Motioner i Första kammaren, Nr 218

Motion 1918:218 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 218.

1

Nr 218.

Av herr Petrén, Alfred, i anledning av Kungl. Maj ds nådiga
proposition nr 409, angående reglering av avlöningsförhållanden
in. in. för personal vid statens hospital och
asyler.

I det av Kung!. Maj:t föreslagna avlöningsreglementet för sjukvårdsoch
ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka finnas pa ett
par punkter ojämnheter, vilka enligt mitt förmenande äro av sådan art,
att en ändring är av behovet påkallad.

Den ena av dessa punkter gäller maskinisternas avlöning. Enligt det
av de sakkunniga uppgjorda förslaget till lönestat hade maskinist av
lista graden placerats i högre klass än hantverksföreståndare, medan maskinist
av 2:dra graden ställts lika med sådan. Någon anmärkning häremot
har medicinalstyrelsen icke gjort. Gentemot den sålunda av både
de sakkunniga och medicinalstyrelsen intagna ståndpunkten hava emellertid
löneregleringskommittén och Kungl. Maj it ställt maskinisterna
genomgående i lägre klass än hantverksförestandare, i det att hantverksföreståndare
av j :sta graden av dem placerats i en lönegrad högre än
maskinist av lista graden, som blivit ställd lika med hantverksföreståndare
av 2:dra graden, medan sådan placerats i en lönegrad högre än
maskinist av 2:dra graden. Skulle Kungl. Majits förslag vinna riksdagens
bifall, torde det bli svårt att få maskinistplatserna besatta med personer,
som äro tillräckligt kvalificerade för den betydelsefulla uppgift, som
åligger dem. Maskinisten har nämligen icke endast att biträda maskinmästaren,
utan även att vid dennes frånvaro (på grund av semester eller
annat förfall) bära ansvaret för såväl anstaltens maskineri som reparationers
utförande, varför han måste vara fullt hemmastadd uti alla hithörande
göromål. Som maskinmästarens vikarie blir maskinisten av
första grad alltså i viss mån förman för åtskilliga hantverksmästare av
andra grad, såsom smed, elektriker och reparatör, men skulle likväl ej
få högre avlöning än dessa. Detta kan väl dock ej vara lämpligt. Och

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 3 sand. 97 käft. (Nr 218.) 1

2 Motioner i Första lcammaren, Nr 218.

icke heller kan det val vara med rättvisa och billighet förenat, att
maskinist av 2:dra graden (vilken funktionär enligt den vid löneregleriugskommittens
betänkande fogade bilagan II skall finnas även vid de största
anstalterna) erhåller mindre avlöning än smed eller elektriker. Hitintills
har det åtminstone ansetts som en befordran, då en elektriker fått eu
maskinistplats även av lägre grad, liksom avlöningen för en maskinist
i lägsta graden hitintills varit högre än elektrikerns avlöning. Åven
har hittills avlöningen för en maskinist i regel vant högre än avlöningen
för jämväl sådana hantverksföreståndare, vilka vid de största hospitalen
nu äro upptagna i lista graden. Detta synes mig också rimligt, då
den,, som avlagt maskinistexamen väl torde hava fått göra större ekonomiska
uppoffringar för sin utbildning än den, som utbildats till skräddare
eller skomakare. Därtill kommer, att maskinisterna ha en mera
bunden tjänstgöring; de få ofta tjänstgöra sön- och helgdagarna och
kunna även bli påkallade nattetid och behöva tagas i anspråk för övertidsarbete,
medan verkstadsföreståndaren är fri varje sön- och helgdag
och ofta har flera dagars ledighet vid de större högtiderna. För min
del finner jag därför goda skäl tala för de sakkunnigas och medicinalstyrelsens
ståndpunkt, då de velat sätta maskinist av lista graden i löneklass
över hantverksföreståndare. Jag skall emellertid nöja mig med att
föreslå, det maskinisterna i avlöningshänseende bli jämställda med hantverksföreståndare,
så att maskinist av lista grad kommer i samma klass
som hantverksföreståndare av lista grad och maskinist av 2:dra grad
i samma klass som hantverksföreståndare av 2:dra grad.

