Regionala högskolor

Motion 1997/98:Ub420 av Leo Persson m.fl. (S, s)

Betydelsen av kunskap som värdeskapande faktor i samhället ökar. Av den anledningen är de satsningar som nu görs inom ramen för "det stora kunskapslyftet" positiva. När det gäller utökningen av antalet högskoleplatser är det dock en uppenbar risk för att dessa inte blir tillgängliga för de grupper som av olika skäl är låsta i tid och rum. Det kan handla om människor som på grund av familjeförhållanden, arbetssituation etc inte kan pendla till en högskoleort eller ens delta i de samlingar som traditionell distansutbildning innebär.

Att studera helt på egen hand är också otänkbart för många. Man kanske varken har studievana eller stöd i sin omgivning. I områden med låg studietradition och långa avstånd är också intresset för högskolestudier bland ungdomar mycket lågt. För små och medelstora företag i glesbygd är dessutom nödvändig kompetenshöjning genom högskoleutbildning oftast omöjlig om det förutsätter att personalen är borta för kortare eller längre perioder.

Detta har inneburit att utbildningsnivån skiljer sig avsevärt mellan de orter där högskolor finns och övriga Sverige. I synnerhet gäller det för de områden som är att betrakta som skogslän eller har inslag av skärgårdskaraktär. Trots att högskoleutbildning primärt är ett statligt ansvar har många kommuner sett det som nödvändigt att engagera sig för att möjliggöra högskoleutbildning lokalt. Oftast har det skett genom att man byggt upp lokala studiecentrum som i allt väsentligt finansieras med kommunala medel.

I dag bedriver kommunerna inom Mellansverige ett mycket lyckosamt samarbete. Genom telebild och modern IT-teknik har man tillsammans med ett antal högskolor lyckats utarbeta och förmedla utbildningar inom en rad områden. Verksamheten har under det senaste året växt dramatiskt till att i dag omfatta över 30 kommuner från hela Mellansverige. För att få en viss organisatorisk stadga bildades den ideella föreningen NITUS (Nätverksgruppen för IT-baserad Utbildning via lokala Studiecentra.) Som framgår av namnet sker samarbete i nätverksform där gemensamma arbetsuppgifter delas upp mellan medlemmarna. Någon central administration finns inte vilket åstadkommer en stor flexibilitet i organisationen.

Verksamheten står i dagsläget inför två mycket påtagliga utmaningar.

Högskoleutbildning är primärt inte en kommunal angelägenhet. Trots detta har många kommuner varit beredda att engagera sig ekonomiskt i uppbyggandet av lokala studiecentrum. Man har gjort detta eftersom man insett den betydelse tillgången till högre utbildning har för den egna befolkningen och för kommunens utveckling.

En förutsättning för att den lokala (kommunerna) och regionala (Högskolan) strukturen på detta område ska lyckas är att ekonomiansvaret fördelas rättvist för att motivera ett fortsatt kommunalt engagemang av den omfattning som krävs. Den intäkt som distansstudenterna genererar behålls i mycket hög utsträckning på högskolan trots att studenterna endast i begränsad utsträckning belastar högskolan kostnadsmässigt t ex vad gäller administration, studievägledning, marknadsföring, lokaler och utrustning.

Med vissa högskolor har ramavtal slutits som innebär att studiecentrumen får en viss ersättning för dessa kostnader. Men inte ens i de fall avtal slutits ger de full kostnadstäckning.

Trots energiska insatser från högskoleansvariga i de olika kommuner som deltar i nätverket har NITUS stora svårigheter att få tillgång till utbildning i den omfattning vi skulle behöva för att tillgodose den efterfrågan som finns. Antalet deltagande kommuner har ökat dramatiskt de senaste åren men utbildningsutbudet har inte på långa vägar ökat i samma takt. Det är oftast svårt att påverka vilka utbildningar högskolan väljer att lägga på distans, detta gäller både utbildningsinnehåll och nivåer.

Sammantaget blir det svårt för kommunerna att planera verksamheten långsiktigt. Det blir också svårt att fullgöra den "mäklarroll" vi anser att det lokala studiecentrumet bör ha mellan lokala behov hos individer och verksamheter respektive högskolan.

För att råda bot på de svårigheter som nämns ovan har vi utarbetat förslag på kort och lång sikt.

På kort sikt föreslår vi att en del av de nya platser som kommer att tillföras högskolan de närmaste åren "öronmärks" som distansutbildningsplatser i den verksamhet som bedrivs inom NITUS. Vi uppskattar behovet av utbildningsplatser inom nätverket, med den omfattning det har i dagsläget, till totalt 1 500 årsstudieplatser inom bland annat följande utbildningsområden: ingenjörsutbildning, lärarutbildning, data, språk, energi/miljö och turism.

Vi föreslår vidare att fördelningen av den intäkt som dessa utbildningsplatser genererar skall ske på ett sådant sätt att de kommuner som deltar får täckning för de kostnader som uppstår lokalt.

Vi motionärer menar att ” konflikten” mellan tradition och NITUS förnyelse kan bli än mer fruktbar om nätverket kan agera på något mer jämlika villkor.

Vi motionärer föreslår att NITUS nu erbjuds möjligheten att utföra ett särskilt försöksprojekt med ett antal ”egna utbildningsplatser” i samverkan med Högskoleverket och Utbildningsdepartementet. Och att man efter utvärdering gör en planering som tillgodoser även glesbygdens behov av högre utbildning.

