Regional utveckling för Dalarna

Motion 2003/04:N416 av Per Erik Granström m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om regional utveckling i Dalarna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kompetensförsörjning av arbetskraft för offentlig sektor och näringsliv.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om fortbildning av arbetskraften.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att stärka förutsättningarna för dem som står utanför arbetskraften att komma in på arbetsmarknaden.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om internationaliseringens betydelse för regional utveckling.

1Yrkandena 2, 3 och 4 hänvisade till AU.

Motivering

Regionalpolitiken skall bidra till att skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela landet. Regionalpolitiken skall också bidra till att underlätta för näringslivet i regionalpolitiskt prioriterade områden att utvecklas så att det bidrar till tillväxt och sysselsättning. Men tillväxt ställer också krav på att det långsiktigt skall vara en hållbar utveckling – för att använda Bruntlandskommissionens definition: ”hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”.

Trots en världsomfattande lågkonjunktur så har vi i Sverige en högre tillväxt än många av våra grannländer. Riksdagens tidigare beslut angående den regionala utvecklingspolitiken innebär i vissa avseenden att nya grepp tas för att komma tillrätta med den obalans som finns inom och mellan olika regioner. Regionalpolitiken har kommit att omfatta flera områden som är av betydelse för näringslivets utveckling som exempelvis närings-, arbetsmarknads-, utbildnings- och transportpolitiken.

Tillväxt och livskraft skapas på lokal och regional nivå av människor i företag och i den service som kommunerna och landstingen svarar för. Regional utvecklingen måste därför förankras i vardagen och kännetecknas av en stor grad av lokal och regional handlingsfrihet.

Jämfört med riksgenomsnittet har Dalarna en större del av sin befolkning i sådana verksamheter där sysselsättningen har gått tillbaka på 1990-talet som jordbruk, skogsbruk och tillverkningsindustri. Trots minskad sysselsättning är produktionen i dessa verksamhetsgrenar högre än tidigare och branscherna har fortfarande livskraft och förutsättningar att utvecklas.

I de växande delarna av den privata tjänstesektorn, som har svarat för den största tillväxten i landet, har Dalarna en mindre andel av de sysselsatta. Däremot har Dalarna en starkt ökande sysselsättning i turism- och besöksnäringarna. Sammantaget har Dalarna en näringsstruktur som genomgår omfattande omstruktureringar.

Dalarna har en minskande befolkning. Det sätter välfärden på hårda prov. När befolkningen minskar innebär det en smärtsam process för offentlig verksamhet, kommunerna och landstingen. Det kan aldrig accepteras att inte alla invånare i hela landet ska få grundläggande service oberoende av var man råkar bo. Utjämningssystemet mellan kommuner och landsting måste därför värnas och utvecklas utifrån målet om allas tillgång till bra offentlig service.

I Dalarna finns många goda exempel på ett målmedvetet arbete för en hållbar näringslivsutveckling. Många företag har kommit långt i sitt arbete med att integrera miljö- och arbetsmiljöfrågor i sin verksamhet. Allt fler företag har också börjat exploatera de affärsmässiga möjligheter som ett hållbart företagande och en hållbar produktutveckling ger. Både nationellt och globalt finns en växande efterfrågan på resurseffektiva varor och tjänster.

Dalarnas industriella struktur domineras av ett antal stora företag med rötter i det gamla brukssamhället, företag inom stålindustrin, pappermassaindustrin och den elektrotekniska industrin, som alla är högteknologiska och världsledande. De har en stor betydelse för svensk export, för den regionala arbetsmarknaden och som kunder för en växande tjänstesektor. Framgångarna hos dessa industrier leder inte till ett ökat antal arbetstillfällen i regionen. Tvärtom leder nyinvesteringar oftast till ännu effektivare produktionsmetoder och därmed faktiskt till ett minskat behov av arbetskraft, men med högre krav på arbetskraftens kompetens.

Utvecklingen för länets företagande kännetecknas av ett ökat omvärldsberoende. Detta visar sig bland annat genom aktiva lokala företag som blir allt mer utlandsorienterade. Det ökar betydelsen för utvecklingen av länets näringsliv. Dalarnas kommuner och företag har därför till exempel gemensamt intresse av att förbättra infrastrukturen, men företagen tar i ökande utsträckning själva initiativ till kontakter och samarbeten utomlands.

Sveriges medlemskap i EU innebär att de beslut som fattas i Bryssel får konsekvenser för Dalarna. EU blir allt viktigare för vardagsarbetet i ett företag eller en offentlig förvaltning.

