Motioner i Andra kammaren, Nr 438

Motion 1918:438 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 438.

1

Nr 438.

Av herr Welill, i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 260, angående löne- och pensionsreglering för lär a r -personalerna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna, folk och småskolorna,
de högre folkskolorna och de kommunala
mellanskolorna.

Med anledning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 2G0 angående
löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
m. fl. undervisningsanstalter får jag fästa riksdagens uppmärksamhet på
de kompetensvillkor, som uppställts beträffande ämneslärarinnetjänsterna
vid statens samskolor.

Den s. k. lärarlönenämnden diskuterar i sitt huvudbetänkande (sid.
148) spörsmålet, huruvida icke de vid statssamskolorna befintliga ämneslärarinnetjänsterna
borde, i samband med det av nämnden föreslagna medgivandet
för kvinna att söka och innehava adjunkts- och lektorsbefattning,
avskaffas och ersättas med kvinnliga adjunkturer. Nämnden konstaterar,
att man vid 1904 års läroverksreform, av hänsyn till osannolikheten av
att eljest kunna erhålla tillräckligt antal kompetenta sökande till ämneslärarinnetjänsterna,
nödgats nöja sig med den teoretiska kompetensfordran, att
sökanden fullständigt genomgått högre lärarinneseminarium. Emellertid
anser nämnden, att om kvinnor i enlighet med nämndens förslag medgivas
rätt att innehava adjunktsbefattningar vid alla slag av statsläroverk, det
icke skulle komma att återstå ett tillräckligt antal akademisk bildade
kvinnor för att jämväl besätta de nuvarande, med lägre lön förenade,
lärarinnetjänsterna vid statens samskolor. Nämnden föreslår därför ingen
ändring ifråga om dessa sistnämnda tjänster.

Bihang till riksdagens protokoll 1918.'' 4 sand. 195 käft. (Nr 438439.) 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 438.

Yarken av löneregleringskommitten, som avgivit utlåtande över nämndens
betänkande, eller av Kungl. Maj:t i föreliggande proposition beröres denna
fråga. Av båda förutsattes stillatigande, att 1904 års organisation rörande
ämneslärarinnetjänsterna skall bestå.

Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet uttalar sig (sid.
7576 i förenämnda proposition) kategoriskt och uttryckligt för en fri och
öppen konkurrens och mot att vissa platser skulle reserveras för personer
tillhörande endera könet. Det synes då icke stå i överensstämmelse härmed,
att de ovannämnda ämneslärarinnetjänsterna även i framtiden skulle
reserveras icke blott för det ena könet, utan t. o. m. inom detta för
personer med lägre kompetens. (Nämnden förutsätter ju mycket riktigt,
att de adjunktskompetenta kvinnorna icke skulle söka dessa tjänster.)
Öppnas alltså samtliga statsläroverk för kvinnliga arbetskrafter, fordrar
konsekvensen och rättvisan mot de nuvarande manliga extra lärarna, att
samtliga ämneslärarbefattningar, alltså även de ovannämnda ämneslärarinnetjänsterna,
vid dessa samma läroverk, skola kunna sökas och innehavas av
lärare av båda könen, så mycket mer som läroverken just nu skulle ha
de allra bästa möjligheter att vid en »fri och öppen konkurrens» förvärva
högt meriterade manliga lärarkrafter.

Några sifferuppgifter torde belysa detta. Antalet ämneslärarinnetjänster
vid statssamskolorna är för närvarande 56, av vilka dock 2 (i
Södertälje) skola indragas. Hela antalet kvinnor, befordrade och obefordrade,
med akademisk examen och provår uppgår till omkring 90, medan ensamt
antalet

På grund av det ovan anförda borde alltså ämneslärarinnetjänsterna
vid statens samskolor förändras till adjunkturer, vilka kunna sökas och
innehavas av lärare av båda könen.

Statsnyttan, d. v. s. i detta fall läroverkens intresse, ansågs år 1904
kräva, att kvinnliga elever, som då bereddes tillträde till vissa statens
läroverk de ovannämda samskolorna finge stå jämväl under kvinnliga
lärares fostran, och detta intresse ansågs så vitalt, att man nöjde sig med
en lägre kompetens för dessa lärarinnetjänster, ja t. o. m. dispenserade
folkskollärarinnor för att få dem besatta. Vinner kvinnan i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag behörighet att söka adjunktstjänster vid samtliga
statsläroverk, komma dessa lärarinnetjänster med största säkerhet att även
framdeles bliva besatta med mindre kvalificerade krafter, då den med de
sistnämnda tjänsterna förbundna mindre lönen ej kan locka de kvinnor,
som förvärvat adjunktskompetens, i betraktande av de uppoffringar av tid,

3

Motioner i Andra kammaren, Nr 438.

arbete och kapital, som härför erfordrats. Då däremot de nu befintliga
adjunkturerna vid dessa samskolor av naturliga skäl i första hand komme
att locka kvinnliga sökande, skulle konsekvensen t. o. m. kunna bliva den,
att samtliga lärarbefattningar vid dessa samskolor komme att besättas med
kvinnor, trots att flertalet lärjungar där äro gossar. Detta torde väl ur
statsnyttans synpunkt ej kunna anses vara önskvärt. Förändras däremot
lärarinueplatserna till adjunktstjänster, öppna för båda könen, kunde även
den möjligheten tänkas, att samtliga lärarbefattningar vid samskolorna
komme att besättas med manliga lärare.

