Partibegreppet i vallagen

Motion 1991/92:K701 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning
1992-01-27
Bordläggning
1992-02-06
Hänvisning
1992-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

I bestämmelserna om statsskickets grunder i 1 kap. RF
finns bl.a. en föreskrift som säger, att den svenska
folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och
parlamentariskt statsskick samt genom kommunal
självstyrelse. Det har förutsetts att partier är nödvändiga
som förmedlare av folkviljan. Däremot har lagstiftaren inte
ansett sig behöva gå in på en närmare reglering av de
politiska partiernas struktur och verksamhetsformer.
Undantaget utgörs av den valtekniska definitionen av
''parti'' som upptagits i 3 kap. 7§ RF: ''Med parti avses varje
sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val
under särskild partibeteckning.''
Det bör tilläggas att under definitionen faller även lösare
grupperingar; kriterierna för juridisk person behöver inte
vara uppfyllda. Det väsentliga är den gemensamma viljan
att framträda under en beteckning.
Detta innebär att en förutsättning för att man skall
kunna tala om ett parti är att en gruppering framträder med
egna nomineringar och namnvalsedlar som man under en
valrörelse i ett bestämt val sprider bland väljarna.
Den partiella författningsreformen, innebärande bl.a.
gemensam valdag och en strävan efter ett mera tidsenligt
sammanräkningsförfarande, medförde att staten åtog sig att
framställa enhetligt utformade valsedlar. De etablerade
partierna erhöll också en betydande upplaga av valsedlar
kostnadsfritt. Samtidigt gjordes, i syfte att bl.a. tekniskt
förenkla förfarandet, lättnader i reglerna om valsedlars
ogiltighet och om tolkning av valsedlar. En sådan åtgärd var
att slopa regeln om att en valsedel för att vara giltig skulle
uppta ett giltigt kandidatnamn. Därmed skapades en
förutsättning för regeln i 6 kap. 9 § ValL om en officiell
service från statens sida i form av tillhandahållande av s.k.
partimarkerade valsedlar på postkontor och i andra
röstningslokaler. Detta skedde med hänsynstagande till
väljare som inte hade direkt tillgång till traditionella
namnvalsedlar men ändå ville deltaga i valet och stödja sitt
partis officiella lista. Möjligheten att helt för hand
förfärdiga en egen valsedel kvarstod.
Regeln om tillhandahållande av partimarkerade
valsedlar introducerades alltså i den provisoriska
lagstiftning inför 1970 års val som fick tillgripas sedan
tankarna på ett system med hålkortsvalsedlar skrinlagts.
Från början omfattade den partier som var representerade
i riksdagen. Sedan utvidgades regeln till att omfatta parti
som vid det senaste riksdagsvalet fått mer än 2,5% av
rösterna i hela landet. Därefter sänktes erforderlig
röstandel till en procent och slutligen ändrades regeln till att
avse de två senaste riksdagsvalen.
Dessa förändringar i förening med en ökande tendens
hos olika partier och väljargrupper att uppträda på skilda
sätt i de tre valen har lett till att det i vissa fall från
valmyndigheternas sida har tillhandahållits partimarkerade
valsedlar som varit oönskade av partiet i fråga. Detta har
samtidigt resulterat i en sortering på partibeteckning vid
den slutliga sammanräkningen, vilken tett sig främmande
för den partipolitiska rörelse som framträtt i valet och ansett
sig kunna ställa anspråk på att få sig tilldelat de röster som
bestått i partimarkerade valsedlar med -- en i större eller
mindre grad -- avvikande partibeteckning jämfört med den
som partiet självt framträtt under i valrörelsen.
I 1991 års valrörelse accentuerades ytterligare här
påtalat missbruk av etablerade partiers namn.
Socialdemokratiska och moderata riksdagskandidater, vilka
återfanns på resp. partiers i laga ordning registrerade
valsedlar, uppfördes mot sin vilja på listor -- under
partibeteckningen ''Socialdemokratiska arbetarpartiet''
resp. ''Moderata samlingspartiet'' -- tillsammans med
personer företrädande åsikter som ligger fjärran från dessa
båda demokratiska partiers synsätt. Till yttermera visso
blandades dessa valsedlar i flera vallokaler med partiets
ordinarie valsedlar, allt i syfte att missleda traditionella
socialdemokratiska och moderata väljare, vilket också i inte
oväsentlig utsträckning lyckades. Det yttersta syftet bakom
aktionen var att, med alla till buds stående medel, få det
främlingsfientliga Sjöbopartiets huvudkandidat vald som
riksdagsledamot. Detta lyckades dess bättre dock inte.
Det är mot ovanstående inte helt oväntade utveckling
ytterst beklagligt och samtidigt anmärkningsvärt att den i
flera tidigare motioner begärda ändringen av 6 kap. 9 §
ValL inte kommit till stånd, trots de uppenbara brister som
denna länge varit behäftad med. Mot denna ur demokratisk
synpunkt djupt otillfredsställande bakgrund, och alldeles
oavsett att en särskild utredare sent omsider tillsatts för att
se över valförfarandet från administrativ och teknisk
synpunkt, är det nu hög på tid att riksdagen klart uttalar sin
mening om behovet av en skyndsam ändring av vallagen i
här berörda avseenden. En sådan ändring måste vara
genomförd före nästa ordinarie val.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6
kap. 9 § ValL att i motionen berört missbruk av
partimarkerade valsedlar undanröjs.

Stockholm den 10 januari 1992

Bengt Silfverstrand (s)

Gunnar Nilsson (s)

Bo Nilsson (s)


Yrkanden (2)

  1. att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap. 9 § ValL att i motionen berört missbruk av partimarkerade valsedlar undanröjs.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  2. att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap. 9 § ValL att i motionen berört missbruk av partimarkerade valsedlar undanröjs.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.