Ökade insatser för prioritering av ouppmärksammade barn i migrationsärenden i riskzon för exploatering

Motion 2007/08:Sf241 av Jan Lindholm m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att alla ouppmärksammade barn i migrationsärenden ges ökad prioritet och att förebyggande insatser utreds för att förhindra att denna grupp barn faller offer för exploatering och försvinnanden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att ökade resurser och utbildning ges till gränspolis, tull och passkontrollanter för att förhindra att barn utnyttjas för trafficking eller annan exploatering.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att statistik tas fram och kunskap inhämtas om hur många barn som söker anknytning till vuxen efter den vuxnes ankomst till Sverige och hur dessa barns rättigheter tillvaratas för att minimera risken att dessa barn utnyttjas för kriminalitet eller sexuella tjänster.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att en översyn vidtas för att undersöka orsaken till att gäststuderande barn och ungdomar inte påbörjar sina studier i Sverige och vart dessa barn tar vägen, för att eliminera alla risker för att dessa barn hamnar i exploateringssituationer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att statistik tas fram på hur många barn i ”eget boende” som försvinner eller avviker samt av att låta utreda hur sådana försvinnanden har hanterats.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att alla papperslösa barn i Sverige får den omsorg och de rättigheter som de ska ha enligt barnkonventionen.

1 Yrkande 2 hänvisat till JuU.

Motivering

De ensamkommande asylsökande barnen har uppmärksammats mycket i den offentliga debatten och varit föremål för en rad förändringar som vidtagits vad gäller rutiner i asylprocess och lagstiftning för att öka barnens skydd mot exploatering och försvinnanden.

Det finns emellertid andra kategorier av utländska barn som kommer till Sverige och löper en hög risk att exploateras och/eller försvinna. I och med att denna grupp barn inte uppmärksammas överhuvudtaget löper de, om möjligt, en ännu större risk att exploateras. Dessa kategorier av utländska barn är: barn med falska identitetshandlingar, ”senkommande barn” – barn som kommer efter det att familjen redan anlänt till Sverige, gäststudenter samt barn i ”eget boende”.

Det förekommer att barn kommer till Sverige på andra barns identitetshandlingar. Bland annat har Ecpat uppgifter om att somaliska barn tagits in i Sverige på detta sätt. En person som t.ex. har tre barn reser ut ur landet ensam och tar sedan in tre andra barn, som sina egna. Eftersom barnen ofta är inskrivna i mammans pass finns det ingenstans registrerat ifall de ”riktiga” barnen åkt ur landet med henne eller inte. Således kan hon ensam åka ut ur landet och föra in nya barn i Sverige på sina riktiga barns identitetshandlingar. Barn reser då in med falsk identitet på legala barns identitetspapper. I ett fall Ecpat har fått kunskap om (genom polisen) hade en kvinna med östafrikanskt ursprung rest som kurir mellan Somalia och Sverige. Under loppet av hösten 2003 till maj 2004 hade kvinnan rest 23 gånger till Somalia. Vid 16 tillfällen hade hon två barn med sig, vilka troligen inte var hennes egna. Traffickinggruppen vid polisen i Västra Götaland har också observerat att somaliska barn bor och vistas illegalt i Göteborg. Dessa barn befaras utnyttjas som pigor på dagarna och betalas för att genomföra sexuella tjänster på nätterna. Då omskärelse av flickor är vanligt, ska flickorna vid dessa tillfällen ha genomfört framför allt oralt sex. Ärendet lades ner på grund av bristande bevisning.

Ytterligare stöd för att detta är ett förekommande problem återfinns i (SOU 2004:71) Kunskap om sexuell exploatering av barn. Där det sägs att en allt mer förekommande företeelse är barn som smugglas in med lookalike-pass, det vill säga barn som smugglas in i landet på annat barns pass, och sedan falskt uppges vara egna barn (SOU 2004:71, s. 85).

Även tv-programmet Uppdrag granskning uppmärksammade problemet i september 2004, då det var ett ärende som rörde misstanke om att 40 barn smugglats in i Sverige. Svenska medborgare med afrikanskt ursprung agerade kurirer. Barnen anmäldes till Migrationsverket som egna barn. Enligt programmet ska 20 av dessa barn ha använts som slavar och 9 av dem utnyttjats sexuellt. Av programmet framkom också att en person erbjudits tjäna pengar på att smuggla in barn i landet med egna barns pass. Efter att hon hade smugglat in barnen utlovades hon att barnen skulle ”försvinna”.

Även i Rikskriminalpolisens lägesrapport från 2003 bekräftas misstankarna om att barn smugglas in i landet på ovan angivet sätt. En somalisk kvinna bosatt i Sverige ska ha fört med sig somaliska flickor i 16–17-årsåldern till Sverige och sedan falskeligen uppgivit dem som sina egna. Flickorna ska bl.a. ha utnyttjats sexuellt av män i kvinnans nära vänkrets (polisens lägesrapport om människohandel, 2003, s.15 f).

