Politik för ett hälsosamt Sverige - folkhälsa, hälso- och sjukvård

Motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Centerpartiets politik för ett hälsosamt Sverige tar sin utgångspunkt i individens egen kraft och förmåga till ansvarstagande samt i de sociala gemenskapernas betydelse för människors välbefinnande och för påverkan av individernas beteendemönster. Civilsamhällets styrka är av betydelse för en generellt höjd livskvalitet med implikationer på sjukfrånvaro och psykisk ohälsa, men är också en oundgänglig kraft om vi ska få bukt med den oroande ökningen av alkoholkonsumtionen inte minst bland ungdomar.

Hälso- och sjukvårdspolitiken ska i första hand verka förebyggande. Det förutsätter ett aktivt folkhälsoarbete som syftar till att ge medborgarna information och verktyg att förbättra sin egen och sina närståendes hälsa. Hälso- och sjukvården ska eftersträva att vara hälsofrämjande istället för att bota i efterhand. Individens möjlighet till inflytande och tillgång till information samt ett vårdarbete där individens medverkan tas tillvara är strategiska resurser i detta arbete.

En ökad mångfald av utförare i vården, ett tydligare ramverk och ett rimligt utrymme för alternativ- och komplementärmedicin samt ett vidmakthållande av ett starkt landstingskommunalt självstyre, som ger möjlighet att pröva olika vägar, ger maximalt utrymme för nytänkande och verksamhetsutveckling. Det medför både bättre kvalitet, större effektivitet samt möjligheter till nya tillväxtbrancher i ekonomin. Alternativen ger

också ett större utrymme för personalen att få förverkliga sina idéer samt förbättrar hälsovårdssektorns arbetsmiljö och förmåga att rekrytera personal.

Konkreta förslag i Centerpartiets hälsopolitiska motion är:

Tydliga nationella folkhälsomål och en folkhälsopolitik med starkare förankring i riksdagen, civilsamhället och det offentliga samtalet.
En strategi för att mobilisera föräldrars och andra samhällsaktörers ansvarskänsla i alkoholpolitiken.
En gradvis harmonisering av avgifterna i tandvården och i hälso- och sjukvården.
Nationell vårdgaranti.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 4

4 Inledning 7

5 Det aktuella läget och den förda politiken 7

6 Folkhälsopolitik 8

6.1 Folkhälsopropositionen 9

6.2 Den växande ohälsan 9

6.3 Bekämpa de regionala hälsoklyftorna 9

6.4 Mobilisera kraften i egenvården 10

6.5 Forskning kring social gemenskap 10

6.6 Tillgång till grönområden för rekreation och ökad fysisk rörelse 11

6.7 Hälsokonsekvensanalyser 12

6.8 Alkohol, tobak och narkotika 12

6.8.1 EU:s alkoholpolitik 12

6.8.2 WHO:s alkoholpolitik 13

6.8.3 Europeiskt narkotikasamarbete 13

6.8.4 Skolan och ANT-undervisning 13

6.8.5 Narkotikaklassning 14

6.8.6 Internet 14

6.8.7 Sprutbyte 14

6.8.8 Tobak 14

6.9 Barns och ungdomars psykosociala hälsa 15

7 En hälsofrämjande hälso- och sjukvård 15

7.1 Vård- och omsorgspolitik 16

7.2 Telemedicin 16

7.3 Läkemedel 17

7.3.1 Felanvändning 17

7.3.2 Utbildning av personal och konsumenter 17

7.3.3 Fond för fortbildning 17

7.3.4 Systematiska studier på olika grupper 18

7.3.5 Högkostnadsskydd 18

7.3.6 Läkemedelsavfall 18

7.3.7 Avmonopolisering av Apoteket AB 19

7.4 Alternativmedicin 19

7.4.1 Utredning av alternativmedicinska behandlingsmetoder 19

7.4.2 Utvärdering av alternativmedicinska metoder 20

7.4.3 Kompetenscentrum 20

7.4.4 Ökade möjligheter för individen att välja behandlingsmetod 20

7.4.5 Förbättrade möjligheter för medicinsk personal att använda alternativa behandlingsmetoder 20

7.5 Biomedicin 21

7.6 Personal 21

7.7 Förbättrad tandhälsa 22

7.7.1 Avgifter 23

7.7.2 Högkostnadsskydd i tandvården 23

7.7.3 Barn- och ungdomstandvård 23

7.7.4 Personal 24

7.7.5 Amalgamförbud 24

8 Människan i centrum – inte i väntrum 25

8.1 Etik 25

8.2 Patientmakt 26

8.3 Öppna kvalitetsregistren för medborgarna 26

8.4 Patientanpassa vårdens journaler 26

8.5 Second opinion 27

8.6 Förbättrad tillgänglighet genom nationell vårdgaranti 27

8.7 Nationell vårdgaranti 27

8.8 Plats- och närhetsgaranti på BB 29

8.9 Samverkan mellan kommuner och landsting 29

8.10 Permanent finansiell samordning 30

9 Ökad mångfald 30

9.1 Lättare att få F-skattsedel 31

9.2 Uppdelad upphandling och utmaningsrätt 31

9.3 Längre avtalstider 32

9.4 Samverkansavtal 32

9.5 Bättre uppföljningssystem 33

9.6 Rättvisa regler för mervärdesskatt 33

9.7 Avskaffa åldersgränsen för privata vårdgivare 33

3 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen om nationella folkhälsomål i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riksdagens delaktighet i folkhälsopolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett uppdrag att tillsluta de regionala hälsoklyftorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mobilisera kraften i egenvården i folkhälsoarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initierandet av ett forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i de nationella folkhälsomålen uppmärksamma tillgången till grönområden.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen om att utveckla metoder för hälsokonsekvensanalyser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att systematisera arbetet för att mobilisera medborgaransvaret i alkoholpolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet till nationellt förbud i EU mot alkoholreklam.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fortsatt aktiv hållning från WHO:s sida vad gäller att implementera en alkoholpolitik som bidrar till ökad folkhälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU aktivt skall verka för att övriga EU-länder inför en restriktivare narkotikapolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det är preparatets verkan som skall avgöra vilka kemiska preparat som narkotikaklassas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om granskning av Internetannonser.
Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett åtgärdspaket för att motverka felanvändning av läkemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontinuerlig vidareutbildning av förskrivare, hälso- och sjukvårdspersonal och konsumenter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en gemensam fond för läkemedelsföretagens information till och utbildning av läkare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade systematiska studier kring läkemedelseffekter på olika grupper i samhället.
Riksdagen begär hos regeringen en utredning i syfte att se över konsekvenserna av införandet av ett samlat högkostnadsskydd.
Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett åtgärdsprogram för läkemedels miljöeffekter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avmonopolisering av Apoteket AB.
Riksdagen begär hos regeringen en utredning gällande alternativmedicinska metoder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till Statens beredning för medicinsk utvärdering att utvärdera alternativa behandlingsmetoder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs att riktade resurser avsätts för att bygga upp ett kompetenscentrum och för att möjliggöra egna forskningsprojekt inom alternativmedicin.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen om förbättring av patientens rättigheter att välja behandlingsmetod.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förändra lagstiftningen för alternativmedicinska behandlingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om personalförsörjningen inom vård och omsorg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter till kompletterande utbildning för invandrare verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppföljning av tandvårdsreformen för äldre.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avgifterna för tandvård på sikt bör harmoniseras med hälso- och sjukvårdens finansiering.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att behandling av inflammationer, infektioner samt provtagning inom tandvården skall kosta lika mycket som liknande behandling inom sjukvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att högkostnadsskyddet bör förstärkas så att det ger ett stöd till personer som är i behov av omfattande tandvård oavsett ålder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat förebyggande arbete för barn till föräldrar med utländsk bakgrund.
Riksdagen begär att regeringen till riksdagen lägger fram förslag till riktade insatser till ungdomar.
Riksdagen begär att regeringen till riksdagen lägger fram förslag till ett åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra personalförsörjningen inom tandvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att påskynda arbetet inom EU för att nå ett amalgamförbud samt att forskningen inom området intensifieras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om öppna kvalitetsregister.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om patientanpassade journaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förslag till utvidgad second opinion.
Riksdagen beslutar om införandet av en nationell vårdgaranti i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om plats- och närhetsgaranti på BB.
Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting beträffande hemsjukvård, rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna bör få anställa läkare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvecklingen mot en ökad andel alternativa utförare fortsätter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa utmaningsrätt för anställda i offentlig sektor.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om längre avtalstider i upphandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samverkansavtal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre uppföljningssystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särredovisning av folktandvårdens verksamhet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa åldersgränsen vad gäller ersättning för privatpraktiserande läkare m.fl.

1Yrkande 44 och 48 hänvisade till FiU.

4 Inledning

Hälsa är mer än ett medicinskt begrepp. Kroppens och själens funktion är naturligtvis grundläggande men människans upplevelse av sin livssituation återverkar på det kroppsliga och psykiska välbefinnandet. Ett samhälle där individerna har stora möjligheter att påverka sin livssituation och där samtidigt en solidariskt finansierad välfärd ger trygg tillgång till hälsofrämjande insatser för alla, har de bästa förutsättningarna att vara ett hälsosamt samhälle. Därför är underifrånperspektivet och egenmaktsperspektivet av stor betydelse för folkhälsan såväl i mer allmän mening som i den konkreta organisationen av hälsovårds- och sjukvårdsinsatser. Individens möjligheter att påverka, de nära sociala bandens styrka, ett förebyggande folkhälsoarbete där medborgarnas egen ansvarskänsla mobiliseras och en hälso- och sjukvård av högsta kvalitet, är grundstenar i Centerpartiets politik för ett hälsosamt samhälle. Hälso- och sjukvårdspolitiken bör utmärkas av följande perspektiv:

Ökad prioritet åt ett förebyggande folkhälsoarbete där individernas och de sociala gemenskapernas förändringskraft mobiliseras.
Ett ökat fokus på hälsofrämjande insatser istället för att bota i efterhand.
Ett tydligare individperspektiv där den enskilde görs delaktig i och ses som en resurs i arbetet för sin hälsa.
En positiv inställning till ökad mångfald av utförare och till personalinitiativ.

