Regionalpolitiken

Motion 1994/95:A448 av Alf Svensson m.fl. (kds)

av Alf Svensson m.fl. (kds)
1. Inledning -- regionalpolitisk problembild
Den regionala problembilden har förändrats över tiden.
Under 1960-talet dominerade glesbygdsproblemen. På
glesbygden var stora delar av befolkningen sysselsatt inom
jord- och skogsbruk som rationaliserades kraftigt. Folk
flyttade från glesbygden till städer, från primärnäringarna till
industrisektorn. Regionalpolitikens uppgift var att bidra till
moderniseringen av näringsstrukturen i svaga regioner.
Under 1970-talet bromsades utflyttningen upp, men de
inomregionala obalanserna var fortfarande stora. Städerna
fortsatte att växa medan landsbygden avfolkades. Nya
regionala problem dök upp, som exempelvis neddragningar
av varvsindustrin och gruvindustrin och
strukturomvandlingen inom stålindustrin i framför allt
Bergslagen. De regionala effekterna av den pågående
strukturomvandlingen motverkades delvis av en snabb
utbyggnad av den offentliga sektorn.
Under 1980-talet stannade tillväxten av inom den
offentliga sektorn vilket bidrog till att göra
strukturproblemen synliga. Tidsbegränsade
regionalpolitiska åtgärdspaket genomfördes med avsikt att
genom en koncentrerad satsning under en kort period lösa
strukturproblemen. Under högkonjunkturen i slutet av 1980-
talet framstod den regionala problembilden som
koncentrerad kring inlandsproblem. Regionalpolitiken
inriktades på att kompensera framförallt norra Sveriges
befolkning och näringsliv för lägesnackdelar som långa
avstånd och små lokala arbetsmarknader.
Under 1990-talet kommer regionalpolitiken att ställas
inför nya utmaningar. Den offentliga sektorn kommer
snarare att minska än öka och internationaliseringen av
svenskt näringsliv kommer att fortgå. Den kraftiga
produktivitetsförbättringen inom industrin har bidragit till en
sysselsättningsminskning som framför allt drabbat gamla
industriregioner i Bergslagen och i mellersta Norrland, men
även i vissa regioner i mellersta och södra Sverige. Härtill
ska läggas de inomregionala obalanser som finns med
särskilda problem i glesbygds- och landsbygdsområden.
2. Kristdemokratiska utgångspunkter för regionalpolitiken
Ett välfärdssamhälle kräver en samhällsekonomi i balans.
En förutsättning för en god välfärd är en effektiv och
ansvarsfull marknadsekonomi. En väl fungerande
marknadsekonomi bygger på ett samhälle med en
grundläggande etisk samsyn.
Marknadsekonomin är i sig inte tillräcklig för att skapa det
goda samhället. Den måste styras av sociala och ekologiska
hänsyn. Det är utifrån ett socialt ansvarstagande viktigt att
alla människor oavsett var de bor i landet har tillgång till
arbete, service och en god miljö. Regionalpolitikens uppgift
är att bidra till att utveckla livskraftiga regioner i hela landet.
För att skapa regional balans är det nödvändigt att
arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken
harmoniseras med regionalpolitiken. I huvudsak krävs en
aktiv generell regionalpolitik där näringsliv och offentlig
sektor i glesbygd kompenseras för långa avstånd, små lokala
marknader, brist på utbildad personal, sämre kringservice
etc.
En effektiv regionalpolitik med målsättningen att hela
Sverige ska leva motverkar att ''flaskhalsar'' uppstår i
ekonomin i en uppgångsfas och minskar sårbarheten i en
konjunkturnedgång.
3. Regionalpolitiken i ett EU-perspektiv 3.1 
EU:s regionalpolitiska stöd
Vid genomförandet av den inre marknaden blev det
uppenbart att den tillväxt som blev följden av denna, inte
med automatik skulle leda till större regional balans inom de
enskilda länderna eller inom gemenskapen som helhet.
Redan starka regioner blev starkare medan perifera regioner
tenderade bli än mer försvagade. Betydelsen av en stark
regionalpolitik blev uppenbar och lyftes upp till en viktig
gemensam angelägenhet. Under de senaste åren har
budgeten för regionalpolitiska satsningar ökat mycket starkt,
samtidigt som anslagen till jordbruksnäringen minskat.
