Partibegreppet i vallagen
Motion 1991/92:K701 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Konstitutionsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1992-01-27
- Bordläggning
- 1992-02-06
- Hänvisning
- 1992-02-10
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
I bestämmelserna om statsskickets grunder i 1 kap. RF finns bl.a. en föreskrift som säger, att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick samt genom kommunal självstyrelse. Det har förutsetts att partier är nödvändiga som förmedlare av folkviljan. Däremot har lagstiftaren inte ansett sig behöva gå in på en närmare reglering av de politiska partiernas struktur och verksamhetsformer. Undantaget utgörs av den valtekniska definitionen av ''parti'' som upptagits i 3 kap. 7§ RF: ''Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild partibeteckning.''
Det bör tilläggas att under definitionen faller även lösare grupperingar; kriterierna för juridisk person behöver inte vara uppfyllda. Det väsentliga är den gemensamma viljan att framträda under en beteckning.
Detta innebär att en förutsättning för att man skall kunna tala om ett parti är att en gruppering framträder med egna nomineringar och namnvalsedlar som man under en valrörelse i ett bestämt val sprider bland väljarna.
Den partiella författningsreformen, innebärande bl.a. gemensam valdag och en strävan efter ett mera tidsenligt sammanräkningsförfarande, medförde att staten åtog sig att framställa enhetligt utformade valsedlar. De etablerade partierna erhöll också en betydande upplaga av valsedlar kostnadsfritt. Samtidigt gjordes, i syfte att bl.a. tekniskt förenkla förfarandet, lättnader i reglerna om valsedlars ogiltighet och om tolkning av valsedlar. En sådan åtgärd var att slopa regeln om att en valsedel för att vara giltig skulle uppta ett giltigt kandidatnamn. Därmed skapades en förutsättning för regeln i 6 kap. 9 § ValL om en officiell service från statens sida i form av tillhandahållande av s.k. partimarkerade valsedlar på postkontor och i andra röstningslokaler. Detta skedde med hänsynstagande till väljare som inte hade direkt tillgång till traditionella namnvalsedlar men ändå ville deltaga i valet och stödja sitt partis officiella lista. Möjligheten att helt för hand förfärdiga en egen valsedel kvarstod.
Regeln om tillhandahållande av partimarkerade valsedlar introducerades alltså i den provisoriska lagstiftning inför 1970 års val som fick tillgripas sedan tankarna på ett system med hålkortsvalsedlar skrinlagts. Från början omfattade den partier som var representerade i riksdagen. Sedan utvidgades regeln till att omfatta parti som vid det senaste riksdagsvalet fått mer än 2,5% av rösterna i hela landet. Därefter sänktes erforderlig röstandel till en procent och slutligen ändrades regeln till att avse de två senaste riksdagsvalen.
Dessa förändringar i förening med en ökande tendens hos olika partier och väljargrupper att uppträda på skilda sätt i de tre valen har lett till att det i vissa fall från valmyndigheternas sida har tillhandahållits partimarkerade valsedlar som varit oönskade av partiet i fråga. Detta har samtidigt resulterat i en sortering på partibeteckning vid den slutliga sammanräkningen, vilken tett sig främmande för den partipolitiska rörelse som framträtt i valet och ansett sig kunna ställa anspråk på att få sig tilldelat de röster som bestått i partimarkerade valsedlar med -- en i större eller mindre grad -- avvikande partibeteckning jämfört med den som partiet självt framträtt under i valrörelsen.
I 1991 års valrörelse accentuerades ytterligare här påtalat missbruk av etablerade partiers namn. Socialdemokratiska och moderata riksdagskandidater, vilka återfanns på resp. partiers i laga ordning registrerade valsedlar, uppfördes mot sin vilja på listor -- under partibeteckningen ''Socialdemokratiska arbetarpartiet'' resp. ''Moderata samlingspartiet'' -- tillsammans med personer företrädande åsikter som ligger fjärran från dessa båda demokratiska partiers synsätt. Till yttermera visso blandades dessa valsedlar i flera vallokaler med partiets ordinarie valsedlar, allt i syfte att missleda traditionella socialdemokratiska och moderata väljare, vilket också i inte oväsentlig utsträckning lyckades. Det yttersta syftet bakom aktionen var att, med alla till buds stående medel, få det främlingsfientliga Sjöbopartiets huvudkandidat vald som riksdagsledamot. Detta lyckades dess bättre dock inte.
Det är mot ovanstående inte helt oväntade utveckling ytterst beklagligt och samtidigt anmärkningsvärt att den i flera tidigare motioner begärda ändringen av 6 kap. 9 § ValL inte kommit till stånd, trots de uppenbara brister som denna länge varit behäftad med. Mot denna ur demokratisk synpunkt djupt otillfredsställande bakgrund, och alldeles oavsett att en särskild utredare sent omsider tillsatts för att se över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt, är det nu hög på tid att riksdagen klart uttalar sin mening om behovet av en skyndsam ändring av vallagen i här berörda avseenden. En sådan ändring måste vara genomförd före nästa ordinarie val.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap. 9 § ValL att i motionen berört missbruk av partimarkerade valsedlar undanröjs.
Stockholm den 10 januari 1992 Bengt Silfverstrand (s) Gunnar Nilsson (s) Bo Nilsson (s)
Yrkanden (2)
- 1att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap. 9 § ValL att i motionen berört missbruk av partimarkerade valsedlar undanröjs.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- uppskov
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap. 9 § ValL att i motionen berört missbruk av partimarkerade valsedlar undanröjs.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.