Motioner i Andra Kammaren, N:o 164

Motion 1894:164 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

1

N:o 164.

Af herrar C. J. Jakobson och C. Rydberg, med anledning af
Kongl. Maj:ts proposition om anslag till nya kasernetablissement
m. m.

Det har för visso varit ett mycket magtpåliggande värf att välja lämpliga
förläggningsorter för de nya regementen och corpser, som på grund af
Riksdagens beslut skola i den närmaste framtiden uppsättas och garnisoneras.
Att många olika hänsyn funnits, å Indika uppmärksamheten måst fästas, ligger
i sakens natur, och de svårigheter, hvilka yppats, att i alla fall tillgodose alla
berättigade kraf, må icke underskattas.

I ett af dessa fall synes det emellertid som om Kongl. Maj:t vid valet
af förläggningsort allt för mycket skattat åt en i princip för öfrigt alldeles
rigtig och särdeles prisvärd benägenhet att till det minsta nedbringa de kostnader,
som äro med de nya anläggningarna förenade, nemligen i afseende på
förläggningsort för andra gåta artilleriregemente.

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om anslag till nya
kasernetablissement m. in., gifven Stockholms slott den 9 mars 1894, har nemligen
Kongl. Maj:t på anförda grunder föreslagit anslags beviljande till nya
kaserner m. m. i Jönköping för detta regemente.

Det är denna förläggningsort, som vi anse mindre lämpligt vald ur militärisk
synpunkt, någonting som synes klart ådagalagdt genom den utredning,
som föreligger i Kongl Maj:ts ofvan omtalade nådiga proposition, och vi amse
just på grund af de skäl, som i nådiga propositionen förebragts, att Riksdagen
bör genom att bevilja så mycket större anslag, som behöfves för att uppväga
de i sjelfva verket obetydligt högre kostnader för anläggningarna i Linköping,
bereda Kongl. Maj: t tillfälle att förlägga detta vigtiga regemente på den plats,
der det ur militärisk synpunkt ovilkorligen synes böra förläggas.

Till stöd för den hemställan, vi gå att göra, anföra vi följande:

Herr statsrådet och chefen för kongl. landtförsvarsdepartementet har i
sitt yttrande till statsrådsprotokollet vid föredragning af detta ärende inför
Bill. till Tiilisd. Prof. 1894. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 49 Häjt. (N:is 164—165.) 1

2

Motioner i Ändra Kammaren, K:o 164.

Kongl. Maj:t anfört följande hufvudsynpunkter, om livilka vi här vilja erinra,
och dervid kursiverat de moment, som synts oss böra mest framhäfvas:

»Då jag nu går att sjelf yttra mig i frågan om lämpligaste förläggningsplatserna
för ifrågavarande ny- och ombildade truppförband, kan jag icke
underlåta att redan från början betona, att jag vid de förslag, jag kotnmer
att i nämnda afseende inför Eders Kongl. Maj: t framlägga, icke ansett mig
köra uteslutande, ga ens företrädesvis fästa mig vid de kostnader, som med
truppförbandens förläggning i den ena eller andra orten kunna uppkomma.
Utan all fråga måste det ur alla synpunkter betraktas såsom synnerligen vigtig!,
att statens utgifter för de nya kasern- och skoletablissementen må kunna begränsas
till det minsta möjliga, men å andra sidan får ej lemnas obeaktadt,
att det nu gäller att för sekler bestämma de olika truppernas förläggningsorter
och att valet deraf kan komma att i af sevärd mån inverka eg mindre
på deras utbildning i och för sig, än äfven på deras mobilisering sförmåga
och utsigterna för dem att vid krigsutbrott med största mögliga skyndsamhet
inträffa å de olika krigsskådeplatser, der deras medverkan kan erfordras.
Det torde böra medgifvas, att om en af två eller flera till förläggningsplatser
föreslagna orter erbjuder öfvervägande fördelar i nämnda afseenden, på
samma gång som emellertid anläggningskostnaden för det blifvande etablissementet
derstädes komme att ställa sig något högre, det icke kan anses vara
med sund statshushållning förenligt, att för undvikande af de något högre
byggnadskostnaderna till förläggningsort utse den i militäriskt afseende mindre
gynnade orten och sålunda skapa missförhållanden, som i all framtid
kunna störande inverka på truppförbandets i fråga tjenstduglighet.»