EU-ländernas gemensamma satsningar för att utjämna de
regionala skillnaderna görs genom de så kallade
strukturfonderna. Tanken är att strukturfondsinsatserna ska
utgöra ett komplement till de insatser som görs inom
medlemsländerna. Genom den s.k. additionalitetsprincipen,
dvs att ländernas egna ekonomiska insatser utvecklas i
samma takt som de medel som ställs till förfogande genom
strukturfonderna, minskar risken att de enskilda länderna
ersätter egna satsningar med medel från EU.
Strukturfonderna består av tre olika fonder,
Regionalfonden, Socialfonden och Jordbruksfonden. En
region kan få del av medel från strukturfonderna genom att
uppfylla vissa kriterier som exempelvis BNP/capita och
arbetslöshet. Hänsyn tas också till faktorer som exempelvis
risk för framtida nedgång och nettoemigration. Huvudfrågan
i EU:s regionalpolitik är att skapa tillväxt och nya
arbetstillfällen. Under nuvarande programperiod 1994--1999
har, förutom arbetslöshetsprogram, välfärdsfrågan och
miljöfrågan getts särskild tyngd.
Stödet från EU:s strukturfonder inriktas på följande
målsättningar:
1. att främja utvecklingen i de fattigaste regionerna 2. 
att förändra regioner med föråldrade industrier 3. 
att bekämpa ungdoms- och långtidsarbetslöshet 4. 
att underlätta de anställdas anpassning till industrins
förändringar 5a. 
att förbättra jord- och skogsbruket 5b. 
att utveckla landsbygden.
Vid förhandlingarna om det svenska EU-medlemskapet
har ytterligare ett mål skräddarsytts för Sverige, Norge och
Finland:
6. stöd till regioner med mindre än 8 personer per
kvadratkilometer för regionalpolitiska projekt som inte
skulle genomförts med enbart nationella stöd.
För att en region ska erhålla medel måste man följa en
väldefinierad arbetsgång. Den kan indelas i fyra olika faser:
1. Medlemsstaten förelägger en utvecklingsplan för
kommissionen i vilken anges regionens problem och
möjligheter. Här ska också strategier, resursbehov och
prioriterade områden inom regionen specificeras.
2. Kommissionen ger sina synpunkter till den nationella
och regionala nivån. Kommissionen och medlemsstatens
regering förhandlar och de ekonomiska ramarna fastställs.
3. Den nationella nivån i samverkan med den enskilda
regionen lämnar in ett genomförandeprogram till
kommissionen i vilket anges vilka åtgärder som kommer att
vidtas och hur detta ska följas upp och utvärderas.
4. Programmen genomförs i form av projekt som
kontinuerligt följs upp och utvärderas.
Planerna ska vara långsiktiga och strategiska samt präglas
av ett sektorsövergripande arbetssätt. Kommissionen ställer
också krav på att planerna ska vara väl förankrade underifrån
och utarbetas i samverkan med skilda regionala aktörer.
Planerna ska vidare bl.a. innehålla en socioekonomisk analys
där regionens styrkor och svagheter definieras. I denna
programperiod har också skärpta miljöregler införts och
varje plan ska innehålla en miljöanalys med bl.a. en
miljökonsekvensbeskrivning av planen och dess olika
genomförandeprojekt. Försurning av mark och vatten från
externa långväga luftföroreningar är en negativ faktor som
kan behöva lyftas fram och åtgärder för att förbättra
förhållandena föreslås.
Det är uppenbart att regionalpolitiken tillmäts stor
betydelse inom EU. Kommissionen har själv valt att etablera
ett flertal informella kontaktvägar direkt med olika regioner
för att få regionernas synpunkter på hur arbetet inom
strukturfondsprogrammen fungerar.
(Källa: EG/EU-konsekvensutredningarna: Kommunerna,
landstingen och Europa, SOU 1994:2)
3.2 Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU
En målsättning för Sverige i egenskap av medlem i EU är
utifrån ett kristdemokratiskt synsätt att påverka
utformningen av de regionalpolitiska stöden så att de fyller
samma funktion bland EU-länderna som vi menar är
avsikten för regionalpolitiska stöd inom Sverige -- nämligen
att ge alla människor oavsett var de bor tillgång till arbete,
service och en god miljö.
Då vi kristdemokrater menar att regionalpolitiken är en
ytterst angelägen uppgift bör Sverige utnyttja de
regionalpolitiska stöd från EU som kan komma ifråga så
långt som möjligt.
