Plastpåsar

Motion 2016/17:593 av Lars Mejern Larsson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hur EU-direktivet kring plastpåsar kan användas för att stärka svensk innovation och konkurrenskraft och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Sveriges riksdag har satt som mål att lämna över ett samhälle till nästa generation där våra stora miljöproblem är lösta. En riktig avfallshantering som inte skadar vår hälsa och som sparar på resurserna är en del av det målet. Målet är att mängden avfall inte ska öka och att material och energi i avfallet ska tas till vara i så hög grad som möjligt.

Arbetet mot en mer hållbar miljö pågår även på EU-området. Ett av EU-direktiven (EU) 2015/720, har som mål att minska nedskräpningen och få en mer effektiv resursanvändning. Enligt direktivet ska användningen av tunna plastbärkassar minska. Motiveringen i direktivet är att nuvarande förbrukningsnivå leder till stor nedskräpning och ett ineffektivt utnyttjande av resurser. Direktivet fokuserar på tunna plastbärkassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer med motiveringen att dessa återanvänds mindre ofta än tjockare plastbärkassar. Något som visserligen är sant, men problemet är att det ser oerhört olika ut i olika EU-länder. Flera svenska företag har uppgivit att det stora problemet med direktivet är just att det kretsar runt 50 mikrometer. Kassarna slängs i stora delar av Europa på grund av att de går sönder och helt enkelt inte håller. Men det finns länder där samarbeten och innovationer lett till att det tillverkas plastbärkassar som är både tunnare, mer hållbara och möjliga att återanvända många gånger.

I Sverige finns bärkassar i plast som är mycket mer resurseffektiva än i de flesta andra EU-länder och de omfattas av insamlingssystemet för plastförpackningar. Bland annat handlar det om att plastbärkassarna tillverkas i en annan typ av plast som är segare och rivtåligare än de engångskassar som används i många andra EU-länder. Tunna och hållbara plastkassar innebär att mindre plast och energi används vid produktion och återvinning. Att de dessutom väger mindre än tjockare kassar gör att de har ytterligare miljöfördelar genom färre transporter och utsläpp.

I Sverige omfattas också plastbärkassarna av insamlingssystemet för plastförpackningar. Svenskar använder också betydligt färre plastbärkassar än i många andra EU-länder och då vi återanvänder dem eller använder dem som soppåse. För att ytterligare minska resursförbrukningen används i ökande utsträckning förnyelsebar eller återvunnen råvara vid tillverkningen av de nya plastbärkassarna. En implementering av direktivet skulle därmed få både miljömässiga konsekvenser och ekonomiska konsekvenser för svenska innovativa företag. Regeringen bör därför se över hur implementeringen av EU-direktivet kan anpassas efter svenska förhållanden.

Regeringen bör även överse om det finns andra alternativ till genomförande av ändringsdirektivet som skulle ge både miljöförbättringar och fler jobb i Sverige. Ett exempel skulle kunna vara att en extra förpackningsavgift tas ut – som är lägre för klimatsmarta bärkassar. Det skulle kunna innebära möjlighet för biobaserad plast från svenskt jord- och skogsbruk vilket i sig kan leda till fler jobb. På så sätt skulle det bli dyrt även för företag att inte övergå till ett miljösmart alternativ. Beräkningar om vad det skulle innebära för miljön att sluta använda fossilbaserade plastbärkassar visar på att koldioxidutsläppen kan reduceras med runt 42 000 ton, vilket motsvarar ett bilfritt Gotland.

Lars Mejern Larsson (S)