Hälsofrågorna är individuella, kommunala, landstingskommunala och statliga. Det är viktigt att denna rolluppdelning respekteras. En centralstyrning av hälsopolitiken skulle medföra en minskad dynamik i verksamhetsutvecklingen men framför allt försämrade möjligheter att anpassa politiken efter individuella, lokala och regionala förutsättningar. Framför allt skulle det göra det svårare att i folkhälsoarbetet mobilisera den mäktiga kraft som ligger i medborgarnas eget ansvarstagande för sig själva och för nära och kära. Hälsopolitikens till stora delar decentraliserade karaktär bör bibehållas och i vissa avseenden stärkas. De regionala skillnader som uppkommer som en följd av detta fungerar ofta som en drivkraft för utvecklingen och bör inte användas som motiv för centralistiska ingripanden för så vitt inte ett nationellt beslut medför väsentliga mervärden.

5 Det aktuella läget och den förda politiken

Genom försvarsuppgörelsen 1998 mellan c och regeringen frigjordes åtta miljarder kronor som skulle föras över till hälso- och sjukvårdssektorn under åren 2002–2004. Genom en breddad uppgörelse mellan regeringen, c, fp och mp inordnades dessa resurstillskott i en nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården. Under aktiv påverkan från Centerpartiet fastställdes följande målsättningar i denna handlingsplan:

Utveckling av primärvårdens förebyggande roll med ett tydligt individperspektiv.
Utveckling av den psykiatriska vården med särskilt fokus på stödet till barn och ungdomar, vuxna med psykiskt funktionshinder samt äldre med psykiatriska problem samt att förbättra samarbetet mellan kommuner och landsting inom området.
Säkra väl fungerande vårdkedjor inom äldrevården med bl. a. förbättrad medicinsk kompetens i särskilda boendeformer och i hemsjukvården samt förstärkt anhörigstöd.
Ökad mångfald av vårdgivare.

Socialstyrelsens fortlöpande utvärderingar visar att den nationella handlingsplanen leder till resultat men att det på flera områden återstår mycket att göra. Bland de mest positiva inslagen märks en stark utveckling av samverkan mellan landsting och kommuner i äldrevården och äldreomsorgen. Också insatserna mot psykisk ohälsa bland barn och ungdomar har stärkts.

Till de nedslående resultaten hör en fortsatt bristande framkomlighet samt ett allmänt misslyckande i kommunernas och landstingens arbete med psykiskt funktionshindrade. Det bekräftar den allmänna bilden av en mycket allvarlig situation för en växande andel av de psykiskt funktionshindrade samt lägger ökad tyngd bakom Centerpartiets krav på en översyn av psykiatrireformen.

Andra utvecklingstendenser – utanför den nationella handlingsplanen – som tilldrar sig ökad uppmärksamhet är de växande läkemedelskostnaderna. En delförklaring till dessa är givetvis förekomsten av fler och effektivare mediciner. Samtidigt är det troligt att det finns en betydande överkonsumtion av medicin samt att fler åtgärder kan vidtas för att öka konkurrensen och minska inköpskostnaderna.

Regeringens verksamhet inom hälso- och sjukvårdsområdet har präglats av passivitet och brist på positiva initiativ. Försöket att permanenta stopplagen mot vinstdrivande sjukhus avblåstes inför en blocköverskridande majoritet i riksdagen. Folkhälsopropositionen innebar att Nationella folkhälsokommitténs ambitioner att skapa en bred, samhällsanknyten folkhälsoprocess krymptes till en angelägenhet för regering och myndigheter. Utrymmet för finansiell samordning föreslås förbli mycket inskränkt, i trots mot riksdagens önskemål.

6 Folkhälsopolitik

Kunskapen om samband mellan livsvillkor och hälsa ökar. Det finns en stor potential i att förmå alla samhällssektorer att bidra till att inom sina verksamhetsfält skapa förutsättningar för en bättre folkhälsa. Men minst lika viktigt som att samordna offentliga myndigheter i folkhälsoarbetet är det att på olika sätt stimulera och stödja medborgarnas eget intresse för ett mer hälsosamt liv. Den verkliga förändringskraften växer underifrån.

6.1 Folkhälsopropositionen

Folkhälsoperspektivet innebär att fokus läggs på att arbeta förebyggande. Den nationella folkhälsokommittén identifierade ett antal bestämningsfaktorer med stor påverkan för människors hälsa. Utifrån dessa förordades nitton tydliga nationella folkhälsomål. Regeringens arbete med folkhälsofrågorna har präglats av samma passivitet som varit kännetecknande för arbetet med t. ex. de höga sjukskrivningstalen. I regeringens proposition som förelades riksdagen våren 2003 hade emellertid dessa tydliga mål omformulerats till elva ”målområden”, synbarligen anpassade för att legitimera regeringens dagspolitiska ställningstaganden på andra politikområden. För att omvandla dessa målområden till operativa mål föreslogs en huvudsakligen regerings- och myndighetsstyrd process där möjligheterna till offentlig debatt och aktiv riksdagsmedverkan skars av. Därigenom begränsades också möjligheterna att skapa en bred samhällsdebatt om folkhälsofrågorna. Istället för att göra folkhälsofrågorna till en angelägenhet för myndigheter, borde de göras till en angelägenhet för allmänheten. Det måste än en gång framhållas att det pedagogiska värdet av tydliga och offentligt erkända nationella folkhälsomål inte kan ersättas av aldrig så sofistikerat utvecklade målområden. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om nationella folkhälsomål.

Den styrgrupp som nyligen presenterades bekräftade Centerpartiets farhågor om en byråkratiserad och regeringsstyrd process. Tyngdpunkten utgörs av regeringstjänstemän med tillskott från landstings- och kommunförbunden samt några andra myndigheter. Sammansättningen bör ändras och breddas så att representanter för riksdagspartierna och viktiga samhällsorganisationer kan ingå. Genom att tydligare förankra folkhälsoarbetet i riksdagen skulle förutsättningarna att sätta folkhälsofrågorna under bred debatt bli bättre. Riksdagen bör besluta om nationella folkhälsomål, vara delaktiga i uppföljning och utveckling av politiken och inte bara stå som mottagare av en skrivelse en gång om året. Vad som ovan anförts om riksdagens delaktighet i folkhälsopolitiken bör ges regeringen till känna.

6.2 Den växande ohälsan

Sjukskrivningarna har under perioden 1997–2002 ökat kraftigt för att tills vidare stagnera på en mycket hög nivå. Det är en central uppgift för folkhälsopolitiken, hälso- och sjukvårdspolitiken samt socialförsäkringspolitiken att åstadkomma en dramatisk minskning av sjukfrånvaron. Dessa frågor tas upp i en annan motion.

6.3 Bekämpa de regionala hälsoklyftorna

Det finns djupa geografiska och regionala hälsoklyftor i Sverige. Män i Norrbotten har i genomsnitt 2,4 år kortare livslängd än män i Uppsala, och skillnaden ökar. Sjukskrivningarna i de nordligaste länen är mer än 50 procent högre än i Kronobergs län och Stockholm. De tio kommuner som har den högsta dödligheten bland män i akut hjärtinfarkt ligger samtliga i skogslänen, och risken att dö i denna sjukdomskategori är där ungefär fyra gånger högre än i de tio kommuner som har den lägsta dödligheten. Också självmordsfrekvensen varierar kraftigt mellan olika delar av landet.

Även om de undersökningar som gjorts beträffande de regionala variationerna i sjukfrånvaron tyder på att en förklaring är skillnader i ”sjukskrivningskultur”, inte minst från de lokala myndigheternas sida, belyser den samlade statistiken att det finns en djup regional klyfta i såväl fysisk som psykisk ohälsa. Det finns bakomliggande förklaringar som delvis förklarar dessa skillnader, t.ex. variationer i sysselsättningsgrad och livsstilsfaktorer. Men det minskar inte betydelsen av att uppmärksamma och analysera de regionala folkhälsoklyftorna. Det praktiska folkhälsoarbetet kommer till stor del att bedrivas i lokala och regionala sammanhang. Insatser för att minska de regionala hälsoskillnaderna kan också ha väl så god ”träffbild” som insatser som bestäms utifrån sociala faktorer. Det är viktigt att folkhälsopolitiken ges ett konkret uppdrag att arbeta för att tillsluta dessa hälsoklyftor. Vad som ovan anförts om ett uppdrag att tillsluta de regionala hälsoklyftorna bör ges regeringen till känna.

6.4 Mobilisera kraften i egenvården

Den största kraften till att förbättra folkhälsan ligger i medborgarnas egen vilja att bibehålla och förbättra sin och sina närståendes hälsa och ställa om sin livsföring så att hälsan stärks. För att nå dit är det viktigt att medborgarna känner ett personligt ansvar för sin hälsa och livsstil men för att främja denna ansvarskänsla är individens omgivning av stor betydelse. Sjukskrivningar och ohälsa är ofta ett resultat av ett liv i obalans men med kunskap och reflexion kan ofta individen förbättra sin situation. I takt med att belastningen på den ordinarie hälso- och sjukvården ökar på grund av de demografiska förändringarna, kommer dessutom kraven att höjas på att medborgarna i högre grad omhändertar enklare sjukdomsfall på egen hand. Diskussioner och information om hälsofrågor på arbetsplatser, i skolan, i föreningslivet och i hemmen har en viktig funktion att fylla för att stärka individerna. Personer som är ledare i olika grupper, alltifrån föräldrar till lärare, chefer, funktionärer i föreningslivet, politiska företrädare m.fl. har nyckelroller för att initiera samtal och sprida information om hälsa samt för att ge utrymme för och stödja hälsofrämjande aktiviteter och insatser i sina sammanhang. Det nationella folkhälsoarbetet bör söka metoder att bidra till att mobilisera kraften i egenvården i enlighet med vad som ovan anförts. Detta bör ges regeringen till känna.

6.5 Forskning kring social gemenskap

Nationella folkhälsokommittén angav i sitt slutbetänkande insatser för en utvecklad social gemenskap som en av huvudkomponenterna i framtidens folkhälsopolitik. Detta mål utplånades dock fullständigt i regeringens proposition. En viktig del i folkhälsoarbetet borde emellertid vara att utveckla ”mekanismer” för social gemenskap och integrering av funktioner i lokalsamhället. Huvudsyftet med en framsynt folkhälsopolitik ska vara att underlätta för människor att leva ett bra liv. Samhällen med väl utvecklade sociala nätverk underlättar, skapar trygghet och värme och innebär därmed också att människor mår bättre. Och omvänt: Ensamhet, osäkerhet och utanförskap försvårar för människor att leva ett bra liv. Bristfälliga miljöer påverkar människors hälsa negativt, både fysiskt och psykiskt.