Sveriges inriktning vid medlemskapsförhandlingarna var
att skapa goda möjligheter för återflödet från
strukturfonderna och på så sätt förstärka de nationella
satsningarna. Därför måste regeringens förslag om en
sänkning av anslaget till regionalpolitiken med 751,1
miljoner kronor (18 månader) avvisas.
För svenskt vidkommande är det viktigt att kommuner i
samverkan med länsstyrelser och/eller andra regionala organ
kan finna former för ett effektivt samarbete kring regionala
utvecklingsprojekt.
4. Viktiga faktorer för regional utveckling
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad. Insatser från och
förutsättningar inom flera olika politikområden påverkar den
regionala utvecklingen långt mer än de förhållandevis små
anslag som finns för regional utveckling över statsbudgeten
och numera via EU:s strukturfonder. De direkta anslagen till
regionalpolitiken kan dock trots allt ha en stor betydelse för
den regionala utvecklingen om de satsas på rätt ställe i rätt
tid.
Utifrån subsidiaritetsprincipen är det i första hand ett
ansvar för regionerna att själva ta ansvar för sin utveckling.
Ökad kommunal självstyrelse och regional självstyrelse
genom direktvalda regionala fullmäktige skulle stärka
kommunernas och regionernas möjligheter att ta detta
ansvar.
Staten har i första hand ett ansvar att skapa grundläggande
och goda förutsättningar för den regionala utvecklingen
genom att garantera utbildning, infrastruktur och goda
villkor för företag och företagande.
4.1 God ekonomisk utveckling
En framgångsrik ekonomisk politik för hela landet får
positiva konsekvenser även för den regionala utvecklingen.
Det skapar också utrymme för särskilda regionalpolitiska
satsningar.
En grundförutsättning för en gynnsam ekonomisk
utveckling är att saneringen av de offentliga finanserna
fullföljs, vilket skapar förutsättningar för varaktigt lägre
räntor. Det är av central betydelse för att få igång
investeringar och därmed nya jobb i hela Sverige.
4.2 Småföretagen
För att de nya jobben ska komma hela landet till del är det
viktigt att villkoren för ny- och småföretagande är
gynnsamma. Nya arbetstillfällen på landsbygd och i
glesbygd måste i huvudsak tillkomma inom småföretagen.
Ju fler småföretag desto mindre sårbarhet vid
konjunkturnedgång och desto bättre förutsättningar att klara
av strukturomvandlingar.
Vi kristdemokrater utvecklar vår syn på småföretagens
villkor i en särskild motion.
4.3 Jord-, skogsbruks- och fiskepolitiken
Trots att antalet jordbruk dramatiskt har minskat under de
senaste decennierna utgör just jord- och skogsbruken en
betydande del av småföretagen i glesbygd och på landsbygd.
Villkoren för dessa näringar får alltså stor betydelse för den
regionala utvecklingen.
Ur regionalpolitisk synvinkel utgör en livskraftig
fiskenäring en viktig förutsättning för en levande skärgård.
I en särskild motion utvecklas kristdemokraternas syn på
jord-, skogsbruks- och fiskepolitiken.
4.4 Infrastrukturen
En grundläggande förutsättning för ett Sverige i regional
balans är väl utbyggda och fungerande kommunikationer.
Näringslivet, tillgången till arbete och service kräver en god
infrastruktur.
Under flera decennier var investeringarna i väg- och
järnvägsnäten eftersatta. Under den förra mandatperioden
vände den dåvarande fyrklöverregeringen utvecklingen.
Investeringarna tredubblades. Den upprustningen måste
fortsätta och självklart bygga på noggranna
samhällsekonomiska bedömningar av olika investeringars
lönsamhet. Framväxten av det gränslösa Europa leder bland
annat till att svenska företags transportkostnader blir relativt
större än europeiska konkurrenters. Det gäller i synnerhet för
företag i Norrland. Ett effektivt transportsystem är därför
nödvändigt för att göra näringlivet i hela Sverige
konkurrenskraftigt.
Infrastrukturen omfattar även telekommunikationerna.
Utnyttjandet av modern informationsteknologi skapar
ständigt nya möjligheter att effektivisera näringsliv,
utbildningsväsende och offentlig förvaltning. Det skapar
också helt nya förutsättningar för att utveckla
glesbygdsregioner. Möjligheterna att decentralisera
verksamheter och förlägga företag i glesbygd förbättras
genom användningen av modern informationsteknologi.
Vi utvecklar vår syn på IT-utveckling och infrastruktur i
särskilda motioner.