Under den utredning af militära auktoriteter, som egnats den vigtiga
frågan om de nya regementenas och corpsernas förläggningsorter, har enigt och
ostridigt framhållits såsom oeftergiflig^ hufvudfordringar på garnisonsorterna
(vi hänvisa fortfarande till Kongl. Maj:ts ofvannämnda nådiga proposition)
följande:

Närbelägenhet till den sannolikt blifvande krigsskådeplatsen;

• Största möjliga lätthet att mobilisera;

Att trakten omkring garnisonsplatsen är i topografiskt afseende lik regementets
sannolikt blifvande krigsskådeplats.

Härtill komma äfven andra synpunkter, såsom olika lätthet att rekrytera,
ortens lifsmedelspris, hästrikedom, byggnadspris o. s. v., hvilka sistnämnda
synpunkter dock äro af mera ekonomisk art, hvarför de icke enligt samtliga
de åberopade auktoriteterna få tagas i främsta hänsyn.

Det torde äfven för en icke-fackman vara lätt att inse betydelsen af
dessa fordringar i berörda hänseende, och då det synes uppenbart, att liufvudafseende
bör fästas just vid dessa omständigheter, vilja vi erinra om, huru

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

3

det med afseende å dera är stäldt å de respektive platserna, Jönköping och
Linköping. Herr statsrådet och chefen för kongl. landtförsvarsdepartementet
yttrar till statsrådsprotokollet med afseende härå följande, deri vi kursiverat
de vigtigare momenten:

»Valet af förläggningsplats för andra göta artilleriregemente synes mig
ej vara lätt. Att ej Eksjö dertill bör ifrågakomma, anser jag lika med cheferna
för artilleriet och fortifikationen vara uppenbart. Svårare ställa sig
förhållandena, då det gäller att bestämma sig för en af de båda öfriga städerna.
Utan tvifvel måste Linköping betecknas såsom andra arméfördelningens
militära centrum, och lika visst torde vara, att artilleriterrängen inom
andra arméfördelningsområdet är att söka ej på det småländska höglandet,
utan på Östergötlands slätter, och att, om andra arméfördelningsområdet någonsin
varder utsatt för fiendtligt anfall, det lufver östgötabygden, en af de
sårbaraste delarne af vårt land, som kommer att bilda den egentliga krigsskådeplatsen.
Att under sådana förhållanden det vant ömkligt, . om fördelningens
artilleriregemente kunnat förläggas till Linköping, lärer icke kunna
bestridas, helst regementet med en sådan förläggning hade, frånsedt fördelen
att vid alla fredsöfningar operera i de trakter, inom Indika detsamma under
vissa förutsättningar äfven skall hafva att i krig uppträda, tillika kommit
i så nära beröring med en så stor del af fördelningens infanteristyrka, de
båda i Östergötland förlagda lifgrenadierregementena, som med nuvarande
arméorganisation öfver hufvud är möjligt. En af hufvudtankarne i den
förbättrade härordningen eller den, som afsag att redan under freden med
hvarandra sammansluta de större strategiska enheter, livilkas behöriga samverkan
under krig är vilkoret för framgång, skulle sålunda, hvad angar andia
arméfördelningen, hafva blifvit i möjligaste män förverkligad. Då dertill
kommer, att Linköping i afseende å alla på truppens utbildning inverkande
omständigheter torde kunna anses vara fullt likställ med Jönköping, kan
jag icke neka, att jag varit mycket böjd att förorda Linköping såsom förläggningsplats
för regementet.»

Då herr statsrådet emellertid tillstyrkt regementets förläggande till Jönköping,
har detta skett med anförande af ett enda hufvudskål, nemligen det,
att ett fullt tillfredsställande skjutfält finnes att tillgå närmare intill Jönköping,
än fallet är vid Linköping. Med afseende härpå yttrar herr statsrådet:

»Redan i sitt förenämnda underdåniga utlåtande hafva cheferna för artilleriet
och fortifikationen fäst uppmärksamheten å de brister, som i flera anmärkta
hänseenden skulle komma att vidlåda det enda skjutfält, som vid
Linköping ifrågasatts, och i eu till mig ytterligare afgifven embetspromemoria
tiar generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet än mera framhållit, huru

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

otillfredsställande anordningarna (för detta skjutfält i de flesta afseende^

'' skulle blifva.