Familj, anhöriga och vänner har stor betydelse för hälsan. Det sociala stödet påverkar såväl det emotionella välbefinnandet som levnadsvanor typ rökning, alkoholkonsumtion samt kost- och motionsvanor. Medan politiken ägnat stort intresse åt materiella aspekter på social trygghet, har uppmärksamheten kring faktorer som skapar bättre förutsättningar för eller stärker det sociala ”kittet” i samhället varit blygsam.

Centerpartiet anser därför att riksdagen bör initiera ett omfattande forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan. Enligt vår uppfattning behövs ny kunskap om social integration och vilka mekanismer som påverkar människors livsvillkor och levnadssätt. Forskningsprogrammet bör har ett underifrånperspektiv. Utgångspunkten bör vara det sociala livets stödjepunkter, familjen, de sociala nätverken och närmiljön. Det bör bland annat ta fasta på de informella strukturerna, frivilligheten, föreningslivet och folkbildningen. Det bör väva in kulturverksamheters betydelse, framför allt när individer är självverksamma och aktiva. Forskningsprogrammet bör omfatta idéhistoriker, beteendevetare, medicinare, antropologer m.m. för att ge den tvärsektoriella kunskap som efterfrågas. Vad som ovan anförts om initierandet av ett forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan bör ges regeringen till känna.

6.6 Tillgång till grönområden för rekreation och ökad fysisk rörelse

Forskning vid bl.a. Sveriges landsbruksuniversitet har under senare år påvisat hälsoeffekten av grön- och naturområden. Promenader, lekar, motion, odling eller bara utomhusvistelse främjar en bättre hälsa. Avståndet mellan bostadsort och närmaste grönområde har en stark påverkan på graden av utnyttjande, vilket i sin tur har påverkan på hälsan. Från detta perspektiv är det särskilt viktigt att slå vakt om parker och grönområden i våra större städer. Den fysiska planeringen bör av principiella skäl även fortsättningsvis vara en fråga för det kommunala självstyret med de begränsningar som sätts av kulturvårdande myndigheter. Däremot är det viktigt att de nationella folkhälsomålen uppmärksammar tillgången till grönområden så att dessa intressen kan stärkas i den kommunala politiken. Detta bör ges regeringen till känna.

6.7 Hälsokonsekvensanalyser

Centerpartiet vill också betona vikten av att det före viktiga beslut görs en omfattande analys av vad beslutet kan få för betydelse för hälsoutvecklingen, motsvarande vad som redan i dag görs på miljöområdet. Metoder för hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att utveckla metoder för hälsokonsekvensanalyser.

6.8 Alkohol, tobak och narkotika

Alkoholkonsumtionen i Sverige har ökat mycket snabbt under senare år. Särskilt allvarlig är utvecklingen av ungdomars drickande. Sambandet mellan tidig alkoholdebut och risken för alkoholberoende, drogmissbruk och andra sociala problem är väl belagt. Det är uppenbart att den traditionella svenska alkoholpolitikens effektivitet har avtagit. Samtidigt har prisinstrumentet och försäljningsmonopolet försvagats som en följd av internationaliseringen och EU:s införselregler. Från denna utgångspunkt måste Sveriges alkoholpolitik omprövas och breddas. Eftersom de offentliga instrumenten försvagats måste ny kraft i alkoholpolitiken sökas genom att medborgarnas ansvarskänsla och det civila samhället på allvar mobiliseras. Den viktigaste resursen är utan tvivel föräldrars beredskap att ta ett ansvar för att påverka sina barns attityder till alkohol. Samhället får inte tveka om att inskärpa det ansvar det innebär att vara förälder. Skolan och föreningslivet är andra strategiska arenor där det attitydpåverkande arbetet måste få en helt annan kvalitet. Det pågår alkoholpolitiska insatser med den inriktning som ovan har beskrivits. Arbetet med att mobilisera medborgaransvaret i alkoholpolitiken måste intensifieras och får inte tappa fart genom exempelvis minskade anslag. Tvärtom behöver insatserna systematiseras. Detta bör ges regeringen till känna.

Narkotikan breder ut sig alltmer och debutåldern blir allt lägre. Nu krävs krafttag och målet om ett narkotikafritt samhälle måste ligga fast. För detta krävs ett flertal åtgärder: attitydpåverkande, opinionsbildande insatser, förebyggande insatser, begränsad tillgänglighet till nakotikapreparat, alkoholfria uppväxtmiljöer, uppskjuten debutålder, stöd till föräldraansvaret, bättre vård och behandling, samt insatser för att komma åt den illegala narkotikahandeln. Särskilt angeläget är det att få ungdomar att helt avstå från tobak, alkohol och narkotika. Det finns ett starkt samband mellan tobak, alkohol och narkotikaanvändning. Det är viktigt att dessa politikområden förs samman och att insatser genomförs.

6.8.1 EU:s alkoholpolitik

Sveriges restriktiva alkoholpolitik påverkas i växande utsträckning av EU:s regelverk. Mot den bakgrunden är det viktigt att verka för en ökad förståelse för svensk alkoholpolitik i EU. Det är viktigt att regelverket för den inre marknaden utformas så att maximal frihet ges för länder som önskar föra en mer restriktiv alkoholpolitik. Ett exempel är frågan om alkoholreklam där kommersiella intressen med stöd av EU:s regelverk kunde häva det svenska förbudet. I analogi med vad som gäller för tobaksreklam bör Sverige verka för att alkoholreklam med hänvisning till folkhälsoskäl ska kunna förbjudas i de länder som så önskar. Detta bör ges regeringen till känna.

6.8.2 WHO:s alkoholpolitik

Överkonsumtion av alkohol är ett stort folkhälsoproblem i nästan hela världen. De allvarligaste följderna uppstår dock i de länder där människornas ekonomiska marginaler är smalast. För att åstadkomma en hållbar utveckling i hela världen är därför inställningen till alkohol en nyckelfråga. Sverige bör agera för en fortsatt restriktiv hållning från WHO:s sida när det gäller att implementera en alkoholpolitik som bidrar till ökad folkhälsa. Vad som ovan anförts om en fortsatt restriktiv hållning vad gäller att implementera alkoholpolitik som bidrar till ökad folkhälsa bör ges regeringen till känna.

6.8.3 Europeiskt narkotikasamarbete

Narkotikaproblematiken har ökat även globalt, vilket innebär att det finns ett stort behov av ett internationellt samarbete. Sveriges engagemang internationellt bör intensifieras. Vi bör tillsammans med andra länder utveckla strategier för att minska problemen med narkotikaanvändning. Centerpartiet stödjer Narkotikakommissionens förslag om att Sverige inom EU i första hand skall prioritera frågor som rör illegal europeisk produktion samt förebyggande insatser. Många EU-länder har en mindre restriktiv syn på narkotika och narkotikaanvändning än vad Sverige har. Vid ett internationellt arbete är det viktigt att Sverige står fast vid en fortsatt restriktiv narkotikapolitik och att vi aktivt verkar för att övriga EU-länder inför en mer restriktiv narkotikapolitik. Detta bör ges regeringen till känna.

6.8.4 Skolan och ANT-undervisning

Skolan är den viktigaste arenan för drogprevention eftersom skolan når alla kategorier av barn och ungdomar. Här finns också de bästa förutsättningarna att tidigt observera avvikande beteende och vidta åtgärder. De viktigaste förutsättningarna för ett framgångsrikt drogpreventivt arbete är att detta präglas av flexibilitet, långsiktighet och en struktur som gör att insatserna utgår från ett socialt helhetsperspektiv. Skolan måste förstärka sina insatser för att ge elever ökad information om goda matvanor och sunda levnadsvanor i övrigt. Ökat utrymme för fysisk aktivitet och friluftsliv i skolan är nödvändigt. Positiva exempel på bra ANT-undervisning måste ockå lyftas fram. På en del orter får unga rabatter i den lokala butiken genom att lova att inte dricka alkohol eller pröva narkotika och på andra orter anslås pengar till en gemensam klassresa om eleverna lovar att vara drogfria. Lokalt engagerade ungdomar och vuxna är viktiga i det drogförebyggande arbetet, men det är viktigt att skolan ger alla elever en bra ANT-undervisning.

6.8.5 Narkotikaklassning

Drogmissbrukare är uppfinningsrika och det hjälper inte med narkotikaklassning för en speciell kemisk sammansättning. Det har på senare år visat sig att olika typer av läkemedel missbrukas som narkotika. Det måste därför vara preparatets verkan som ska avgöra volka kemiska preparat som narkotikaklassas. Detta bör ges regeringen till känna.

6.8.6 Internet

På Internet förmedlas adresser och det annonseras öppet om flera olika droger som kan beställas med leverans inom 48 timmar. Det krävs ett intensifierat samarbete för att motverka drogförsäljning över Internet och vi måste åstadkomma ett internationellt samarbete inom området. Det måste också ske en översyn av de varor som erbjuds i Internetannonser och lagstiftas om vad som är lovligt och inte. Vad som ovan anförts om Internet bör ges regeringen till känna.

6.8.7 Sprutbyte

Socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård och skola i kommunerna har mycket god kännedom om hur alkohol- och narkotikaanvändningen ser ut i den egna regionen. De vet var insatser behövs och hur man ska nå de människor som drabbats. Ytterst ansvariga för vård av missbrukare är kommun och landsting. Inom olika landsting ser problemen och förutsättningarna olika ut. Sprututbytesprojektet i Malmö och Lund visar på positiva resultat, men varje landsting ska ha möjlighet och befogenheter att besluta om hur man vill lägga upp sin egen vård. Det bör dock framhållas att försöken fortlöpande ska utvärderas och att stränga kvalitetskrav ställas. Under dessa villkor ska det finnas möjlighet för fler landsting att starta liknande projekt om de så önskar. Det är en ståndpunkt som på senare tid också fått stöd från regeringens arbetsgrupp mot narkotika. Varje landsting ska ha möjlighet att ansöka till Socialstyrelsen och efter prövning ges möjlighet att starta sprutbytesprojekt i den egna regionen. En proposition om bl.a. denna fråga väntas och Centerpartiets tidigare framförda yrkanden väntar därmed på behandling.