Med målgruppen ortsbundna vuxna i glesbygder och förorter i fokus, skulle NITUS kunna bygga upp en verkligt flexibel och kostnadseffektiv organisation, där allt utom rektor, prorektor och högskolestyrelse skulle upphandlas i och utanför landet. Även ungdomar som av olika skäl – bristande stöd i hemmet, allmän osäkerhet, m.m. inte kan tänka sig att flytta, skulle kunna genomföra till exempel första högskoleåret i den virtuella högskolan.

I budgetpropositionen omnämns ”Lärcentrum” som något mycket positivt och att regeringen avser att återkomma till riksdagen efter det att Distansutbildningskommittén slutfört sin försöksverksamhet med distansutbildning. Vi motionärer menar att det som NITUS står för inte helt sammanfaller med kommitténs uppdrag och att det därför finns skäl att redan nu ge möjlighet till ett särskilt försök inom NITUS-konceptet.

Högskolan och den tredje uppgiften, det regionala ansvaret

Högskolorna håller just nu på med att utforma sin policy för den tredje uppgiften. Förslagen läggs på högskolestyrelsernas bord förhoppningsvis före årsskiftet.

Som exempel kan nämnas att Högskolan Dalarna tänker sig ha tre profiler, nämligen – Industriell Teknik och Utveckling (ITU), Transport Kommunikation och Turism (TKT), samt Kultur och Lärande (KL) Var och en av dessa profiler skall handha samtliga tre uppgifter. Verksamheten med den så kallade tredje uppgiften – det regionala ansvaret – skall emellertid koordineras och ett förslag som diskuteras är att bilda någon form av en kontaktorganisation som är övergripande. Den ska bland annat handha följande uppgifter: Uppdragsutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, distansundervisning, information, rådgivning, EU-frågor och näringslivsfrågor. Här ska också finnas en receptionsfunktion för den som vänder sig till högskolan telefonledes eller besöker densamma.

Vi motionärer anser att allt detta är bra och ett steg i rätt riktning.

Ett högskolenätverk

Nu genomförs också en studie om hur de nya högskolorna ser på samverkan i ett nätverk avseende samverkan med de små och medelstora företagen. Specifikt undersöks följande tre frågeställningar:

• uppbyggnad av en efterfrågestyrd regional uppsökande verksamhet,

• spets- och/eller specialkompetenser, som kan ställas till systemets förfogande,

• utveckling av ett nationellt samordnande nav för förmedling av varje uppdrag till bästa utförare.

Högskolorna ser positivt på i denna typ av samarbete. Vi motionärer menar att detta naturligtvis också ska gälla för de högskolor som inte är ”nya”.

TIPPS/Sefström – med säte i Dalarna

Sefström är en förening med ett tillhörande nätverk av lokala centrum – TIPPS-centrum (Teknik Introduktion i Produkter, Processer och System).

TIPPS/Sefström är ett koncept för tekniköverföring mellan kompetenscentra, speciellt nya högskolor, och näringsliv, främst små och medelstora företag. Föreningens syfte är att främja verksamhet som gagnar små och medelstora företag och det regionala näringslivet. Tanken är att man ska samordna resurser i stället för att etablera nya. I dagarna tecknas ett avtal mellan 10 stycken TIPPS-centrum och Sefström.

Siljansutbildarna

Ett kommunalt samverkansbolag för utbildning mellan kommunerna i
Siljansområdet samt Älvdalen, Malung och Vansbro kommuner. Detta är ett annat exempel på bolag som på uppdragsbasis bedriver utbildning såväl inom kunskapslyftet som högskolekurser på distans i samverkan med högskolorna. Här finns lokalt lärcentrum med brygguppkopplingsteknik som möjliggör samundervisning med flera lärcentrum samtidigt. Ett antal EU-projekt med inriktning att verkligen nå ut i glesbygd är under utveckling med lärcentrumet hos Siljansutbildarna som bas. Små lärcentrum etableras ute i de lokala skolor som finns dit man sedan inbjuder till att påbörja högskolestudier m.m. Föreningen TIPPS/Sefström är också en viktig samarbetspartner för Siljansutbildarna.

Vi motionärer anser det tvunget att högskolorna och andra kompetenscentrum måste börja att samverka och att i ökande utsträckning delta i samhällets utveckling, bl.a. genom samarbete med näringslivet så att den svenska konkurrenskraften stärks. Vad vi motionärer syftar till är samverkan med de små och medelstora företagen. Högskolan Dalarna är känd för sitt goda samarbete med näringslivet vad gäller forskning. Just nu satsas det förhoppningsvis kraftfullt på att vidga samarbetet med det omgivande samhället så att hela tredje uppgiften, det regionala ansvaret, kommer att omfattas av högskolans ansvar. Vi motionärer anser att det regionala ansvaret måste tydliggöras för samtliga högskolor och universitet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet i NITUS,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att högskolan skyndsamt genomför det tredje uppdraget – det regionala ansvaret.

Stockholm den 30 september 1997
Leo Persson (s)
Per Erik Granström (s)	Iréne Vestlund (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)	Barbro Hietala Nordlund (s)
Laila Bäck (s)