Motioner i Första kammaren, År 199

Motion 1918:199 Första kammaren

Första kammaren

Motioner i Första kammaren, År 199.

I

Nr 199.

Av herr Bomari| i anledning av Kung!. Maj:ts proposition nr
395 med förslag till förordning om ändrad lydelse av
20 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkom stock
förmögenhetsskatt m. m.

I Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 395 föreslås viss ändring
i lydelsen av § 20 av förordningen av 28 oktober 1910 om inkomstoch
förmögenhetsskatt samt å avdelning 4 i de vid samma förordning
fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen. Syftet med
de föreslagna ändringarna är att åstadkomma starkare beskattning hos
aktiebolag av sådan vinst, som i en eller annan form fonderas hos
bolagen, och att hos aktieägare beskatta de belopp, som vid ett aktiebolags
upplösning utskiftas till delägarna, i vad dessa överstiga av
aktieägarna i bolaget tillskjutet kontant tillskott.

Föredragande departementschefen har till stöd för den förra
framställningen påpekat den betydande fondering av vinstmedel, som
särskilt under senare år ägt rum inom ett stort antal aktiebolag och
som tagit sig uttryck i utdelande av gratisaktier och avsättningar till
reservfond, och framhållit, att denna vinst undgår den dubbelbeskattning,
som eljest utgår för aktiebolags vinst, i det att denna del av vinsten
endast blir beskattad hos aktiebolagen, och ej såsom den vinst, som utdelas,
jämväl hos aktiernas ägare. I propositionen hänvisas till hurusom under
åren efter 1 januari 1915 för aktiebolag inregistrerats ökade aktiekapital
genom överförda vinstmedel till belopp av mer än 236,000,000 kronor,
avseende bolag med ett sammanlagt aktiekapital av omkring 600,000,000
kronor. Föredragande departementschefen, som uttalar, att konsolidering
av aktiebolag är önskvärd och behövlig, den är ju ock i aktiebolagslagen
påbjuden, för vissa bolag upp till 50 procent av aktiekapitalet, finner,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 3 sarnl. 88 höft. (År 199200.) 1

2 Motioner i Första kammaren, Nr 199.

att den hopsamling av kapital, som nu i många fall äger rum, icke är
behövlig för bolagens ekonomi, och synes förmena, att den t. o. m.
skulle äga rum för vinnande av förmåner i beskattningshänseende.

Det borde emellertid lör den, som sysslar med ekonomiska frågor,
vara uppenbart, att vid den utomordentliga stegring, som under krigstiden
inträtt å priserna å snart sagt varje varuartikel och nyttighet, ett
affärsföretags behov av rörelsemedel måste enormt ha stegrats. För att
nu kunna driva en affärsverksamhet i samma omfattning som före världskriget,
skulle enbart tillfölje varuprisernas förändring krävas i regel ett
töi dubblat kapital. Men kapit albehovet har i s]älva verket stegrats
ytterligare därigenom, att kredit- och transportförhållandena förändrats,
kredit å varor förekommer tillfölje varuknappheten i ytterst ringa utsträckning
och den långsammare och osäkra transporten av varor från
och till utlandet leder till, att kapitalet vid varje affär blir bundet under
en längre tidsrymd. Det torde därför vara för tillgodoseende av fullt
legitima behov, som de flesta aktiebolag nu sträva att åt sig beAmra
avsevärda delar av årsvinsten. Aktiebolagen ha så mycket större anledning
härtill, som möjligheten att under de närmaste åren efter ett
blivande fredsslut lånevägen kunna tillgodose större penningebehov torde
bliva väsentligt förminskad. På den inhemska lånemarknaden komma
da staten och kommunerna att konkurrera med de enskilda affärsföretagen,
och dessa torde endast mot dryga räntor kunna få sina lånebehov tillgodosedda.
Då de svenska aktiebolagen f. n. ha att till staten erlägga
inkomstskatt, extra inkomstskatt och i de fall, som den kungl. propositionen
torde avse, väl även krigskonjunkturskatt, är aktiebolagens skattebelastning
redan nu sa betydande, att man måste ställa sig synnerligen
tveksam inför varje förhöjning av densamma. Kammarrätten har även
i sitt över förslaget avgivna yttrande uttalat, att det skulle innebära ett
redan i och för sig olyckligt sönderbrytande av den grundläggande principen
för aktiebolags beskattning, och anser sig icke kunna tillstyrka
den föreslagna ändringen av § 20 i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Beträffande den föreslagna beskattningen vid bolags upplösning
av de belopp, som då tillskiftas aktieägarna utöver aktiekapitalet, så
må erkännas, att en dylik beskattning skulle äga fog för sig, om aktierna
alltjämt innehades av de ursprungliga aktietecknarna. Detta torde väl
emellertid endast sällan vara fallet och blott förekomma med bolag av
mycket kort varaktighet. Aktier byta som bekant i stor omfattning
ägare, såsom siffrorna för fondbörsen nogsamt utvisa, och i sådana
bolag, där större fonderingar årligen ske, till emot dessa svarande höjda

tf

Motioner i Första kammaren, Nr 199.

priser. Såsom i statsrådsprotokollet uttalas, skulle ett genomförande av
förslaget medföra, att en aktieägare, som inköpt eu aktie i dylikt bolag
till dess verkliga värde och vid bolagets kort därefter inträffade upplösning
återbekomme sin köpeskilling utan någon som helst vinst, likväl
skulle bliva beskattad för vinstutdelning kanske till betydande belopp.
Det vore väl bättre, att i ett eller annat undantagsfall någon vinst undginge
beskattning, än att man lagfäste bestämmelser, som föranledde
sådana obilligheter, som ovan nämnts.

Att båda de av Kungl. Magt föreslagna författningsändringarna
skulle medföra avsevärda skattetekniska svårigheter vid tillämpningen,
är uppenbart, såväl då det gällde att fastställa, vad som skulle anses
som aktiekapital, då olika bolag sam manslagits, som ock, då man skulle
avgöra, vad som vid ett bolags upplösning erhölles utöver aktiekapitalet,
då& likvideu för det upplösta bolaget utgjordes av aktier i ett annat
bolag.

Då vidare det skatteresultat, som genom det föreliggande förslaget
skulle ernås, enligt uppgift mellan de 500,000 och 750,000, icke är
alltför betydande, synes anledning ej finnas att införa en ny beskattning
av sådan natur, och får jag med stöd av det anförda hemställa,

att riksdagen ej måtte bifalla de förslag, som
innefattas i kungl. propositionen nr 395.

Stockholm den 14 maj 1918.

Gustaf Boman.