagalagt, att en utredning i hithörande
frågor ej förtjänar »något allvarligt avseende». Tvärtom.

För att i någon mån skona hemmen ifrån ödeläggelse under isynnerhet
övergångsbestämmelsernas synnerligen kritiska tid, bör naturligtvis
friheten att använda fullmakt utvidgas i högsta möjliga grad. Men i
huru många hem är det man icke har en aning om hurudan en sådan
fullmakt ser ut, hem, där ingen kan skriva den, hem, där inga opartiska
vittnen finnas att tillgå o. s. v.

Det synes mig därför bliva nödvändigt, att liksom gift kvinna i
regel utgör en enhet med sin man i avseende på skattskyldighet, hon
också blir det i avseende på rösträtten. Jag menar så, att vare sig röstberättigad
gift man eller hustru infinna sig för att utöva rösträtt, så bör
han eller hon utan någon fullmakt från den frånvarande få utöva dennes
rösträtt. Endast för den händelse båda infinna sig eller också den ena
parten förklarat den andra parten sakna befogenhet att föra den förstnämndas
talan, anser jag gifta makar böra hindras att utan fullmakt
utöva varandras rösträtt.

Motioner i Andra kammaren, Nr 56.

5

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställa om sådana förändringar
i nu framlagda kommunal- och kyrkostämmoförordningar,

att gifta makar i regel inä utan fullmakt få utöva
varandras rösträtt, samt att dessutom en röstberättigad
person må berättigas att genom fullmakt föra
talan och utöva rösträtt för ett större antal likaledes
röstberättigade personer.

Kvalificerad majoritet.

Under den tid frågan om lokalt veto hade någon större aktualitet,
förklarades det ifrån såväl snykterhetsfolkets» som vanliga nykterhetsvänners
sida, att kvalificerad majoritet skulle vars minst lika effektiv i
nykterhetsvärdigt avseende som lokalt veto.

Jag hemställer därför,

att i nu framlagda kommunalförordningar även
införes bestämmelse om att kvalificerad majoritet må
erfordras, då beslutet avser beviljande av rättigheter
till försäljning av alkoholhaltiga drycker.

Det vore ju mycket annat i den kungl. propositionen och isynnerhet
i avseende på dess försök att fullständigt underminera riksdagens
nuvarande första kammare att rikta sig emot. Men då jag tror mig veta,
att emot dessa försök riktade motioner komma att väckas ifrån annat
håll, inskränker jag mig till den framställning, jag här ovan gjort, och
anhåller till sist, att vederbörligt utskott godhetsfullt behagade uti texten
låta inarbeta de i anledning härav eventuellt föranledda förändringar i
regeringens författningsförslag.

Stockholm den 29 november 1918.

E. Räf.

t. .

In* :