4.5 Utbildning och forskning
För den regionala utvecklingen är det av stor betydelse att
det finns tillgång till väl utbildad arbetskraft i hela landet. De
mindre och medelstora högskolorna har en viktig uppgift i
detta avseende. Dessa högskolor har också visat sig kunna ta
tillvara och koppla ihop utbildning med de olika regionernas
särskilda förutsättningar. Initiativ för att främja utbytet
mellan högskolor och näringsliv ska uppmuntras.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också större
krav på fortlöpande kompetensutveckling. Förutom
högskolorna är även gymnasieskolan och den kommunala
vuxenutbildningen viktiga resurser i detta arbete.
4.6 Kultur
Ett rikt kulturliv bidrar till att göra orter och regioner
attraktiva för såväl arbetskraft som företag. Det kan
dessutom direkt innebära att arbetstillfällen skapas inom
turistnäringen. Det är viktigt att de insatser som görs inom
kulturområdet från olika myndigheter och kommuner
samordnas och sker utifrån en samlad och långsiktig strategi.
5. Landsbygdsutveckling
Som landsbygd brukar definieras områden med gles
bebyggelse och med visst avstånd till sysselsättning och
service. Orter med upp till 3 000 
innevånare brukar karaktäriseras som landsbygd. Med
denna definition bor nära 2,7 miljoner svenskar, eller drygt
30 % 
av befolkningen, på landsbygden.
5.1 Mål
Det övergripande målet -- i överensstämmelse med målen
för regionalpolitiken i stort -- är att skapa en livskraftig
landsbygd med människor i alla åldrar och med
arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur. Det
bör betonas att det ska vara en politik för förnyelse där
landsbygdens resurser tillvaratas på ett ansvarsfullt sätt.
I detta sammanhang menar vi kristdemokrater att det är av
särskild vikt att det ideella engagemanget stimuleras.
Motsatsförhållande får inte finnas mellan offentlig och privat
service å ena sidan och ideella initiativ å andra sidan. Det är
istället viktigt att skapa förutsättningar för ett utökat
samarbete där det ideella engagemanget tillvaratas och att
undanröja hinder för föreningar, kooperativ och enskilda till
ett ökat ansvarstagande.
Utifrån subsidiaritetsprincipen menar vi kristdemokrater
att det är önskvärt att kommunerna får ett ökat ansvar och
inflytande över det regionalpolitiska stödet. Detta måste
självklart ske i samarbete med länsstyrelserna och ytterst
Glesbygdsmyndigheten, som har det övergripande ansvaret
för samordningen av insatserna för glesbygdens utveckling.
En viktigt förutsättning är att kommuner och regioner har
utvecklade landsbygdsprogram utformade nerifrån och upp.
I detta sammanhang vill vi gärna lyfta fram byalagen och
byutvecklingsgrupperna som redan aktivt arbetar med att
formulera mål och program för sin bygd på olika platser runt
om i Sverige. Vi vill vidare uppmärksamma samernas
betydelse för en levande landsbygd i inre Norrland och
fjällregionen och vikten av att samernas organisationer ges
möjlighet att delta i framtagandet av regionala planer.
Rennäring med flera samiska näringsgrenar behöver stärkas
och utvecklas. Ett utvecklat samiskt näringliv innebär de
facto också en stärkt social trygghet och ytterligare
möjligheter för samebyarna att överleva.
5.2 Boende och kultur
Närheten till naturen, en god livsmiljö och möjlighet till
egen odling och djurhållning är faktorer som kan innebära
livskvalitet för många människor. De som väljer att leva på
landsbygden har låtit dessa faktorer få större vikt än att
tillförsäkras den närservice som kan ges i större samhällen.
Trots detta har självklart även landsbygdens människor rätt
till en grundläggande service.
Det betyder mycket att det finns en lokal som kan fungera
som en samlingspunkt för de olika aktiviterna som kan
förekomma i en bygd. Inte minst olika kulturella aktiviteter
såsom teater och bygdespel förutsätter att det finns tillgång
till samlingslokal.
5.3 Småskalig turism
Sverige är ett naturskönt land med stor variationsrikedom
i landskapet. De milsvida skogarna, sjöarna, älvarna och
fjällen lockar människor från mer tätbefolkade områden i
landet och även från andra länder. Även det odlade
landskapet med hagarna och ängarna och den bygdespecifika
kulturen är attraktivt. Intresset kommer med all sannolikhet
att öka i framtiden.
