Motioner i Andra Kammaren, N:o 124

Motion 1891:124 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 124.

1

tf:o 124.

Af herr G. F. Östberg, om antagande af ändrade bestämmelser
angående väghållning sbesväret på landet.

Då äfven vid innevarande riksdag åtskilliga motioner afgifvits rörande
ordnandet af väghållningsbesväret på landet, anser jag mig böra förnya det
af mig vid förra årets riksdag framstälda förslaget i samma ämne. Jag
har trott, att derigenom de väsentligaste bristerna i nn gällande bestämmelser
skulle kunna undanrödjas utan inrättande af en dyrbar och under tunga
former arbetande förvaltning, och får derför, under hänvisande till min motion
vid 1890 års riksdag (n:o 165), vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta följande bestämmelser
angående väghållningsbesväret på landet:

Då ny vägdelning sker, skola de inom väghållnings -distriktet befintliga allmänna vägar till underhåll indelas
på all i mantal satt jord, med undantag af äldre lotshemman,
så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet,
äfvensom all annan jordbruksfastighet af minst 1,000
kronors taxeringsvärde, hvartill äfven hänföras staten eller
menigheter tillhörande allmänningsskogar. Fördelningen
emellan de väghållningsskyldige skall ske på grund af
fastigheternas medeltaxeringsvärde under de sista tio åren
Bill. till Iiilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 20 Hclft. 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 124.

innan vägdelningsförrättningen tager sin början. Önskar
egare af afsides belägen fastighet blifva befriad från vägunderhåll
emot skyldighet att i stället erlägga penningar
att fördelas på öfriga vägliållningsskyldige inom distriktet,
eger konungens befallningshafvande efter desses hörande
att derom bestämma äfvensom fastställa afgiften. Vid
vägdelning kunna undantagas vägar, broar eller färjor
för att underhållas genom medel, som inflyta genom vägskatt
eller särskildt uttaxeras af de vägliållningsskyldige.

Vägskatt i penningar skall erläggas för all annan
fastighet än jordbruksfastighet af minst 1,000 kronors
taxeringsvärde, för frälseränta för dess efter fem procent
beräknade kapitalvärde samt för inkomst af bergsbruk,
kalk- och stenbrott jemte dertill hörande verk, inrättningar
och näringar, qvarnar, sågverk, fabriker och andra dylika
för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar,
der inkomsten uppgår till minst 1,200 kronor och bevillning
derför till staten erlägges. Denna vägskatt utgår
för fastighet och frälseränta med 10 öre för hvarje 100
kronors taxeringsvärde och för inkomst med eu procent
af inkomstens uppskattningsbelopp. Vägskatten uppbäres
länsvis och fördelas på de särskilda vägliållningsdistrikten
efter längden af de inom distrikten befintliga allmänna
vägar. De medel, som tillfalla distrikten, skola förvaltas
af genom sockneombud utsedda styrelser i enlighet med
af konungens befallningshafvande faststälda reglementen
och under konungens befallningshafvandes kontroll samt
användas för underhåll af vid vägdelning undantagna
vägar, broar och färjor, underhåll af nyanlagd väg, anbringande
och underhåll af vägvisare, ny vägdelning, förvaltningskostnad,
bekostnad af eller bidrag till vinterväghållningen
samt, i mån af tillgång och för så vidt
statsmedel ej dertill erhållas, anläggning af ny väg eller
förbättring af gammal väg.

Ny vägdelning skall ske, då antingen de vägunderliållningsskyldiges
flertal vid sammanträde inför häradsrätten
förklara sig sådant önska eller konungens befallningshafvande
anser ny vägdelning på grund af betyd -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 125.

3

ligare ojemnhet i våghål!n ingsskyldighetens fördelning
behöflig, och eger konungens befallningshafvande att förordna
förrättningsman, hvaremot de väghållningsskyldige
ega att inför häradsrätten utse gode män att vid förrättningen
biträda.

Stockholm den 28 januari 1891.

(t. F. Östberg.

Nio 135.

Af borr J. Johansson från Stockholm, om nedsättning i
tidlen å sammanmalet rågmjöl.

Jag har visserligen redan förut deltagit i eu motion om upphäfvande
eller åtminstone nedsättande af de tullsatser, som mest betunga den talrika
och fattiga arbetarebefolkningen; men i fall innevarande riksdag icke bifaller
deri föreslagna befogade och behöfliga lindringar, har jag härmed endast för
ändamål att anhålla om en rättelse i den tullsättning å mjöl, som egde rum
vid 1888 års riksdag.

Då jag vid 1887 års riksdagsdebatt i tullfrågorna ansåg, att införselstull
å spanmål och mjöl möjligen skulle blifva Riksdagens beslut, varnade
jag i sista stund, så godt jag förmådde, för åsättande af lika hög tull å nio
å tio kronors varuvärde som å nitton å tjugu kronors. Hvetemjölets genomsnittspris
var nemligen under 1887 19 kronor 50 öre för 100 kilogram och
rågmjölets 9 kronor 50 öre för samma vigt. Invändningarne om svårigheten
att skilja dessa båda mjölsorter åt besvarade jag med att hänvisa till 1880