Motioner i Andra kammaren, Nr 481.

8

Nr 481.

Av herr vört Sneidern, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 383, angående tillfällig lönereglering för tjänstemän
vid telegrafverket m. m.

Uti Kungl. Maj:ts nådiga proposition (nr 383) angående tillfällig
lönereglering för tjänstemän vid telegrafverket m. m. har i stort sett
det av 1915 års avlöningskommission avgivna förslaget följts. Från
såväl kungl. telegrafstyrelsens som telegrafpersonalens sida hade detta
förslag givit anledning till vissa anmärkningar och önskemål, vilka
dock förnämligast med hänsyn till löneregleringens provisoriska karaktär
endast i undantagsfall ansetts kunna föranleda ändring i kommissionens
förslag. Vissa av de framställda önskemålen synas mig emellertid vara
av det slag, att de bort kunna vinna beaktande även vid en provisorisk
lönereglering sådan som den föreliggande.

Bland sådana önskemål torde i främsta rummet böra nämnas framställningen,
att det i telegrafverkets avlöningsreglemente måtte, liksom
redan skett beträffande postverkets, intagas en bestämmelse, genom
vilken tjänstemännen tillförsäkras att vid befordran till högre tjänst
alltid komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning.

Den paragraf i telegrafverkets avlöningsreglemente, som reglerar
avlöningsförhållandena vid befordran i berörda fall, nämligen § 4 inom.
3, femte att-satsen, lyder:

att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas
från en befattning till annan, vars begynnelseavlöning eller begynnelselön
är lika med eller lägre än den avlöning eller lön, som han vid
förflyttningen uppbar, skall,

då ingendera eller båda befattningarna äro förenade med uppbördsprovision.
kvarstå i innehavande avlönings- eller löneklass och för

4 Motioner i Andra kammaren, Nr 481.

uppflyttning i närmast högre klass tillgodoräkna sig den tid han innehaft
avlöning eller lön efter närmast lägre klass, oavsett vilken befattning
han därunder innehaft, samt

då endast endera av de båda befattningarna är förenad med uppbördsprovision,
åtnjuta avlöning eller lön enligt den klass, för vilken
lönen är lika med eller, om sådan klass,ej finnes, är närmast högre
än den lön han vid förflyttningen uppbär samt därvid — utom i det
fall att skillnaden mellan den lön han sålunda får uppbära och den
till honom vid förflyttningen utgående lön är större än skillnaden
mellan sistnämnda lönebelopp och lönen för den klass, som är närmast
lägre än den, i vilken han vid förflyttningen insättes — tillgodoräkna
sig den tid han åtnjutit den till honom vid förflyttningen utgående lön;

att emellertid den, som efter egen ansökning förflyttas till annan
befattning, i intet fall må bekomma högre avlöning eller lön än den
för nämnda befattning bestämda slutavlöning eller slutlön; samt

att likväl tjänsteman, som, då han intjänt stadgad tid för uppflyttning
i högre klass, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han
enligt bestämmelserna i § 7 punkt 6:o a) här nedan är skyldig att
från tjänsten avgå, icke må uppflyttas i högre klass.

Då avlöningsskalorna inom verket äro så lagda, att i de flesta
fall begynnelseavlöningen för en högre tjänst är lägre än slutavlöningen
inom närmast lägre, uppstår i regel det förhållandet, att en befordran
för tjänstemannen medför avlöningsförbättring först efter 3 å 9 är.
Som exempel kan anföras att en l:ste telegrafassistent med avlöningen
3,900 kronor vid befordran exempelvis till kontrollör av 2:dra lönegraden
först från och med 10:de året efter befordran erhåller större
avlöningsförbättring än om han icke sökt befordran.

Härtill kommer, att befordran oftast är förenad med en kostsam
flyttning till ny stationeringsort. Då vidare befordran till högre tjänst
medför ökning i pensionsavgifterna, gäller såsom regel, att en befordran
ej blott icke medför någon avlöningsförbättring utan är för vederbörande
tjänsteman förenad med mycket kännbara ekonomiska uppoffringar.

