Översyn av våra helgdagar

Motion 1991/92:K825 av Bengt Silfverstrand och Nils T Svensson (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning
1992-01-27
Bordläggning
1992-02-06
Hänvisning
1992-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Frågan om våra helgdagar har väckt en intensiv debatt
under senare tid. Samtidigt som ledande företrädare för
vårt just nu dominerande regeringsparti har ifrågasatt första
maj som allmän helgdag har förslag väckts om att upphöja
Svenska flaggans dag, den 6 juni, till sådan allmän helgdag.
Tanken att kasta 1 maj på historiens sophög bygger
uppenbarligen på att ''Internationalen'' och röda fanor
anses uppfattas som djupt komprometterande i bl.a. de
baltiska staterna och andra östländer som tidigare dignat
under stalinismens ok. Om detta har Harry Schein (DN 92-
01-20) utlåtit sig sålunda: ''Internationalen och de röda
fanorna var ju realiteter långt innan stalinismen var
påtänkt. Ingen kunde hindra stalinisterna från att
missbruka traditionen. Det finns ingen copyright på
politiska symboler. Vi kan inte hindra Brasiliens fotbollslag
från att spela i blågula dräkter.''
Det nationella perspektivet
Eftersom ändå historiska aspekter anlagts på vissa
helgdagars existensberättigande måste vi i konsekvensens
namn något belysa symbolerna bakom vår nationalstolthet
och i den händelse vi bestämmer oss för att slå vakt om våra
nationalmonument också i logikens namn utvidga kretsen
av helgdagsobjekt.
Den 6 juni
Sveriges historia är dess konungars historia lät skalden
Erik Gustav Geijer på sin tid förkunna. Svenska flaggans
dag är sedan seklets början Sveriges nationaldag. Den har
sitt ursprung i att Gustav Vasa den 6 juni 1523 valdes till
Sveriges konung. Efter att ha flytt den danske kungen
Kristians (i Sverige kallad tyrann, i Danmark -- den gode)
knektar, sökt och fått politisk asyl i Lübeck kunde Gustav
ditburen av Hansans nåde, Lübecksbankirers kapital och en
inhyrd här från Hansestaden i triumf intåga i Stockholm på
midsommardagen anno 1523. Med fast hand och skrupelfria
metoder byggdes riket upp. Priset var högt. När det tyska
kapitalet sinade hemsöktes landets kyrkor. Konungens
ombud for sålunda land och rike runt och lade embargo på
de kyrkklockor som kallade församlingen till templet och
renade luften från onda andar. Upprorsfanan höjdes i
Småland, Västergötland, Östergötland och Dalarna, men
de uppstudsiga slogs tillbaka. Och räfst och rättarting hölls.
Den styvnackade landskapsmenigheten krossades och
bilorna föll. Inte ens den forne vännen, dalkarlen Anders
Persson på Rankhyttan skonades.
Och så fortsatte han sin blodbesudlade väg, över greve-
och Dackefejder över Västerås riksdag där ständerna 1544
för första gången på 14 år samlades för att höra kungen i
efterhand motivera sin politik och stadfästa Sverige som
arvrike. Där de fick ''lova, förplikta, svärja och hylla ... på
det allerkraftigaste, fullkomligen och oigenkalleligen,
samfällt och synnerligen'', Gustav Vasas äldste son Erik,
''för allas vår nästkommande utav Gud försedde och nu
hyllade konung.''
Tänk på att det är denne 1500-talets ''Pol Pot'', för att
tala med den i ämnet kunnige Herman Lindqvist, vi firar
den 6 juni.
Den 30 november
I konsekvens med ovanstående bör förstås också en
annan mäktig gestalt i Sveriges historia, krigarkonungen
Carolus Rex -- Karl XII -- uppmärksammas. Frågan måste
åtminstone väckas om inte denne karolinernas obestridde
ledare som en posthum kompensation för debaclet vid
Poltava, kalabaliken i Bender, strulet i Stralsund och den
ödesdigra kulan vid skansen på Fredriksstens fästning i
Fredrikshald (nuvarande Halden) i Norge den 30 november
1718, bör firas mera rationellt och nationellt -- just den 30
november?
Den 1 oktober -- Riksdagens högtidliga öppnande
För att ingen sidvördnad skall drabba krigarkonungens
något mera fredligt sinnade fader, Karl XI, mera känd som
Gråkappan, i vars skepnad han oanmäld for runt och
skrämde upp överheten i landet under sent 1600-tal,
återförde av den slösaktiga drottning Kristina förskingrad
allmän egendom (reduktionen) och införde en rationell
härordning (indelningsverket), bör övervägas om inte även
riksdagens mer eller mindre högtidliga öppnande bör bli
föremål för allmänt firande -- genom att t.ex. den 1 oktober
blir allmän helgdag. Genom ett sådant förfarande skulle
också en naturlig återkoppling kunna göras till Karl XI:s
drabanter, vars taktfasta stöveltramp måhända åter skulle
kunna berika riksmötets öppnande.
Nytto- och viloperspektivet
Ett annat sätt att betrakta våra helgdagar är naturligtvis
att anlägga ett nytto- och viloperspektiv. Just vårt behov av
vila är kanske ägnat att skapa förutsättningar för breda
uppgörelser över partigränserna, sedan en ledande
företrädare för vårt just nu dominerande statsbärande parti
förklarat att han trots allt kan acceptera första maj som
allmän helgdag med tanke på folks behov av vila efter
Valborgsmässfirandet.
Med detta synsätt finns också möjligheter att överbrygga
eventuella motsättningar mellan nytta ocn nöje i
helgdagssammanhang. Då blir skälen att behålla första maj
som allmän helgdag också synnerligen starka. Första maj är
både den internationella och nationella arbetarrörelsens
högtidsdag. Människors vilja till arbete är oomtvistat
nationens viktigaste tillgång och respekten för allas rätt till
arbete ifrågasätts knappast av någon.
Däremot kan flera av våra nuvarande helgdagar
ifrågasättas av rationella skäl. Sålunda kan man fråga sig
varför vi behöver en Alla helgons dag, då det numera torde
vara ställt utom alla rimliga tvivel att några helgon inte
funnits varken nu eller tillförne. De på kristen grund
befintliga stora högtiderna vill vi inte ifrågasätta, dock bör
om nya helgdagar införes, övervägas om inte flera
''annandagar'' med fördel kan slopas. Så torde också kunna
ske med Kristi Himmelsfärdsdag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av våra
helgdagar.

Stockholm den 27 januari 1992

Bengt Silfverstrand (s)

Nils T Svensson (s)


Yrkanden (2)

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av våra helgdagar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av våra helgdagar.
    Behandlas i

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.