Det regionalpolitiska stödet har haft och har en stor
betydelse för turistnäringen i många områden, inte minst när
det gäller uppförande och drift av turistanläggningar i
fjällkedjan. Den småskaliga landsbygdsturismen har dock
inte dragit någon större nytta av dessa stöd. För att
landsbygdsturismen ska utvecklas på ett positivt sätt krävs
en målmedveten samordning mellan de olika intressenterna.
De goda exempel som finns -- t.ex. bondgårdsturism,
sameturism och levande fäbodar m.m. -- utgör fina förebilder
som måste vidareförmedlas och utvecklas. Det bör lyftas upp
på ett nationellt plan till ett programarbete som ger
bygdeturismen profil och den status den är värd. Arbetet
måste koncentreras på produktutveckling och
marknadsföring.
Ett unikt samarbete som bör stå som förebild är det
samarbete som etablerats genom IEF, Inlandskommunernas
Ekonomiska Förening, där ett 20-tal kommuner från Vänern
i söder till Gällivare i norr aktivt samarbetar med
Inlandsbanan och Inlandsvägen som de sammanhållande
banden.
5.4 Kommersiell service och samhällsservice
En förutsättning för gles- och landsbygdens fortlevnad är
att det finns en dagligvaruförsörjning på rimligt avstånd. För
att lanthandeln ska kunna bestå och utvecklas krävs ett ännu
bättre samarbete och ett samlat agerande av alla aktörer -- på
lokal, kommunal, regional och central nivå. Det stöd som
finns till kommersiell service måste bevaras, dvs 85 % 
av kostnaden för investeringar som påtvingas handlaren
p g a 
ändrad lagstiftning samt ett servicebidrag på maximalt
150.000 kr/år.
För landsbygdens utveckling är det också av stor betydelse
att samhällsservicen, dvs utbildning, kultur, samlingslokaler,
kommunikationer etc, hålls på en rimlig nivå. Servicen måste
dock anpassas just till glesbygdens förhållanden och då blir
det absolut nödvändigt med sektorssamordning.
Samutnyttjande av lokaler och personal, utnyttjande av
modern informationsteknologi etc är viktiga inslag i en
sådan samordning.
5.5 Landsbygdsstöd
Det landsbygdsstöd som riksdagen beslutade införa under
förra året med högst 450.000 kr för såväl hårda som mjuka
investeringar bör bibehållas. Det är viktigt att länsstyrelserna
även fortsättningsvis ges rätt att avgränsa de
landsbygdsområden som -- utöver de regionalpolitiska
stödområdena -- ges rätt till detta stöd.
I detta sammanhang vill vi även betona vikten av en
generös behandling av de landsbygdsområden som
betecknas som skärgårdsområden. Från stödsynpunkt är det
viktigt att länsstyrelserna vid avgränsningen av glesbygds-
och landsbygdsområden tar stor hänsyn till de lokala
förutsättningarna inom varje skärgårdsområde.
6. Regionalpolitiska stöd
Som vi tidigare slagit fast är de direkta insatserna för
regionalpolitiska stöd tämligen begränsade. Ca 3
miljarder/år har avsatts i statsbudgeten under de senaste åren.
Ytterligare stöd för regional utveckling kan förväntas i och
med EU-medlemskapet.
Den socialdemokratiska regeringen har hittills visat
bristande insikt i betydelsen av en aktiv regionalpolitik.
Beslutet om införande av ett flyttbidrag som togs av
riksdagen i höstas är ur regionalpolitisk synvinkel helt
felaktigt. Detta bidrag bör snarast upphöra.
Målsättningen med det regionalpolitiska stödet måste vara
att det ska ge en så hög utväxling som möjligt mot de
regionalpolitiska målen. Ett litet stöd som placeras på rätt
ställe i rätt tid kan få stor betydelse för den totala
utvecklingen. Nedanstående stödformer ska alltså enligt vår
uppfattning även fortsättningsvis destineras till
stödområden.
6.1 Stödområden
Kristdemokraterna anser att det system med stödområden
som har funnits under de senaste åren är ett bra sätt att
avgränsa områden dit direkta regionalpolitiska stöd ska
styras. De delar som ska placeras inom stödområdena ska
vara sådana som har speciella lägesnackdelar och andra
regionalpolitiska problem.
Möjligheten att placera in regioner som drabbas av
problem vid kraftiga strukturomvandlingar i tillfälliga
stödområden är viktig. På detta sätt kan de stöd vi nedan
redogör för snabbt komma krisdrabbade regioner till del
även om de normalt inte är inplacerade i stödområden.
