Motioner i Andra kammaren, Nr dt)

Motion 1918:50 Andra kammaren - urtima

Motioner i Andra kammaren, Nr dt).

Nr 50.

Av herr Sjölander, i anledning av Kung]. Maj:ts proposition,
nr 34, med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa
delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862 m. m.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 34, tillåter jag
mig på här nedan angivna grunder hemställa om ändring i Kungl. Maj:ts
förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

I motiveringen till ovan nämnda proposition framhålles som känt
faktum, att i stora delar av Europa den kommunala rösträtten redan
är grundad på avgjort radikalare linjer än de, som nu föreslås i Sverige,
och att den demokratiska rörelsen över allt fullföljer sådana linjer.

Den kungl. propositionen är emellertid byggd huvudsakligast på
den liberala ståndpunkten i författningsfrågan och följer ej fullt ut de
s. k. radikala linjerna. Lyckligast hade utan tvivel varit, om regeringsförslaget
tagit mera hänsyn till personlighetsprincipen och konsekvent
sökt genomföra densamma. Regeringen bygger dock tyvärr sitt rösträttsförslag
delvis på andra grunder genom att fortfarande bibehålla den
kommunala skattskyldigheten såsom villkor för rösträtt i våra kommuner.

Skatteskyldighetsstrecket har dock till given sorglig följd, att störa
grupper av oförvitliga medborgare på grund av tillämpningen av bestämmelserna
i bevillningsförordningen komma att ställas utanför allt kommunalt
medinflytande och det politiska inflytande, som grundar sig på
de kommunala institutionerna, och detta trots demokratiens segertåg ute
i världen. Jag syftar då närmast på den del av jordtorparklassen, vil -

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 50.

ken icke erlägger någon bevillning för jordbruksfastighet eller i mantal
satt jord, utan denna bevillning erlägges av husbonden.

Enligt senast tillgänglig statistik för jordbruksyrkets manliga utövare
utgjordes jordtorpargruppen av icke mindre än cirka 70,000 personer
i tjuguårsåldern och därutöver. Medräknar man då dessa mäns hustrur,
så finna vi, att det är eu synnerligen stor och, jag vågar påstå, mycket
aktningsvärd samhällsgrupp, som faller för — vad man i dessa dagar
vill taga bort — ett streck, nämligen skatteskyldighetsstrecket. Om i ovan
nämnda siffra åtskilliga jordtorpare på grund av sin anställnings art
erlägga skatt, så kvarstår dock det stora övervägande. antalet som icke
skattskyldigt.

Det vore eu uppenbar och onödig orättvisa, om denna, som jag
vill hoppas, historiska och märkliga riksdag skulle åtskiljas utan att
hava tillerkänt denna urgamla arbetargrupp full medborgarrätt, denna
arbetargrupp, som generation efter generation kämpat och arbetat mot
eu karg naturs alla besvärligheter, dessa ödemarkernas kämpar, både man
och hustru, vilka under långa tider lagt stycke efter stycke av svensk
jord under kultur, fogat teg till teg. Deras produktiva arbetes frukter
har hela vårt samhälle njutit. De ha i sin mån bidragit att med sitt
tunga arbete rädda vårt land undan hungersnödens fasor.

Huru skola dessa tysta, trogna och tålmodiga arbetare belönas?
De skola icke tillerkännas fulla medborgerliga rättigheter, då dylika rättigheter
enligt kungl. förslaget skola tillerkännas andra stora grupper
av vårt folk, såsom de gifta kvinnorna, vilkas män äro skattskyldiga
in. fl. Man gör sig icke skyldig till någon överdrift, då man djärves
påstå, att Sveriges uråldriga, troligtvis äldsta arbetargrupp för längesedan
varit mogen för full och obeskuren medborgarrätt. Det vore icke
vår demokratiska tid värdigt att utestänga denna arbetargrupp från full
medborgarrätt, även om skadan i en nära framtid kan repareras.

Försvararen av Kungl. Maj:ts förslag kanske invänder, att jordtorpareri
bör själv deklarera för så stort belopp, att han blir skyldig
erlägga skatt till kommun.

Men dessa arbetargrupper leva till stor del under sådana förhållanden,
att de ofta sakna möjlighet att själva taga initiativ till fullgörande
av de formella åtgärder, som erfordras för att erhålla egen debetsedel.
Rättvisan kräver därför, att dessa brukare av icke avsöndrad
jord tillförsäkras sin rösträtt på samma sätt som brukare av avsöndrade
fastigheter.

De gifta kvinnorna exempelvis erhålla ju på s. a. s. automatiskt
sätt sin kommunala rösträtt utan någon vare sig deklaration eller annan

Motioner i Andra kammaren, Nr 50.

anmälan. Varför icke då bereda eu framkomlig väg även för den svenska
torparklassen, mot vars kommunala rösträtt ju intet parti opponerat!

På grund av vad som nu är anfört och hänvisande för övrigt lill
motiveringen i regeringsförslaget, får undertecknad vördsamt hemställa,

att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring i Kung],
Maj:ts proposition nr 34, att personer, som bruka torp
eller andra lägenheter, vilka icke avsöndrats, måtte
tillförsäkras kommunal rösträtt, oaktat de ej för lägenheten
påförts särskild debetsedel.

Stockholm den 27 november 1018.

Oscar E. Sjölander.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

185247