Skärpt straff för vållande till annans död vid rattfylleri

Motion 1992/93:Ju610 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Rattfyllerister som kör ihjäl eller skadar barn har rönt
stor uppmärksamhet i media. Allmänheten är med rätta
upprörd över lindriga straff och den flathet som
myndigheter och etablissemanget uppvisar gentemot
rattfyllerister.

Väg- och sjöfyllerikommittén som nyligen presenterade
sitt betänkande Grovt Rattfylleri och Sjöfylleri (1992:131)
har föreslagit att brotten vållande till annans död och
vållande till kroppsskada eller sjukdom -- som inte sällan
förekommer i samband med onykterhet i trafik -- ses över.
Kommittén ifrågasätter om bedömningen av dessa brott inte
är mildare än vad som kan anses rimligt.

Ny Demokrati kan hålla med om att man måste
ifrågasätta bedömningen men inte bara den, utan
lagstiftningen som sådan.

En elvaårig pojke påkördes och dödades brutalt av en
rattfyllerist på en gångbana alldeles utanför sitt hem, som
låg i ett lugnt bostadsområde. Händelsen och följderna för
pojkens familj har berört oss djupt. Familjen får ett
livslångt lidande, rattfylleristen ett års fängelse för grovt
rattfylleri, grovt vållande till annans död, grov vårdslöshet i
trafik och grov smitning från olycksplatsen.

Detta är ett upprörande och uppmärksammat exempel.
Men det finns fler. Det förekommer allt för ofta att
människor blir dödade eller skadade i samband med
onykterhet i trafiken.

Det är uppenbart att straffen måste skärpas för
vållandebrott med dödlig utgång eller allvarliga
personskador. Straffmaximum för brotten grovt vållande till
annans död och grovt vållande till kroppsskada eller
sjukdom måste höjas. Dessutom måste rekvisiten och de
omständigheter som grundar straffbarhet ses över för den
här typen av brottslighet.

En annan möjlighet kan vara att skapa en särskild
brottsform som kallas bildråp med ett straffminimum på
förslagsvis tre år. Brottet bör terminologiskt ligga mellan
uppsåtligt dödande, mord och dråp, och grovt vållande till
annans död. Det typiska för brottet bör vara att det är fråga
om en synnerligen anmärkningsvärd körning som
exempelvis innefattar mycket hög hastighet, körning på fel
sida av vägbanan eller på plats där bilar normalt inte skall
förekomma, t ex en gångbana i ett bostadsområde, vidare
att föraren tappat herraväldet över bilen eller att föraren på
grund av körningen och omständigheterna i övrigt framstått
som likgiltig för andra människors liv och hälsa. En särskild
omständighet kan vara att en oskyddad trafikant t ex ett
barn dödats på en plats, ett bostadsområde, där särskild
försiktighet vid bilkörning får anses påbjuden. Om
körningen skett under inverkan av alkohol eller annat
berusningsmedel bör det tillmätas särskild betydelse.

Ett lagförslag bör snarast utarbetas som innefattar
brottet bildråp.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att straffen måste skärpas för
vållandebrott med dödlig utgång eller allvarliga
personskador,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att straffmaximum för brotten
grovt vållande till annans död och grovt vållande till
kroppsskada eller sjukdom måste höjas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det görs en översyn av
rekvisiten och de omständigheter som grundar straffbarhet
för vållandebrott, särskilt i fråga om brott med dödlig
utgång eller allvarliga personskador i trafiken,

4. att riksdagen hos regeringen begär ett utarbetat
lagförslag till en särskild brottstyp som kallas bildråp, att
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i
motionen anförts.

Stockholm den 20 januari 1993

Ian Wachtmeister (nyd)

Bert Karlsson (nyd)

Kenneth Attefors (nyd)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)