Då alltså enligt förut anförda skäl konsekvensen och rättvisan fordrar,
att ämneslärarinnetjänsterna vid samskolorna förändras till adjunktur,
varigenom högre kvalificerad kraft kommer att erhållas, men det tillika
anses erforderligt, att vissa befattningar vid samma skolor innehavas av
kvinnor, synes en lösning av frågan vara, att de nuvarande ämneslärarinnetjänsterna
förändras till kvinnliga adjunkturer, dock under den förutsättning,
att kvinnan ej medgives rätt att söka och innehava ämnesläraretjänster
vid andra statens läroverk och manliga folkskoleseminarier.

Några skäl, som tala för denna förändring torde ytterligare böra framhållas.

»Den fria och öppna konkurrensen» kunde måhända anses ej böra
inskränkas genom tvånget för kvinnor att uteslutande vara hänvisade till
samskolorna. Likväl torde den part, som komme att inhösta de ingalunda
obetydligaste vinsterna av ovannämnda ändring, vara de akademiskt bildade
kvinnorna själva. Det kan ju ingalunda anses vara en nackdel för kvinnorna
att bliva hänvisade till den skoltyp, för vilken de dock oomtvistligt
äro bäst ägnade och vilken ger dem ett tillräckligt omfångsrikt verksamhetsfält.
En farhåga, som framförts just från kvinnohåll, är, att kvinnorna,
som i regel ej haft tillfälle att genom tjänstgöring vid statsläroverken
meritera sig, skulle komma att ligga under i konkurrensen och alltså ej få
nämnvärd nytta av de av Kungl. Maj:t föreslagna rättigheterna att söka
ämneslärarbefattningar vid samtliga statsläroverk och folkskoleseminarier.
Denna farhåga bortfaller helt naturligt genom den föreslagna förändringen.

Samtidigt skulle statsmakterna genom här avsedda förändring finna
en utväg att tillgodose en jämförelsevis liten medborgargrupps de akademiskt
bildade kvinnornas rättmätiga krav utan att behöva tillbakasätta
en annan, desto större, alltid styvmoderligt behandlad medborgargrupp,
nämligen extralärarna, vilka vid alla föregående organisationsändringar och
löneregleringar på ett eller annat sätt fått sitta emellan.

4

Motioner i Andra hammaren, Nr 438.

Det har vidare ej från något håll kunnat göras gällande, att kvinnans
tillträde till de allmänna läroverken skulle vara ett behov för dessa läroverk.
Någon utredning om kvinnans lämplighet som lärare för manlig ungdom''är
ej heller verkställd.

För de högre flickläroverken är vidare konkurrensen med statssamskolorna
ej lycklig, då från högre lärarinneseminarium utexaminerade
lärarinnor hellre söka ämneslärarinnetjänster vid samskolorna än platser vid
de högre flickläroverken, vilka nu måste till en del anlita lärarkrafter med
otillräcklig kompetens, t. ex. folkskollärarexamen, samtidigt med att folkskolorna
lida brist på lärare. En förskjutning i sådan riktning, att envar
skulle bekläda en plats, för vilken hennes utbildning är lämpad, skulle ej
kränka någons rätt och vore i undervisningens intresse önskvärd.

Slutligen bör framhållas, att den merkostnad, som förändringen av
de nuvarande lärarinnetjänsterna till kvinnliga adjunkturer skulle förorsaka
staten, till en del kompenseras av att den med lärarinnetjänsterna förenade
undervisningsskyldigheten i någon mån understiger den med adjunkturerna
förenade.

Med stöd av det anförda får jag hemställa,

att Eiksdagen ville, med avslag på vad Kungl.
Maj:t föreslår i fråga om tillträde för kvinnor till ämneslärarbefattningar
vid de allmänna läroverken och manliga
folkskoleseminarierna, för sin del besluta, att de
vid statens samskolor (utom den i Södertälje) befintliga
ämneslärarinnetjänsterna, allt eftersom de bliva lediga,
indragas och ersättas med adjunktstjänster, som endast
må sökas och innehavas av kvinnor.

Stockholm den 11 maj 1918.

S. Welin.