Motioner i Andra Kammaren, N:o 188

Motion 1892:188 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.

3

* -i* f;h 4:^ ij*7 f;- 0 t''V-''s\''Y* ! iLfs.ci

1.. .f-uf ,*''r n

; , " if; 7^7l!.T^r ''b'' / i" 3. r i -* J-- I

''V i;>*;i|> i:. j> !!'';

/; '' * ://]'' 7: - XJi / llL,

]ST:o 188.

: , *1 ; 1 i J , - It A 1 4 !..*T ''* '' ! '' ..-Ji

, f''; - . : . i 1 . f i l.j f :; ; . - : ,>U> - - *

tf ,?>.. -r>h:r: t.v.

Af lierr J. Johansson i Noraskog, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utfärdande af busa bestämmelser i fråga
om samtrafik mellan de svenska fernvägarne m. m. 1''

f _ t) < . , i t " ..r r:*7,H-w{ [T;.r,[ ii «>*::'' '' ? i J f f- L ..''>

, , >, r - ; ... -f -f + fl i , *r ;

Bland de vilkor och bestämmelser, hvilka under senare åren utfärdats
för jernvägsbolag, som sökt koncession och som erhållit låneunderstöd af staten
till deras banors anläggning, finnes väl inrymdt, att bolagen skola vara skyldiga
underkasta sig »de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka Kong!
Maj:t kan finna godt bestämma», men några dylika bestämmelser för dessa
bolag eller för jernvägarne i öfrigt hafva veterligen icke hittills blifvit gifna.
Detta vilkor, som påtagligen tillkommit i ändamål att gifva staten medel i
sin hand att öfvervaka så väl det allmännas intressen i jernvägsväsendet,
som att hvart och ett bland de i afseende å den allmänna trafiken lika
berättigade bolagen erhålla sin rätt gent emot öfriga bolag, har visat sig
allt mera behöflig! i samma män som nya transportleder uppstått, hvilka på
kortare väg, och derför ock, om samma taxa tillämpades, mot billigare frakter,
sätta afsändare och mottagare af gods i jernvägsförbindelse med hvarandra.
Visserligen har, sedan trafiken utvecklats emellan allt flera jernvägslinier,
en samtrafikförening bildats emellan statsbanorna och en del enskilda jernvägar,
hvilka uti sin öfverenskommelse beträffande samtrafiken sig emellan
antagit bestämmelser, hvilka om de följdrigtigt tillämpades skulle på ett
tillfredsställande sätt ordna denna för så väl den trafikerande allmänheten
som jernvägarna vigtiga angelägenhet. Men då erfarenheten visat, att så
icke sker, till skada för så väl nämnda allmänhet som åtskilliga mindre
mägtiga bolag, hvilka senare slutit sig till föreningen, och då klagan häröfver
hittills icke ledt till rättelse, har det ansetts nödigt påkalla Riksdagens

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.

medverkan till att denna för vårt kommunikationsväsende vigtiga fråga
bl ifver ledd in på tryggare vägar.

