Nomineringsrätten vid riksdagsval

Motion 1991/92:K717 av Håkan Holmberg (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning
1992-01-27
Bordläggning
1992-02-06
Hänvisning
1992-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Då och då har det inträffat att grupper som själva är för
svaga för att få representation i riksdagen försöker
manipulera sig till representation med hjälp av den s.k. fria
nomineringsrätten. Den vanligaste tekniken består i att
man på ett större partis riksdagslista byter ut ett eller flera
namn efter det officiella förstanamnet. I 1985 års
riksdagsval placerade t.ex. det s.k. Opinionspartiet en
person på andra plats på moderata samlingspartiets
riksdagslista i Stockholms stad. Om denna ''spränglista''
hade fått dubbelt så många röster som den i verkligheten
fick, så hade kuppen lyckats. Inför valet 1991 spreds i
fyrstadskretsen listor med såväl socialdemokratisk som
moderat partibeteckning där namnet efter de ''officiella''
förstanamnen alla kom från Sjöbopartiet. Detta parti
ställde också upp under egen beteckning i flera valkretsar.
Med något fler röster på de olika listor där Sjöbopartiets
(eller Skånepartiets) kandidater förekom, så hade någon av
dessa mycket väl kunnat ta plats i riksdagen.
Denna metod bygger på att väljarna inte kontrollerar
namnet på valsedlarna utan utgår från att den valsedel de
lägger i kuvertet är den som upptar de kandidater som
ställer upp för det parti man avser att stödja.
Folkstyrelsekommittén fann 1987 att detta agerande väckte
''berättigad oro'', men föreslog då inte någon ändring i
gällande bestämmelser.
I riksdagsvalet 1991 förekom för första gången en ny
form av, dessbättre misslyckad, manipulation. Partiet
Landsekonomerna (som tidigare uppträtt som
Opinionspartiet) gick ut med en riksvalsedel med
partiledaren Lennart Nyberg som första namn. Därefter
följde 34 professorer, varav många utan tvivel var kända och
respekterade i stora väljargrupper. Däremot var veterligen
ingen av dem tillfrågad om de ville kandidera för
Landsekonomerna, som allmänt betraktas som en
nynazistisk rörelse. Flera av dem var till yttermera visso
aktiva medlemmar i andra partier, t.ex. professorn i
skatterätt i Stockholm, Gustaf Lindencrona, som är aktiv
medlem i folkpartiet liberalerna.
Även ''professorslistan'' misslyckades med att erövra
mandat. Men den uppenbara uträkningen var att om listan
av ovetande och icke tillfrågade professorer hade tilldragit
sig tillräckligt intresse bland väljarna så hade det mandat
som möjligen kunde erövras gått till Lennart Nyberg.
''Professorslistan'' var en extrem och oförutsedd
tillämpning av den princip som säger att varje väljare har
rätt att skriva till egna kandidater på en lista ifall han eller
hon är missnöjd med de kandidater som respektive parti
självt erbjuder. I kommunalvalen är det åtminstone vad
gäller mindre och svagare organiserade partier fullt möjligt
att personer utan något som helst samband med partiet
ifråga väljs in som dess representanter. Detta torde 1991 ha
drabbat Ny Demokrati och 1988 Miljöpartiet De Gröna.
Situationen är nu mer orimlig och oroande än när
folkstyrelsekommittén studerade problemet. Den princip
som skulle ge väljarna större möjlighet att påverka
sammansättningen av de valda församlingarna utnyttjas allt
oftare för att manipulera fram valresultat som väljarna med
säkerhet inte avsett. Samtidigt innebär nuvarande
förhållanden att enskilda personer kan utsättas för
betydande obehag. Även om det kan vara rimligt att
väljarna även i fortsättningen skall ha möjlighet att stryka
och skriva till namn på valsedlarna, så är det inte rimligt att
ett parti skall kunna trycka och distribuera valsedlar där
ingen utom förstanamnet ens är tillfrågad.
Problemet bör därför snabbt utredas på nytt. Ett
naturligt forum förefaller vara utredningen om större inslag
av personval i valsättet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra
missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval.

Stockholm den 27 januari 1992

Håkan Holmberg (fp)


Yrkanden (2)

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval.
    Behandlas i

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.