Kulfånget, yttrar han, komme ej att få tillräcklig utsträckning, så att
i hvarje fall möjligheten åt att förlupna kulor skulle kunna slå ned ett godt
stycke i Roxen ej vore utesluten; banan vore vidare för smal, så att skjutning
i divisionsförband vore omöjlig och det icke heller läte sig göra att ens
tillnärmelsevis å densamma uppsätta infanteri- och kavallerimål om hvarandra,
på sätt som i det verkliga kriget förekomme; och slutligen funnes, hvad som
vore det vigtigaste af allt, icke någon säkerhet, att den för banan erforderliga
mark skulle kunna erhållas för det uppgifna priset, då dels bindande
anbud från jordegarne i detta afseende icke förelåge, dels särskilda kostnader
ej beräknats för att godtgöra de jordegare, som med anledning af deras
hemmans närbelägenhet till skottlinie!! blefve nödsakade att under skjutningarna
utrymma sina derå uppförda hus, och dels slutligen de anspråk på
ersättning, som en och annan jordegare redan framstält, för den händelse de
i följd af skjutfältets anläggning blefve nödsakade att helt och hållet bortflytta
sina boningshus, vida öfverstege hvad vid värderingsförrättningen ansetts
böra dem såsom godtgörelse i nämnda afseende tilläggas.

Generalfälttygmästare!!, som under sådana förhållanden förmäler sig ej
finna osannolikt, att statens utgifter för skjutfältets förvärfvande kunna
komma att vida öfverstiga hvad som derför beräknats och måhända uppgå
ända till 100,000 å 120,000 kronor, och dessutom ytterligare betonar, att
om skjutfältet, hvilket är mycket antagligt, inom några år skulle befinnas
för litet, ingen möjlighet förefinnes att utan högst betydande kostnader utvidga
detsamma, afstyrker alltså på det bestämdaste, att Linköping utses till
förläggningsplats för regementet.

Det måste medgifvas, att de sålunda af general fälttygmästaren åberopade
skäl väga tungt, och jag kan icke annat än instämma med honom, då ju
af alla de frågor, soin vid förläggningen af ett artilleriregemente böra tagas
i betraktande, ingen torde vara vigtigare än den, huruvida med den tilltänkta
förläggningen regementets skjutöfningar kunna anses vara behörigen tillgodosedda.
Jag anser alltså, att andra gåta artilleriregemente bör förläggas till
Jönköping, och anmärker endast i förbigående, att denna lösning af frågan
om andra gåta artilleriregementes förläggning jemväl torde blifva den billigaste,
i ty att i Jönköping exercisfält väl måste särskilt anskaffas, men å
andra sidan det af Jönköping numera erbjudna bidrag är större än det, som
från Linköping skulle erhållits, hvarförutom förläggningen till Linköping
skulle nödvändig!ort ej obetydande arbeten å Malmen, att ej tala om kostnaden
för skjutfältets anskaffande, som till beloppet ej kan bestämmas.»

Yi föreställa oss, att det sist förebragta skälet, ehuru det säges icke

Motioner i Andra Kammaren, N:o 164.

5

fått spela någon afgörande roll, i sjelfva verket fått väga mer än vi anse
nyttigt, om vi än långt ifrån klandra den vackra sträf van att i minsta möjliga
mån betunga budgeten i och för de nya anläggningarna. Ty med afseende
å skjutfältets aflägsenhet från Linköping, i fall om regementet skulle
förläggas dit, äfven i så fall det nu för Jönköping afsedda skjutfältet skulle
användas, böra icke af en sådan anordning några olägenheter uppstå, utan
kanske till och med tvärtom. På tal om Upsala såsom valdt framför Gefle
till förläggningsort för andra svea artilleriregemente anföres det såsom en
fördel att det blifvande skjutfältet (Marma) ligger en dagsmarsch längre
från Upsala än från Gefle. Derom heter det i artilleri- och fortifikationschefernas
utlåtande: »Afståndet till denna skjutplats vore två dagsmarscher