Man tycker, och detta väl icke utan goda skäl, att när Kongl. Maj: t utan
någon inskränkande bestämmelse i afseende å samtrafik med andra jernvägar
lemnat koncession åt ett jernvägsföretag med rätt att, sedan vägen
blifvit färdig och vederbörligen afsynad, öppnas för allmän trafik, samt anslutning
till den allmänna samtrafikföreningen utan några förbehåll medgifvits,
sådan jernväg derefter skulle få deltaga-i den allmänna samtrafiken
på samma vilkor som öfriga i föreningen deltagande jernvägar. Detta är
dock ingalunda förhållandet. Den förenämnda samtrafiksföreningen bildades
ursprungligen emellan statens och 11 enskilda jernvägar. Beträffande den
väg som vid samtrafiksförsändningar orterna emellan skulle följas heter det i
dessa jernvägar emellan öfverenskomna reglementariska bestämmelserna:
->Äro de tvenne stationer, mellan hvilka sam trafiksändningar ega rum, förenade
medelst flera i samtrafiken deltagande jernvägslinier, så att fråga kan
uppstå om val af transportväg, så skola försändelser mellan dessa stationer
befordras den väg, som gifven de billigaste frakterna, då medeltalet af transportafgifterna
för de gifna stationsafstånden uti samtrafiksaxans tio fraktgodstariffer,
ökadt med de på hvarje transportlinie belöpande tilläggsafgifterna,
lägges till grund för beräkningen i öfverensstämmelse med vidfogade tabell».
Och vidare: »Är samtrafiksväg på förestående sätt bestämd, får en sändning
eg befordras å annan transportlinie emellan vederbörande stationer i annat fall
än då afsändaren sådant skriftligen begärt på afsändningsstationen», hvarjemte
stadgande lemnas, huru i sistberörda fall skall förfaras. Åt dåvarande
kongl. styrelsen för statens jern vägstrafik lemnades ledningen af denna förening.
^ Nämnda styrelse utfärdade den 27 mars 1882 ett cirkulär (n:o 715)
»angående delvis förändrade grunder för samtrafik med åtskilliga enskilda
jernvägar», som skulle tillämpas vid expedition af den trafik af gods m. m.,
som vore gemensam för dessa tolf jernvägar, med tillkännagifvande tillika,
att de utfärdade bestämmelserna i afseende å samtrafik dem emellan skulle
fortfarande lända till efterrättelse i alla de delar, som icke genom samma
cirkulär ändrades eller upphäfdes. Allt flera jernvägar anslöto sig till denna
förening. Enligt den komité, som den 9 september 1887 tillsattes för revision
af då gällande taxa för transporter å statens jernvägar, utgjorde antalet,
när densamma afgaf sitt betänkande, 60. Att förberörda reglementariska
bestämmelser och det derpå grundade cirkuläret icke skulle gälla för jemväl
de då tillkomna 48 jernvägarne låter sig väl näppeligen tänka. Åtminstone
synes komitén haft denna uppfattning, då den, efter att hafva omförmält att

Motioner i Andra Kammaren, N:o I8d.

5

efter hand de flesta då befintliga jernvägar anslutit sig till föreningen och
redogjort för de grunder, hvarpå denna senare vore byggd, yttrar: »Stora

fördelar för så väl jernvägarne sjelfva som deras trafikanter hafva genom
samtrafiken vunnits. För de förra en rättvis fördelning af den gemensamma
frakten, för trafikanterna en afsevärd nedsättning i transportkostnaden. Dessutom
undvikes en skadlig konkurrens emellan de olika jernvägslinierna derigenom,
att bestämda transportvägar blifvit anvisade för all godsbefordran
emellan de särskilda banornas stationer». Bestämmelserna angående den väg,
som enligt saintrafiköfverenskommelsen samtrafikgods skall föras, upphäfvas
icke genom förenämnda cirkulär men de blefvo devis på annat
sätt affattade, i det att, medan de reglementariska bestämmelserna tydligen
angifva, att när flera transportvägar fnnnos, försändelserna skulle befordras
den väg, som efter öfverenskommet beräkningssätt gåfve de billigaste frakterna,
cirkuläret innehåller att »samtrafiksändning må ej befordras annan
väg än den, som är i tariffbockerna bestämd, derest icke afsändaren sådant
skriftligen begärt på afsändningsstationen.» Angåfve nu tariffböckerna
den väg, som jemlikt öfverenskommelsen gåfve de billigaste frakterna, så
vore ju härmed allt godt och väl, emedan i sådant fall en hvar jernväg
erhölle den andel af trafiken, som densamma jemlikt samtrafiköfverenskommelsen
tillhörde, och den trafikerande allmänheten finge för varutransporten
icke betala mera, än som med befintliga jernvägslinier borde betalas.
Men så är icke fallet, om än det heter i de »bestämmelser», som åtfölja cirkuläret,
att de äro »utfärdade på grund af öfverenskommelse mellan banornas
förvaltningar». Fall kunna sålunda uppgifvas, der vägen, som tariffböckerna
bestämma emellan två föreningsstationer, går öfver tre jernvägar med en
sammanlagd längd af 182 k.m. i stället för öfver tre jernvägar af tillsammans
endast 99 k.m. längd, eller öfver en väg, som är ända till 82
procent längre än den, som gifver de billigaste frakterna, och få följaktligen
trafikanterna i proportion derefter betala högre frakt, än om öfverenskommelsen
rätt tillämpades. Att sådant icke innebär rättvisa vare sig emot det eller
de bolag, som på detta sätt gått miste om inkomster, hvilka borde dem tillkomma,
eller emot allmänheten, som får betala högre frakter, än som vederborde,
är väl uppenbart. Om dertill, såsom ofta torde vara fallet, trafikanterna
på en ort bidragit till don kortare, fraktbilligare liniens anläggning,
just i ändamål att få lägre frakter, blifver detta slag af rättvisa ännu mera
i ögon fallande.

