Produktionsmål för jordbruket i norra Sverige

Motion 2002/03:MJ393 av Birgitta Sellén och Håkan Larsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nuvarande regelverk för jordbruket i norra Sverige behöver kompletteras med ett produktionsmål.

Motivering

”Hela Sverige ska leva” är en vision och en målsättning för många. För att vi skall nå dit så krävs det att alla av politikens instrument används. För att nå visionen måste det också finnas arbetstillfällen över hela landet. Hela Sverige kan inte leva enbart genom att människorna skall pendla till sina arbeten som kan ligga många mil bort, särskilt i norra Sverige. Arbetstillfällena måste i betydligt högre grad än idag finnas där människorna finns.

Under en lång följd av år har vi kunnat se att landsbygden på många områden i vårt land har utarmats både vad gäller antal människor och service. För att kunna bryta den negativa utvecklingen så behöver landsbygden arbetstillfällen där människorna bor. Som grund för ett starkt lokalt näringsliv behövs det någon eller några basnäringar. Sådana näringar är jord- och skogsbruket i norra Sverige.

Landsbygdens negativa utveckling kan i hög grad också kopplas ihop med att antalet arbetstillfällen inom jord- och skogsbruket har minskat. Detta har inneburit att arbetstillfällena inom de för landsbygden verkligt betydelsefulla basnäringarna har minskat. Förutom att arbetstillfällen har försvunnit så förbuskas landsbygden med följden att miljö- och kulturvärden försvinner.

I det här perspektivet framstår jord- och skogsbruket som den naturliga basnäringen. Så länge det finns människor i vårt avlånga land kommer vi att behöva mat som produceras i vår närhet. Det handlar också om att ta vara på de affärsmöjligheter som har sitt ursprung i jord, skog och landsbygdens miljö. Med andra ord krävs det att det finns ett levande lantbruk som producerar säker och sund mat nära människorna.

Förutsättningarna för att producera bra mat av hög kvalitet med miljövänliga metoder, är goda i norra Sverige. Det finns en rad exempel på nya livsmedelsföretag som är framgångsrika på marknaden med nischprodukter av olika slag. Med goda villkor kan många fler företag bli framgångsrika.

Idag ser vi hur livsmedelsproduktionen minskar i norra Sverige; detta gäller alla produktionsgrenar. Särskilt påtaglig är minskningen i de mest glesa delarna av vårt land. Nedanstående statistik visar att särskilt stödområdena 1–3 haft en mer negativ utveckling än övriga Sverige.

Mjölkproduktionens förändring, ton, 1995–2001

Stödområde 1–3	-6,4 %
Riket	+1,5 %
Stödområde 1	-16 %

Antal företag med slaktsvin, förändring, 1995–2000

Stödområde 1–3	-51 %
Riket	-48 %
Stödområde 1	-63 %

Äggproduktionens utveckling, förändring av antal företag 1995–2000

Stödområde 1–3	-36 %
Företag av större betydelse 1997–2000	-65 %
Riket	-41 %

Bär- och grönsaksproduktion, förändring av totalproduktion 1995–2000

Stödområde 1–3

-53 %

Jordbruksproduktionen börjar nå en så låg nivå inom många områden att den är svår att överhuvudtaget upprätthålla. Underlaget för livsmedelsindustrin, transporter, service m.m. börjar nå en nivå där det inte är ekonomiskt försvarbart att bedriva dessa verksamheter.

Samtidigt står jordbruket för många positiva värderingar och det finns en betydande utvecklingspotential, men den negativa trenden måste brytas omedelbart annars kommer det inte att gå att ta tillvara den utvecklingspotential som finns.

Även om det inom EU finns en ambition att minska produktionen och ersättningar riktade till jordbruket, så måste en annan målsättning gälla för jordbruket i norra Sverige. Såväl Sverige som EU har som övergripande mål att det skall finnas ett jordbruk i hela landet respektive i hela unionen. För att klara den målsättningen är det nödvändigt med ett speciellt regelverk för jordbruket i de perifera områdena. Och i vårt nordliga och glesbefolkade område handlar det helt enkelt om att stimulera produktionen i syfte att den ej skall vika ytterligare.

Nuvarande regelverk för jordbruket i norra Sverige behöver därför kompletteras med ett produktionsmål för jordbruket i området. Detta produktionsmål får inte understiga dagens produktionsvolymer, eftersom det annars innebär en risk för total utslagning av näringen i mer glesbyggda områden.

Det viktigaste incitamentet för att bibehålla produktionen på dagens nivå är att ersättningarna till jordbruket i norra Sverige även fortsättningsvis är direkt kopplade till produktionen. För jordbruket i norra Sverige skulle det innebära förödande konsekvenser om dagens ersättningar med knytning till produktion skulle omvandlas till ersättningar som skulle stimulera former av passivt brukande.

Ett produktionsmål i sig löser naturligtvis inte problemen i området men det sänder en signal om vad samhället vill, till näringen och andra aktörer. Det skulle också utgöra en riktlinje hur samhällets politik skall utformas. Därigenom kan det skapas en grund för att dessa aktörer skall satsa på en utveckling av produktionen. Ett produktionsmål skulle också kunna utgöra en bra grund för att vidareutveckla dagens regionalpolitiska instrument på jordbrukets område. Även i den pågående diskussionen om en förändring av CAP skulle ett sådant mål kunna ha betydelse.

Det är dags för en politik som tar till vara de stora utvecklingsmöjligheter som jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige faktiskt har.

Stockholm den 20 oktober 2002
Birgitta Sellén (c)	Håkan Larsson (c)