Motioner i Andra Kammaren, N:o 18

Motion 1892:18 Andra kammaren - urtima

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 18.

komst till den storlek och det belopp, som Särskilda
utskottet efter föregången utredning kan finna lämpligt
att föreslå, dock så, att de lägst beskattade grupperna
af skattskyldige, så vidt möjligt är, måtte från
denna tilläggsbevillning varda frikallade.

Stockholm den 27 oktober 1892.

G. Jansson.

N:o 18.

Af herr Lasse Jönsson, om ändring i gällande bestämmelser
rörande pensionsåldern för kompaniofficerare och deras
vederlikar.

Det torde vara temligen allmänt bekant, att det beslut, hvilket
1877 års Riksdag fattade om det tvungna, tidiga afskedstagandet för
kompaniofficerare och vederlikar, inom landet väckt mycken ovilja så
väl från dem, som inse de derigenom uppkommande stora statsutgifterna,
som hos kaptener och ryttmästare, hvilka i sin fidla mannakraft
blifva afskedade vid 53 års ålder, ehuru de sjelfva icke bättre begära
än att ännu några år få stå qvar i tjensten. Man kan ju icke heller
undra på, om personer vid full vigör med eu viss obenägenhet se de
lagbud, som nödga dem att mot sin vilja upphöra att beträffande deras
krigstjenst göra sin skyldighet.

Utom det motstånd, som kraftigt uttalades inom Riksdagen 1877
mot det då fattade beslutet, har 1887 års senare Riksdag i skrifvelse
till Kongl. Maj:t, vid anmälan af sitt beslut angående anvisande af
kreditivet till upprätthållande af arméns pensionskassa, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel uttalat den

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 18.

åsigten, »att, om icke de fleste, dock ett flertal af officerare utaf kompaniofficers
grad, hvilka enligt gällande bestämmelser vore under vissa vilkor
vid 50 års ålder berättigade och vid 53 års ålder förpligtade att afgå
med pension, besute vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den kraft
och uthållighet, att de, utan men för härens krigsduglighet, skulle kunna
qvarstå i tjensten ännu någon tid, t. ex. till 55 års ålder eller till samma
tid som deras vederlikar vid flottan». Vid detta års lagtima riksdag
beslöts vidare, att för de officerare, som öfverflyttats från marinregementet
till Blekinge bataljon, skulle rätt till pension med fyllnadspension
inträda först vid uppnådda 53 lefnadsår.

Då till innevarande Riksdag är af Kongl. Maj:t föreslagen en betydlig
ökning af officerare vid de nu tillämnade corpserna, anser jag det
vara nödvändigt tillse, att icke statens pensionsbidrag, i den händelse
att Kongl. Maj:ts förslag af Riksdagen antages, allt för mycket stegras,
hvarför jag tager mig friheten föreslå,

att alla de nu föreslagna corpsemas kompaniofficerare
och vederlikar må ega rätt till pension först vid
53 års ålder, och skyldighet att från tjensten afgå
vid uppnådda 55 lefnadsår.

Stockholm den 28 oktober 1892.

Lasse Jönsson.