Den 30 december 1889 utfärdade lcongl. jern vägsstyr cl sen, i sammanhang
med fastställelse af ny taxa för statens jernvägar, ett nytt cirkulär

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.

(n:o 1071) angående förändrade grunder för samtrafik med främmande jerrivägar»,
hvilkas antal nu hade vuxit till 65, två norska inräknade. Om än
ur detta cirkulär uteslutits det nyss åberopade tillkännagifvandet, att de ursprungliga,
förut utfärdade bestämmelserna mellan statsbanorna och de i det
förra cirkuläret uppräknade enskilda jernvägarne fortfarande skulle lända till
efterrättelse, lärer sådant icke kunna förringa de under tiden tillkomna 54
jernvägarnes rätt att fortfarande få anse den ursprungliga, vid tiden för deras
inträde i föreningen gällande öfverenskommelsen på dem tillämplig, helst
de icke, alla åtminstone, tillfrågats, huru vida de medgåfvo uteslutandet :<>.

Men det är icke endast i denna samtrafik, som eu del jernvägsbolag
och den trafikerande allmänheten icke komma till den rätt, som borde dem
tillhöra. JSTästlidet år träffades genom kongl. jernvägsstyrelsens förmedling
öfverenskommelse emellan banförvaltningar i Sverige, Norge, Danmark och
norra Tyskland angående gemensam samtrafikstaxa och de vägar, hvarpå
samtrafiksgods, gående emellan dessa länder, skulle föras. En banförvaltning,
som hos kongl. jern vägsstyrelsen i förut berörda hänseende begärt rättelse,
men erhållit till svar, att, då enligt gällande öfverenskommelse den ifrågavarande
trafiken skulle ega rum öfver den ursprungliga vägen, kongl.
styrelsen icke utan medgifvande af styrelserna för de bolag, hvilka egde
denna väg, kunde leda transporten den nya vägen, och som i anseende till
de billigare frakterna borde få besörja transporten öfver sin bana, äfven i detta
fäll ansåg sin rätt förnärmad, begärde å nyo hos kongl. styrelsen rättelse.
Svaret blef, att då i samtrafiken mellan kontinenten och Sverige bibehållits
de vägar, som äxo faststälda för samtrafiken inom Sverige, trafiken måst
upptagas att gå öfver den gamla. Således, emedan den sökande jernvägen
icke fått sin rätt i afseende å den inländska samtrafiken, kunde den icke
heller deraf komma i åtnjutande beträffande den idländska.

