Översyn av våra helgdagar
Motion 1991/92:K825 av Bengt Silfverstrand och Nils T Svensson (s)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Konstitutionsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1992-01-27
- Bordläggning
- 1992-02-06
- Hänvisning
- 1992-02-10
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Frågan om våra helgdagar har väckt en intensiv debatt under senare tid. Samtidigt som ledande företrädare för vårt just nu dominerande regeringsparti har ifrågasatt första maj som allmän helgdag har förslag väckts om att upphöja Svenska flaggans dag, den 6 juni, till sådan allmän helgdag.
Tanken att kasta 1 maj på historiens sophög bygger uppenbarligen på att ''Internationalen'' och röda fanor anses uppfattas som djupt komprometterande i bl.a. de baltiska staterna och andra östländer som tidigare dignat under stalinismens ok. Om detta har Harry Schein (DN 92- 01-20) utlåtit sig sålunda: ''Internationalen och de röda fanorna var ju realiteter långt innan stalinismen var påtänkt. Ingen kunde hindra stalinisterna från att missbruka traditionen. Det finns ingen copyright på politiska symboler. Vi kan inte hindra Brasiliens fotbollslag från att spela i blågula dräkter.''
Det nationella perspektivet
Eftersom ändå historiska aspekter anlagts på vissa helgdagars existensberättigande måste vi i konsekvensens namn något belysa symbolerna bakom vår nationalstolthet och i den händelse vi bestämmer oss för att slå vakt om våra nationalmonument också i logikens namn utvidga kretsen av helgdagsobjekt.
Den 6 juni
Sveriges historia är dess konungars historia lät skalden Erik Gustav Geijer på sin tid förkunna. Svenska flaggans dag är sedan seklets början Sveriges nationaldag. Den har sitt ursprung i att Gustav Vasa den 6 juni 1523 valdes till Sveriges konung. Efter att ha flytt den danske kungen Kristians (i Sverige kallad tyrann, i Danmark -- den gode) knektar, sökt och fått politisk asyl i Lübeck kunde Gustav ditburen av Hansans nåde, Lübecksbankirers kapital och en inhyrd här från Hansestaden i triumf intåga i Stockholm på midsommardagen anno 1523. Med fast hand och skrupelfria metoder byggdes riket upp. Priset var högt. När det tyska kapitalet sinade hemsöktes landets kyrkor. Konungens ombud for sålunda land och rike runt och lade embargo på de kyrkklockor som kallade församlingen till templet och renade luften från onda andar. Upprorsfanan höjdes i Småland, Västergötland, Östergötland och Dalarna, men de uppstudsiga slogs tillbaka. Och räfst och rättarting hölls. Den styvnackade landskapsmenigheten krossades och bilorna föll. Inte ens den forne vännen, dalkarlen Anders Persson på Rankhyttan skonades.
Och så fortsatte han sin blodbesudlade väg, över greve- och Dackefejder över Västerås riksdag där ständerna 1544 för första gången på 14 år samlades för att höra kungen i efterhand motivera sin politik och stadfästa Sverige som arvrike. Där de fick ''lova, förplikta, svärja och hylla ... på det allerkraftigaste, fullkomligen och oigenkalleligen, samfällt och synnerligen'', Gustav Vasas äldste son Erik, ''för allas vår nästkommande utav Gud försedde och nu hyllade konung.''
Tänk på att det är denne 1500-talets ''Pol Pot'', för att tala med den i ämnet kunnige Herman Lindqvist, vi firar den 6 juni.
Den 30 november
I konsekvens med ovanstående bör förstås också en annan mäktig gestalt i Sveriges historia, krigarkonungen Carolus Rex -- Karl XII -- uppmärksammas. Frågan måste åtminstone väckas om inte denne karolinernas obestridde ledare som en posthum kompensation för debaclet vid Poltava, kalabaliken i Bender, strulet i Stralsund och den ödesdigra kulan vid skansen på Fredriksstens fästning i Fredrikshald (nuvarande Halden) i Norge den 30 november 1718, bör firas mera rationellt och nationellt -- just den 30 november?
Den 1 oktober -- Riksdagens högtidliga öppnande
För att ingen sidvördnad skall drabba krigarkonungens något mera fredligt sinnade fader, Karl XI, mera känd som Gråkappan, i vars skepnad han oanmäld for runt och skrämde upp överheten i landet under sent 1600-tal, återförde av den slösaktiga drottning Kristina förskingrad allmän egendom (reduktionen) och införde en rationell härordning (indelningsverket), bör övervägas om inte även riksdagens mer eller mindre högtidliga öppnande bör bli föremål för allmänt firande -- genom att t.ex. den 1 oktober blir allmän helgdag. Genom ett sådant förfarande skulle också en naturlig återkoppling kunna göras till Karl XI:s drabanter, vars taktfasta stöveltramp måhända åter skulle kunna berika riksmötets öppnande.
Nytto- och viloperspektivet
Ett annat sätt att betrakta våra helgdagar är naturligtvis att anlägga ett nytto- och viloperspektiv. Just vårt behov av vila är kanske ägnat att skapa förutsättningar för breda uppgörelser över partigränserna, sedan en ledande företrädare för vårt just nu dominerande statsbärande parti förklarat att han trots allt kan acceptera första maj som allmän helgdag med tanke på folks behov av vila efter Valborgsmässfirandet.
Med detta synsätt finns också möjligheter att överbrygga eventuella motsättningar mellan nytta ocn nöje i helgdagssammanhang. Då blir skälen att behålla första maj som allmän helgdag också synnerligen starka. Första maj är både den internationella och nationella arbetarrörelsens högtidsdag. Människors vilja till arbete är oomtvistat nationens viktigaste tillgång och respekten för allas rätt till arbete ifrågasätts knappast av någon.
Däremot kan flera av våra nuvarande helgdagar ifrågasättas av rationella skäl. Sålunda kan man fråga sig varför vi behöver en Alla helgons dag, då det numera torde vara ställt utom alla rimliga tvivel att några helgon inte funnits varken nu eller tillförne. De på kristen grund befintliga stora högtiderna vill vi inte ifrågasätta, dock bör om nya helgdagar införes, övervägas om inte flera ''annandagar'' med fördel kan slopas. Så torde också kunna ske med Kristi Himmelsfärdsdag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av våra helgdagar.
Stockholm den 27 januari 1992 Bengt Silfverstrand (s) Nils T Svensson (s)
Yrkanden (2)
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av våra helgdagar.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- uppskov
- Kammarens beslut
- = utskottet
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av våra helgdagar.
- Behandlas i
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.