Motioner i Första kammaren, Nr IS

Motion 1918:18 Första kammaren - urtima

Första kammaren - urtima

Motioner i Första kammaren, Nr IS.

I

Nr 18.

Av herr Eklllilll, Karl .Jo il <111, i="" anledning="" av="" kungl.="">
proposition med förslag till lagar om ändring i vissa
delar av författningar om kommunal rösträtt m. m.

Vid granskningen av Kung!. Maj:ts proposition angående den kommunala
rösträttsfrågan jämte vad därmed sammanhänger har undertecknad
funnit sig föranlåten till åtskilliga erinringar, av vilka två här
nedan beröras.

Bland de i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna »garantier i samband
med den kommunala rösträttsreformen» har Kungl. Maj:t upptagit
förslag om obligatoriskt införande av kommunalfullmäktigeinstitutionen
för samtliga kommuner med visst minimiantal eller däröver liggande
högre antal invånare. I det statsrådsprotokoll, som finnes fogat vid
Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till årets lagtima riksdag, nr 290,
uttalar vederbörande departementschef beträffande fullmäktigeinstitutionens
då föreslagna införande i den borgerliga kommunen följande: »Det

i övervägande antalet av våra landskommuner tillämpade systemet med
primärstämman såsom beslutande organ medför i vissa fall avsevärda
olägenheter. Särskilt i större kommuner arbetar stämman med svårighet,
och möjligheter föreligga för kupper och överraskningar vid de kommunala
ärendenas avgörande. Systemet innebär i vidsträcktare kommuner
en betydande olägenhet för de röstberättigade, som bo i kommunernas
utkanter. Enligt vad erfarenheten utvisar, bevista dessa i ringa utsträckning
stämmorna. Av siffror, som de sakkunniga införskaffat, framgår,
hur fåtaligt besökta stämmorna i regel äro. Ett genomfört representativt
system åter medför onekligen åtskilliga fördelar. De proportionellt valda
representationerna hava, sammansatta som de äro av de olika partiernas
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 3 samt. 8 höft. (ATr 1819.) 1

o

Motioner i Första hammaren, Nr 18.

bästa krafter, vida större förutsättningar än deltagarna i primärstämmorna
för ett ansvarsmedvetet och kompetent bandhavande av beslutanderätten.
Och ett fullt genomfört representativt system bör vara ägnat
att till väsentlig del undanröja de farhågor, som stundom från motståndarna
av den lika rösträtten yppas beträffande verkningarna av röstskalans
borttagande». I den nu föreliggande kungl. propositionen har
ansetts nödvändigt att ännu ytterligare förstärka denna garanti såsom
eu motvikt mot den borgerliga kommunens radikalisering.

Men om den kyrkliga kommunen säges i den kungl. propositionen
till urtima riksdagen härutinnan icke ett ord. Den skall utlämnas till
en fullständig radikalisering utan den garanti, som ansetts så nödvändig
i fråga om den borgerliga kommunen. Och detta är så mycket äventyrligare
som de, vilka nu skola tillträda makten, särskilt i städerna och
industrisamhällena intaga en avgjort fientlig hållning emot kyrkan. Av
den världsliga kommunen äro de intresserade att, från sina synpunkter,
göra det bästa möjliga. Men till statskyrkan och dess organ, bland
vilka kyrkoråd och kyrkostämmor intaga ett synnerligen viktigt rum,
ställa de sig på den rena förgorelsens och nedrivandets ståndpunkt. Det
socialdemokratiska partiets ståndpunkt härutinnan är fullt klar. I det
politiska program, partiet antog vid partikongressen 1917, heter det uttryckligen
i. punkterna 4 och 5: »Religionen förklaras för privatsak.

Statskyrkans och kyrkobudgetens avskaffande. Skolans skiljande från
kyrkan».

Till ett parti, som öppet förklarar sig arbeta för statskyrkans och
kyrkobudgetens avskaffande, är regeringen besluten att på nåd och onåd
utlämna denna kyrkas viktigaste organ i lokalförsamlingarna; ty det är
detta som blir den omedelbara följden av regeringsförslaget i de flesta
stads- och industrisamhällen.

På denna punkt är absolut nödvändigt, att en ändring företages i
regeringens förslag till likhet med vad som härutinnan kan komma att
bestämmas i fråga om den borgerliga kommunen, åtminstone vad de
rent kyrkliga ärendena beträffar.

En annan erinran, som i detta sammanhang måste göras, är den,
att om också medbestämmanderätt i kyrkliga ärenden måste medgivas
åt dem, som väl bekänna sig till det socialdemokratiska programmet,
men likväl för sin personliga del icke vilja släppa ett verkligt inre samband
med den svenska kyrkan och dess församlingsliv, så är det dock
eu uppenbar orättfärdighet, att en dylik medbestämmanderätt i kyrkliga
ärenden skall inrymmas åt dem, som själva ställt sig helt och hållet
utanför denna kyrka. Skola även dessa och de torde inom de social -

Motioner i Körsla kärn muren, AV IS.