6.8.8 Tobak

Tobaken representerar idag det enskilt största hälsohotet. Varje år beräknas 8 500 svenska medborgare dö av tobaksrelaterade sjukdomar, varav den passiva rökningen står för 500 dödsfall. Det förebyggande arbetet bland främst barn och ungdomar vad gäller alkohol, narkotika och rökning måste intensifieras. Restauranger och kaféer ska vara rökfria. Även dessa lokaler ska omfattas av den grundregel om rökfritt som gäller för andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Det bör dock öppnas en möjlighet att tillåta rökning i någon eller några delar av lokalerna som särskilt avsätts för detta. En proposition som sannolikt kommer att ge stöd åt Centerpartiets krav på rökförbud i restaurang- och kafélokaler väntas till januari. Centerpartiet kommer att verka för att ett sådant beslut träder ikraft så fort som möjligt.

6.9 Barns och ungdomars psykosociala hälsa

Trygga och kärleksfulla uppväxtmiljöer är sannolikt ett av de bästa medlen för en bättre folkhälsa. En politik som ökar familjernas makt att påverka sina livsvillkor, som ökar tiden tillsammans och som minskar stress över otillräckliga ekonomiska resurser är ett viktigt element.

Ett av de största hindren för barns och ungdomars välbefinnande är förekomsten av mobbning i skolan och på fritiden. Mobbning orsakar stort lidande och ökar risken för psykisk ohälsa långt fram i livet. Mobbning finns sannolikt i bakgrunden i en stor del av självmordsfallen bland unga. Det är viktigt att folkhälsopolitiken adresserar hela denna problematik och inte bara den stora del som utgörs av sexuella trakasserier. Regeringen har äntligen aviserat att förslag i denna riktning, vilket Centerpartiet välkomnar.

Många barn och ungdomar mår så dåligt att de funderar på självmord. Forskning från andra länder och ett spirande forskningsarbete i Sverige tyder på att en mycket stor andel av antalet självmordsförsök begås av unga homo-, bi- och transsexuella. För att minska unga HBT-personers utsatthet krävs en kraftansträngning för att förbättra attityder och bekämpa trakasserier redan i tidiga skolår.

Antalet fall med ätstörning har ökat kraftigt, särskilt bland unga kvinnor. Det finns ett samband mellan ätstörningar och krav på idrottsprestation liksom med kroppsfixering. Det är viktigt att samhället motverkar dessa typer av skönhets- och kroppsideal. Skolhälsovården har en viktig funktion då den tidigt möter ungdomar med problem. Det finns idag lite forskning kring ungdomars ätstörningar. Det behövs ytterligare resurser till forskningen inom detta område. Centerpartiet kan inte acceptera att det inte finns vårdplatser eller tillräcklig kunskap att behandla dessa sjukdomar. Det är av yttersta vikt att professionell vård finns tillgänglig tidigt i sjukdomsskedet. Förslag om förbättringar av barn och ungdomars psykosociala situation återkommer i andra motioner.

7 En hälsofrämjande hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvården måste bygga på ett helhetsperspektiv på hälsa. Kunskapsutvecklingen domineras idag av skolmedicinens perspektiv. För framtiden behövs en bättre balans mellan hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. Det är inte samma sak att förebygga sjukdom och att främja hälsa. Medan sjukdomsförebyggande syftar till att förebygga en specifik sjukdom (t.ex. hjärtinfarkt, cancer, allergi), handlar hälsofrämjande om att stödja processer som ger människor möjligheter att öka kontrollen över sin hälsa.

Kunskapsutvecklingen kring det som leder till sjukdom, har varit mycket omfattande under det senaste seklet. Länge ansågs en faktor ofta vara en tillräcklig förklaring till sjukdom. I takt med ökad kunskap om kroniska sjukdomar som cancer och åderförkalkning, har också insikten växt om att ett flertal faktorer tillsammans ofta bidrar till sjukdomens utveckling och att förebyggande därmed måste omfatta många olika åtgärder.

Även om den medicinska forskningen traditionellt främst sökt efter orsaker till sjukdom, finns det i dag en växande insikt om att det är nödvändigt att förstå vad som främjar och upprätthåller hälsan. En av de viktigaste förutsättningarna är att individen upplever ”en känsla av sammanhang”, att livet uppfattas som meningsfullt, begripligt, hanterbart och att man själv kan sätta gränser. Faktorer som skyddar mot stress och belastning, t.ex. sociala nätverk, möjlighet att påverka sin livs- och arbetssituation, självförtroende och framtidstro, är också av stort hälsofrämjande värde.

Ett uttryck för detta hälsofrämjande perspektiv är den nationella folkhälsokommitténs förslag, där ”bestämningsfaktorer” som har starkt samband med befolkningens hälsostatus angrips. Men även i utformningen av hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen skulle mycket kunna vinnas genom ett tydligare hälsoperspektiv.

7.1 Vård- och omsorgspolitik

Den solidariska skattefinansieringen av den svenska hälso- och sjukvården anser Centerpartiet ska ligga fast. Vi anser att vården och omsorgen ska kännetecknas av omtanke, värdighet och respekt. Primärvården, basen i svensk hälso- och sjukvård, måste fungera. Patientens eget inflytande ska öka och man ska kunna välja sjukhus i hela landet om inte vården kan ges vid närmaste sjukhus inom angiven tid.

Genom försvarsuppgörelsen 1998 och fyrpartiuppgörelsen om den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården 2000 har ett antal viktiga utvecklingsmål givits högre prioritet. Med deras hjälp går vi från mer traditionella vård- och omsorgssatsningar till en mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Det är en väg som ställer krav på både organisation, teknik och kompetensutveckling. Bl.a. den informationstekniska utvecklingen ger nya möjligheter till en flexibel och nära vård. Vårdcentralernas roll kan stärkas, hemsjukvårdens möjligheter ökar, ambulanserna utvecklas alltmer till mobila minisjukhus. Allt detta ställer dock högre krav på en flexibel och lärande organisation.

7.2 Telemedicin

Telemedicin är ett samlingsbegrepp för all typ av överföring av medicinsk information via telemedier, där det är minst två personer som på distans utbyter information med hjälp av ljud och bilder. Telemedicinen omfattar allt från videokonferenser och utbildning för vårdpersonal till läkarkonsultationer, avancerad hemsjukvård och distanskirurgi. Telemedicin öppnar helt nya möjligheter för utveckling av hälso- och sjukvården. Den är ett kommunikationsverktyg som kan påverka sjukvårdens struktur och arbetssätt och bidra till både flexibilitet och tillgänglighet. Rätt nyttjad kan tekniken ge förutsättningar för en decentraliserad sjukvård där varken kommun-, landstings- eller nationsgränser kan vara hinder för en högkvalitativ, trygg och säker vård. Framtidens hälso- och sjukvård kommer att präglas av stark IT-användning. IT kan öka möjligheterna till information och egenvård samt ge större valfrihet och inflytande för den enskilde patienten. Dessa frågor tas upp i Centerpartiets IT-motion (c 116).

7.3 Läkemedel

Den snabba läkemedelsutvecklingen ger växande möjligheter att bota sjukdomar. Av såväl kostnads- som hälsoskäl är det dock viktigt att undvika en övermedikalisering av sjukvården. Systemen för att samordna information om läkemedelsförskrivning måste utvecklas för att undvika felmedicinering, så att olika läkemedel inte motverkar varandra och så att biverkningar minimeras. Växande läkemedelskostnader är också ett hot mot läkemedelsförmånen.

7.3.1 Felanvändning

Felanvändning leder till onödiga kostnader för såväl patienten, hälso- och sjukvården som samhället. Enligt en rapport av Apoteket AB och Vårdförbundet kan felanvändning av läkemedel medföra kostnader på omkring 10 miljarder kronor årligen för den svenska vården. Enligt uppgift har en studie i Norge visat att 18 % av dem som avlider på sjukhus, avlider på grund av läkemedel. Samarbetet mellan vårdpersonal och apotekspersonal behöver stärkas. Patientens förståelse för sin egen medicinska situation och hennes eller hans möjligheter att få tillgång till kunskap om läkemedel och deras effekter är en viktig resurs. Det behövs ett åtgärdspaket för hur man tillsammans med landstingen kan motverka felanvändning av läkemedel och istället uppnå en effektiv, säker läkemedelsanvändning för konsumenterna. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett åtgärdspaket för hur man tillsammans med landstingen kan motverka felanvändning av läkemedel.

7.3.2 Utbildning av personal och konsumenter

Kontinuerlig fortbildning och information till förskrivare, hälso- och sjukvårdspersonal och konsumenter om läkemedelsförskrivning och eventuella biverkningar av läkemedel är viktigt för att öka kvaliteten och kostnadseffektiviteten i läkemedelsanvändningen. Hälso- och sjukvårdspersonal som skriver ut läkemedel måste kritiskt kunna granska förskrivningen av läkemedel och på så sätt se till så att patientperspektivet alltid blir utgångspunkten. Vad ovan anförts om kontinuerlig vidareutbildning för förskrivare, hälso- och sjukvårdspersonal och konsumenter bör ges regeringen till känna.

7.3.3 Fond för fortbildning

För att säkra regelbunden fortbildning av förskrivare och hälso- och sjukvårdspersonal har man i USA infört en modell som innebär att samtliga läkemedelsföretag avsätter finansiella medel till en särskild fond för fortbildning. Genom en sådan typ av gemensam fond, där alla läkemedelsföretag tar ett samlat ansvar för fortbildning, läggs en grund för långsiktig hållbarhet inom läkemedelsindustrin, där patientperspektivet blir den självklara utgångspunkten. Det skulle också minska risken att läkare kommer i någon form av beroendeställning till enskilda läkemedelsföretag. Ett sådant system bör även prövas i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.

7.3.4 Systematiska studier på olika grupper

Kvinnoperspektivet är starkt eftersatt inom hälso- och sjukvården. Trots vetskapen om skillnader i ämnesomsättningen mellan kvinnor och män behandlas de lika i bl. a. kliniska studier. Då männen inte har några störande hormoncyklar har resultaten ansetts lättare att tolka. Detta innebär att de som faller utanför normen riskerar feldosering med biverkningar. Då de äldre utgör den största användargruppen och är överrepresenterade i statistiken över skador på grund av läkemedel, är även de en grupp som måste prioriteras vid utökad forskning på läkemedel. Även barnperspektivet saknas inom den kliniska läkemedelsforskningen. Då de är i ständig utveckling blir det extra viktigt att de kliniska studierna av läkemedel även sker på olika åldersgrupper. Områden där det är särskilt angeläget att utveckla fler barnläkemedel är mot bland annat övervikt, lever- och tarmsjukdomar och smärta. Centerpartiet ställer sig därför bakom EU:s senaste förslag om att ytterligare stimulera läkemedelsforskningen för barn. De systematiska studierna kring läkemedelseffekter på olika grupper bör utökas, så att läkemedelsbehandlingarna på sikt blir säkrare och risken för onödiga skadeverkningar minskar. Detta bör ges regeringen till känna.