Att ett dylikt förhållande ur alla synpunkter är obilligt och förkastligt
ligger i så öppen dag, att det synes mig ej råda något tvivel
om att utan avvaktande av den slutliga löneregleringen redan vid nu
skeende revidering av avlöningsregiementet ändring bör kunna göras.

Eu sådan ändring synes mig sä mycket mera välbefogad som exempelvis
postverket förut haft samma bestämmelse som den ännu för
telegrafverket gällande, men sedermera, sedan erfarenhet vunnits om

Motiout i1 i Andra kammaren, Nr 181.

bestämmelsens menliga konsekvenser, vid en tidigare justering av avlöningsreglementet
— vid 1913 års riksdag — fått densamma ändrad
i samma riktning som nu ifrågasättes för telegrafverkets del.

Utan några som helst rubbningar i gällande eller föreslagna avlöningsskalor
låter ändringen sig genomföras genom omredigering av
den ovan återgivna paragrafen i telegrafverkets avlöningsreglemente
till överensstämmelse med den formulering, som för postverkets del
fastställdes av 1913 års riksdag. I sak skulle denna ändring innebära,
att vederbörande tjänsteman, i stället för att kvarstå i innehavd avlöningsklass,
vid befordran skulle uppflyttas i närmast högre klass.

Även beträffande de i propositionen föreslagna avlöningsbeloppen
synas mig vissa jämkningar vara motiverade. För den icke provisionsberättigade
kvinnliga personalen synas exempelvis avlöningarna vara
allt för knappt tillmätta, även om man beaktar förslagets provisoriska
karaktär.

För närvarande utgör avlöningen till lontorsskrivarna, vilka äro 35
till antalet och alla tjänstgöra hos telegrafstyrelsen, lägst 1,260 kronor,
vilken avlöning kan höjas successivt efter 2, 4, 6, 9 och 12 år till
1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och 1,950 kronor. Kung!. Maj:ts förslag
tillei’känner dessa befattningshavare eu lägsta avlöning av 1,500 kronor
med förhöjningar efter 3, 6, 9 och 12 år till respektive 1,650, 1,800,
1,950 och 2,100 kronor, vartill kommer dyrortstillägg, som till dem
skulle utgå med 15 procent. Sammanlagda avlöningen skulle således
komma att utgöra lägst 1,725 kronor och — enär dyrortstillägget
för kvinnlig tjänsteman är begränsat till 225 kronor — högst 2,325
kronor. Den ifrågasatta avlöningsförbättringen utgör således 465 kronor
på begynnelseavlöningen och 375 kronor på slutavlöningen. I jämförelse
härmed må framhållas, att telegrafisterna av 2:a lönegraden — vilkas
avlöning för närvarande utgör lägst 1,260 och högst, efter 18 år,
2,100 kronor jämte dyrortstillägg och genom förslaget ingalunda skulle
i och för sig bliva särdeles rikligt tillmätta — fått sin avlöning, beräknad
för placering i Stockholm, höjd från lägst 1,449 och högst
2,325 kronor till lägst 2,025 och högst 3,025 kronor, innebärande en
avlöningsförbättring med 576 kronor på begynnelseavlöningen och 700
kronor på slutavlöningen. 1 procent räknat har således kontorsskrivarnas
avlöning höjts med 37 procent å begynnelse- och endast 19 procent å
slutavlöningen, under det att telegrafisternas avlöning höjts med 39
procent å begynnelse- och 30 procent å slutavlöningen. Då i allmänhet
löneregleringsförslaget gått ut på att bibehålla hittillsvarande proportion

6

Motioner i Andra kammaren, Kr 481.

