Motioner i Första kammaren, Nr 196

Motion 1918:196 Första kammaren

Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 196.

Nr 196.

Av herr Pålsson, Jons, i anledning av Kungl. Majds proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 §
5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker m. m.

I Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 363 föreslås sådan ändrad lydelse
av 17 § mom. 5 i förordningen angående försäljning av rusdrycker, att:
»Rätt till detaljhandel må icke inom något län upplåtas till större antal
bolag än som motsvarar ett bolag för varje påbörjat 50,000-tal av länets
folkmängd vid utgången av året före det under vilket ansökan om
dylik rätt senast bort ingivas, och i intet fall till flere bolag än som
under år 1918 inom länet utövade rättigheten till detaljhandel med
brännvin.»

Mot kontrollstyrelsens och regeringens förslag att ändra den nya
rusdryckslagen i så måtto, att inga nya spritbolag utöver de som nu
existera skulle tillkomma, är intet att invända. De gamla bolagen hava
tillgodosett behovet inom spirituosahandeln och hava i stort sett skött
sin förvaltning oklanderligt.

Kontrollstyrelsens av regeringen kanske med någon tvekan godkända
förslag, att minska de nu existerande bolagens antal, synes mig
däremot fullkomligt omotiverat. Låtom oss därföre se på de skäl kontrollstyrelsen
anför: »Ett stort antal bolag», säger kontrollstyrelsen, »verkar
tyngande ur administrationssynpunkt». Kan det vara möjligt i
sådan grad, att en indragningsåtgärd därav skulle vara nödig? Sannolikt
icke, ty alla bolagens räkenskaper och hela förvaltning skötes numera
ensartat. De siffror och rapporter, som de till indragning föreslagna
bolagen lämna kontrollstyrelsen att granska, kunna väl icke över -

6 Motioner i Första kammaren, Nr 196.

anstränga densamma. De besparingar i lokala administrationskostnader,
som kontrollstyrelsen vill genom indragningen åstadkomma, komma att
motverkas av ifrågakommande ersättningsanspråk av den ledigblivna
personalen. Förutsatt att kontrollstyrelsens mening, att ledigbliven personal
bleve placerad annorstädes, blir följd, var i förvaltningen kan då
besparingen göras? Jo, endast i de indragna styrelsearvodena. I de
till indragning föreslagna 32 bolagen utgör styrelsearvodena sammanlagt
en summa av 90,000 kronor i runt tal. Denna summa skulle således
komma statsverket till godo, kan någon kanske tro. Det gör den säkerligen
icke, ty de kvarstående bolagen, som naturligtvis få ökat arbete,
skulle bestämt kräva större administrationskostnader än nu. Men vidare,
en del personal i de små bolagen nöja sig för närvarande med liten
lön, detta beroende på lokala förhållanden, men bleve personalen förflyttad
eller skulle ny personal i städerna anskaffas i deras ställe, komme
säkert anspråken att höjas. Allt som allt: i verkligheten bleve besparingen
avsevärt liten såväl i sig själv som än mer i förhållande till de
lokala förlusterna. På de flesta ställen, där spritbolag nu förefinnas,
hava kommunerna inrättat sig för att äga spritbolagen som säkra skattedragare.
Skolbyggnader hava uppförts, nya skolor hava inrättats, teckningar
av aktier i järnvägar hava gjorts m. m. Amorteringarna av de
härför åsamkade lånen bleve för många kommuner bekymmersamma nog.
Och det är icke små skattedragare dessa spritbolag, som nu skulle fråntagas
dem.

Ett av de skånska landsbygdsspritbolag, som, om den kungl. propositionen
av riksdagen antages, kommer att indragas, har före restriktionerna
givit staten i årlig inkomst i medeltal 40,000 kronor samt kommunen i
årliga skatter 4,000 kr. I tanke att denna skattekälla bleve beståndande,
har kommunen inrättat en kommunal mellanskola, som måste
nedläggas, om denna inkomst upphör, ty utom den direkta förlusten i
skatteinkomst blir det stark nedgång i annan handels- och hantverksrörelse
i samhället, därför att förekomsten av ett spritbolag i en kommun
gör denna till medelpunkten i ett mångtal angränsande kommuner.

Man borde sålunda inte gå till ett sådant intrång i den enskilda
landsbygdskommunens ekonomiska liv, förrän en utredning visade, om
avsevärd ekonomisk skada av ett sådant beslut bringas eller icke.

Kontrollstyrelsen säger i sin motivering, »att hos de mindre bolagen
det icke alltid kan förutsättas, att försäljningen handhaves i det
syfte, varom stadgas i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Hos de

Motioner i Första kammaren, Nr 196.

7

större bolagen finnes i regel långt större sakkunskap och intresse». Ett
alldeles obestyrkt påstående och ett onödigt bekymmer. Det synes i
realiteten vara tvärtom. Ett stort bolag med tiotusental av kunder kan
omöjligt sitta inne med personkännedom beträffande kunderna. Det
måste således enbart hålla sig till lagens bokstav och till inkomna anmälningar
från kommunalnämnder, nykterhetsnämnder och andra myndigheter
och handla därefter. Ett mindre bolags personal och styrelse
äger däremot kännedom om så gott som varje kunds personliga förhållande
och kan därför icke endast följa lagens bokstav utan själv taga
initiativ i nykterhetens intresse, när så påfordras.

Yad kontrollstyrelsen menar med sakkunskap, är ej lätt att förstå.
Menar kontrollstyrelsen varukännedom och kunskap i inköp, så kan
häremot anmärkas att sådan behövs ej, allt sedan kontrollstyrelsens prisoch
inköpsnämnd övertagit all partihandel och blivit ensam fournissör
för bolagen.

Det är med verklig förvåning man ser kontrollstyrelsen varmt föreslå
s. k. filialutskänkningars inrättande på landet i stället för de nuvarande
utminuteringarna. Tror verkligen kontrollstyrelsen att nykterheten
därmed bättre befrämjas än genom en väl ledd utminutering? Det
är ju för alla utom möjligen kontrollstyrelsen väl känt, att de vid domstol
avdömda målen om fylleriförseelser äro mångdubbelt större i samhälle
med enbart spritutskänkning än där spritutminutering förekommer.
Kontrollstyrelsen har här säkerligen icke letts av nykterhetsintresse
utan syftar att bana väg för statsmonopolet.

Då jag anser att vissa landsortskommuners ekonomiska rätt icke
utan utredning i ärendet bör offras för stats- och monopolintresse, och
då departementschefen i sin motivering med berömvärd förståelse för
ekonomiska konsekvenser visar en viss tveksamhet, huruvida begränsningen
bör genomföras även bland de bolag, som varit i verksamhet
före den nya rusdrycksförsäljningsförordningens ikraftträdande, hemställer
jag, med godkännande av kungl. propositionen i övrigt,

att andra punkten i 17 §, mom. 5 av förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

5. Har ansökning ej bifallas.

Motioner i Första kammaren, Nr 196.

Rätt till detaljhandel må icke inom något län
upplåtas till flere bolag än som under år 1918 inom
länet utövade rättigheter till detaljhandel med brännvin.
Medgiver _ _

fattat detsamma.

Denna förordning --Svensk författnings samling.

Stockholm den 14 maj 1918.

Jöns Pålsson.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1918.