Motioner i Första kammaren, nr 806 år 1966

Motion 1966:806 Första kammaren - höst

12

Motioner i Första kammaren, nr 806 år 1966

Nr 806

Av herr Jacobsson, Gösta, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 156, med förslag till radioansvarighetslag.

(Lika lydande med motion nr 979 i Andra kammaren)

I proposition nr 156 har Kungl. Maj :t framlagt förslag till radioansvarighetslag.
Enligt denna skall bl. a. för varje program finnas en ansvarig
programtjänsteman, som benämnes tillsynsman. Enligt förslaget är det
i allmänhet tillsynsmannen som får bära det straffrättsliga ansvaret och
det personliga skadeståndsansvaret för yttrandefrihetsbrott i radio- och
televisionsprogram. Tillsynsmannen skall förordnas av programföretagets
chef eller av annan tjänsteman hos programföretaget enligt bestämmelser
som meddelas av Kungl. Maj :t. Departementschefen anför att det kommer
att behövas ett inte obetydligt antal tillsynsmän inom Sveriges Radio. Han
hävdar vidare att det sannolikt kan komma att visa sig lämpligt att utrusta
chefen för varje enhet med befogenhet att utse tillsynsmän.

Enligt min mening kan de ovan angivna ansvarighetsreglerna medföra
en icke önskvärd splittring av programansvaret på alltför många personer
och försvåra en enhetlig bedömning av ansvarighetsfrågorna. I likhet
med departementschefen anser jag det vara naturligt att utforma radioansvarighetsreglerna
i så nära anslutning till tryckfrihetsförordningen
som möjligt. Jag vill därför förorda att bestämmelserna om ansvarig programledare
närmare anslutes till reglerna om ansvarig utgivare i tryckfrihetsförordningens
5 kap. Enligt min mening bör en ansvarig programledare
utses för vardera ljudradions program 1, 2 och 3 och distriktens
regionala program samt televisionens program 1 och 2. Vidare bör ansvariga
programledare utses för nyhetssändningarna från Tidningarnas Telegrambyrå
(TT) och TV-aktuellt. Jag förutsätter att till ansvariga programledare
främst utses programcheferna för resp. ljudradio- och TV-kanaler.
Det bör ankomma på TT att utse ansvarig programledare för dess
sändningar. I likhet med TF bör en eller flera ställföreträdare för ansvarig
programledare kunna utses. Reglerna om ansvarig programledare resp.
ställföreträdare bör tills vidare upptas i radioansvarighetslagen. I samband
med den förestående grundlagsreformen bör dock dessa reglers införande
i TF provas.

I anslutning till proposition nr 136 har i motioner från högerpartiet föreslagits
att radio- och televisionsmonopolet skall brytas och ersättas med

Motioner i Första kammaren, nr 806 år 1966

13

frihet i etern. Med hänsyn till detta förslag bör orden med ensamrätt utgå
ur 1 § radioansvarighetslagen.

Enligt förslaget till radioansvarighetslag skall den ansvarige programtjänstemannen
i allmänhet bära det straffrättsliga ansvaret och det personliga
skadeståndsansvaret för yttrandefrihetsbrott. I fråga om ansvaret
för yttrandefrihetsbrott i direktsändningar förutsättes att detta skall
följa de allmänna bestämmelserna i bl. a. brottsbalken. Ansvaret är med
andra ord knutet till vad som stadgas i allmän lag.

Brottsbalkens bestämmelser om ärekränkningsbrott innefattar f. n. en
betydande lucka i en viktig punkt som är av särskild betydelse i detta sammanhang.
Sålunda saknas bestämmelser riktade mot s. k. ekonomiskt förtal.
Bestämmelser i sagda ämne fanns upptagna i strafflagberedningens
ursprungliga förslag men uteslöts i propositionen av justitieministern under
motivering att bestämmelserna i ämnet i stället borde inflyta i en blivande
ny lag om illojal konkurrens. I det förslag till ny lag i sistnämnda
ämne, vilket kommer att framläggas inom kort, har de sakkunniga emellertid
ansett att bestämmelser om ekonomiskt förtal icke heller har sin
plats i sagda lag och framlägger fördenskull inget förslag i ämnet.

Detta innebär att i många fall affärsmän och enskilda, vilka blir förfördelade
i radio och TV genom oriktiga uppgifter om dem och deras verksamhet,
även i fortsättningen blir mer eller mindre skyddslösa. I värsta
fall kan de oriktiga eller vilseledande uppgifter som lämnas i massmedia
medföra ekonomisk ruin för vederbörande. Behovet av bestämmelser riktade
mot ekonomiskt förtal är särskilt påtagligt när det är fråga om yttranden
med sådan genomslagskraft som de som sker genom radio och TV.
En särskild utredning bör därför komma till stånd om införande i allmänna
brottsbalken eller annan lämplig lag av bestämmelser om ekonomiskt
förtal. Jag hemställer att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
göra framställning härom.

Åberopande det anförda hemställes,

A. att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 156
med förslag till radioansvarighetslag måtte besluta

1) att orden med ensamrätt måtte utgå ur 1 § första
stycket;

2) att en ansvarig programledare jämte i förekommande
fall ställföreträdare skall finnas för vardera ljudradions
program 1, 2 och 3, ljudradions regionala program, televisionens
program 1 och 2, TT:s nyhetssändningar samt TVaktuellt; B.

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga
författningsändringar; samt

14

Motioner i Första kammaren, nr 806807 år 1966

C. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t göra
framställning om att förslag måtte utarbetas om lagbestämmelser
om ekonomiskt förtal.

Stockholm den 29 november 1966

Gösta Jacobsson (h)

Nr 807

Av herrar Blomquist och Dahlén, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 158, med förslag till lag angående ändrad
lydelse av punkterna 1 och 2 i bestämmelserna om införande
av lagen den 29 juli 1966 (nr lf53) om vad som är
fast egendom, m. m.

(Lika lydande med motion nr 981 i Andra kammaren)

Stockholm den 29 november 1966

Per Blomquist (h) Olle Dahlén (fp)

Alfa Boktryckeri AB, Sthlm 1966