Rättvis fastighetstaxering

Motion 1997/98:Sk311 av Elving Andersson (c)

1 Inledning

Den senast genomförda allmänna fastighetstaxeringen av småhus har visat på stora brister i det nuvarande systemet som lett till orimliga effekter för vissa fastighetsägare.

Inte minst i Bohusläns kustområden har vissa permanentboende drabbats av så höga taxeringsvärden att de inte kommer att ha möjlighet att behålla sina fastigheter. Detta är främst beroende av att vissa områden är synnerligen attraktiva för fritidsboende, vilket lett till att fastighetsförvärv skett till rena fantasipriser då kapitalstarka köpare trissat upp priserna. Detta drabbar i sin tur de åretruntboende genom kraftigt höjda taxeringsvärden.

Att fiskare, pensionärer, småföretagare, barnfamiljer och andra som råkar bo vid vissa kustområden skall få kraftigt höjda skatter därför att några grannar sålt sina fastigheter till penningstarka sommargäster upplevs av de allra flesta som en djup orättvisa.

2 Utredning

Den utredning som på Centerpartiets initiativ har tillsatts för att se över taxeringsförfarandet är både viktig och nödvändig. I avvaktan på utredningens resultat bör riksdagen vidta åtgärder som undanröjer några av de mest orimliga effekterna av den senaste fastighetstaxeringen.

När det gäller kommande fastighetstaxeringar bör prövas helt nya modeller för basen för fastighetsbeskattningen. En sådan modell som bör utredas är att köpeskillingen skall ligga till grund för fastighetsskatten i stället för taxeringsvärdet. Utredningen bör också pröva att skilja på förvärv för fritidsändamål och förvärv för permantenboende vid fastställande av taxeringsärdena.

3 Förtroendemannainflytande

Det är en stor brist att de lokala fastighetstaxeringsnämnderna har avskaffats. Därmed finns inga lokala förtroendevalda som kan tillföra sunt förnuft i samband med taxeringen. I stället matas ett antal datorer med olika ingångsvärden och ut kommer taxeringsvärden där ingen hänsyn tas till olika specifika lokala förutsättningar.

Inför kommande fastighetstaxeringar är det nödvändigt att lokala fastighetstaxeringsnämnder inrättas. En fortsättning av nuvarande datorstyrda beräkningssätt utan förankring i verkligheten riskerar annars att inom en nära framtid driva bort den bofasta befolkningen från attraktiva kustlägen.

4 Brister i fastighetstaxeringen

Den nuvarande modellen för fastighetstaxeringen innehåller flera brister som lett till orimliga effekter i bl.a. Bohusläns skärgårdsområden. Några av dessa brister beskrivs nedan.

Belägenhetsfaktorn, som innebär att ett s.k. normalvärde multipliceras med 1,5 om fastigheten är strandnära och med 2,0 om det är en strandtomt, saknar reellt underlag. Belägenhetsfaktorn skapar orimliga situationer vilket kan beskrivas genom ett exempel från Klädesholmen utanför Tjörn. Två identiskt lika fastigheter med lika stora tomter får dramatiskt skilda taxeringsvärden trots att de bara ligger ca 100 m från varandra. Båda fastighetrna har fått ett byggnadsvärde på 550 000 kr. När det gäller tomtvärdet har däremot den ena fått ett värde på 550 000 kr medan den andra fått ett värde på 275 000 kr. Det är svårt att inse rättvisan i detta då den ena av dessa identiska fastigheter fått en höjning i den senaste taxeringsomgången med 600 000 kr och den andra med 375 000 kr. Genom detta uppstår en skillnad i skattebelastning på dessa fastigheter på närmare 7 700 kr per år (inkl. förmögenhetsbeskattning) vid fullt genomslag.

Riksdagen bör därför besluta att den s.k. belägenhetsfaktorn avskaffas för fastigheter för permanentboende. Detta bör ske redan för innevarande års beskattning.

Relationen tomtvärde/fastighetsvärde kan också ifrågasättas. Taxeringsvärdet skall ju vara 75 % av marknadsvärdet. Det är väldigt sällan som obebyggda tomter går i handel. Därför finns inget marknadsunderlag för att fastställa tomtvärdet. Det sker i stället av Riksskatteverket på, som det synes, väldigt lösa grunder. Av RSV:s tomtvärdestabell (RSV S 1995:17) framgår följande: Om basvärdet för en taxeringsenhet omfattande ett normhus och en normtomt skulle utgöra 200 000 kr så anses tomtvärdet vara 15 % eller
30 000 kr. Om inflation och nybyggnation etc. driver upp basvärdet till
1 miljon kr så skall tomtvärdet uppgå till 40 % eller 400 000 kr. Logiken bakom detta är synnerligen svår att utläsa.

Antalet förvärv per värdeområde är ett annat systemfel i taxeringsförfarandet. Landet är indelat i ca 7 000 s.k. värdeområden. Inom varje värdeområde skall marknadsvärdet på fastigheterna fastställas. Enligt handboken för AFT 96 från Skatteförvaltningen bör antalet förvärv variera mellan 15 och 50 för att utgöra underlag för värderingen. I många värdeområden når man inte upp till dessa antal. I många områden finns bara några enstaka förvärv. Man väljer då att slå ihop ett antal värdeområden för att få ihop tillräckligt många förvärv. Statistiskt är detta ett mycket tvivelaktigt tillvägagångssätt.

Om man har några få förvärv i varje värdeområde som inte är representativa och sedan multiplicerar detta med ett antal värdeområden blir ju inte slutresultatet mer representativt. Ett exempel kan hämtas från Hasselön i Sotenäs kommun. Där har en strandtomt på 100 kvadratmeter fått ett taxeringsvärde på 600 000 kr. Dvs. att marknadsvärdet skulle vara
800 000 kr. Underlaget i värdeområdet utgörs av en strandnära och en övrig fritidsfastighet samt en permanentbebodd fastighet. Tomtstorleken på dessa referensobjekt är 165, 165 och 520 kvadratmeter. Dataprogrammet fastställer därefter taxeringsvärdet på den 100 kvadratmeter stora tomten till 600 000 kr. Även för den mest rättroende skattebyråkrat torde orimligheten i detta vara uppenbar.

5 Begreppet normaltomt

I Riksskatteverkets tillämpning förekommer det att så kallad normaltomt fastställs till 100 kvadratmeter. Detta har t.ex. lett till att en fiskare med en tomt på 165 kvadratmeter fått ett taxeringsvärde på tomten på 730 000 kr. Om normaltomten i stället fastställts till 300 kvadratmeter, vilket är mer skäligt skulle motsvarande tomttaxeringsvärde blivit 330 000 kr. Detta är en orimlig effekt. RSV bör därför i sina anvisningar fastställa att en s.k. normaltomt skall omfatta minst 300 kvadratmeter.

Riksdagen bör därför besluta att s.k. normaltomt i RSV:s anvisningar skall fastställas till minst 300 kvadratmeter. Detta bör gälla redan för innevarande års beskattning.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av det framtida taxeringsförfarandet och underlaget för fastighetsskatt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala fastighetstaxeringsnämnder,

3. att riksdagen beslutar att den s.k. belägenhetsfaktorn avskaffas för permanentbostäder fr.o.m. 1997 års beskattning,

4. att riksdagen beslutar att normaltomt skall beräknas till minst 300 kvadratmeter fr.o.m. 1997 års beskattning.1

Stockholm den 2 oktober 1997

Elving Andersson (c)

1 Yrkande 4 hänvisat till FiU.

Gotab, Stockholm 1997