Mot bakgrund av ovanstående måste tull, gränspolis samt passkontrollanter erhålla utbildning för att förhindra att barn smugglas in på detta sätt. Det är också absolut nödvändigt att gränspolisen får utökade resurser och möjligheter att utarbeta metoder till utökad och förbättrad kontroll. Barnen måste synliggöras i inresekontrollerna och i passhanteringen. Kontroll måste ske ifall barnen rest in och ut. Denna typ av ärenden bör också få ökad prioritet eftersom både polissambandsmän och smugglare upplever att man kan underrätta den svenska polisen, hur mycket som helst, utan att åtgärder vidtas (tv-dokumentär Uppdrag granskning, september 2004).

En annan situation där barn löper risk för exploatering, men som inte uppmärksammas, är följande. Det förekommer att vuxna personer anmäler ”nya” barn som asylsökande eller anhöriga efter sin egen ankomst till Sverige, det vill säga barn som söker anknytning till vårdnadshavare eller släkting. Ofta placeras dessa barn hos anknytningspersonen innan man överhuvudtaget vet om ett släktsamband finns och innan familjehemsutredning påbörjats. När utredning sedan görs är det svårt att få barnet att berätta om eventuella missförhållanden, eftersom de inte har någon annan kontakt i Sverige än denna person/familj (SOU 2004:71, s. 85). Oss veterligen saknas det i dagsläget statistik på hur många barn som ankommit efter sina vårdnadshavare. Denna grupp barn i ”eget boende” är också en riskgrupp för exploatering.

För att uppmärksamma denna grupp barn, bör statistik tas fram. Om det inte redan finns, bör det finnas rutiner som möjliggör framtagande av sådan statistik. Om föräldrarna inte tidigare uppgivit att dessa barn existerar bör det finnas rutiner för hur man ska hantera dessa situationer, med beaktande av vad som ovan framkommit. Dna-test bör kunna aktualiseras i sådana fall. Enligt Ecpat finns uppgifter om att den tillfälliga asyllagen lett till att en del familjer ”plötsligt” fått fler barn registrerade, och därför vill man uppmärksamma frågan om att man bör införa rutiner som sätter fokus på denna kategori av barn.

Ytterligare en grupp av ouppmärksammade barn i riskzonen är de gäststudenter som får uppehållstillstånd för att studera i Sverige, men som aldrig påbörjar studierna. Kontrollen av denna grupp tycks vara obefintlig eller i vart fall otillräcklig. Många kinesiska ungdomar har fått uppehållstillstånd för studier i Sverige (källa: Migrationsverket statistik 2006-01-03). Samtidigt redovisas att 27 procent av gäststudenter inte påbörjar sina studier. Det bör undersökas vad som hänt med dessa barn och ungdomar, då de kan vara utsatta för människohandel.

Barn i ”eget boende” är också en riskgrupp. Mer än hälften av de ensamkommande barnen bor i eget boende (Ds 2004:54, s. 66). Denna grupp barn glöms ofta bort när man uppmärksammar utsatta barn. Statistik bör tas fram för att undersöka hur många av de försvunna barnen som bott på boendeenhet respektive i eget boende.

Enligt Rädda Barnens rapport ”Utan papper först och främst” lever en stor grupp barn i vårt samhälle utan tillgång till skola, vård eller annan omsorg. Det rör sig vanligen om barn som har flytt till Sverige och som lever gömda efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Rapporten påvisar även att det finns barn i samhället som inte har sökt asyl. De papperslösa barnen syns inte i något officiellt register. De kan befinna sig i en rättslös situation och det är viktigt att barnen synliggörs och att någon tillgodoser deras rättigheter. Principen om barnets bästa måste beaktas även för dessa papperslösa barn. Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen gäller för alla barn i Sverige oavsett juridisk status. Det är av yttersta vikt att barn tillåts vara barn och inte blir utsatta för diskriminering i strid med artikel 2 i FN:s barnkonvention.

En tydlig diskriminering i strid med barnkonventionen sker då myndigheter inte genast anmäler barn som avvikit oavsett om de kommit till Sverige som ensamkommande asylsökande barn eller via anhöriginvandring. Barnkonventionen uppställer krav på att barn ska tillförsäkras lämpligt skydd, säkerhet och humanitärt bistånd. Att dessa ouppmärksammade barn kommer i kläm på grund av lagstiftning, bristande rutiner, avsaknad av resurser och prioritet samt praxis, är således inte förenligt med Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen sin uppfattning enligt ovan.

Stockholm den 2 oktober 2007
Jan Lindholm (mp)
Bodil Ceballos (mp)	Karla López (mp)