6.2 Utvecklingsinriktat stöd
De stödformer som finns måste i huvudsak vara
utvecklingsinriktade, dvs syfta till att regionens egen
utvecklingskraft tas till vara och utnyttjas. Lokaliseringsstöd,
utvecklings- och sysselsättningsbidrag samt lån till regionala
utvecklingsbolag är stödformer som redan finns och som
även i fortsättningen bör användas, utvärderas och utvecklas.
De regionalpolitiska stöden ska kunna utgå till såväl
aktiebolag som enskilda näringsverksamheter och företag
som drivs i kooperativ form.
6.3 Driftsstöd
De driftsstöd som finns idag är nedsättning av
socialavgifter inom stödområdena och transportstöd. Dessa
stödformer bör finnas kvar för att utjämna för de
lägesnackdelar som företagen i dessa regioner har jämfört
med företag i andra delar av landet.
Dessa stöd kan närmast jämföras med de system för
kostnadsutjämning som finns mellan kommuner och
landsting.
6.4 Kvinnors företagande
Utvärderingar av regionalpolitiska stöd visar att företag
som drivs av kvinnor är underrepresenterade bland de
företag som fått regionalpolitiskt företagsstöd.
Det mikrostöd som infördes av fyrpartiregeringen under
förra mandatperioden för små projekt (högst 50 % 
av stödunderlaget eller högst 20.000 kr) är ett steg i rätt
riktning, liksom att det nya landsbygdsstödet saknar en nedre
beloppsgräns. Erfarenhetsmässigt väljer kvinnor att starta
företag med mindre investeringar.
Jämställdhetsfrågorna har en särskild dimension i det
regionala utvecklingsarbetet. Ensidiga lokala
arbetsmarknader ger inte kvinnorna rimliga möjligheter till
jobb och utveckling. Den nya tekniken, ett decentraliserat
utbildningsutbud och ett ökat kvinnligt företagande kan
ändra på detta. Jämställdheten var central i 1994 års
regionalpolitiska proposition. Insatser för kvinnor skall
prioriteras i länsstyrelsernas utvecklingsarbete. Medel
avsattes så att s.k. regionala resurscentra för kvinnor kunde
bildas. Ett nationellt resurscentrum för kvinnor byggs upp
av NUTEK. Särskilda insatser, som görs för kvinnor i det
regionala utvecklingsarbetet, skall stimuleras genom
speciellt avsatta resurser.
6.5 Återbäring på elskatten
En återbäring av skatten på elproduktion till de
vattenkraftsproducerande länen skulle ge resurser till
näringslivsinsatser, investeringar i alternativa inhemska
energikällor och utveckling av kommunikationer i dessa
regioner.
Visserligen kan hävdas att detta endast skulle innebära att
annat regionalpolitiskt stöd minskades i motsvarande grad,
men bara den psykologiska effekt det skulle innebära för
dessa län att få disponera över resurser från sin egen
''export'' skulle vara av stor betydelse.
6.6 Inkomst- och kostnadsutjämning i kommuner och
landsting
Utformningen av det kommunala statsbidragssystemet tar
hänsyn till kommunernas och landstingens olika
förutsättningar. Kommunerna och landstingen måste inom
utjämningssystemet kompenseras även för de merkostnader
som följer av stora avstånd och gles bebyggelse samt av
dyrare administration och uppvärmningskostnader p g a 
kallare klimat.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för
regionalpolitiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges regionalpolitiska
målsättningar i EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad kommunal och regional
självstyrelse för ett ökat ansvar för den regionala
utvecklingen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen på
landsbygdsutvecklingen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nationellt programarbete för
bygdeturismen,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att slopa det s.k. flyttbidraget,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en återbäring av skatten på
elproduktion till de vattenkraftsproducerande länen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade
insatser för kvinnors företagande,
9. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att
urholka regionalpolitiken med 751,1 miljoner kronor (18
mån), samt att till regionutveckling för budgetåret 1995/96
beräkna ett anslag på 4
270
483
000
kr.

Stockholm 25 januari 1995

Alf Svensson (kds)

Ulf Björklund (kds)

Dan Ericsson (kds)

Göran Hägglund (kds)

Inger Davidson (kds)

Mats Odell (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)

Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkande 5 hänvisat till KrU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1995-01-25 Bordläggning: 1995-02-07 Hänvisning: 1995-02-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (18)