från Upsala, men blott en från Gefle, men som marschöfning ar vore att anse
som fältartilleriets vigtigaste öfningar näst shjutofningarna, borde det större
afståndet mellan Upsala och Marma ej tillmätas någon betydelse, allra helst
som Manna skjutfält allt framgent vore afsedt att begagnas äfven af första
svea artilleriregemente, som vore förlagdt i Stockholm, hvarifrån afståndet
till Marma vore två dagsmarscher längre än från Upsala till Mar ma.*
Lemnar man alltså ur räkningen den allt utom osannolika möjligheten
att äfven i närheten af Linköping kunna anskaffa ett lämpligt skjutfält,
finner man emellertid af ofvanstående, att skjutfältets aflägsenhet — i händelse
regementet förlägges i Linköping och det nu för Jönköping afsedda
skjutfältet äfven då användes — långt ifrån att tala emot Linköping såsom
lämplig garnisonsort, tvärtom styrker vår åsigt, att just å denna ort bör
regementet förläggas, ty afståndet från Linköping till skjutfältet i fråga,
By arum, ett par mil från Nässjö, är kortare än från Stockholm till Marma.
Då marschöfningar, enligt auktoriteters utsago, äro så nyttiga för de båda
svea artillerigementemy, är nog förhållandet detsamma med afseende å andra
göta artilleriregementet.

Ytterligare, och såsom en sammanfattning af ofvanstående, vilja vi fortfarande
med stöd af den i Kongl. Maj:ts nådiga proposition, till hvilken vi
åter igen hänvisa, förebragta utredningen, anföra följande, som klart och tydligt
talar för bär ifrågavarande regementes förläggning till Linköping:
att Linköping ligger nära den sannolikt blifvande krigsskådeplatsen;
att Linköpings omgifningar hafva den slättlandsterräng, der artilleriet
i händelse af krig komrne att operera;

att Linköpings läge är gynsamt i mobiliseringsafseende;
att Linköping eger de tillfällen till befälets taktiska utbildning, Indika
på tal om Upsala såsom förläggningsort påpekas såsom nödiga;

att Linköping erbjuder tillfälle till samöfning med infanteri; samt
att Linköping liar de billigaste underhållskostnaderna för truppen (nem -

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.

ligen i medeltal 6 öre billigare per portion än vid Jönköpings läns lägerplatser,
alltså omkring 9,000 kronor om året i besparing. •

I intet annat afseende, frånsedt afståndet från skjutfältet, bär det kunnat
påstås annat, än att Linköping är fullt likstäldt med Jönköping.

Såsom man af ofvanstående och af innehållet i Kongl. Maj:ts nådiga
proposition finner, tala alla skäl för att andra göta artilleriregemente bör
förläggas till Linköping.

Det hufvudskål, skjutfältets aflägsenhet, som anförts mot Linköping,
torde här ofvan vara vederlag^, och är det i allt fall till fullo af den omständighet,
att första svea artilleriregemente, utan att olägenheter deraf påvisats,
kan hafva sitt skjutfält vida längre bort beläget. I alla händelser
torde man finna, att öfriga skäl så öfvervägande tala för Linköpnig, att det
bör anses stäldt utom allt tvifvel, att man icke bör förrycka en bland *den
förbättrade härorganisationens hufvudtankar» eller blottställa *en af de sårbaraste
delarne af vårt land» endast på grund af en enda olägenhet, hvars
betydelse auktoriteter dessutom helt och hållet bortreducerat.

Hvad åter angår de ekonomiska fördelarne för anläggningarna i Jönköping
äro de i förhållande till frågans stora vigt och betydelse i öfrigt af helt
och hållet underordnad betydelse. Att Kong]. Maj:t fäst afseende dervid är dock
ett bevis på Kongl. Maj:ts benägenhet att så litet som möjligt betunga landeri
och för försvarets ordnande. Då emellertid så stora och vigtiga skäl
vid detta tillfälle tala för att den ekonomiska sidan af saken bör lemnas
å sido, i all synnerhet som den summa det gäller är så förhållandevis ringa,
är det för visso Riksdagens pligt att med begagnande af sin anslagsrätt sätta
Kongl. Maj:t i tillfälle att ordna frågan om andra göta artilleriregementes
förläggningsort utan afseende derå, att kostnaderna för garnisonsbyggnaderna
in. in. äro något högre på det ena än på det andra stället.

För att bereda Kongl Maj:t detta tillfälle, och på det att den här omhandlade
frågan må erhålla en, som det synes, behöflig närmare utredning,
så få vi, med stöd af hvad här ofvan åberopats, vördsamt hemställa,

att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning,
i hvad den rör anslag till uppförande af ett kasernetablissement
i Jönköping, måtte anslå det belopp, som erfordras
för att, om en närmare utredning skulle visa, att
andra göta artilleriregemente lämpligast bör förläggas till
Linköping, uppföra regementets kasernetablissement derstädes.

Stockholm den 3 april 1894.

C. J. Jakobson.

Carl Rydberg.