Motioner i Andra Kammaren, N:o 227

Motion 1893:227 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 227.

1

N:o 227.

Af herr J. A. JotuiUSSOIl i Strömsberg, om skrifvelse till
Kongl. Maj.t i syfte af ändring i gällande bestämmelser
rörande värnpligtigs rätt att ur riket utvandra.

Det är alla bekant att allt större och större skaror af sådana ynglingar,
som äro i beväringsåldern, söka och erhålla Kongl. Maj:ts tillstånd
att utvandra till främmande länder och isynnerhet till Amerika. Att en
så stor minskning af de bästa, friskaste och starkaste arbetskrafter icke
kan vara för vårt land i sin helhet till gagn och nytta, torde väl af alla
kunna inses.

Så länge barnen äro små och ej kunna göra någon nytta, så länge är
fosterlandet godt nog. Men så snart de väl hunnit öfver skolåldern, fly
de det land, som de hafva att tacka för sin uppfostran, hellre än att de
underkasta sig några veckors vapenöfning samt ikläda sig skyldigheten att
värna sina fädernehem, om faian skulle hota.

Men ej nog dermed att genom emigrationen fosterlandsförsvararnes
antal i hög grad minskas och försvarskraften försvagas, jordbruket och
vårt lands öfriga näringar lida äfven häraf. Det har redan gått så långt,
att på många orter det är ganska svårt att erhålla tillräcklig arbetsstyrka
för jordens ordentliga skötsel. Under sådana förhållanden är det ju tydligt,
att lönerna väsentligen hafva stigit, och huruvida jordbruket kan bära de
stigande utgifterna, torde vara tvifvel underkastadt.

Af de mörka skildringar af arbetsförhållanden i Amerika, som tid
efter annan äro synliga, synes det också, att många få det sämre derute,

Bill. till Tiilfsd. Prof. 1822. 1 Sami, 2 Afd. 2 Band. 47 Haft. (N:o 227.)

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 227.

än de hade här hemma, och att de följaktligen få besanna det gamla ordspråket:
Borta är bra, men hemma är bäst.

Ett försök att hämma emigrationsströmmen torde derför ur såväl fosterlandets
som jordbrukarnes och isynnerhet de unga och oerfarna arbetarnes
egen synpunkt vara välbetänkt. Jag vet mer än väl att ett sådant
försök från ett visst håll skall stämplas såsom ett försök att kringskära
den personliga friheten, hvaraf dock ingen kan vara varmare vän än undertecknad.
Men om hela samhället löper fara; om landets hjelpkällor
i detta fall sjelfva dess modernäring lida af brist på arbetskrafter; om
genom denna brist jorden blir mindre väl brukad och lifsmedlen i följd
deraf fördyras i högre grad än genom de så mycket omtalade och förkättrade
tullarna; om slutligen de utvandrande sjelfva gå sorgligare öden till
mötes i utlandet, än de hade här hemma att vänta, då är man skyldig att
utreda frågan om hvilket som bör hafva företräde: det allmännas och medelbart
individens sanna väl eller en personlig frihet, som tager sig uttryck i
pligtförgätenhet mot fosterlandet.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag härmed vördsamt föreslå,

att Eiksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida någon inskränkning i de värnpligtiges rätt
att ur riket utvandra, innan han fullgjort sin värnpligt,
bör åstadkommas, och, om Kongl. Maj:t så finner, till
Eiksdagen inkomma med förslag i ämnet.

Stockholm den 21 april 1893.

J. A. Johansson i

Stockholm, P. Palmquists Aktiebolags Boktr., 1893.