7.3.5 Högkostnadsskydd

Allt fler olika behandlingar och läkemedel införs som medicinskt motiverade behandlingmetoder för den enskildes hälsa; de ingår dock inte i högkostnadsskyddet. Reglerna för högkostnadsskyddet behöver ses över. Genom ett samlat högkostnadsskydd blir det mer överblickbart för patienten. En genomgripande översyn av systemet är därför nödvändig.

En utredning skulle kunna se över de regionala skillnaderna, vilka grupper av patienter som hamnar utanför skyddet, vilka nya behandlingar och åtgärder som är kopplade till ohälsa och vilka konsekvenserna blir av ett samlat högkostnadsskydd för den enskilde och för samhället. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en utredning kring konsekvenserna av ett samlat högkostnadsskydd.

7.3.6 Läkemedelsavfall

Varje år kasseras enorma kvantiteter läkemedel. I Socialstyrelsens rapport ”Läkemedel i miljön” diskuteras hälsohotet från läkemedelsrester. Antibiotika kan vara svårt att bryta ne; detta kan i vissa fall leda till att rester av antibiotika finns i dricksvatten och livsmedel som i sin tur påverkar överkänsliga personer. Senaste tiden har det skett en ökning av användandet av hormonella läkemedel som alltmer ses som ett miljöproblem. Östrogena ämnen som kommer ut i våra sjöar och hav påverkar fiskens reproduktionsmöjlighet. Vissa narkosgaser har visat sig medverka till nedbrytning av ozonskiktet. Enligt Centerpartiet är det angeläget att öka kunskapen som och kontrollen av läkemedel ur miljösynpunkt. Regeringen bör därför snarast återkomma med ett åtgärdsprogram om läkemedel ur miljösynpunkt. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett åtgärdsprogram för läkemedel ur miljösynpunkt.

7.3.7 Avmonopolisering av Apoteket AB

Sverige är det enda land i hela OECD som har monopol på apoteksverksamhet. Runt om i vårt land är apotekstätheten låg, och bor man på landsbygd kan det vara långt till närmaste apotek. Statliga utredningar visar att det finns stora välfärdsvinster med att avskaffa Apoteket AB:s monopol och istället ge licensierade butiker och apotek möjlighet att kunna sälja såväl receptbelagda som receptfria läkemedel. En avmonopolisering av Apoteket kommer på sikt att leda till ökad tillgänglighet samt lägre läkemedelskostnader för den enskilde. Centerpartiet anser att apoteksbolagets monopol bör avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

7.4 Alternativmedicin

WHO presenterade i maj månad 2002 en global plan för samverkan mellan skolmedicin (västerländska medicinen) och den traditionella medicinen (österländska) och uppmanar de olika medlemsländerna att integrera de olika kulturerna i varje lands hälsosystem. Det finns ett stort intresse för alternativmedicinsk verksamhet i Sverige. Samhället har ansvaret att tillgodose att berättigade medborgarintressen kring kvalitet och säkerhet också gäller det alternativmedicinska området. Jämfört med den etablerade medicinen har dock utvärderingsinsatserna beträffande de alternativa behandlingsformerna varit blygsamma. Härigenom minskas möjligheterna att ta tillvara eventuella verksamma alternativmedicinska behandlingar samtidigt som konsumenterna kan utsättas för risker – något som nyligen uppmärksammats i samband med johannisörtpreparat.

7.4.1 Utredning av alternativmedicinska behandlingsmetoder

Sedan Alternativmedicinkommittén arbetade under senare hälften av 1980-talet har mycket hänt som motiverar att en ny utredning tillsätts. En ny utredning bör bland annat analysera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa metoder och se över lagstiftningen på området. I detta sammanhang bör också en översyn göras beträffande regelverket kring alternativmedicinsk behandling av barn. Dessutom bör frågor kring behov av utbildning samt behörighetsfrågor belysas. Utredningen bör samarbeta med SBU i frågor kring vetenskaplig utvärdering av alternativa behandlingsmetoder. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att en utredning gällande alternativmedicinska metoder tillsätts.

7.4.2 Utvärdering av alternativmedicinska metoder

Staten måste därför se till att särskilda resurser ställs till förfogande för kvalitetsarbete och utvärdering inom detta område. Riksdagen bör hos regeringen begära att Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) ges i uppdrag att utforma förslag till hur alternativmedicinska metoder kan utvärderas.

7.4.3 Kompetenscentrum

Det finns en rad hinder förknippade med forskning och utveckling rörande alternativmedicinen. För att öka antalet forskare och forskarkompetensen krävs att särskilda resurser avsätts för att bygga upp ett kompetenscentrum och för att möjliggöra egna forskningsprojekt. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att särskilda resurser avsätts för uppbyggnad av kompetenscentrum och för att möjliggöra egna forskningsprojekt inom alternativmedicinen.

7.4.4 Ökade möjligheter för individen att välja behandlingsmetod

Kunskap kring alternativmedicinska behandlingsmetoder som bedöms uppfylla kvalitetskraven måste också komma hälso- och sjukvårdspersonalen till del så att de kan informera patienten om olika behandlingsalternativ. En öppenhet för alternativa behandlingsmetoder inom den ordinarie hälso- och sjukvården under kontrollerade former, minskar även riskerna för att människor skadas av oseriösa och skadliga behandlingar. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att stärka patientens möjligheter att välja behandlingsmetod.

7.4.5 Förbättrade möjligheter för medicinsk personal att använda alternativa behandlingsmetoder

Enligt 2 kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. I annat fall kan disciplinpåföljd eller annan påföljd åläggas enligt bestämmelserna i 5 kap. samma lag. Lagstiftningen behöver förändras så att alternativmedicinsk behandling som uppfyller kvalitetskraven kan tillåtas inom hälso- och sjukvården som komplement till skolmedicinen. Vad som ovan anförts om att förändra lagstiftningen för alternativmedicinska behandlingar bör ges regeringen till känna.

7.5 Biomedicin

Såväl modern bioteknik som informationsteknik har viktiga värden att tillföra samhället för ökad livskvalitet. Båda för dock med sig risker som måste hanteras. Den moderna biotekniken innebär att vi kan förhindra sjukdomar som vi tidigare stod handfallna inför. Men det innebär också att människan kan förändra livets grundvalar. Bioteknik och förändringar av arvsmassa måste omgärdas av strikta etiska normer och diskuteras öppet. Förändring av arvsmassa som riskerar att spridas eller bli varaktig får endast tillåtas ytterligt restriktivt och under gemensam kontroll. Kunskap om och tillgång till arvsmassa ska vara öppen för alla och får inte monopoliseras.

Debatten kring stamcellsforskningen handlar om att det finns angelägna behov av nya medicinska behandlingsmetoder – både för att undvika att vissa sjukdomar uppstår och för att finna nya metoder för att kunna behandla. Förhoppningen är att i framtiden kunna behandla sjukdomar som medicinen idag står handfallen inför. Samtliga landsting i Sverige erbjuder idag provrörsbefruktning. Ett tiotal ägg tas först ut från kvinnans äggstockar. Äggen befruktas sedan i provrör och börjar dela sig. Efter ett antal delningar lägger läkarna in de ägg som bedöms fungera bäst i kvinnans livmoder, medan övriga ägg kasseras. Det är alltså dessa kasserade befruktade ägg (embryon) som Vetenskapsrådets ämnesråd föreslår ska få användas i stamcellsforskningen. Förslaget innebär således att forskarna ska få tillstånd att ta ut stamceller ur äggen innan de kasseras, och sedan försöka utveckla metoder för hur dessa celler ska behandlas (t.ex. med hormoner) för att ny vävnad ska kunna odlas fram. Centerpartiet ser en sådan forskning som relevant och angelägen.

Det är viktigt att allmänheten känner sig trygg i att den forskning som bedrivs också överensstämmer med god forskningsetik och att det finns goda möjligheter till insyn för allmänhet och allmänintresse. Sverige har en god forskningsetisk tradition. Det finns ett engagerat intresse för dessa frågor. Centerpartiet gör bedömningen att den svenska modellen med forskningsetiska kommittéer, där både lekmannaaspekter och forskningssynpunkter vägs samman, utgör en god garant för ansvarsfulla ställningstaganden i de enskilda ärendena. Frågan om den framtida stamcellsforskningen utgör inget undantag. Det är emellertid nödvändigt att de forskningsetiska regelverken lagstadgas.

7.6 Personal

Centerpartiet vill öppna upp för nytänkande om hur vården och omsorgen skall organiseras och effektiviseras på bästa sätt. Det är hög tid att utforma en strategi för hur man skall klara de kommande årens personalförsörjning inom vård och omsorg. Personalen är vårdens och omsorgens viktigaste resurs och redan idag är den en bristvara. Situationen förvärras av långa sjukskrivningar och av att stora pensionsavgångar är nära förestående. Det största problemet för personal inom offentlig sektor är de hårda rationaliseringskraven samt frustration över en byråkratisk organisation vilket leder till att man som arbetstagare har minimala möjligheter att påverka sin situation. Vår gemensamma välfärd får inte skapas på bekostnad av att människor slits ut i förtid.

Offentlig sektor är en tickande bomb. Arbetsgivaren måste se den anställdes vilja att utvecklas som en värdefull tillgång, som skall tas tillvara. Vidare bör vårdutbildningarna utökas och fler människor måste stimuleras till att söka till vårdutbildningarna. Vårdyrken kan uppvärderas genom förbättrad arbetsmiljö samt ökat inflytande. Vad som ovan anförts om personalförsörjningen inom vård och omsorg bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet har tagit ställning för arbetskraftsinvandring men det är också viktigt att kraftansträngningar görs för att ta tillvara den outnyttjade medicinska kompetens som redan finns hos många invandrare. Hinder i form av centralstyrda arbetsmarknadsdirektiv måste bort, så att vi regionalt får frihet att använda resurserna för att ge undervisning i svenska och komplettera det som saknas i deras vårdutbildning för svenska förhållanden. Det behövs mer samverkan mellan olika aktörer, landsting, länsarbetsnämnder, kommuner, Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter för att välutbildad sjukvårdspersonal ska få möjlighet att komplettera sina utbildningar. Det behövs fler kurser i sjukvårdssvenska. Sparkraven på arbetsmarknadsmedlen får inte försvaga stödet till utländska läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal som har uppehållstillstånd i Sverige eller som rekryteras utomlands. Vad som ovan anförts om ökade möjligheter till kompletterande utbildning för invandrare verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet bör ges regeringen till känna.