Av detta kommer exempelvis behov av att tidigt tillgodogöra sig information. En hög kompetensnivå i EU-frågor är av vikt för länets framtida utveckling.

Ett övergripande mål med internationaliseringsarbetet måste vara att delta mer aktivt i det europeiska samarbetet. Detta kan göras genom att stimulera framväxten av mer EU-finansierad transnationell projektverksamhet i länet. Frågan blir så mycket viktigare då strukturfondernas framtid i länet är osäker under överskådlig tid. Dessutom måste kunskapen, om internationaliseringen och globaliseringen, inom såväl den offentliga sektorn som näringslivet öka.

Åldersstrukturen i Dalarna skiljer sig från riksgenomsnittet och även från andra jämförbara län. En stor andel av befolkningen finns i åldersgrupperna 50–60 år och 10–15 år. Jämför vi åldersgrupperna 55–64 år respektive 20–29 år, alltså den grupp som är på väg att lämna arbetsmarknaden med den som är på väg in i densamma, ser vi att den senare idag består av 9 000 färre individer; år 2005 kommer skillnaden att vara över 11 000 individer. Genom att ungdomar numera träder in i arbetslivet allt senare kan denna siffra bli ännu högre.

Även när det gäller flyttmönster har situationen inte varit den bästa under det senaste decenniet. Sammanlagt under perioden 1991 och 2002 är det bara Falun, Borlänge och Leksand som haft en större inflyttning än utflyttning.

Den stora utflyttningen av yngre människor vägs heller inte upp av återflyttning i de äldre åldrarna. Eftersom utflyttare till studier är den näst största gruppen av utflyttare, efter arbetskraftsutflyttning, innebär detta att länet går miste om arbetskraft som utbildar sig på annan ort och sen inte återvänder. Det går dock inte att påstå att länet förlorar välutbildad arbetskraft på grund av utflyttning. Enligt flyttenkätundersökningen 2001 flyttar ungefär lika stor andel högutbildade från som till länet. Bland inflyttarna är det en övervikt av pedagoger och humanister, medan utflyttarna till större del är tekniker.

Kvarstår gör dock att Dalarna även fortsättningsvis kommer att förlora en del av ungdomarna till storstäder och universitetsorter. 45 procent av länets småföretagare anser att den begränsning som tillgången på arbetskraften utgör är ett hinder för tillväxt.

Samtidigt som bristen på arbetskraft förväntas bli ett svåröverstigligt problem i framtiden finns det redan idag i Dalarna en befintlig arbetskraftsreserv på 20 000–25 000 personer. Det är bl.a. säsongsarbetande, sjukskrivna, förtidspensionerade och socialbidragstagare som står utanför arbetskraften. En stor utmaning ligger i att på olika sätt ändra förutsättningarna för dessa människor så att de antingen kan komma in på eller återvända till arbetsmarknaden.

En annan åtgärd är att vidga arbetsmarknadsregionerna. Den dagliga arbetspendlingen i Dalarna är idag kort i jämförelse med storstadsområdenas. Samtidigt är det viktigt att på olika sätt förenkla utvidgningen av arbetsmarknadsregionerna genom bättre kommunikationer. Detta ger förbättrade matchningsmöjligheter inom arbetsmarknaden i länet, men också förbättrade levnadsförhållanden för individen som då kan välja att bo kvar och arbetspendla. Eftersom kvinnor i allmänhet pendlar kortare sträckor än män, förmodligen beroende på sämre tillgång till privata transportmedel och större ansvar för hemarbetet, är en utbyggnad av kollektivtrafiken viktig, både ur jämställdhetssynpunkt och för arbetskraftsförsörjningen.

Utbildningsnivån på arbetskraften har alltmer uppmärksammats som en avgörande faktor för att öka tillväxten i samhället. Regioner med en välutbildad befolkning har högre tillväxt. Ny kunskap och forskning har avgörande betydelse för att skapa nya jobb och företag. Forskarutbildningen är snabbt på väg att etablera sig som en spetsutbildning för allt fler personer för användning såväl inom som utanför högskolan.

För Dalarnas utveckling är det av stor betydelse att högskolan kan bidra till den kompetensförsörjning som näringslivet och den offentliga sektorn behöver för sin verksamhet. Men kompetensutveckling handlar inte bara om att fler människor läser på högskolenivå. Lika viktigt är att uppmärksamma de behov som finns att vidareutbilda personal och dem som finns i arbetskraftsreserven. Det förutsätter en ökad samverkan mellan skola, näringsliv, offentliga arbetsgivare, arbetsförmedling och försäkringskassa.

Stockholm den 30 september 2003
Per Erik Granström (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)	Anneli Särnblad Stoors (s)