Den andra punkten uti här ifrågavarande avlöningsreglemente, beträffande
vilken jag anser det vara av stor vikt att ändring sker, galler
avlöningen för den här upptagna tredje gradens uppsyningsman. Skillnaden
mellan den avlöning, som av Kung!. Maj it föreslagits för denne
och för en förste skötare, är nämligen så obetydlig, i fråga om begynnelselönen
150 kronor och i fråga om slutlönen eventuellt endast
100 kronor, då förste skötare utöver de 2,400 kronorna kan få ett s. k.
ansvarsarvode å högst 200 kronor att mången förste skötare, som
har ett större antal ålderstillägg, får avsevärt högre avlöning än den
uppsyningsman av tredje graden, som har ett mindre antal ålderstillägg,
ja varje skötare, som uppnått slutlönen, skulle få högre avlöning än
en tredje uppsyningsman med endast ett ålderstillägg. Som förut framhållits,
kan det väl emellertid inte vara lämpligt, att den, som är i förmansställning,
får mindre avlöning än åtskilliga av dem, som lyda under
honom, och ett sådant förhållande strider väl också mot all vanlig ordning.
Skulle Kung], Majits förslag uti nu avhandlade punkt vinna riks -

Motioner i Första kammaren, Nr 218.

3

dagens bifall, skulle det fn till följd, att åtskilliga av de nuvarande biträdande
n pp sy n in genuin nen skulle fa avsevärt mindre avlöning, däiföi
att de avancerat till denna befattning, emot vad de nu erhållit, om do
stått kvar som förste skötare (eller avdelningsskötare enligt hittillsvarande
terminologi). Sålunda skulle enligt från Kristinehamns hospital
lämnad uppgift biträdande uppsyningsmannen därstädes, vilken varit
anställd i sjukvårdstjänst vid statens hospital i 15 år, därav 6 år som
s. k. avdelningsskötare och 6 år i sin nuvarande tjänst, få miudie inkomst,
än han nu har genom att träda in på den nya lönestaten. som
uppsyningsman av tredje graden, och som sådan få 650 kronors mindre
avlöning, än om han stått kvar som avdelningsskötare och gatt in sont
förste skötare å den nya lönestaten. Åven från andra hospital ha meddelanden
till mig ingått om förluster, om ock ej lika stora, som med
den föreslagna lönestaten förorsakas de nuvarande biträdande uppsyningsmännen,
därför att de befordrats till denna tjänst från skötarplats. Det
kan vill sådant förhållande vara att befara, att man mister dugliga
uppsyningsmän, då de finna det vara med sina ekonomiska intressen
förenat att söka förste skötarplats. Nu påpekade missförhållande avhjälpes
bäst därigenom att gruppen: uppsyningsman av tredje graden,
strykes och de i denna grad upptagna uppflyttas till uppsyningsman av
andra graden. En sådan uppflyttning kan ock vara lämplig från den
synpunkten, att de biträdande uppsyningsmannen, vilka enligt förslaget
skulle bilda gruppen: uppsyningsman av tredje graden, därigenom komme
i en löneklass högre än hantverks förestandarna av första graden,° föi
vilka de vid flera av hospitalen i fråga i viss mån äro förmän, då de
hava att öva tillsyn över skomakar- och skräddarverkstäderna. Antalet
uppsyningsman i andra graden skulle då bli 18. Emellertid anser jag,