7.7 Förbättrad tandhälsa

I flera studier har det påvisats att en dålig tandhälsa också kan leda till allvarliga sjukdomstillstånd. Tänderna är en del av kroppen och påverkar människans totala hälsotillstånd. En studie vid Karolinska institutet visar att orala infektioner, i huvudsak parodontit, kan ha en kraftfull och mångsidig påverkan på förekomst och utveckling av systemiska tillstånd och sjukdomar. Till denna grupp räknas hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, prematurt födda barn och luftvägssjukdomar. Globalt pågår nu ett intensivt forskningsarbete för att tydligare kartlägga sambandet mellan orala infektioner och allmänhälsa. Detta leder till en väsentlig utveckling och förnyelse av gränsområdet mellan odontologi och övrig biomedicin. Insikten växer om att munnen är en del av kroppen. Målsättningen måste vara att villkoren för att ta del av tandvård och villkoren för att ta del av hälso- och sjukvård successivt harmoniseras.

De mer gynnsamma villkor för personer äldre än 65 år som infördes förra året beräknas medföra en kostnadsexplosion inom tandvården under 2004 och åren framåt. Kostnadsläget i tandvården är bekymmersamt också för stora delar av befolkningen i förvärvsaktiv ålder. Det är viktigt att effekterna av reformen noggrant följs, såväl vad beträffar kostnader som köer och eventuella utträngningseffekter. Detta bör ges regeringen till känna.

7.7.1 Avgifter

På sikt bör avgifterna för och finansieringen av tandvård harmoniseras med hälso- och sjukvårdens finansiering. Det finns i dagsläget flera förslag till lösningar. En möjlighet är att inkludera tandvården i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. En annan möjlighet är att bygga vidare på den nuvarande tandvårdsförsäkringen så att högkostnadsskyddet i den förstärks. I nuläget bör det nuvarande högkostnadsskyddet förstärkas för att ge ett stöd till personer som är i behov av omfattande tandvård. Det är samtidigt angeläget att belysa och analysera de ekonomiska, organisatoriska och hälsorelaterade konsekvenserna av att inkludera tandvården i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. Vad som ovan anförts om att avgifterna för tandvård på sikt bör harmoniseras med hälso- och sjukvårdens finansiering bör ges regeringen till känna.

Det nuvarande stödet till patienter med höga kostnader för protetik och tandreglering är inte tillräckligt. Vuxna ska få möjlighet till regelbundna undersökningar, förebyggande åtgärder och övrig hälsobevarande tandvård samt viss infektions- och inflammationsbehandling till en rimlig kostnad. Behandling av infektioner och inflammationer (exempel tandvärk, tandlossning och operationer som kan behövas efter en mindre lyckad rotfyllning) bör ske på samma villkor som behandling inom sjukvården. Det vill säga med samma avgift som sjukvården tillämpar. Vidare bör provtagning inom tandvården kosta lika mycket som en liknande provtagning inom sjukvården, dvs. rymmas inom patientavgiften. Centerpartiet anser att regeringen som ett första steg bör återkomma med förslag om att behandling av inflammationer, infektioner samt provtagning, skall kosta lika mycket som en liknande behandling inom sjukvården. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att behandling av inflammationer, infektioner samt provtagning, skall kosta lika mycket som en liknande behandling inom sjukvården.

7.7.2 Högkostnadsskydd i tandvården

Samhällets stöd till vuxentandvård skall syfta främst till en bättre tandhälsa bland befolkningen, så att vårdbehovet och därmed kostnaderna för enskilda och samhället på sikt minskar. Stödet till vårdtagare inom vården och omsorgen samt förebyggande insatser för den övriga befolkningen har förbättrats samtidigt som vissa mer omfattande behandlingar har blivit dyrare. Patienter med höga kostnader på grund av sitt tandvårdsbehov måste få ett bättre skydd oavsett ålder. Det nuvarande högkostnadsskyddet bör förstärkas så att det ger ett stöd till personer som är i behov av omfattande tandvård oberoende av ålder. Detta bör ges regeringen till känna.

7.7.3 Barn- och ungdomstandvård

Insatser vad gäller förebyggande tandvård bör utökas. Särskilda insatser bör göras för att erbjuda barn till föräldrar med invandrarbakgrund och barn i utsatta områden ofta återkommande tandvård. Centerpartiet anser att det förebyggande arbetet för barn till föräldrar med utländsk bakgrund bör utökas. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet ser med stor oro på utvecklingen att många ungdomar som lämnat den fria barn- och ungdomstandvården inte vidhåller sin kontakt med tandläkaren. Riktade insatser krävs för att nå ökad kunskap och ökat intresse hos ungdomar. I det nuvarande tandvårdsstödet finns en speciell ersättning för ungdomstandvård. I ett antal landsting har man infört en gratis undersökning, men det finns även landsting som, trots den extra ersättningen, tar en högre avgift för ungdomar än för vuxna. Den nationella ersättningen kommer därmed inte ungdomarna till del och syftet med ersättningen, som var att den skulle användas för uppsökande verksamhet, har inte nåtts. Det finns anledning att prova nya modeller för tandvårdssubventionen till ungdomar. Centerpartiet föreslår ökat grundbelopp. Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag om riktade insatser till ungdomar samt en ökning av grundbeloppet. Detta bör ges regeringen till känna.

En förutsättning för att patienten ska ha möjlighet att själv avgöra sitt tandläkarval är att det finns privata tandläkare i hela landet. Det förutsätter å andra sidan att privata vårdgivare har möjlighet att, på lika villkor, konkurrera om att utöva barn- och ungdomstandvård, eftersom barn- och ungdomstandvården utgör en icke oväsentlig andel av all tandvårdskonsumtion. Enligt Centerpartiet är en ökad konkurrens inom barn- och ungdomstandvården av väsentlig betydelse för att öka den enskildes valfrihet och effektiviteten inom den kommunala sektorn. Lagstadgad rätt till valfrihet mellan offentlig och privat tandvård för barn och ungdomar bör införas. Det är av yttersta vikt att det finns möjlighet till konkurrens på lika villkor inom barn- och ungdomstandvården.

7.7.4 Personal

Personalförsörjningen för framtidens tandvård måste säkras. Många tandläkare flyttar från Sverige och startar verksamhet i bland annat Norge och England. Detta blir särskilt påtagligt för svensk landsbygd, då man redan har stora svårigheter att rekrytera tandläkare. I England och Norge har tandläkaryrket en högre status och lönerna är betydligt högre än de är i Sverige. För att stoppa denna ström av utflyttande tandläkare, måste tandläkaryrket uppvärderas. Sverige saknar idag en framtidsinriktad tandsköterskeutbildning. Detta bör ses över så att framtidens tandvård tryggas. Centerpartiet har medverkat till att regeringen givits i uppdrag att redovisa förslag som innebär att åldersgränsen för att erhålla tandvårdsersättning avskaffas.

Centerpartiet anser att regeringen bör ges i uppdrag att tillsammans med berörda parter presentera ett åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra personalförsörjningen vad gäller tandläkare och tandhygienister. Detta bör ges regeringen till känna.

7.7.5 Amalgamförbud

Frågan om hur kvicksilver från amalgam påverkar en människas totala hälsotillstånd har länge diskuterats. Många människor uppger att de mår dåligt av amalgamet. Centerpartiet anser att ett amalgamförbud skall genomföras så snart som möjligt. Detta är särskilt angeläget vad beträffar barn. Även arbetet inom EU för att nå ett amalgamförbud måste påskyndas. Likaså måste forskningen inom området intensifieras. Detta bör ges regeringen till känna.

8 Människan i centrum – inte i väntrum

Den enskildes delaktighet är av stor betydelse såväl för ett hälsofrämjande arbete som för en framgångsrik medicinsk behandling eller rehabilitering. Kunskap och förståelse för den situation man befinner sig i och den behandling man genomgår ökar patientens motivation och trygghet. En välinformerad patient har bättre möjligheter att stödja läkeprocessen genom omlagda livsvanor samtidigt som risken minskas för handlingar som motverkar behandlingen. Men även det omvända informationsflödet är viktigt. Patienten sitter ofta på information som är av stor betydelse för att rätt diagnos ska kunna ställas och den mest adekvata behandlingen ordineras. Detta förhållande torde vara särskilt betydelsefullt vid rehabilitering av långtidssjukskrivna med en sammansatt problembild.

För att skapa bästa möjliga förutsättningar för individens delaktighet och förståelse krävs en patientorienterad attityd från hälso- och sjukvårdspersonalens sida. Men också organisatoriskt måste det individorienterade perspektivet få genomslag. Exempelvis minskas ofta rehabiliteringsinsatsers effektivitet av att individen på egen hand får söka sig fram mellan olika huvudmän. Det har också påvisats att fast läkarkontakt (eller kontakt med annan vårdpersonal) ökar tryggheten och medför en bättre kunskapsgrund om patientens hälsostatus och behov.

8.1 Etik

Det finns två viktiga etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Den första är männikskovärdesprincipen som anger att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade. Ingen människa är förmer än någon annan, och med bakgrund av detta får sjukvården inte prioritera sina insatser utifrån en människas personliga egenskaper eller funktion i samhället. Den andra principen anger att resurserna skall satsas på de områden som har störst behov, och särskilt beakta dem som inte kan göra sin stämma hörd.

Men hälso- och sjukvårdens förmåga att nå upp till dessa etiska principer hänger ytterst på personalen. Det är inte endast medicinska landvinningar som gör att en människa blir frisk, utan även den del av vården som kallas omvårdnad: den mänskliga handen som tar hand om en annan människa. Vi vet att bemötandet av den vårdade är betydelsefullt för tillfrisknandet.

I stora delar av vård- och omsorgssektorn är arbetssituationen mycket ansträngd. Arbetsuppgifterna är mycket krävande, såväl psykiskt som fysiskt. Den offentliga sektorns organisation förefaller på många håll vara behäftad med fel som gör att de anställda känner maktlöshet. Korstrycket mellan begränsade resurser och växande behov tvingar fram effektiviseringar men också prioriteringar och ett högt arbetstempo. Om hälso- och sjukvården ska kunna leva upp till sina uppgifter måste godtagbara lösningar finnas på dessa problem.

