Regional planering i Skåne

Motion 1992/93:Bo305 av Per Olof Håkansson m.fl. (s)

av Per Olof Håkansson m.fl. (s)
Förändringar av infrastrukturen i Skåne
Skåne står inför stora och vittomfattande investeringar.
Det handlar om mycket mer än fasta förbindelser över
Öresund, även om detta projekt dominerar i
samhällsdebatten.
Järnvägsnätet i Skåne skall rustas upp. Västkustbanan
skall byggas ut till dubbelspår. En tunnel genom
Hallandsåsen är på väg att förverkligas. En riksbangård
planeras för att med den i drift kunna möta de krav på
effektiviseringar som godstrafiken kräver.
Trafiken till kontinenten växer och kräver utbyggnader
för att i första hand trafiken med gods skall kunna
utvecklas. Närmast i tur torde stå en utbyggnad av hamnen
i Trelleborg och dess tillfartsvägar.
På olika håll i Skåne skall därutöver ett antal
moderniseringar och effektiviseringar av såväl landsvägar
som järnvägar ske. Järnvägen mellan Ystad och Malmö
skall elektrifieras.
Kollektivtrafiken drivs i en ny struktur. Ett nytt
kommunalförbund, som omfattar hela Malmöhus läns yta,
är bildat. Detta förbund skall administrera kollektivtrafiken
i länet. Inom Kristianstads län finns denna ordning sedan ett
antal år tillbaka. De omfattande planerna på
förbättringarna av såväl spårbunden kollektivtrafik som
sådan med bussar kan nu genomföras på ett rationellare
sätt.
Ett omfattande planeringsproblem
Förändringarna kräver lösningar på många omfattande
och skiftande problem, som alla måste lösas eller elimineras
genom planering. I planeringen och genomförandet är
många inblandade. Enbart det omfattande bro-
tunnelprojektet med anslutande lands- och järnvägar ger
stora konsekvenser i alla Skånes 33 kommuner. De
planeringsmässigt besvärligaste problemen med
etableringen av fasta förbindelser över Öresund finns på
land. Jämförelsevis är ''vattendelen'' enklare.
De olika organen i Skåne står således inför en
omfattande uppgift på samhällsplaneringens område.
Uppgiften är komplicerad. Många är på olika sätt
involverade. I någon mening kan alla skåningar ha intressen
att bevaka. Intressena är splittrade.
Den effektiva lösningen innebär bl.a. en bra
koordinering av de olika delförloppen. Huvuduppgiften
som planeringen skall lösa är att skapa ett bra Skåne. Att på
nuvarande stadium dra slutsatsen att detta inte är en enkel
uppgift, det torde flertalet kunna göra utan några
reservationer.
Samhällsplaneringen med PBL och NRL
Planeringsprocessen för användningen av mark och
vatten styrs i huvudsak av plan- och bygglagen (PBL) och
lagen om naturresurshushållning (NRL). Karaktären på
dessa lagar är att de präglas av demokratiska inslag och att
det är kommunerna som är spelförare i
planeringsprocessen.
Kretsen av sakägare är i dessa fall mycket stor. Det är
många som därtill kan komma att ha synpunkter på de
frågor som är aktuella. De statliga intressena företräds i
detta sammanhang av länsstyrelserna. De har enligt PBL
och NRL att göra en sammanvägning och redovisa de
samlade statliga intressena.
Projekten drivs av olika huvudmän med olika
utgångspunkter och mål för arbetet. De övriga med
intressen att bevaka är till antalet omfattande. De har
dessutom inte sällan motstående uppfattningar i sak. Av
praktiska eller andra skäl är ibland de i och för sig
sammanhållna projekten delade i olika skeden och
delprojekt. Dessa delprojekt drivs vanligen som formellt
självständiga projekt. Sammantaget leder detta till att det
är svårt att hålla en aktull och samlad överblick.
Planeringssystemet kommer att utsättas för stora
påfrestningar. Inte bara genom att antalet och volymen i
projekten under en viss tid kommer att vara onormalt höga.
Projekten inrymmer många frågor som är speciellt
bevärliga och de skall lösas med stöd av ett underlag som
ännu inte är komplett. Arbetet med översiktsplanerna
enligt PBL är exempelvis i dess första omgång inte slutförd
i Skåne. Av givna skäl, eftersom PBL-tiden är relativt färsk,
saknas också erfarenheter av att arbeta med sådana
komplexa planeringsproblem som det nu är fråga om.
Saknaden av en komplett första omgång av
översiktsplanering skall i och för sig inte överdrivas.
Mellankommunala planeringsproblem är emellertid alltid