Kriminaiasyi. narior tala »amma ö&.a±, oum uppsyningsmannen ä

säkerhetspaviljongerna vid Säters och Västerviks hospital blivit upptagna
bland uppsyningsmännen av första graden. Åven Växjö kriminalasy
vilken har till uppgift att befria de vanliga hospitalen från en del
kriminella, för dessa störande element, som behöva en mera disciplinär
behandling är nämligen med sina 100 platser eu mycket svarskott
anstalt. Då nu asylläkaren här i allmänhet icke stannar så många år, i det
han med tiden befordras till överläkare för platsen lämpar sig nämligen
endast de mera dugliga på banan är det av så mycket större
vikt, att icke även uppsyningsmansplatsen här blir en övergångsplats,
utan att uppsyningsmannen å kriminalasylen blir mera stationär. För

4

Motioner i Första leammaren, Nr- 218.

att vinna detta kräves emellertid, att lian kommer upp i uppsyningsmännens
högsta lönegrad i likhet med uppsyningsmännen vid våra två
säkerhetspaviljonger (vilka visserligen hysa de allra farligaste patienterna,
men till gengäld hava allenast 30 platser vardera). Mitt förslag innebär
sålunda, att uppsyningsmännen av första graden bli 14 till antalet
och uppsyningsmännen av andra graden 17.

Utöver de nu påyrkade ändringarna uti den kungl. propositionen i
fråga har jag ännu ett par ändringar att föreslå. Den ena gäller förste bokhällarna.
I fråga om dem ha löneregleringskommittén och Kung]. Maj:t
även stannat vid lägre avlöning än medicinalstyrelsen föreslagit, i det
enligt dennas förslag deras slutlön skulle bli 3,400 kronor, men enligt
Kungl. Maj:ts förslag allenast 2,900. Då slutlönen för uppsyningsman
av första graden uppgår till 3,400 kronor, synes mig en slutlön på
2,900 kronor å en plats med det mera kvalificerade arbete, som kräves
av en förste bokhållare, vara alldeles för ringa. Nu kan visserligen invändas,
att förste bokhållaretjänst endast är en övergångsplats till svsslomansbefattning.
Dels kan emellertid denna befordran i det enskilda
fallet komma nog så sent, först efter årtiondens tjänstgöring, och dels kan
det tänkas inträffa, att en och annan överhuvudtaget icke kommer längre
än till förste bokhållaretjänst. Sålunda har medicinalstyrelsen i sitt den
28 juni 1917 avgivna yttrande i ärendet framhållit, att befordringsutsikterna
för förste bokhållare icke vore sådana, att lian med säkerhet
kunde påräkna befordran till syssloman, och att, då man sålunda finge
utgå därifrån, att en förste bokhållarbefattning kunde bliva en slutplats,
densamma borde vara förenad med en sådan slutlön, att innehavaren
både möjlighet att drägligt försörja sig och sin familj. Då löneregleringskommittén
nu föreslagit en slutlön av allenast 2,900 kronor för
förste bokhållare, hänvisar den till jämförelse med assistenter vid strafffängelse.
Det är emellertid endast assistent inom fångvården i lägsta
lönegraden, som har så låg avlöning som den för förste hospitalsbokhållare
av Kungl. Maj:t föreslagna. Sålunda har assistent av andra graden
inom fångvården en begynnelselön av 2,600 kronor och en slutlön
å 3,400 kronor, vilken sistnämnda summa är densamma, som medicinalstyrelsen
föreslagit i slutlön för förste bokhållare. I betraktande av arten
och omfattningen av det arbete, som kommer att påvila eu förste
bokhållare varöver medicinalstyrelsen i sitt ovannämnda yttrande
lämnat en utförlig och klargörande redogörelse och med hänsyn till
de osäkra befordringsutsikterna ävensom till den slutlön, som kommer
att. utgå till förste uppsyningsman, för vilken betydligt mindre kostsam
utbildning kräves, kan jag icke finna annat, än att det vore med rätt -

Motioner i Första kammaren, Nr 218.

