Skogsbruk

Motion 1990/91:Jo311 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Allmänna synpunkter

Skogen har många olika värden: livsrum för växter och
djur, ekologisk stabilisator, producent av virke och energi,
producent av svamp och bär, kunskapsbärare, kulturbärare
och miljö för friluftsliv. Vi måste ta hänsyn till alla dessa
värden vid vårt nyttjande av skogen.

Den rådande skogspolitiken har prioriterat skogens
funktion för att försörja massaindustrin med råvara alldeles
för högt. När företrädare för naturvården kritiserar den
svenska skogspolitiken för att vara alldeles för
exploateringsinriktad, brukar skogindustrins och
skogsbolagens företrädare kontra med att vi har ett mycket
stort virkesförråd och en hög tillväxt i skogen. Men
problemet med skogsbrukets inriktning ligger på ett annat
plan -- problemet är inte att antalet skogskubikmeter är för
lågt. Skogsbruket leder till att vissa naturtyper samt växtoch
djurarter slås ut. Antalet arter i våra skogar blir allt lägre.
Den biologiska mångfalden minskar. Just nu pågår en
gigantisk genetisk utarmning. Idag upptas inte ens 1% av
den totala produktiva skogsmarken av urskogar!

Ett annat problem, av näringspolitisk natur, är att
skogsbruket i hög grad inriktas på massaindustrins behov.
Men skogsbruk är en mycket långsiktig näring och en alltför
ensidig inriktning idag kan leda till framtida ekonomiska
problem. Det är naturligvis omöjligt att veta vilken
skogsbrukspolitik idag som kommer att ses som förnuftigast
om 50 eller 100 år. Men det gör det än mer viktigt att
inriktningen inte är så ensidig t.ex. när det gäller val av
trädslag. Det är möjligt att det svenska skogsbrukets
konkurrensfördelar kommer att ligga mer på produktion av
kvalitetstimmer till sågverken än på råvara till
massaindustrin. Konkurrensen kan komma att hårdna
betydligt från skogsbruk i delar av världen där tillväxten är
betydligt högre än i Sverige. I dessa områden saknas
däremot förutsättningar för att producera sågtimmer av
samma kvalitet som i Sverige.

Energiförsörjningen måste baseras på förnyelsebara och
miljövänliga energikällor. Energiförbrukningen kan
minskas radikalt genom sparande och effektivisering, men
en ökad användning av biobränslen är ändå nödvändig.
Detta kan leda till konkurrens med massaindustrin om
råvaran. En ändrad energipolitik kan därför också påverka
den framtida skogsbrukspolitikens inriktning.

Det långsiktiga virkesuttaget

Människan har på kort tid orsakat en omfattande
genetisk utarmning bl.a. genom utplåna naturliga biotoper.
Den internationella naturvårdsunionen (IUCN), där
Sverige är medlem, har föreslagit att 10 %
av alla representativa naturtyper måste bevaras för att
hejda den genetiska erosionen. Mot den bakgrunden har vi
i vår partimotion om naturvården föreslagit, som ett
långsiktigt mål, att 10 %
av alla representativa naturtypers areal i Sverige skall
bevaras.

I den här motionen för vi istället fram det kortsiktiga och
blygsamma kravet att 1 %
av den produktiva skogsmarken nedanför den gamla
skogsodlingsgränsen skall skyddas före 1995 års utgång. Vi
föreslår inte här budgetmedel för inköp av skogsmark för
reservatsbildning, utan återkommer till detta i samband
med vår miljöpolitiska motion senare i vår. Vi kommer att
föreslå att ca 500 milj. kr satsas på inköp av mark det
kommande budgetåret.

Vid inköpen av mark skall urskogar och urskogsliknande
naturskogar prioriteras. Det är bråttom om det ska-- gå att
hinna innan dessa områden är avverkade! Med regeringens
takt kommer det ta 30--40 år!

Vi menar att målet för det årliga virkesuttaget till
skogsindustrin är för högt och föreslår 65 milj. 11
m3sk som ett långsiktigt mål för det årliga
virkesuttaget. Det kan tyckas lågt i förhållande till den
årliga tillväxten på ca 85 milj. m3sk, men vi har
bedömt det vara lämpligt i förhållande till den ändrade
inriktning av skogbruket som vi vill ha, nämligen:10 %
av alla representativa naturtyper bör skyddas
restriktioner när det gäller skogsbruksmetoderna, t.ex.
skogsdikning, storhyggesbruk, plöjning och harvning
väsentligt större naturvårdshänsyn i skogsbruket i
allmänhetökad konkurrens om råvaran från
energisektorn

Träfiberlagen

Träfiberlagen syftar till att trygga massaindustrins
tillgång på råvara gentemot konkurrerande intressen.
Lagen hindrar i viss mån att skogsråvara används inom
energisektorn. Vi syftar med vår ekonomiska politik till att
höja biobränslenas konkurrenskraft i förhållande till fossila
bränslen. Vi anser att regeringen inte behöver ha sådana
befogenheter när det gäller att styra råvaruanvändningen.
Därför föreslår vi att lagen avskaffas.