svåra att lösa. De är dock svårare att lösa så länge denna
brist kvarstår, eftersom de kanske inte är kända. Speciellt
besvärande är det att Lunds kommun med hänsyn till dess
geografiska läge ännu inte har en enligt PBL antagen
översiktsplan.
Planeringen enligt PBL/NRL, som i grunden är en
utpräglad demokratisk process, ger även stort utrymme för
diskussioner och överläggningar. Eftersom konflikterna
mellan olika intressen när det gäller markanvändningen är
stora, kan det förutsättas att många av besluten kommer att
överklagas. Detta leder till betydande förlängningar av
ledtiderna.
Ytterst kan det komma att tvinga fram kraftiga,
korrigerande ingrepp i senare skeden av planeringsfasen.
Den önskade koordineringen kan därmed kanske inte
komma till stånd. Förändringarna, som i sig inte behöver
vara negativa, leder emellertid vanligen sammantaget till
ekonomiska förluster genom det sätt på vilka de
genomföres.
Överblick och omvärldskontakt
Mot denna bakgrund är det naturligt att söka en lösning
som innebär att problemet ''samlad överblick'' löses. Det är
klart olämpligt och hämmande att kunskapen om ''vad som
pågår'' och ''vem som gör vad'' etc. inte finns samlad på ett
ställe. Skåne i dess helhet är mer eller mindre berört. En för
hela Skåne samlad översikt av ''läget'' bör därför tas fram
och hållas aktuell.
Länsstyrelserna har bl.a. uppgiften att i
planeringsprocessen för användningen av mark och vatten
svara för de samlade statliga intressena. Omständigheterna
i Skåne talar för att de bägge länsstyrelserna bör ha ett nära
samarbete i denna uppgift. En strukturplan måste arbetas
fram för hela Skåne, en strukturplan som anger den
huvudsakliga förläggningen och markanvändningen för de
större strukturbildande elementen. Riksdagen bör ge
regeringen till känna behovet av en strukturplan för Skåne.
Under de närmaste åren kommer ett stort tillskott i
volymen av arbetsuppgifter för länsstyrelserna i Skåne, som
skall klaras av utöver ordinarie verksamhet. Det är
tveksamt om dimensioneringen och fördelningen av
resurserna hos länsstyrelserna är sådana, att arbetet kan
bedrivas med hänsyn tagen till en allmänt god
resurshushållning på ett önskvärt och rationellt sätt.
Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en översyn
av länsstyrelserna i Skåne. Syftet skall vara att klarlägga
behoven av resurser m.m. så att de på ett rationellt sätt kan
möta kraven på överblick och administrativ kapacitet m.m.,
så att de förbättringar av infrastrukturen i Skåne som nu
planeras kan genomföras effektivt. Det finns betydande
risker för att ledtiderna förlängs med den nuvarande
okoordinerade ordningen.
Det bör särskilt noteras möjligheten att skapa en mellan
de bägge länsstyrelserna gemensam planeringsenhet, som i
första hand skulle ha uppgiften att svara för dessa tunga,
länsövergripande planeringsfrågor som nämnts ovan.
Den översyn som vi här förordar bör komma till stånd
utan tidsutdräkt.
Det är vidare ett klart olämpligt förhållande att
ledamöterna i lekmannastyrelserna i länsstyrelsen saknar
initiativrätt i den betydelsen att de kan få ett ärende till
behandling i lekmannastyrelsen. De är i dag helt utlämnade
till en välvilja. Riksdagen bör därför begära en ändring av
det aktuella regelsystemet i syfte att ge ledamöterna i
lekmannastyrelsen den demokratiska rättigheten att kunna
initiera ärenden till behandling i länsstyrelsens
lekmannastyrelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dimensioneringen och
fördelningen av resurserna m.m. hos länsstyrelserna i
Kristianstads och Malmöhus län för att klara de planerings-
och andra administrativa uppgifter som förestår med
hänsyn till förestående upprustning av infrastrukturen i
Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en strukturplan för
Skåne,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i regelsystemet för lekmannastyrelsen i länsstyrelsen så att
ledamöterna kan initiera ärenden i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1993

Per Olof Håkansson (s)

Johnny Ahlqvist (s)

Anita Jönsson (s)

Maja Bäckström (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Bostadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)