Personaluthyrning inom vården

Motion 2003/04:So458 av Ulf Holm m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förbud mot personaluthyrning inom offentlig vård och omsorg.

Bakgrund

Bemanningsbranschen är ett samlingsbegrepp för företag som arbetar med personaluthyrning, rekrytering och entreprenader (outsourcing). Enkelt uttryckt kan man säga att branschen lever på förmågan att snabbt placera rätt person på rätt plats och på att vara en professionell arbetsgivare för personalgrupper som i de flesta andra företag tillhör support eller servicefunktioner. Branschens företag arbetar med människor med specialistkompetens och/eller som utför sitt arbete temporärt i företagen. Bemanningsföretagen såg dagens ljus under femtiotalet, men det var inte förrän 1992–93 som utvecklingen tog fart på allvar. Då avreglerades marknaden för branschen och 1993 avskaffades kravet att ha AMS tillstånd för att bedriva privat arbetsförmedling. Samma år avskaffades också kravet på att den inhyrdes anställning skulle vara föranledd av ett tillfälligt behov hos beställaren. Idag utvecklas branschen snabbt mot nya områden såsom uppdragsutbildning, telemarketing, callcenter, redovisningsbyråverksamhet, förmedling, search (headhunting), karriärförändring, outplacement eller i samband med omställningsprojekt.

Avregleringen av bemanningsförmedlingen skedde samtidigt som den offentliga sektorn drabbades av nedskärningar både vad gäller personal och resurser. Färre fick göra mer. Det blev svårt för landstingen att rekrytera personal. Arbetsmiljön parat med en svag löneutveckling fick dessutom många att lämna branschen. En del gick också till bemanningsföretagen och återvände till den gamla arbetsplatsen, fast på andra villkor.

Kostnaderna

De stora utmaningarna för framtidens landsting är att klara försörjningen av personal inom hälso- och sjukvården utan att tvingas till tillfälliga lösningar via stafetter och bemanningsföretag samt att få unga intresserade av vårdyrket. Under år 2000 kostade bemanningsföretagen landstingen över en miljard kronor. För varje enskilt landsting handlar det om allt från några tiotals miljoner kronor uppemot hundratals miljoner kronor per år. Detta är pengar som skulle kunna användas till vårdbehövande eller till förebyggande arbete. Allt fler landsting försöker hålla igen och begränsa inhyrningen av personal, men det är inte lätt. Allt fler läkare går över till bemanningsföretag, vilket ökar landstingens kostnader med påföljande försämring av vårdkvaliteten. En inhyrd stafettläkare kostar landstinget dubbelt så mycket som en fast anställd.

Var åttonde allmänläkare, 500 personer, arbetade förra året som stafettläkare. Trettio procent av stafettläkarna hade sagt upp sig eller tagit tjänstledigt… Var tredje i undersökningen säger att de planerar eller funderar på att börja som stafettläkare.

Landstingsvärlden nr 15/2001 Tuffare attityd mot inhyrning av läkare

Arbetsmiljön

Användandet av inhyrd personal ger en sämre arbetsmiljö, vilket ytterligare dränerar landstingen på personal. Flykten går till bemanningsföretagen. Ansvarsbördan blir därmed tyngre för ordinarie personal eftersom inhyrd personal oftast inte känner ansvar för helheten på samma sätt. Därför bör personaluthyrning inom offentlig vård förbjudas. Vi yrkar därför att riksdagen uttalar som sin mening att regeringen ska arbeta för ett förbud mot personaluthyrning inom offentlig vård och omsorg.

Stockholm den 5 oktober 2003
Ulf Holm (mp)
Mona Jönsson (mp)	Kerstin-Maria Stalin (mp)