Sexuella övergrepp mot barn m.m.

Motion 1998/99:Ju905 av Margareta Viklund (kd)

Inledning

Sverige har generellt en bra lagstiftning för barn. Både barn
och vuxna har fått en starkare rätt som brottsoffer. Problemet
är att tillämpa lagstiftningen. Detta gäller särskilt brott mot
barn.

Barn tillhör en svag grupp i samhället. De har få eller inga möjligheter att
själva hävda sina intressen och att påverka sin situation. De är ofta helt
beroende av närstående vuxna. Barn har trots sin hjälplöshet samma inne-
boende värdighet och värde som övriga medlemmar i samhället och samma
okränkbara mänskliga rättigheter.

Trots det relativt starka sociala skyddsnät som finns i Sverige far många
barn illa. Många utnyttjas sexuellt av närstående vuxna, lever i själslig och
kroppslig vanvård, misshandlas dagligen, en del till döds. Ofta förekommer
olika former av barnmisshandel samtidigt.

Sexuella övergrepp mot barn är kanske det mest tabubelagda brott som
finns. Både pojkar och flickor drabbas. Den faktiska förekomsten av barn-
misshandel och sexuella övergrepp är okänd. Olika undersökningar från
skilda länder visar att 5-15 procent av alla kvinnor och 3-8 procent av alla
män före 18 års ålder under de senaste 10 åren utsatts för påtvingat sex av en
vuxen.

Tilltro till barnet

I föräldrabalken kapitel 6 § 2 a som antogs våren 1998 anges
att "Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid
avgörande - - - av alla frågor som rör vårdnad, boende och
umgänge. Vid bedömning av vad som är bäst för barnet skall
det fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och
god kontakt med båda föräldrarna. Risken för att barnet
utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller
annars far illa skall beaktas."

I § 2 b står "Vid avgörande enligt detta kapitel av frågor som rör vårdnad,
boende och umgänge skall hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av
barnets ålder och mognad."

Alltmer börjar lagtexter gällande barns situation utgå från vad som är bäst
för barnet. Men trots barns behov av båda sina föräldrar måste ändå barnets
uppgifter vid exempelvis vårdnadstvister tillmätas den allra största vikt och
betydelse när det uttrycker att det dels utsatts för övergrepp, dels inte vill
träffa en förälder. Det är också viktigt att den persons uppgifter som känner
barnet bäst ofta tillmäts ograverad och full vikt vid rättslig prövning.

Det måste anses fel och från barnets synpunkt helt rättsvidrigt att se på och
bedöma incest som en vårdnadstvist. Det går inte att dölja de svåra problem
som incest är genom att se förbi de uppenbara signaler och vittnesmål som
bland annat barnet, den andre föräldern, daghemspersonal, lärare och andra
ger. En fråga om incest får i rättsliga sammanhang inte göras till en fråga om
vårdnad.

Det talas ibland om risken för falsk anklagelse när det gäller incest. Men
enligt all tillgänglig litteratur är det ytterst ovanligt med falsk angivelse i
det
sammanhanget. Det enda fall man känner till är en man som gjort en falsk
angivelse om en påstådd incest mellan en kvinna och ett barn. Han erkände
sedan att anmälan var falsk. Det finns nästan inte heller några kända fall
utomlands.

Samhällets ansvar

Enligt all tillgänglig forskning och kartläggning så fungerar,
enligt Barnombudsmannen, anmälningsplikten dåligt när det
gäller barn som far illa. Till exempel anmäler personalen på
barnavårdscentralerna endast vart tionde fall, där de
misstänker att barnet far illa. Regeringen måste därför
komma med konkreta förslag till åtgärder för att bland annat
få ändring till stånd när det gäller detta.

Såväl utredare som beslutsfattare på alla nivåer, inklusive domstolar, måste
också ha kunskaper för att kunna tolka brottsberättelser från barn för att rätt
kunna hantera dem. Ofta blir offret sämre behandlat av rättsväsendet än den
brottsmisstänkte. Det budskap som samhället många gånger ger de barn som
far illa är att det verkar vara en grövre handling att anklaga någon för ett
brott än att utsätta någon för ett brott. Det är en katastrof för ett barn då en
incestmisstänkt förälder eller annan som begått brott mot barnet frias i
domstolen. Rättsväsendet och andra instanser som möter barn som far illa
behöver få mer kunskap om hur barn som är offer för sexuella övergrepp
skall bemötas och omhändertas.

Personalen vid barnavårdscentralerna bör så fort som möjligt få en ökad
utbildning i hur man undersöker och upptäcker barn som misshandlas
inklusive utsätts för incest. De måste också kunna uppmärksamma symtom
på psykiska problem hos både barnen och deras föräldrar. Ett sätt att göra de
misshandlade barnen synliga är att satsa mer kvalitativt på barnhälsovården,
då ungefär 99 procent av alla barn i förskoleåldern undersöks där med jämna
mellanrum.

Ett annat sätt att ta vara på barnens rättigheter, hjälpa dem i svåra
situationer och förebygga incest och andra former av barnmisshandel är att
tillsätta barnombudsmän på regional nivå. Ytterligare ett sätt att hjälpa barn
så att de inte far illa är att satsa på föräldrautbildning. Denna verksamhet
måste få ökad status och erkännande från samhällets sida.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barn som rättsoffer måste ges ökat stöd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barns vittnesmål i rättsliga sammanhang,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konkreta åtgärder vidtas så att anmälningsplikten fungerar när
det gäller barn som far illa,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den personal som har att göra med barn i svåra situationer
utbildas för den uppgiften,1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att landstingen rekommenderas att tillsätta barnombudsmän.1

Stockholm den 25 oktober 1998

Margareta Viklund (kd)

1 Yrkandena 3, 4 och 5 hänvisade till SoU.