mellan olika tjänstemannagruppers avlöningar ock således vidtaga procentuellt
större höjningar å lägre än å högre avlöningsbelopp, måste
det synas orättvist att vidtaga så jämförelsevis ringa höjning särskilt
av kontorsskrivarnas avlöningar. För att såvitt möjligt bibehålla hittillsvarande
skillnad i avlöningar för lcontorsskrivarna å ena samt telegrafisterna
å andra sidan synes vara lämpligt att bestämma de förras
fasta avlöning till lägst 1,650 kronor med förhöjning efter 3, 6, 9, 12
och 15 år till respektive 1,800, 1,950, 2,100, 2,250 och 2,500 kronor.
Inberäknat dyrortstillägget skulle deras avlöning då bliva lägst 1,875
och högst 2,725 kronor, vilken sist angivna avlöning skulle uppnås
efter samma tid, 15 år, som skulle förflyta, innan telegrafisterna nådde
den för dem föreslagna högre slutavlöningen. Avlöningsförbättringen
skulle då komma att för kontorsskrivarna bliva 615 kronor på begynnelse-
och 775 kronor på slutavlöningen eller således allenast 39
respektive 75 kronor större än den avlöningsförbättring, som tillerkänts
telegrafisterna, vilket måste anses skäligt med hänsyn till de
låga avlöningsbelopp, varom här är fråga. Upplysningsvis må nämnas,
att avlöningen för kvinnlig kontorsskrivare vid statens järnvägar är i
proposition nr 381 föreslagen till, å dyraste ort, lägst 2,100 och högst,
efter 9 år, 2,900 kronor. För kvinnligt biträde vid generalpoststyrelsen
är avlöningen i proposition nr 382 föreslagen till lägst 1,925 och högst,
efter 6 år, 2,325 kronor. Skulle eu höjning av avlöningen till telegrafstyrelsens
kontorsskrivare anses böra medföra motsvarande höjning
även åt generalpoststyrelsens kvinnliga biträden, torde däremot intet
vara att invända.

De för kontorsskrivarna sålunda föreslagna avlöningar torde även
böra bliva gällande för de med dem enligt Kung!. Maj:ts förslag likställda
64 bokhållarna vid linje- och trafikdistriktsbyråerna samt ds
större stationerna.

1 avseende å kassörerna, vilka äro indelade i två avlöningsgrupper,
har jag endast det yrkandet, att kassörer av 2:dra lönegraden — 33
till antalet — måtte jämställas med telegrafister av 2:dra lönegraden
samt att kassörer av lista lönegraden — 11 stycken — måtte jämställas
med telegrafister av lista lönegraden. För närvarande finnes
endast en grad telegrafister, vilkas avlöning allenast i så måtto skiljer
sig från kassörernas av l:a lönegraden, att de förra uppnå slutavlöningen
efter 18 och de senare efter 15 år, under det att kassörerna
av 2:a lönegraden åtnjuta 120 kronor lägre begynnelse- och 300 kronor
lägre slutavlöning än första gradens kassörer samt uppnå denna slutavlöning
efter 12 år: alla ifrågavarande befattningshavare åtnjuta dyr -

Motioner i Andra kammaren, Hr 481.

7

ortstillägg. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle telegrafisterna uppdelas
i två lönegrader med avlöning, dyrortstillägg oberäknat: för
telegrafister av 2:a lönegraden lägst 1,800 och högst, efter 15 är, 2,800
kronor samt för telegrafist av l:a lönegraden lägst 2,250 och högst,
efter 9 år, 3,100 kronor. Kassörer av 2:a lönegraden åter skulle erhålla
lägst 1,650 och högst, efter 12 år, 2,250 kronor samt kassörer
av l:a lönegraden samma avlöning som telegrafist av 2:a lönegraden.
Telegrafstyrelsen har för sin del, under framhållande av det ökade
ekonomiska ansvar, som numera påvilar kassörerna, framställt samma
yrkande som av mig nu göres, om jämställdhet mellan kassörer av 2:a
och telegrafister av 2:a respektive av kassörer av l:a och telegrafister
av l:a lönegraden; enahanda yrkande har framförts av telegrafverkets
kvinnliga kontorspersonals förening. Den betydande tillväxten i rörelsens
omfattning vid telegrafverkets verkstad, linjedistriktsbyråer och större
stationer, där kassörerna äro placerade, synes mig nödvändiggöra eu
avsevärd avlöningsförbättring för kassörerna. Jag har inhämtat, att
vissa av kassörerna av l:a lönegrad handhava en uppbörd på flera
miljoner om året — befattningar således, som på andra håll inom
statsförvaltningen äro anförtrodda åt manliga tjänstemän med betydligt
högre avlöningar — och ingen kassör finnes placerad å telegrafstation
med mindre årlig uppbörd än omkring 200,000 kronor.