visa och billighet överensstämmande, om avlöningen för förste bokhållare
vid hospital bleve densamma som för assistent i andra graden inom
fångvården så att begynnelselönen bleve 2,600 kronor och slu lonen
3,400 kronor. Även har förste bokhållare blivit

o-ällt att fastställa ersättningen för naturaförmåner i det fall lian ne
oivits bo utom anstaltens område. Sådan ersättning skulle nämligen
enligt Kungl. Maj:ts förslag utgå med allenast 500 kronor, medan en
skötare som bor utom anstalten, enligt förslaget skulle kunna fa höget
500 kronor i hyresersättning och dessutom ersättning för bränsle och
lyse Det kan också erinras om, att hyresersättning till assistent vid

fångvården aldrig utgår med mindre belopp an 800 kronor. Med lian
sy/ till nuvarande hyres- och bränslestegring synes det nng ej kunna
anses mer än billigt, att även förste bokhållare,

anstaltens område, för mistande naturaförmåner erhaller en kontant

q ii t tu in o* £tv 800 kronor por nr. . .. .. -j

Slutligen kan jag icke underlåta att påyrka en ändring aven rörande

överläkares löneförmåner. Häri föreslås ut1 den

nåffon annan förändring, än att ålderstillagget skall erhallas etter o ai
i stället för efter 10 år som hittills. Jag fruktår, att det undsättande
av rekryteringen till kospitalsläkarbanan, som man avsett att uppnå med
de hö da avlöningsförmånerna för hospitalsläkarna, bil en viss grad
skall komma att motverkas, om vid denna lönereglering icke den ring. s
Sint sker uti överläkares lön, i det att detta kan befaras komma fa
till följd, att mera dugliga och begåvade läkare hellre agna.sigjrt annan
o-ren inom läkarverksamheten än åt smnessjukvard. Htt dylikt toiliai
fande skulle emellertid bli till stor skada för denna, da det ar av största
vikt att det för besättande av överläkartjänsterna stadse finnes tillgång p
f f uppgiften fullt kvalificerade personer. I betraktande av den inkomst
en d$ läkare i allmänhet kan förvärva på andra verksamhetsområden
inom yrket och med hänsyn till det jämväl av medicinalstyrelsen vitsordade^förhållandet,
att en hospitalsöverlakare i regel icke kan berak
någ;on nämnvärd inkomst av enskilda konsultationer, vore det i sinnessjukvårdens
intresse önskligt, om riksdagen, då den nu gar att företaga

en allmän lönereglering rörande personalen å statens ^T^nålönen
ville biträda det förslag, jag nu framställer om höjandet av grund
för överläkare med 500 kronor. I detta sammanhang ma också erinras
om att psykiatriska föreningen häromaret uttalade sig för, att den
kontanta begynnelselönen för överläkarna vid de större hospitalen sattes

till 8,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 97 käft. ( r )

6

Motioner i Första kammaren, Nr 218.

xu61Ci,ug v civiuumgsiornauanaen
hospital och asyler,

I anslutning till vad här blivit anfört får

m / vac ^ blivit anfört får jag alltså hemställa,

riksdagen ville besluta sadana änHrin^ 1 Kungl. Maj:ts proposition

t får jag alltså hemställa, att
Kungl. Maj:ts proposition ännu
in. för personal vid statens

att överläkarnas grundlön höjes med 500 kronor
utöver den vid de olika hospitalen föreslagna;

att förste bokhållares begynnelselön blir 2 600
ronor med två ålderstillägg å 400 kronor vartdera
eiter^ö resp. 10 år, och att ersättningen för naturalormaner
till förste bokhållare, som medgivits bo utom
anstalten, får utgå med 800 kronor per år;

att klassen uppsyningsman av tredje graden utgår
ur avlonmgsreglementet, och att i klassen uppsyningsman
av forsta graden upptagas ett antal av 14 och i

klassen uppsyningsman av andra graden ett antal
av 17;

samt att maskinist av första graden kommer i
samma klass som hantverksföreståndare av första graden
och maskinist av andra graden i samma klass
som hantverksföreståndare av andra graden.

Stockholm den 24 maj 1918.

Alfred Petrén.

I motionens syfte instämma:
C. Holmquist. Adolf Boos.

O. Berg qvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.