Motioner i Andra kammaren, Nr 53

Motion 1918:53 Andra kammaren - urtima

Andra kammaren - urtima

Motioner i Andra kammaren, Nr 53.

1

Nr 53.

Av herr OlsSftll i Kam sta, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition,
nr 34, med förslag till lag om ändrad lydelse i
vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862 m. m.

I Kungl. Majds proposition, nr 34, föreslås sådan ändring i vissa
delar av nu gällande kommunalförfattningar, att den kommunala rösträtten,
från den nuvarande graderade skalan med fordran på fullgjord
skatteplikt, övergår att bliva lika med en röst för alla skattepliktiga män
och kvinnor.

Det kan ej undgå oss representanter från landsbygden, att Kungl.
Maj :ts förslag, samtidigt som det giver alla försumliga och tredskande
skattebetalare rösträtt, lämnar utanför stora grupper arbetsamma och
dugliga medborgare.

Först ha vi den stora gruppen jordtorpare med hustrur, vilka fortfarande
bliva utan rösträtt i alla de fall, då ej torpen äro taxerade
särskilt.

Då någon statistik över huru många torpare, som nu sakna rösträtt,
ej stått till förfogande, är det vanskligt att ange några siffror, men
sannolikt torde torpare och deras hustrur, som Kungl. Maj ds förslag fortfarande
ställer utanför den kommunala rösträtten, närma sig ett hundratusental.
Alla dessa gamla jordbrukare, som överlämnat sin lilla gård
på arrende och dra sig fram på den inkomst, arrendet eller undantaget
giver, ställas utanför i alla de fall, då inkomsten är för liten att kunna
bevillningstaxeras. Hemmavarande söner och döttrar falla också i stor
utsträckning utanför Kungl. Majds förslag; likaså sterhhusdelägare, som
ej äro taxerade på grund av deklarerad egen inkomst. Alla dessa här
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 4 samt. 20 höft. (Nr 5354.) 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 53.

uppräknade grupper uppgå redan till så pass stort antal och äro genom
sin bofasthet och sin medborgerliga gärning av sådan betybelse för kommu
nen och staten, att det synes mig i högsta grad orättvist att nu, då
vi gå att rasera de gamla, föråldrade rösträttsbestämmelserna, dessa
grupper fortfarande skola stängas ute från den kommunala rösträtten.
Detta förefaller så mycket mera anmärkningsvärt, som herr statsministern
säger i motiveringen till Kungl. Maj:ts förslag: »att i stora delar av
Europa den kommunala rösträtten redan är grundad på avgjort radikalare
linjer än de, som nu föreslås i Sverige, och den demokratiska rörelsen
över allt fullföljer sådana linjer.»

Antagligen har regeringen ryggat tillbaka för att nu på en gång
helt bryta med de gamla principerna och åskådningarna bland synnerligast
landsbefolkningen, att fullgjord skattskyldighet bör vara villkor för
rösträtt, och därför stannat vid skatteplikten som villkor för rösträtten
med uppgivande av, att skatterna även skola behöva vara erlagda.

Statsministern säger därom i motiveringen till Kungl. Maj:ts förslag:
»Det bör i detta sammanhang anmärkas, att, även om skattens

betalande icke längre utgör villkor för rösträtt, likväl skattskyldigheten
utgör eu betydelsefull garanti för de röstberättigades sätt att utöva sin
rösträtt i kommunen, då var och en är medveten därom, att konsekvenserna
av hans röstning kunna direkt gälla honom personligen genom de
av besluten föranledda uttaxeringarna till kommunens behov och att
skatten kommer att så långt hans tillgångar medgiva av honom utkrävas».

Jag medgiver villigt, att det kan finnas starka skäl för ett sådant
antagande.

Men troligen komma de försumliga skattebetalarna, vilka vanligen
tillhöra den rörliga delen av befolkningen, att ej taga allt för stor hänsyn
till risken för egen del av de fattade besluten.

De grupper däremot bland den bofasta landsbygdsbefolkningen, som
Kungl. Maj:ts förslag icke tillerkänner rösträtt, skulle med all säkerhet
under ansvarskänsla och utan den minsta risk för kommunens ekonomi
komma att utöva sin rösträtt.

Nu, då vi gå att rasera det gamla och bygga nytt, borde vi se
till att vi finge dessa lugna, sansade befolkningslager med.

Rätteligen skulle ju alla hemmasöner, som deltaga i arbetet vid
gården, taxeras för inkomst av arbete. Prejudikat lär dock finnas på,
att hemmasöner, som av taxeringsnämnden blivit taxerade, vid klagan
hos prövningsnämnden vunnit befrielse. Och ehuru i taxeringsförorduingen
säges, att varje brukningsdel bör taxeras särskilt, ingår ännu eu

Motioner i Andra kammaren, Nr Ö3.

a

stor deJ av torpens jord i huvudgårdens taxeringssumma och bevillning
erlägges av ägaren eller den, som arrenderar det hela.

På grund av det anförda ber jag därför vördsamt att få framställa
tvenne alternativa yrkanden:

l:o) att riksdagen antager Kungl. Maj:ts proposition,
nr 34, med sådan ändring att de av mig
här uppräknade befolkningsgrupperna erhålla kommunal
rösträtt eller, om detta icke kan vinna riksdagens bifall
2:o) att riksdagen beslutar i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning, på vilket sätt kommunal
rösträtt må kunna beredas ovannämnda grupper medborgare,
och sedan för riksdagen framläggas de förslag,
vartill utredningen giver anledning.

Hos vederbörande utskott anhålles om sådan ändring i den av
Kungl. Maj:t föreslagna lagtexten, som ett eventuellt bifall till denna
motion kan giva anledning.

Stockholm den 29 november 1918.

(histaf Olsson
i Ramsta.