Av de manliga tjänstemännen har jag icke kunnat undgå att
finna kontrollörerna missgynnade i jämförelse med såväl motsvarande
befattningshavare inom andra verk som även närmast jämförbara tjänstemannagrupper
inom andra avdelningar av telegrafverket.

Enligt kommissionens av Kungl. Maj:t följda förslag skulle eu
kontrollör av 2:a lönegraden inom telegrafverket uppbära begynnelselön
med 3,900 kronor, medan för en postkontrollör av motsvarande
grad begynnelseavlöningen satts till 4,300. För kontrollör av lista
lönegraden inom telegrafverket skulle begynnelseavlöningen utgöra
4,300 kronor, medan för en förste postkontrollör samma avlöning satts
till 5,100 kronor.

Orsaken till denna skiljaktighet i avlöningarna har, efter vad
kommissionen uppgiver, icke sin grund i något lägre värdesättande av
kontrollörsbefattningarna inom telegrafverket i förhållande till motsvarande
tjänster inom postverket utan leder enligt kommissionens utsaga
sitt ursprung tillbaka till uttalanden, som beträffande kontrollörstjänsterna
inom telegrafverket gjordes av en kommitté vid 1908 års
lönereglering för telegrafverket. Telegrafstyrelsen har emellertid i sin
skrivelse till Kung!. Maj:t av den 3 nästlidne april påvisat, att 1915

8 Motiww i Andra kammaren, Nr 4$J.

års kommission gjort sig skyldig till eu missuppfattning av förenämnda
uttalanden. Dessa gingo nämligen ut på dels att telegrafverkets kontrollörer
kunde påräkna befordran till sina tjänster vid tidigare levnadsålder
än vad fallet var med postverkets, varför en lägre begynnelselön
borde fastställas, dels att telegrafstyrelsen skulle få i sin band att
tilldela tjänstemännen efter skicklighet och förtjänst en avlöning från
den lägsta till den högsta å den för gruppen fastställda avlöningsskalan.
Av dessa förutsättningar har den första allenast i vissa undantagsfall
kunnat upprätthållas och den senare icke alls, då bestämmelsen i fråga
icke blev av riksdagen vid regleringens fastställande godkänd.

Med hänsyn till vad sålunda upplysts synes varje fog saknas att
för telegrafverkets kontrollörer fastställa lägre avlöning än för postverkets
kontrollörer. 1 betraktande av de avlöningar, som föreslagits
för andra befattningshavande inom telegrafverket, synes mig dock avlöningarna
för kontrollörer av 2:a lönegraden böra sättas till lägst
4,300. högst 5,500 kronor samt för kontrollörer av l:a lönegraden
lägst 4,700, högst 6,000 kronor.

Då radiokommissarie i avlöningshänseende är likställd med kontrollör
av l:a lönegraden, bör, därest detta mitt förslag vinner bifall,
jämväl begynnelseavlöningen för radiokommissarie fastställas till 4,700
kronor.

Därest avlöningarna ändras, på sätt jag nu ifrågasatt, borde rätteligen
i vissa fall någon jämkning, ske även i de av Kungl. Maj:t föreslagna
pensionerna, men lärer därmed kunna anstå till den definitiva
löneregleringens genomförande. Då vidare nämnda ändringar i avlöningarna
äro till sin ekonomiska konsekvens ringa, torde därav ej
behöva påkallas någon höjning av de förslagsanslag för avlöningar till
ifrågavarande befattningshavare, vilka äro angivna i Kungl. Maj:ts
genom proposition nr 386 framlagda förslag till stat för telegrafverkets
driftkostnader under år 1919.

