Motioner i Andra Kammaren, N:o 80

Motion 1891:80 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

1

X:o 80.

Af herr Folie(2 AndtVSSOll, om ändrade lagbestämmelser rörande
väghållningsbesvärets ordnande.

Bland de bördor, som af ålder trycka uteslutande på innehafvare
af jordegendom, är onekligen vägunderhållet en af de tyngsta. Sträfvandet
att utjemna denna börda och rättvisare fördela tyngden af densamma
är derför en utaf de frågor, som länge stått på dagordningen, och som
varit föremål för många utredningar och förslag. Yid 1889 års riksdag
framlades af regeringen ett förslag att lösa denna fråga och åstadkomma
en lindring i detta besvär. Många anmärkningar rigtades mot förslaget,
och flera betänkligheter framhöllos mot att antaga detsamma oförändradt.
Andra Kammaren godkände visserligen förslaget i hufvudsak, men det föll
på Första Kammarens sega motstånd. Det är derför troligt, att, om förslaget
återkommer, Första Kammaren icke heller nu skall gå in på att
antaga detsamma. För den, som ifrar för att få denna gamla fråga löst,
är det derför af vigt att tillse, om ej någon annan och enklare utväg
kan förefinnas.

Att icke blott de, som ega och bruka hemman, hvilka nu hafva
byggnads- och underhållsskyldigheten sig ålagda, hafva nytta af allmänna
vägarne, derom torde nu ej vara mer än eu mening. Detta har ock den
af Kong! Maj:t tillsatta vägkomitén erkänt, då den yttrar, att »de allmänna
vägarne äro nyttiga och behöfliga för samhällets alla medlemmar,
vare sig de begagna vägarne direkt eller endast indirekt af desamma draga
fördel.» Då detta är eu erkänd och obestridlig sanning, så fordra rättBih.
till Riksd. Prof. 1891. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft. 1

2

Motioner i Andra Kammaren N:o 80.

visa och billighet, att alla också deltaga i kostnaden för underhållet, ty
oftast är det just de, som använda vägarne mest, hvilka nu äro befriade
från allt deltagande i vägunderhållet, såsom t. ex. landthandlande, fabriker,
stenhuggerier, bruk och inrättningar m. m. Jag tror derför att enklaste
sättet för denna frågas lösning vore att hädanefter som hittills låta natura-underhållet
utgöras af egare och brukare af den i mantal satta jorden.
För detta besvär må nämnda vägunderhållsskyldige njuta betalning af
häradet eller socknen, efter ty vägens längd och beskaffenhet det fordra,
på sätt här nedan angifves. Af samma skäl, som ofvan anförts, anser jag
en förändring af kongl. förordningen af den 13 september 1790, angående
allmänna vägarnas underhåll vintertiden, vara nödvändig.

Under åberopande af ofvan anförda skäl tillåter jag mig härmed
vördsamt hemställa:

a) att 25 kap. 8 § byggningabalken måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Alle, som å landet — — —- — stadens egor räcka.

För detta besvär må nämnde underhållsskyldige
njuta betalning af häradet eller socknen, efter ty vägens
längd och beskaffenhet det fordra. Till häradsrätten
må härads- eller sockenboarna inkallas att med underhållsskyldige
om betalningen öfverenskomma; men
derest de icke kunna härom i godo sluta, må häradsrätten
insända dess betänkande i detta ämne till landshöfdingen,
som sedermera betalningen efter skälighet
jemkar och stadfäster. Den således för alla underhållsskyldige
uti hela socknen eller häradet löpande
betalning kommer att sammanslås och fördelas på alla
dem, hvilka inom socknen eller häradet erlägga kommunalutskylder
för fastighet efter hela samt för andra
beskattningsföremål efter hälften af derå belöpande
fyrktal; hvarefter kronofogden vid de vanliga uppbördsstämmor,
denna utgift utan särskild vedergällning
må uppbära och till underhållsskyldige utdela.

Uppkommer vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal,
skall det bortfalla.

De beting, som antingen godvilligt med underhållsskyldige
göras eller af landshöfdingen fastställas,
må hvarje gång icke antagas för flera än 10 år, efter

Motioner i Andra Kammaren, N:o 80.

3

hvilken tids förlopp vederbörande å nyo böra sammankallas
att antingen det förra ackordet förnya eller ett
nytt för lika tid afsluta;

b) att 5 § i kongl. förordningen angående de allmänna
vägarnas underbåll vintertiden af den 13 september
1790 måtte erhålla följande förändrade lydelse :

Den således för alla ploglagen uti hela socknen eller
häradet löpande betalning kommer att sammanslås och
fördelas på alla dem, b vilka inom socknen el er häradet
erlägga kommunalutskylder för fastighet efterl hela samt
för andra beskattningsföremål efter hälften af derå belöpande
fyrktal; hvarefter kronofogden vid de vanliga
uppbördsstämmorna denna utgift, utan särskild vedergällning,
må uppbära och till ploglagen utdela. Uppkommer
vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal, skall
det bortfalla.

Stockholm den 28 januari 1891.

Folke Andersson,

Helgesta.