Den förklaring, som kan gifvas åt kongl. jernvägsstyrelsens tillvägagående
i ofvan berörda hänseenden, synes vara den, att kongl. jernvägsstyrelsen
anser, att då samtrafiksaftalet ursprungligen träffats emellan kongl.
styrelsen och vissa jernvägsförvaltningar, bestämmelsen om samtrafiksvägarne
berör allenast dem, och att endast den lägre laxan är gemensam. Denna
förklaring är väl dock icke hållbar. I främsta rummet skulle väl i sådant
fäll antingen öfverenskommelsen eller de derpå grundade cirkulären eller
kongl. jernvägsstyrelsens svar å nya jernvägsförvaltningars begäran att vinna
tillträde till föreningen innehålla någon upplysning härom. Men intetdera
kan åberopas. Vidare torde det vara uppenbart, att, om tillträdet till föreningen
icke berättigade till erhållande af den godstrafik, som enligt öfver -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.

7

enskommelsen borde tillkomma eu bana, äfven till föreningsstationerim med
andra jemvägar, utan endast rättigheten att mot lägre taxa, än om egen
följdes, befordra samtrafiksändningar till och ifrån mellanstationerna, tillträdet
i de flesta fall icke skulle begärts, ty det sistnämnda godset måste ju
ändock komma till banan. Slutligen skulle i sådant fall kongl. jernvägsstyrelsen
ega en magt, som våra grundlagar frånkänner Konungen, nemligen
att skapa monopol. Tv hvad vore det väl annat än ett monopol, om kongl.
jern vägsstyrelsen kunde, statens och ett knappt dussintal enskilda jernvägar
till vinning, från den allmänna transito-godstrafiken afstånga Sveriges öfriga
nuvarande och tillkommande enskilda jernvägar och på det sättet tvinga
allmänheten att betala större fraktafgifter än de, hvartill befintliga jernvägslinier
gåfve anledning, derest den ingångna öfverenskommelsen tillämpades
lika för alla i sam trafiksföreningen deltagande jernvägar. Kongl. Maj:t har
visserligen genom nådigt bref den 15 oktober 1880, i sammanhang med
fastställelse å förslag till ny taxa för statens jernvägar, förklarat kongl.
jern vägsstyrelsen dädanefter såsom dittills »ega handlingsfrihet om träffande
af aftal med främmande jern vägsförvaltningar», och med stöd deraf lärer
samtrafiksöfverenskommelsen vara afslutad. Men detta kongl. bref kan väl
på intet vis anses gifva stöd åt en sådan magt som den förenämnda. Den
ifrågasatta förklaringen emotsäges för öfrigt deraf, dels att kongl. jern vägsstyrelsen
från bana, som ifrån början tillhört samtrafiksforeningen, afvändt
en del trafik, som, om förklaringen vore hållbar, bort fortfarande tillkomma
den banan, dels att någon konseqvent tillämpning deraf, sedan en sådan
mängd nya banor tillkommit, icke gerna kan vara möjlig.

Dragan har dock äfven eu annan och ännu högre betydelse än den nu
anförda, som berör allenast allmänhetens och vissa jern vägsbolags enskilda
rätt; boll är af vigt i nationalekonomiskt hänseende. Enligt kongl. vägocli
Vattenbyggnads styrel sens senaste berättelse funnos i vårt land vid 1890
års utgång 111 för trafik öppnade enskilda jernvägar med eu sammanlagd
längd af 5,412 kilometer. 14 enskilda jernvägar med en längd af tillsammans
973 kilometer voro under byggnad eller koncessionerade, men ännu
icke började. Till huru många jern vägsbyggnader och till hvilken längd
koncessioner senare leinnats, är mig icke bekant. Att jernvägsbyggandet i
Sverige härmed icke är afslutadt torde få anses för gifvet. En del af alla
dessa jemvägar förkorta eller äro ämnade att förkorta afstånden per jernväg
emellan stationer vid redan befintliga jernvägar, som ursprungligen bildade
samtrafiksforeningen, och planerna för banornas rentabilitet torde i
blänga fall åtminstone vara grundade på erhållandet af den samtrafik, som

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 18$.