Vad slutligen angår tidpunkten för de nu ifrågasatta löneregleringarnas
trädande i kraft, synas mig synnerligen starka skäl tala för
att" desamma få träda i tillämpning redan innevarande år. Ej minst
galler detta beträffande telegrafverkets lönereglering. Bland samtliga
de verk, som kommissionens uppdrag omfattat, äro nämligen telegrafverkets
nu gällande avlöningsbestämmelser i stort sett de äldsta. Sålunda
är för statens vattenfallsverk gällande avlöningsreglemente byggt
på 1912 års siffror, tullverkets på 1909 års, postverkets på 1908 delvis
1912 års och statens järnvägars delvis på 1905 års siffror, varvid

Motioner i Andra kammaren. Nr 481. 9

r,medlertid är att märka att för detta verk av 1915, 1910 och 1917
ärs riksdagar beviljats tillfälliga lönetillägg, omfattande hela den lägre
och (in avsevärd del av den högre tjänstemannapersonalen. För telegrafverkets
personal gäller fortfarande 1908 ärs avlöningsreglemente
med undantag av ett par mindre betydande vid 1912 års riksdag företagna
jämkningar av detaljer, som vid genomförande av 1908 års experimentstat
visat sig mindre lyckliga. Telegrafverkets nu gällande avlöningsförhållanden
äro sålunda i stort sett baserade på prisförhållandena
i landet år 1905. Den levnadskostnadsfördyring, som belöper
sig på tiden från detta år och intill den begynnande kristiden, utgör
enligt officiella siffror lägst 25 procent. Från år 1914 och intill april
månad innevarande år har fördyringen uppgått till 104 procent d. v. s.
levnadskostnadsfördyringen i sin helhet och icke enbart för livsmedel, lyse
och bränsle utan även skatter, hyror samt övriga utgifter.

Den nuvarande ställningen för telegrafverkets personal framgår
således av å ena sidan en fördyring av levnadskostnaderna på 130
procent, å den andra sidan en kompensation i form av krigstidstillägg
och provisorisk lönereglering. Krigstidstillägget och krigstidshjälpen
har som bekant för de lägre tjänstemännen uppgått till en procent,
varierande mellan 50 och 70 och 80 procent, under det att för de
högre tjänstemännen det procentuella tillägget uppgått till varierande
från 30 å 40 ned till 17 procent. Tillsammans med den för tiden
1905—1914 inträdda fördyringen har telegrafverkets tjänstemän av
högre grad således f. n. att, trots erhållet krigstidstillägg, reda sig med
avlöningar’ reducerade till mindre än hälften av den köpkraft, de representerade
vid deras fastställande.

Det må därför icke förvåna, att oro väckts till liv genom Kung],
Maj:ts uttalande av tvivelsmål rörande tillämpandet från 1 juli innevarande
år av den nu föreslagna till sin omfattning blygsamma provisoriska
löneregleringen.

I betraktande av den långa tid som förflutit sedan de nuvarande
avlöningarna för telegrafverkets personal omräknades efter de i
samhället rådande prisförhållandena — mer än 12 år — synes det
också onekligen ligga ett visst berättigande i att den provisoriska
reglering, varom beslut vid årets riksdag skall fattas, icke blir uppskjuten
mer än som är oundgängligen nödvändigt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 sand. 213 höft. (Nr 480—481.) 2

10 Motioner i Andra kammaren, Nr 481.

På grund av vad ovan anförts tillåter jag mig alltså föreslå.

dels sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till
»kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid telegrafverket den 11
oktober 1907», att nedan återgivna del av § 4 måtte
erhålla följande avfattning:

Ȥ 4.

1:0) Avlöning åtnjutes av icke provisionsberättigad
tjänsteman enligt följande reglering:

Lägsta

avlöning

Högsta

avlöning !

