Nomineringsrätten vid riksdagsval
Motion 1991/92:K717 av Håkan Holmberg (fp)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Konstitutionsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1992-01-27
- Bordläggning
- 1992-02-06
- Hänvisning
- 1992-02-10
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Då och då har det inträffat att grupper som själva är för svaga för att få representation i riksdagen försöker manipulera sig till representation med hjälp av den s.k. fria nomineringsrätten. Den vanligaste tekniken består i att man på ett större partis riksdagslista byter ut ett eller flera namn efter det officiella förstanamnet. I 1985 års riksdagsval placerade t.ex. det s.k. Opinionspartiet en person på andra plats på moderata samlingspartiets riksdagslista i Stockholms stad. Om denna ''spränglista'' hade fått dubbelt så många röster som den i verkligheten fick, så hade kuppen lyckats. Inför valet 1991 spreds i fyrstadskretsen listor med såväl socialdemokratisk som moderat partibeteckning där namnet efter de ''officiella'' förstanamnen alla kom från Sjöbopartiet. Detta parti ställde också upp under egen beteckning i flera valkretsar. Med något fler röster på de olika listor där Sjöbopartiets (eller Skånepartiets) kandidater förekom, så hade någon av dessa mycket väl kunnat ta plats i riksdagen.
Denna metod bygger på att väljarna inte kontrollerar namnet på valsedlarna utan utgår från att den valsedel de lägger i kuvertet är den som upptar de kandidater som ställer upp för det parti man avser att stödja. Folkstyrelsekommittén fann 1987 att detta agerande väckte ''berättigad oro'', men föreslog då inte någon ändring i gällande bestämmelser.
I riksdagsvalet 1991 förekom för första gången en ny form av, dessbättre misslyckad, manipulation. Partiet Landsekonomerna (som tidigare uppträtt som Opinionspartiet) gick ut med en riksvalsedel med partiledaren Lennart Nyberg som första namn. Därefter följde 34 professorer, varav många utan tvivel var kända och respekterade i stora väljargrupper. Däremot var veterligen ingen av dem tillfrågad om de ville kandidera för Landsekonomerna, som allmänt betraktas som en nynazistisk rörelse. Flera av dem var till yttermera visso aktiva medlemmar i andra partier, t.ex. professorn i skatterätt i Stockholm, Gustaf Lindencrona, som är aktiv medlem i folkpartiet liberalerna.
Även ''professorslistan'' misslyckades med att erövra mandat. Men den uppenbara uträkningen var att om listan av ovetande och icke tillfrågade professorer hade tilldragit sig tillräckligt intresse bland väljarna så hade det mandat som möjligen kunde erövras gått till Lennart Nyberg.
''Professorslistan'' var en extrem och oförutsedd tillämpning av den princip som säger att varje väljare har rätt att skriva till egna kandidater på en lista ifall han eller hon är missnöjd med de kandidater som respektive parti självt erbjuder. I kommunalvalen är det åtminstone vad gäller mindre och svagare organiserade partier fullt möjligt att personer utan något som helst samband med partiet ifråga väljs in som dess representanter. Detta torde 1991 ha drabbat Ny Demokrati och 1988 Miljöpartiet De Gröna.
Situationen är nu mer orimlig och oroande än när folkstyrelsekommittén studerade problemet. Den princip som skulle ge väljarna större möjlighet att påverka sammansättningen av de valda församlingarna utnyttjas allt oftare för att manipulera fram valresultat som väljarna med säkerhet inte avsett. Samtidigt innebär nuvarande förhållanden att enskilda personer kan utsättas för betydande obehag. Även om det kan vara rimligt att väljarna även i fortsättningen skall ha möjlighet att stryka och skriva till namn på valsedlarna, så är det inte rimligt att ett parti skall kunna trycka och distribuera valsedlar där ingen utom förstanamnet ens är tillfrågad.
Problemet bör därför snabbt utredas på nytt. Ett naturligt forum förefaller vara utredningen om större inslag av personval i valsättet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval.
Stockholm den 27 januari 1992 Håkan Holmberg (fp)
Yrkanden (2)
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- uppskov
- Kammarens beslut
- = utskottet
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval.
- Behandlas i
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.