8.2 Patientmakt

Trygghet är en viktig friskhetsfaktor och bidrar även till att påskynda läkeprocesser. Det är viktigt att människor känner sig trygga i sin och sina anhörigas kontakt med hälso- och sjukvården. Kvaliteten blir bättre genom en samlad kompetensbedömning där individen själv står i centrum. Genom att ge patienten ökat inflytande över rehabiliteringsprocessen stärks individens egen position, vilket i sin tur har hälsomässiga mervärden. Patientens motivation och information är strategiska resurser i t.ex. en rehabiliteringsprocess, men för att de ska kunna tas tillvara krävs en förtroendefull relation till den medicinska personalen. Det är av samma orsak viktigt att slå vakt om patientens möjlighet att välja läkare och vårdgivare som hon eller han har förtroende för.

8.3 Öppna kvalitetsregistren för medborgarna

Patienter som vill utnyttja sin valfrihet vid val av vårdgivare, måste ha rätt att ta del av vårdarbetets resultat och kvalitet. Landstingen/regionerna skall stå på medborgarnas och patienternas sida så att detta blir möjligt. Därför är krav på valfrihet i vården ett led i arbetet att stärka patientens ställning. Patienternas önskan om mer makt och inflytande över den egna vården kommer att ställa krav på hälso- och sjukvården.

Ett steg mot den konsumentmakt som samhället i många andra sammanhang eftersträvar är att kvalitetsregistren blir tillgängliga för vårdsökande. Därför bör kvalitetsregistren öppnas. Sannolikt måste då kvalitetsregister över vårdens kvalitet i behandlingsarbetet utformas på annat sätt. Därför bör ett särskilt kvalitetsregister upprättas med det tydliga syftet att vara patienternas hjälp vid deras val av vårdgivare. Vad som ovan anförts om öppna kvalitetsregister bör ges regeringen till känna.

8.4 Patientanpassa vårdens journaler

Journalhanteringen inom vården är en angelägen fråga som har diskuterats under många år. Kravet på värnandet av den personliga integriteten har varit det tyngst vägande skälet emot väsentliga förändringar. Trots detta kan vi konstatera att felbehandlingar sker därför att alla journalhandlingar inte finns tillgängliga vid akuta operationer och besök i sjukvården. I vissa länder har man infört journaler på s.k. smartkort vilket innebär att patienten kan ha sin journal i själva patientbrickan. Patientinformationen finns dessutom förvarad på säkert sätt hos patientens ordinarie vårdgivare. Genom smartkort främjar vi valfriheten eftersom det stärker säkerheten för patienten vid akuta besök hos okända vårdgivare. Vad som ovan anförts om att patientanpassa vårdens journaler bör ges regeringen till känna.

8.5 Second opinion

I den nuvarande lagstiftningen gäller rätten till s.k. second opinion enbart patienter med en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada. Centerpartiet anser att alla patienter ska ha rätt till en second opinion. I dagsläget inhämtar vissa patienter kompletterande bedömningar genom att själva kontakta en annan läkare. Andra patienter litar till fullo på den bedömning som den medicinska personalen givit och på de behandlingar som erbjuds. Det förekommer relativt ofta att läkaren tar initiativ till en förnyad bedömning, främst i situationer när läkaren bedömer att det inte finns någon terapi eller om en mycket ingripande riskfylld behandling föreslås. I andra fall är det beroende på om patienten själv eller anhörig uttryckt önskemål att få diskutera sjukdomen och behandlingen med en annan läkare. Detta sker dock helt på läkarens villkor. Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om rätt till second opinion för alla patienter. Detta bör ges regeringen till känna.

8.6 Förbättrad tillgänglighet genom nationell vårdgaranti

Tillgängligheten till hälso- och sjukvården förblir växlande. I de flesta fall kan patienten genomföra sitt första läkarbesök inom en eller ett fåtal dagar. Men två av tio patienter får enligt Socialstyrelsens utvärdering fortfarande vänta i mer än en vecka på sitt första besök. Väntetider för undersökning eller för operation medför onödigt lidande för den enskilde och onödiga sjukförsäkringskostnader för staten.

För att åtgärda dessa tillgänglighetsproblem behövs en nationell vårdgaranti. Ett sätt att finansiera en sådan är att använda finansiell samordning, där vårdsektorn tillförs resurser från socialförsäkringarna som i sin tur får minskade kostnader för sjukfrånvaro.

8.7 Nationell vårdgaranti

Centerpartiet har presenterat ett konkret förslag om en nationell vårdgaranti.

Förslaget är enligt följande:

Den nationella vårdgarantin innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom senast tre månader efter det att behovet fastslagits. Den nationella vårdgarantin skall omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar.
Vi föreslår att kravet på att hälso- och sjukvård skall ges i tid, skrivs in i hälso- och sjukvårdslagen. På så sätt får den nationella vårdgarantin det stöd i lagen som gör att patienten kan ställa krav på sjukvårdshuvudmannen.
Vårdgarantin omfattar prioriteringsgrupp 2 och 3. Patienter inom prioriteringsgrupp 1 har alltid företräde till vård genom akutsjukvård eller på annat sätt.
För att den nationella vårdgarantin skall kunna genomföras måste personalens kreativitet tas till vara genom bättre möjligheter till inflytande och en mångfald av vårdgivare.

Vårdgarantin innebär:

Kontakt garanteras med vårdcentral/primärvården samma dag som kontakten tas.
Besök hos distrikts- eller husläkare senast inom fem dagar efter att kontakten tagits. Då vårdgarantin är fullt genomförd: inom 48 timmar.
Besök hos annan specialist inom två månader.
Behandling inom tre månader efter det att beslut om sådan fattats.
När inte det ”egna sjukhuset” kan ge vård i tid skall patienten erbjudas vård efter eget val inom det egna landstinget, i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare. Det åligger hemlandstinget att se till att patienträttigheten uppfylls. Det är landstingets skyldighet att både informera patienten om hennes rättigheter samt bistå med den praktiska hjälp som kan behövas.
Patienten skall vid inställd operation eller behandling av andra skäl än medicinska kunna kompenseras ekonomiskt, vilket bör belasta den ansvariga klinikens egen budget
Den nationella vårdgarantin omfattar alla medicinskt motiverade diagnoser och skall vara fullt genomförd inom två år.

Den vårdgaranti vi föreslår ersätter inte eller står i motsats till valfrihet i vården. Patientens valfrihet skall inte vara bunden till ”det egna” sjukhusets möjligheter att ge vård i tid. Valfriheten skall omfatta hela landet och får inte begränsas till ett geografiskt eller administrativt område.

Vi vill därför att patienten skall ha rätt till:

fritt val av distriktssköterska, läkare, sjukgymnast, barnmorska och arbetsterapeut
fritt val av vårdcentral, sjukhus eller motsvarande
”second opinion” (få en förnyad oberoende medicinsk bedömning).

Förslaget om en nationell vårdgaranti innebär också en ändring i hälso -och sjukvårdslagen. I 2 a § hälso- och sjukvårdslagen, HSL, uttrycks de krav som särskilt skall ställas på hälso- och sjukvården, som att vården skall vara av god kvalitet, vara lätttillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet och främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen. Inget sägs uttryckligen om att vården skall ges i tid. Vi anser att hälso- och sjukvårdslagen skall slå fast kravet att hälso- och sjukvården skall ges i tid. På så sätt får den nationella vårdgarantin det stöd i lagen som gör att patienten kan ställa krav på sjukvårdshuvudmannen. Riksdagen bör besluta om att införa en nationell vårdgaranti i enlighet med vad i motionen anförs.

8.8 Plats- och närhetsgaranti på BB

Det är viktigt med trygghet såväl före, under som efter en förlossning. På vissa håll i landet lägger landstingen ner BB-avdelningar, med långa avstånd som följd. På andra platser, till exempel i Stockholm, råder brist på förlossningsplatser och framförallt brist på barnmorskor. När de som ska föda, i värsta fall, tvingas åka från sjukhus till sjukhus och inte vet var de hamnar, då har det gått för långt. Vi vill införa platsgaranti och närhetsgaranti på BB, där man senast två månader innan förlossningen ska ha besked om var den ska ske, och där restiden till förlossningen inte ska överstiga två timmar. Vad som ovan anförts om plats- och närhetsgaranti på BB bör ges regeringen till känna.

8.9 Samverkan mellan kommuner och landsting

Ett av de stora problemen för framför allt omsorgen och vården av våra äldre är otydligheterna i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting som inneburit att många personer som skrivits ut från sjukhusen fått ett otillräckligt mottagande i den kommunala äldreomsorgen. I och med behandlingen av regeringens proposition Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård- och omsorgsområdet (2002/03:20) vidtas vissa åtgärder för att lösa denna problematik, bl.a. genom möjligheten att inrätta en gemensam nämnd för att gemensamt fullgöra uppgifter inom vård- och omsorgsområdet, och genom en precisering av överlämningsansvaret och det ekonomiska ansvaret mellan landsting och kommun.

Fortfarande kvarstår en oklar ansvarsfördelning mellan kommuner och landsting beträffande hemsjukvård, rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel. Regeringen behöver därför göra en översyn av dessa områden och återkomma med förslag till hur denna ansvarsfördelning bör göras. Detta bör ges regeringen till känna.

Ett problem med att uppfylla intentionerna bakom propositionen är bristen på de läkarresurser som krävs för utarbetandet av vårdplan för utskrivningsklara patienter. Centerpartiet anser även att det ska finnas utrymme för lokala överenskommelser om huvudmannaskapet för primärvården. Vissa kommuner har uttryckt önskemål om att få anställa läkare. Även om tillhandahållandet av läkarkompetens ska vara ett landstingsansvar, bör detta önskemål tillmötesgås. Tillgång till medicinsk kompetens kan vara av stort värde för verksamhetsutvecklingen i kommunerna. Vad som ovan anförts om att kommunerna bör få anställa läkare bör ges regeringen till känna.

8.10 Permanent finansiell samordning

Individer som drabbats av ohälsa måste erbjudas rehabilitering, och det är angeläget med ett samarbete och samordning mellan de sektorer som kan erbjuda hjälp. Det är dags att öppna upp för nytänkande kring rehabilitering. Hög kvalitet nås genom en samlad kompetensbedömning där individen själv står i centrum. Vi måste öppna upp mellan olika myndigheter där det idag råder vattentäta skott. Finansiell samordning av hälso- och sjukvården, socialtjänsten och socialförsäkringen underlättar samarbetet så att vi kan åstadkomma ökad hälsa och minskade sjukskrivningar. Efter motion från Centerpartiet har riksdagen beslutat att ställa sig bakom en begäran till regeringen att skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag om en permanent finansiell samordning. Samordningen skall ske med utgångspunkt från de lokala förutsättningarna.