Klass

Kronor

Klass

Kronor ]

Kontrollör av l:a lönegraden.................................

-

11

4,700

8

6,000

-

Radiokommissar te..........................................

11

4,700

_

8

6,000

— i

Kontrollör av 2:a lönegraden................................

12

4,300

9

5.500

Telegrafist av T.a lönegraden.................................

18

2,250

__

15

3,100

_

Kassör av Ta lönegraden ....................................

18

2,250

15

3,100

» » 2:a » ....................................

2!

1,800

16

2,800

Telegrafist av 2:a lönegraden...............................

21

1,800

16

2,800

-i

Vakt föreståndare... .y..............................................

21

1,800

16

2,800

Bokhållare........................................................

22

1,650

17

2,500

Kontor sskrivare ...................................................

22

1,650

17

2,500

Rikstelefovist ......................................................

24

1,380

_

21

1.800

3: o) Uppflyttning — — —,
att tjänstemän — — —,
att uppflyttning -— — —,
att nu gällande, — — —,
att tjänsteman — — —,

att tjänsteman, som befordras eller i annan
ordning förflyttas från en befattning till annan, vars
begynnelseavlöning eller begynnelselön är lika med
eller lägre än den avlöning eller lön, han vid tiden
för förflyttningen uppbär, skall,

då ingendera eller båda befattningarna äro förenade
med uppbördsprovision, åtnjuta avlöning eller lön
efter närmast högre klass än den lian vid befordringen
tillhör, samt

Motioner i Andra kammaren, Nr- 481. 11

då endast endera av de båda befattningarna är
förenad med uppbördsprovision åtnjuta avlöning eller
lön enligt den klass, för vilken lönen är närmast
högre än den han vid befordran tillhör, under förutsättning
att denna sistnämnda klass återfinnes å båda
skalorna, skolande han eljest tillhöra därpå följande
högre klass;

ägande han i båda fallen tillgodoräkna sig den
tid intill B kalenderår, varunder han i ena eller andra
befattningen innehaft den avlöning eller lön, som utgått
vid befordringstillfället;

att emellertid —- — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — högre klass;

ävensom att de vid berörda kungörelse fogade
»Allmänna grunder till avlöningsförhöjning för icke
provisionsberättigade tjänstemän» måtte i nedan återgivna
del erhålla följande avfattning:

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Uppflyttning i högre klass kan äga ruin, när
enligt närmast lägre klass åtnjutits i nedan
antal är.

avlöning

nämnda

1

Klass.............................

26

25

24

!

22

21

20

19

18

17

16 i

15 1

u

10 |

»i

8

Avlöning, kronor ..........

1,260

1,320

1,380

1,500

1,650

1,800

1950

2.100

Ki

©

O

2,500

2,800

3,100

tf*

1''

5100

i

6 000

i . i

| Kontrollör av l:a lönegra-

den ..............................

5,100

-

3

3

3

Radiokommissarie .........

5,100

_

_

_

_

_

_

_

_

3

3

3

Kontrollör av 2:a lönegra-den ..............................

4.300

,

_

3

3

3

Telegrafist av 1-a lönegra-den ..............................

2,250

O

3

Kassör av l:a lönegraden

2,250

3

3

3

» » 2:a »

1,800

3

3

3

3“

Telegrafist av 2:a lönegra-den ...........................

1,800

3

3

3

3

3

_

-

Vaktföreståndare ............

1,800

—-

3

3

3

3

3

_

Bokhållare .....................

1,650

3

3

3

3

3

_

_

_

_

_

Kontorsskrivare...............

1,650

3

3

o

it

3

3

_

_

_

_

_

Rikstelefonist................

1.380

_

3

O

3

--

dels ock att den lönereglering för telegrafverket,
som må komma att beslutas, måtte beslutas genomförd
redan fr. o. m. den 1 juli innevarande år.

Stockholm den 29 maj 1918.

Axel von Sneidern.