en anslutning till nämnda förening på grundvalen af den gällande samtrafiksöfverenskommelsen
borde bereda dem. Huru många af dessa jernvägar
skulle icke uteblifvit eller uteblifva, byggts eller komma att byggas på
mindre kostbart sätt, än som skett eller är ämnadt ske, om deras förvaltningar,
innan det blifvit eller blifver för sent, underrättats, att deras jernvägar
icke finge deltaga i den allmänna samtrafiken? Hvilka jernvägars
taxor skulle icke uppsatts eller uppsättas helt annorlunda, om de skulle afse
allenast den lokala trafiken? De summor, som i tron att de skulle erhålla
samma rätt som andra samtrafiksföreningen tillhörande jernvägar, nedlagts
eller kunna komma att utan motsvarande gagn nedläggas på detta sätt i
jernvägar, kunna icke beräknas. Att i hvad på Riksdagen kan bero söka
förebygga, att så icke sker, endast i brist på bestämmelser, som af en hvar
måste obrottsligt efterlefvas, torde vara förtjent af icke så liten uppmärksamhet.

Det finnes ytterligare eu sida af frågan. Skulle i saknad af dylika
bestämmelser det komma att fortgå på samma sätt som för det närvarande,
måste tydligen eu del bolag, som finna sin rätt i ifrågavarande hänseende
förnärmad, sinsemellan bilda föreningar i ändamål att på ett eller annat
sätt söka komma till denna sin rätt. Äfven de skola på sitt håll, genom
att kringgå öfverenskommelsen, söka bereda sig den godstrafik, som naturligen
bär tillkomma dem. Men på sådant sätt skulle man ju återkomma
till de svårigheter vid godsbefordringen, som den nu bestående samtrafikföreningens
hufvudändamål varit att afvända, och sådant kan väl icke från
någon sida anses önskvärdt

Denna motion må icke så förstås, som skulle hvarje jernväg, som med
nagra kilometer förkortade afståndet emellan två stationer vid förut befintliga
jernvägar, vara berättigad att få utgöra samtrafikvägen emellan dessa
två stationer. Alls icke. En sådan jernväg borde, enligt mitt förmenande,
icke erhålla koncession, eller, om den erhåller koncession, erhålla den under
uttryckligt vilkor att alls icke få deltaga i den allmänna samtrafiken. Eljest
skulle icke allenast äldre jernvägars ekonomiska bestånd kunna lida
farlig rubbning utan äfven lockelse gifvas att nedlägga kapital på företag,
som ur samfärdselns synpunkt vore obehöfliga. Motionen afser allenast att
främja åstadkommandet af sådana bestämmelser i samtrafikshänseende, att
det nuvarande godtycklighetstillståndet försvinner vid de redan befintliga

Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.

9

jernvägarne, och som ordna frågan i hvad mån ännu icke byggda jernvägar,
de må redan hafva erhållit koncession eller framdeles söka sådan, böra
få deltaga i den allmänna samtrafiken. Att, sedan sådana bestämmelser tillkommit,
revision af samtrafikvägarue periodvis, exempelvis hvarje 5;te år,
bör försiggå, synes mig påtagligt.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag,

att Eiksdagen måtte hos Kong], Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes

dels utfärda bestämmelser i fråga om samtrafik de
svenska jernvägarne emellan, af beskaffenhet att alla
jernvägar, statens eller enskilda, hvilka i denna trafik
få deltaga, må varda likstälda, så att samma godstariffer
likformigt tillämpas å alla sådana jernvägar, till
hela deras utsträckning; och

dels, vid fastställandet af taxor för jernvägar, som
erhållit koncession men ännu icke blifvit öppnade för
allmän trafik, och vid meddelandet af koncession åt nya
jernvägar, bestämma, i hvad mån en hvar af dem må
få deltaga i den allmänna samtrafiken.

Stockholm den 19 mars 1892.

J. Johansson,

från Noraskog.

Bih. till Riksd. Prof. 1882. 1 Sami. 2 Afd. 2 Rand. 43 Hälft.

2