Osteoporos

Motion 2006/07:So430 av Désirée Pethrus Engström (kd)

av Désirée Pethrus Engström (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta initiativ för att förbättra diagnostiseringen, det förebyggande arbetet och behandlingen av osteoporotiker.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utarbeta nationella riktlinjer för behandling och vård av osteoporotiker som kompletterar riktlinjerna angående höftfraktur.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta initiativ för att garantera att de nationella riktlinjerna får genomslag i vården.

Motivering

Cirka 300 000 kvinnor i åldern 50–89 år har osteoporos, benskörhet. Var­annan kvinna och var fjärde man i medelåldern kommer under återstoden av sitt liv att drabbas av en osteoporosrelaterad sjukdom. Varje år inträffar cirka 70 000 frakturer som har samband med osteoporos. Sverige och Norge har den högsta frekvensen av osteoporos i hela världen. Dödligheten i osteoporos är hög och många med sjukdomen får försämrad livskvalitet. SBU (Statens beredning för utvärdering av medicinsk behandling) har konstaterat att patienter med osteoporos är underbehandlade. (2203:165 1, 2).

Alltför många patienter med osteoporos blir aldrig upptäckta. De kan vårdas upprepade gånger för frakturer utan att den underliggande sjukdomen diagnostiseras eller behandlas.

Dödligheten är hög vid höftfrakturer. Inom ett år efter frakturen avlider 10–15 procent fler än i jämförbar grupp som inte ådragit sig en höftfraktur. Höftfrakturer får också stora sociala konsekvenser. Många som haft en höftfraktur kan inte återvända till sitt hem och de blir ofta socialt isolerade. Osteoporos är en sjukdom som förorsakar stort lidande bland äldre och gamla människor.

Höftfrakturer står för mer än hälften av alla frakturrelaterade sjukvårdskostnader. Den totala samhällsekonomiska kostnaden för osteoporos och osteoporosrelaterade frakturer är omkring 3,5 miljarder kronor. Antalet höftfrakturer ökar. Det beror framför allt på att befolkningen åldras. År 1988 inträffade 18 417 höftfrakturer och 1999 var det 19 715. Den framtida ökningen av äldre kommer att medföra att antalet frakturer ökar ytterligare. Belastningen på sjukvården ökar. Bland kvinnor över 45 år är antalet årliga vårddagar i akutsjukvården för höftfrakturer högre än för till exempel hjärtinfarkt, bröstcancer, KOL eller diabetes.

Ovan nämnda SBU-rapport lämnades hösten 2003. I avvaktan på rapporten har regeringen inte velat vidta åtgärder för att förbättra osteoporosvården. Förslag och initiativ har avfärdats i avvaktan på rapporten. Det är nu hög tid att regeringen vidtar åtgärder. Det behövs en nationell samling för att förbättra vården för en utsatt grupp som ibland saknar möjligheter att ta till vara sina intressen och rättigheter.

Att förebygga, diagnostisera och behandla osteoporos ger stora vinster för patienten, de anhöriga, de som slipper bli patienter, men också för sjukvården, kommunen och socialförsäkringssystemet.

Stockholm den 25 oktober 2006

Désirée Pethrus Engström (kd)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 2006-10-31 Hänvisning: 2006-11-07 Bordläggning: 2006-11-07
Yrkanden (3)