Pumplagens negativa effekt för landsbygden

Motion 2018/19:1271 av Runar Filper (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Förutsättningarna för att kunna bo och verka på svensk landsbygd försämrades när den så kallade ”pumplagen”, Lag (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel, trädde i kraft 1 april 2006. Att bo på landsbygd innebär att man är beroende av serviceinrättningar som tillhandahåller drivmedel i form av framför allt bensin och diesel, eftersom långt över 90 procent av alla bilister äger fordon med de drivmedelsegenskaperna.

Enligt lagen måste en bensinstation sälja förnybart bränsle, som biogas eller bioetanol, om man har en försäljningsvolym överstigande 1 500 kubikmeter bensin och diesel om året. Många serviceinrättningar har av ekonomiska skäl tvingats lägga ned sin verksamhet då de inte har haft råd att installera anläggningar med förnybara drivmedel. När dessa många gånger lever på marginalen är det ekonomiskt påfrestande att nödgas investera i en biogasanläggning eller etanolpump.

Det kan tilläggas att bioetanol och biodiesel inte endast har levererat fördelar ur miljösynpunkt, vilket ställer pumplagen i en om möjligt ännu sämre dager.

Runar Filper (SD)