Privatekonomi som kunskapsområde i gymnasieskolan

Motion 2003/04:Ub336 av Kenneth G Forslund (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att på gymnasienivå rusta unga människor med utbildning i privatekonomi.

Motivering

Allt fler människor drar på sig betalningsanmärkningar, många av dessa är unga. Klimatet har hårdnat i samhället på många sätt de senaste åren. Ett exempel på detta är att obetalda räkningar idag mycket snabbt leder till betalningsanmärkningar och att detta gäller även förhållandevis små belopp. Ett annat exempel på det hårdnande klimatet är att den som söker bostad idag måste ha ett fullkomligt fläckfritt ekonomiskt förflutet.

Självfallet ska var och en sköta sin ekonomi, betala räkningar i tid och inte skaffa sig orimligt höga kostnader. Men det är inte enbart individen som har ett ansvar i det här sammanhanget. Varje dag nås människor i Sverige av en intensiv marknadsföring om att köpa diverse olika produkter. Kapitalvaror av olika slag marknadsförs ofta med erbjudanden om avbetalning och/eller att betala varan i framtiden. Till exempel mobiltelefoner säljs med åtföljande abonnemang med bindningstider som knyter upp kunden, villkoren är dessutom ofta svårgenomträngliga. Bland de mest förföriska marknadsföringsknepen på senare tid är erbjudanden av typen: Du får telefonen och 500 kr i handen!

Det går fort att skaffa sig betalningsanmärkningar men tar lång tid att bli av med dem. Därför är det viktigt att skapa förutsättningar för en sund privatekonomi genom att rusta framför allt unga människor mot den intensiva marknadsföringen och minska deras risk att begå misstag som leder till betalningsanmärkningar. Ett sätt är att ge ungdomar på gymnasiet möjlighet att få undervisning i privatekonomi och att kritiskt granska marknadsföring. I den utbildningen bör ingå att lära sig att göra hushållsbudget, att jämföra priser, hur kreditvillkor kan se ut, att granska marknadsföring och hur betalningsanmärkningar uppstår och vad detta får för konsekvenser.

Ett utbildningsinslag enligt ovan bör ges samtliga elever på gymnasienivå helst innan de fyller 18 år och kan börja sluta egna avtal. Detta bör kunna integreras i dagens ämnen, gärna med undervisning där olika ämnen samarbetar om utbildningen.

Stockholm den 3 oktober 2003

Kenneth G Forslund (s)