9 Ökad mångfald

Hälso- och sjukvården är en grundläggande del av den svenska välfärden. Idag står sjukvården inför en rad problem. Inom några år kommer behoven av hälso- och sjukvård sannolikt att se annorlunda ut samtidigt som resurserna är begränsade. Många regioner och landsting har problem med ekonomin. För att lösa detta krävs stor förnyelse och utveckling av såväl organisation som verksamhet. Sjukvården har stora problem med att rekrytera samt behålla personal. Samtidigt finns en negativ inställning till privat verksamhet, som skulle kunna vara en lösning på framtidens personalförsörjnings- problematik. Den offentliga vården klarar inte längre av att i tillräcklig omfattning möta medborgarnas krav på hälso- och sjukvård.

Vård- och omsorgssektorn hör till de mest centralstyrda delarna av den svenska ekonomin och arbetsmarknaden. Ett fåtal stora huvudmän kontrollerar merparten av verksamheten. Detta torde ha en negativ effekt såväl på sektorns förmåga att snabbt anpassa sig efter förändrade förutsättningar som att utveckla verksamheten efter ett förändrat kunskapsläge. De anställda har ett jämförelsevis litet antal arbetsgivare att välja mellan. De anställdas ställning har varit jämförelsevis svag, vilket avspeglas i dåliga arbetsmiljöer med stora sjukskrivningsproblem. Storskaligheten i sig tycks vara en förklaring till att många anställda upplever sig ha små möjligheter att påverka sin arbetssituation.

Det motstånd som finns mot att privata alternativ får etablera sig inom den gemensamt finansierade vårdens ram, motverkar mångfalden i vården. Därmed förhindras även individens rätt att själv bestämma över vilken vårdform man vill använda sig av. Självbestämmande för patienten kräver en mångfald av vårdgivare, både privata, kooperativa, ideella och offentliga vårdgivare. Fler vårdgivare kan innebära ökad närhet för patienten och en decentraliserad vårdstruktur. Det är därför önskvärt att utvecklingen mot en ökad andel alternativa utförare fortsätter. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet ser inga hinder för att företag inom vården ska tillåtas gå med vinst. Vinstgivande företag investerar i både kunnande och ny teknik samtidigt som företaget genererar ett ekonomiskt tillskott i verksamheten. Erfarenhetsutbyte mellan olika vårdgivare genererar nya idéer och utvecklar verksamheten. Marknadslösningar får inte innebära att lägsta pris är den enda utslagsgivande faktorn. Andra, inte minst kvalitativa faktorer, måste väga lika tungt. Genom att stimulera anställda inom vårdsektorn att starta företag i olika företagsformer, öppnas möjligheten för nya vårdgivare. Rådande hierarkier inom vården ska få stå tillbaka för teamarbete och ökat informationsflöde mellan vårdgivare och patient. Framtidens sjukhus kan då innehålla flera entreprenörer och vårdgivare som tillsammans bildar en sjukhusenhet. Regeringen bör inte begränsa möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att träffa avtal med entreprenörer. Det bör avgöras av varje landsting eller kommun i enlighet med det kommunala självstyrets principer.

Av ovanstående skäl var det en viktig framgång att riksdagen i praktiken stoppade regeringens försök att förlänga den så kallade stopplagen. Centerpartiet avser att fortsätta hålla vakt mot regeringens försök till centralstyre.

9.1 Lättare att få F-skattsedel

Sjukvårdspersonal med entreprenörsambitioner möter flera svårigheter på vägen mot det egna företaget. De är bland annat beroende av att de blivande uppdragsgivarna är villiga att ingå ett samverkansavtal. Eftersom själva antalet uppdragsgivare inom vården och omsorgen är få, blir det problem med att erhålla F-skattsedel. Näringsverksamhet föreligger enligt 21 § komunalskattelagen när verksamhet bedrivs i vinstsyfte, yrkesmässigt och självständigt. Självständighets- och vinstkriterierna avgör om inkomsterna ska hänföras till tjänst eller till näringsverksamhet. Antalet uppdragsgivare och självständigheten gentemot dessa är av betydelse vid bedömningen. Regelverket hindrar således sjuksköterskor att starta eget, eftersom det i stort sett endast finns två uppdragsgivare: landstinget och/eller kommunen. Konsekvensen blir att den blivande företagaren har svårt att få F-skattsedel på grund av att självständighetskriteriet inte anses uppfyllt. Det behövs ett undantag för alternativa vård- och omsorgsproducenter så att självständighetskriteriet tillämpas på ett rimligt sätt vid ansökan om F-skattesedel. Centerpartiet framför detta krav i näringspolitiska motion.

9.2 Uppdelad upphandling och utmaningsrätt

Centerpartiet förespråkar uppdelad upphandling som gör det möjligt för små entreprenörer att delta i konkurrensutsättning av offentlig verksamhet. Förbättrade möjligheter att ställa miljökrav i upphandlingen stärker också lokala entreprenörers möjligheter att konkurrera. Vidare vill Centerpartiet införa utmaningsrätt för anställda i offentlig sektor som vill ta över driften av den egna enheten. Om en sådan utmaning är mer effektiv än den nuvarande driften, bör den som regel beviljas. Vad som ovan anförts om utmaningsrätt bör ges regeringen till känna.

9.3 Längre avtalstider

Korta avtal om 2–3 år hämmar konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många inte vågar satsa på att etablera sig som företagare. Då det saknas andra finansiärer än sjukvårdshuvudmännen blir risktagandet ofta för stort. För företagaren inom vårdsektorn finns, vid en utebliven förlängning av uppdraget efter avtalstidens slut, ingen alternativ uppdragsgivare att vända sig till. Då återstår bara avveckling av verksamheten. Viljan till nyinvesteringar i verksamheten avtar därför kraftigt mot slutet av avtalsperioden. Anbudsförfarandet inom hälso- och sjukvården behöver förändras. Dagens system för upphandling enligt lagen om offentlig upphandling är alltför fokuserat på priset och det gynnar de stora vårdbolagen. Parametrar som kvalitet, kompetens, kontinuitet, flexibilitet, patient- och lokalkännedom måste i större utsträckning vägas in vid upphandlingen. Vidare bör förutsättningarna för ”avknoppning” till nya företagsbildningar förbättras. För att stimulera anställda inom den offentliga hälso- och sjukvården att ta över verksamheter och driva dessa i egen regi bör direktupphandlingen underlättas eller att de på annat sätt kan få ett första kontrakt. Vad som ovan anförts om längre avtalstider i upphandling bör ges regeringen till känna.

9.4 Samverkansavtal

Även andra legitimerade vårdgivargrupper än läkare och sjukgymnaster ska ha möjlighet att bedriva verksamhet som enskild vårdgivare och finansieras av landstinget. Detta kan till exempel gälla legitimerade sjuksköterskor, barnmorskor och psykologer. För patienternas bästa måste vi skapa bättre samverkan mellan offentlig och privat vård och öka vårdutbudet. Vi måste också skapa enhetliga och klara regler när det gäller etablering för enskilda vårdgivare med offentlig finansiering. Vi måste utforma ett nationellt ersättningssystem för alla kategorier av enskilda vårdgivare på liknande sätt som idag gäller för läkare och sjukgymnaster. Detta är en garanti för att den eftersträvade mångfalden som är till gagn för patienterna kan uppnås och att långsiktighet, kontinuitet och småskalighet bevaras inom den privata vårdsektorn. Centerpartiet anser att riksdagen bör stimulera sjukvårdshuvudmännen att i ökad utsträckning utnyttja denna typ av avtal inom hälso- och sjukvården. Det kan ske genom att lagstiftningen utformas så att den medger ett större mått av förhandlingsutrymme mellan sjukvårdshuvudmannen och den enskilde vårdgivaren, men att avtalet fortfarande betraktas som ett utflöde av offentligrättslig lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.

9.5 Bättre uppföljningssystem

En vanlig invändning mot konkurrensutsättning i den offentliga vården är att det politiska inflytandet minskar. I praktiken innebär möjligheten att jämföra och att koncentrera sig på huvuduppgiften att styrbarheten istället ökar. Om upphandling sker genom konkurrens ges de offentliga företrädarna nya effektiva instrument för att fastställa kvalitetskrav, följa upp och utvärdera resultat och därmed kunna jämföra olika vårdgivares och andra aktörers verksamhet. Det ger ökad styrbarhet åt de politiskt förtroendevalda som befolkningsföreträdare. Såväl myndigheter som vårdgivare och sjukvårdshuvudmän är beroende av att tillförlitlig statistik av hög kvalitet finns tillgänglig. Jämförbara nationella nyckeltal bör därför utarbetas. Socialstyrelsen bör, tillsammans med sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet med nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser mellan sjukvårdens institutioner i hela landet. Vad som ovan anförts om bättre uppföljningssystem bör ges regeringen till känna.

9.6 Rättvisa regler för mervärdesskatt

För att uppnå konkurrensneutralitet mellan den privata och offentliga tandvården är det av största vikt att rätta till den obalans som orsakas av mervärdesskattereglerna. En första åtgärd är att ställa krav om särredovisning för folktandvårdens verksamhet. Centerpartiet anser att särredovisning av folktandvårdens verksamhet är en viktig del för att uppnå målet om konkurrensneutralitet. Detta bör ges regeringen till känna.

9.7 Avskaffa åldersgränsen för privata vårdgivare

Riksdagen fattade under våren beslut om att höja åldersgränsen för rätt till offentlig ersättning för tandläkare och tandhygienister till 70 år med möjlighet till fortsatt förlängning efter särskild prövning. Centerpartiet vill emellertid helt avskaffa åldersgränsen och utsträcka beslutet till att även omfatta läkare och sjukgymnaster. Prövning av lämplighet kan likväl ske individuellt inom ramen för Socialstyrelsens tillsynsansvar. Att förvägra de mest erfarna läkarna att, om de så önskar, få fortsätta att praktisera sitt yrke i ett läge där det råder brist på läkare är både resursslöseri och åldersdiskriminering. Åldersgränsen bör avskaffas, också vad gäller ersättning för privatpraktiserande läkare m.fl. Vad som ovan anförts om åldersgränsen bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 2003
Maud Olofsson (c)
Agne Hansson (c)	Åsa Torstensson (c)
Kenneth Johansson (c)	Margareta Andersson (c)
Lena Ek (c)	Eskil Erlandsson (c)