demokratiskt färgade folkgrupperna förefinnas till stort alltjämt växande
antal beredas obehindrad möjlighet att erövra makten inom de kyrkliga
församlingarnas styrande organ, då är därmed omedelbart proklamerad
en strid, som kommer att bliva ödesdiger för vårt folk. Här gäller
det icke längre att åt andra folkgrupper än de förutvarande inom ett
för alla gemensamt samhälle anförtro ledningen av de för alla gemensamma
livsformerna; utan här skulle det gälla att åt folkgrupper, som
stå fientliga emot de livsformer man själv skattar såsom de heligaste
och dyrbaraste, utlämna bestämmanderätten över dessa och därmed i
väsentliga delar över dessas heliga och dyrbara livsinnehåll. Vi ha sett,
vilken oerhörd klyfta i folklivet, som alltsedan medlet av 1800-talet orsakats
allenast av spänningen mellan statskyrkan och de frireligiösa riktningarna;
och dock stå dessa olika livsformer, för det religiösa innehållet
ytterst på samma kristliga grund. Vad skall det då bliva, om kyrkans
och kanske i de flesta fall tillika kristendomens fiender skola
tillåtas att föra sin maktstrid in på det kyrkliga livets centralaste område,
in i själva dess styrande organ på det sätt, som regeringsförslaget
lämnar fri och öppen tillgång till.

Hela detta problem synes i regeringens förslag vara lämnat utan
allt beaktande. Och likväl är det av den utomordentliga betydelse, att
ett godkännande av regeringens rösträttsreform, utan en ändring av de
hittillsvarande förhållandena på denna punkt, med all säkerhet omedelbart
skulle leda till en långvarig och upprivande strid mellan kyrka och
stat i vårt land, till en kulturkamp, som skulle komma att sönderslita
vårt folk långt mer än de politiska och ekonomiska striderna kunna
göra det.

Såvitt jag förstår, finnes endast ett sätt att undvika en sådan
utveckling, och det är att det nuvarande skeva förhållandet mellan kyrka
och stat förändras därhän, att varderas område klart begränsas. Staten
omfattar alla; men icke så kyrkan. Till kyrkan höra i verklig och
egentlig mening ingå andra än de som inom denna kyrka blivit döpta
och som fortfarande stå i församlingsgemenskap med henne, så att
de icke ur henne utträtt eller eljest blivit från henne i laglig ordning
skilda.

Endast de, som på sådant sätt tillhöra kyrkan, böra anses såsom
medlemmar av den kyrkliga kommunen och äga säte och stämma i de
kyrkliga styrelseorganen, såvitt rör rent kyrkliga angelägenheter. I
ärenden rörande folkskoleväsendet och vad därmed sammanhänger
kristendomsundervisningen undantagen torde däremot beslutanderätten
kunna göras vidsträcktare, om så anses nödvändigt. T konsekvens bär -

4

Motioner i Första kammaren, Nr 18.

med skulle avgifter för rent kyrkliga ändamål kunna utkrävas endast
av de nämnda medlemmarna av den rent kyrkliga kommunen.

I enlighet med vad sålunda sagts, torde böra fordras, att i regeringens
förslag rörande de kyrkliga kommunerna göres den ändring, att
rättigheten att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut må
tillkomma endast den, som är inom svenska kyrkan döpt och fortfarande
stål- i församlingsgemenskap med denna kyrka; samt att skyldigheten att
bidraga till de rent kyrkliga utgifterna inskränkes till de sålunda röstberättigade.

Jag hemställer alltså,

att riksdagen ville för sin del besluta:

l:o) sådana förändringar i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862
samt i motsvarande förordring för Stockholm den 20
november 1863, att behandlingen av rent kyrkliga
ärenden i församlingarna överlämnas åt kyrkofullmäktige
i likhet med vad som kan komma att bestämmas
rörande vissa ärendens överlämnande åt kommunalfullmäktige
i de borgerliga kommunerna på landsbygden.

2:o) att 4 och 35 §§ i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862
liksom även motsvarande bestämmelser i kyrkostämmoförordningen
för Stockholm erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 4. Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar
och beslut tillkommer, på landet den som
på kommunalstämma och i stad den som vid allmän
rådstuga rösträtt äger; dock att i överläggningar och
beslut, som angå rent kyrkliga ärenden eller ärenden
rörande kristendomsundervisningen i skolorna, endast
den äger deltaga, som är inom svenska kyrkan döpt
och fortfarande står i församlingsgemenskap med denna
kyrka.

§ 35. De avgifter, om vilka kyrkostämma beslutar,
skola, utom i de fall, för vilka annorlunda är
i lag eller författning föreskrivet, utgå på sätt om
bidrag till kommunens gemensamma Utgifter är stadgat
i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och

Motioner i Första kammaren., Nr 18. 5

i stad, med iakttagande därav vid gemensam
kyrkostämma.

T utgörandet av avgifter, som angå rent kyrkliga
angelägenheter eller åtgärder rörande kristendomsundervisningen
i skolorna, deltaga endast de som äro
inom svenska kyrkan döpta och fortfarande stå i församlingsgemenskap
med denna kyrka.

Personliga eller matlagsavgifter---beslutas.

[ fråga---icke ändring.

Angående --stadgat.

Ö:o) att i kommunalförfattningarna jämte lagen
den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa
städer och övriga hithörande författningar skola vidtagas
de ändringar i övrigt, som påkallas av ett bifall
till ovanstående yrkanden.

Stockholm den 28 november 1918.

K. J. Ekman.

Jönköping.