Sjukskrivningskostnader

Motion 2003/04:So430 av Lars Ångström (mp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Socialutskottet

Händelser

Inlämning
2003-10-07
Hänvisning
2003-10-15
Bordläggning
2003-10-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av 3 § lagen om ersättning för sjukgymnastik (1993:1652) så att kravet på remiss utgår.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om information om detta.

Bakgrund

I ansträngningarna att förebygga människors ohälsa och sänka samhällets kostnader för sjukskrivningar måste flera olika åtgärder och förslag kombineras. Ibland kan detta ske genom ett förenklat och därmed effektivare regelverk.

Förenklat regelverk

Paragrafen 3 § i lag (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik fick sin nuvarande utformning genom riksdagsbeslut i juni 1995 och ändringen trädde ikraft den 1 januari 1996. Under hösten 1995 fattade samtliga landsting, utom fyra, beslut om att remisskrav skulle gälla från och med årsskiftet. De fyra som avstod från att fatta ett sådant beslut var Stockholms, Östergötlands, Uppsala och Jönköpings läns landsting. Samtliga dessa fyra landsting var vid den tiden socialdemokratiskt styrda. Redan året efter upphävde Värmlands läns landsting sitt beslut och därefter har nästan samtliga landsting slopat kravet på remiss för besök hos sjukgymnast.

I SOU 1997:179 föreslogs att 3 § skulle ändras med ikraftträdande redan den 1 juli 1998. I betänkandet skriver utredaren:

Administrativa remisskrav tenderar att leda till revirtänkande och ökad byråkrati. Detta leder i sin tur till fördröjda behandlingar av patienter. … Delegationen bedömer det så angeläget att remisskravet slopas, att detta bör beslutas snarast möjligt för att möjlig­göra ett ikraftträdande den 1 juli 1998 och inte anstå till år 2000, då den nya lagen föreslås träda i kraft.

De skäl som anförs för att ha remisskrav till sjukgymnast är främst kostnadskontroll och att sjukgymnastresurserna kan styras till de som har störst behov av behandling hos sjukgymnast. De skäl som föranlett krav om att slopa remisskravet är insikten att en kostnadskontroll redan finns, att fördröjning av vård kostar och att utan remiss får man en mer rationell användning av personalresurserna (patienter kan gå direkt till sjukgymnast utan att först köa hos en alltför arbetstyngd läkare). Ett administrativt remiss­krav innebär ju i praktiken att en läkare måste ge patienten tillstånd att besöka sjukgymnast.

Hinder för de resurssvagaste

Den typ av hinder som ett remisskrav innebär medför en mer ojämlik vård. Hög­utbildade och resursstarka personer har alltid mycket lättare att skaffa kunskap, ställa krav och hitta i den ”sjukvårdslabyrint” som hindren skapar. En stor grupp av de långtidssjukskrivna är kvinnor utan högskoleutbildning, företrädesvis med anställning i offentlig sektor. Det är troligt att lågutbildade med behov av sjukgymnastiska åtgärder i högre utsträckning nöjer sig med att doktorn sjukskriver och ger recept på smärt­stillande eller andra mediciner.

Minskade sjukskrivningstider

Ett slopat remisskrav, kombinerat med information till alla personalkategorier i sjuk­vården och sjukvårdsupplysningen om möjligheten att slussa vårdbehövande direkt till sjukgymnast för undersökning och bedömning, skulle minska vårdtider och snabbare få människor tillbaka i arbete.

Cirka 80 procent av befolkningen i Sverige har idag möjlighet att söka vård hos sjuk­gymnast utan remiss från läkare. Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Kraven på hälso- och sjukvården är bland annat att den skall vara lätt tillgänglig och bygga på respekt för patientens själv­bestämmande och integritet. I nämnda betänkande (SOU 1997:179, sid. 223) skriver utredaren att förutsättningarna att bedriva vård på lika villkor saknas och att patientens valfrihet begränsas av remisskravet.

I betänkandet (SOU 1997:179) föreslås följande ändring träda ikraft den 1 juli 1998:

Nuvarande lydelse:

3 §

Med sjukgymnastik avses i denna lag sjukgymnastisk behandling som är föranledd av skada eller sjukdom. Om det krävs remiss från läkare eller tandläkare för sjukgymnastik inom landstinget, gäller det kravet även för sjukgymnastikersättning enligt denna lag.

Föreslagen lydelse:

3 §

Med sjukgymnastik avses i denna lag sjukgymnastisk behandling som är föranledd av skada eller sjukdom.

Lag (1995:838).

I hälso- och sjukvårdslagen har patientens inflytande stärkts på pappret. Trots detta lever inte vården upp till de krav som ställs om en lika vård i hela landet. Ett antagande av förslaget om ett slopat remisskrav och information om möjligheten att slussa vård­behövande direkt till sjukgymnast för undersökning kan bidra till att sänka samhällets kostnader för sjukskrivning.

Stockholm den 5 oktober 2003

Lars Ångström (mp)


Yrkanden (2)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av 3 § lagen om ersättning för sjukgymnastik (1993:1652) så att kravet på remiss utgår.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om information om detta.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.