Motioner i Första kammaren, Nr 197

Motion 1918:197 Första kammaren

Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 197.

I

Nr 197.

Av herr Magnusson, Carl, i anledning av Kung!. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av
17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker m. m.

Genom Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nr 363 har föreslagits
sådan ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i kungl. förordningen den
14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, att detaljhandel med
rusdrycker icke må inom något län upplåtas till större antal bolag än som
motsvarar ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets folkmängd
och i intet fall till flere bolag, än som under år 1918 inom länet utövade
rättigheter till detaljhandel med brännvin.

Den sålunda föreslagna ändringen i nämnda förordning skulle medföra
dels att upplåtande av rätt till detaljhandel med rusdrycker åt nya bolag
icke kan äga rum, och dels att åtskilliga sedan lång tid existerande försäljningsbolag
förhindras att fortsätta sin rörelse.

Även om det finge anses föreligga skäl för hindrande av uppkomsten
av nya bolag och för indragning av något enstaka på sista tiden uppkommet
bolag med obetydlig omsättning, förefinnes förvisso intet som helst
fog för indragning av bolag, som i ett flertal år bedrivit sin verksamhet
och som haft eu stor kundkrets. En indragning av dylika bolag, vilkas
uppkomst föranletts av ett ökat välstånd i orten, av en livligare verksamhet
inom handel och näringar jämte avlägsenhet till plats, där detaljhandel
med spirituösa bedrivits, är så mycket mera obefogad, som enligt den sistlidet
år antagna förordningen angående försäljning av rusdrycker efter den
1 januari 1919 utminutering av vin och Öl icke får äga rum annorstädes,
än där sådant bolag finnes.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 3 samt., 87 käft. (Nr 197198.) 1

2

Motioner i Första kammaren, Nr 197.

Därjämte är den i propositionen uppställda grunden, enligt vilken
antalet försäljningsbolag skall bestämmas, nämligen efter storleken av folkmängden
inom länet i dess helhet, oriktig och orättvis. I ett län, där det
finnes eu stor stad, som tillika med de på ett par mils avstånd däromkring
belägna socknarna inrymmer hälften av länets hela folkmängd, föreligger
förvisso icke behov av proportionsvis lika många försäljningsbolag
som i ett län med invånarne mera jämnt fördelade över länets hela område.
Till åskådliggörande härav kan göras en jämförelse mellan Göteborgs
och Bohus län samt Skaraborgs län. Inom det förra länet, som har
eu areal av omkring 5,000 kvadratkilometer och en folkmängd av omkring
416,000 invånare, bor mer än halva invånareantalet i staden Göteborg
jämte det däromkring belägna fögderiet, och i sagda län förefinnes förvisso
ej något behov av liera försäljningsbolag än de nuvarande eller ett i en
var av städerna Göteborg, Kungälv, Marstrand, Lddevalla, Lysekil och
Strömstad eller således ungefär ett bolag för varje 70,000-tal av länets
folkmängd. I Skaraborgs län åter med en areal av omkring 8,500 kvadratkilometer
och en folkmängd av omkring 242,000 invånare, jämnt fördelad
över länets hela område, ställa sig förhållandena helt annorlunda. Inom
sistnämnda län finnas endast mindre städer och dessa äro jämte köpingarna
inom länet tämligen jämnt spridda över länsområdet. I länet finnas sedan
flera år tillbaka åtta försäljningsbolag, nämligen i städerna Mariestad,
Lidköping, Skövde, Skara, Falköping och Hjo samt köpingarna Tara och
Grästorp. Enligt Kungl. Maj:ts proposition skulle antalet försäljningsbolag
nedsättas till fem, och härigenom skulle för befolkningen inom stora
delar av länet inköp av spirituösa samt av vin och Öl bliva förenat med
stora kostnader och besvär. Om en dylik nedsättning skulle äga rum,
komme antagligen städerna Mariestad, Lidköping, Skövde, Skara och Falköping
att få behålla sina bolag samt indragning ske av försäljningsbolagen
i Vara, Hjo och Grästorp. Olämpligheten av en sådan anordning
träder särskilt i dagen, i vad den avser indragning av bolaget i Vara.
Detta bolag, som existerat i över tjugu år, har haft större omsättning än
bolaget i Skara, och nettovinsten av rörelsen har under åren 19121916
varierat emellan 60,000 och 100,000 kronor. Vara köping är ett livligt
kandels8amkälle, där befolkningen inom västra delen av länet haft sina
affärer, och en stor del av denna befolkning har lång väg till närmaste
stad.

Det visar sig sålunda, att storleken av ett läns folkmängd i och för
sig ej bör vara avgörande, då det gäller att bestämma antalet rusdrycks -

3

Motioner i Första lcammaren, Nr 107.

försäljningsbolag inom länet. Det torde vara riktigaic att säiskilt föi
varje län bestämma antalet bolag efter det med hänsyn till länets areal,
befolkningens utbredning inom länet jämte andra dylika omständigheter
där förefintliga behovet, och detta behov torde i allmänhet kunna anses
åskådliggjort genom siffran å de försäljningsbolag, som faktiskt under en
längre tid varit i verksamhet inom länet.

På grund härav får jag hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å Ivungl. Maj:ts
proposition, nr 363, besluta följande ändrade lydelse
av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker:

Har ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige
eller kommunalstämma inom den kommun, där försäljningen
är avsedd att äga rum, må densamma ej bifallas.
Rätt till detaljhandel må icke inom något län
upplåtas till större antal bolag än som motsvarar ett bolag
för varje påbörjat femtiotusental av länets folkmängd
vid utgången av året före det, under vilket ansökan om
dylik rätt senast bort ingivas; dock äger konungens befallning
shavande upplåta dylik rätt till bolag, som under de
närmaste fem åren före den 1 januari 1918 utövat rättighet
till detaljhandel med brännvin, ändå att härigenom
antalet försäljningsbolag inom länet komme att överstiga
ett för varje påbörjat femtiotusental av folkmängden i
länet. Medgiver konungens befallningshavande upplåtande
av rätt till detaljhandel, må försäljningsställenas
antal ej sättas högre än det av stadsfullmäktige eller
kommunalstämman tillstyrkta. Konungens befallningshavande
skall därjämte vid upplåtelsen föreskriva de
inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas
förläggning och rörelsens bedrivande, som blivit av
stadsfullmäktige eller kommunalstämman föreslagna, såvida
beslutet om samma inskränkningar icke finnes stå
i strid med allmän lag eller författning eller annorledes
överskrida deras befogenhet, som fattat detsamma.

Stockholm den 14 maj 1918.

C. Magnusson.