Skogsvårdslagen

Skogsvårdslagen är hårt inrikad på det rena
virkesuttaget på bekostnad av många andra värden.
Skogsbruket måste bli mer varierat både vad avser
brukningsmetoder och ändamål. Skogsvårdslagstiftningen
måste ses över så att det blir lättare för den enskilde
skogsägaren att bedriva ett mer extensivt skogsbruk,
utnyttja fler trädslag och använda blädning som
avverkningsmetod. Idag är det i princip förbjudet att låta
bli att avverka för den markägare som av naturvårdsskäl vill
bevara ett område!

Naturskyddsföreningen har utarbetat ett förslag till ny
skogsvårdslag och vi föreslår att detta kan ligga till grund för
en ny skogsvårdslag. Vi anser att skogsvårdslagen måste tas
med i den översyn av den samlade miljölagstiftningen som
miljöskyddskommittén arbetar med.

I väntan på en helt ny skogsvårdslagstiftning anser vi att
en del, för naturvården väsentliga, ändringar måste göras
redan nu i den nuvarande skogsvårdslagstiftningen.
Skogsvårdslagens 5

§ tredje stycket bör avskaffas. Paragrafen tvingar fram
avverkning i lågproducerande bestånd som kan vara
värdefulla för naturvården.

21

§ i skogsvårdslagen är en hänsynsparagraf som ger
möjligheter att lämna föreskrifter om naturvårdshänsyn i
skogsbruket. Det är hit de som försvarar dagens
skogsbruksmetoder brukar hänvisa när de påstår att
skogsbruket tar tillräcklig naturvårdshänsyn.

Tyvärr är paragrafen bara en papperstiger. Det finns
flera orsaker till att den inte fungerar. En är att den inte är
direkt straffsanktionerad. Skogsvårdsstyrelsen tvingas
komma med ett föreläggande i varje enskilt fall.
Föreskrifterna får inte orsaka att pågående
markanvändning avsevärt försvåras, vilket naturligvis
begränsar möjligheterna att kräva naturvårdshänsyn starkt.
En direkt följd av detta är att föreskrifterna anger att
hyggesstorleken inte får inskränka den avverkningsvolym
som behövs för en rationell drift, vilket gör att det är
omöjligt att ingripa mot storskogsbruket.

Skogsvårdslagens 21 paragraf och dess föreskrifter bör
ses över i syfte att stärka naturvården. Ett mer långtgående
naturvårdsansvar bör läggas på skogsbrukaren och
paragrafen bör straffsanktioneras.

Ädellövskogslagen

Ädellövskogslagen är inte effektiv när det gäller att
skydda landets ädellövskogar. En anledning är det höga
kravet på vad som får betecknas som ädellövskog. I södra
Sverige är kravet att ett skogsområde skall innehålla minst
70 %
ädla lövträd för att det skall omfattas av lagen. Lagen
bör ändras så att en 50

-procentig andel blir tillräcklig i hela landet. Lagen bör
utvidgas till att även omfatta klibbal.

Ett annat problem är att markägarna har kunnat anpassa
beståndsindelningen genom att avverka delar av ett
ädellövbestånd tillsammans med ett bestånd av andra
trädslag och på så sätt kunnat pressa ned andelen ädla
lövträd. Lagen måste ändras så att den möjligheten
försvinner.

Skogsbruksplanerna

I det förslag till lag om biotopskydd, som vi lade fram
under förra årets allmänna motionstid, har vi föreslagit att
krav på kommunala naturvårdsplaner skall införas och att
de obligatoriska skogsbruksplanerna skall anpassas till
dessa. Vi anser att 21§ bör ändras så att naturvårdshänsyn
blir en väsentligt del i skogsbruksplanerna.

Riksskogstaxeringen

Inom ramen för riksskogstaxeringen genomförs ett
viktigt arbete med att undersöka skogens tillstånd.
Naturvården borde kunna få större nytta av
riksskogstaxeringen om man utvidgade dess
verksamhetsområde. Kostnaden att genomföra
inventeringar av växter och naturtyper skulle bli
jämförelsevis låg då en stor del av kostnaderna redan är
betalda eftersom man redan är på plats för att undersöka
andra parametrar. Vi föreslår att riksskogstaxeringens
verksamhetsområde utökas så att riksskogstaxeringen blir
av större värde för naturvården.

De fjällnära skogarna

Trots oklarheten om möjligheterna till en säker återväxt
och trots att de är viktiga för många hotade arter bedrivs
ett intensivt skogsbruk i de fjällnära skogarna ovanför den
gamla skogsodlingsgränsen. En del av dessa områden är
också viktiga för rennäringen eftersom de utgörs av gammal
hänglavskog.

Under 1988 års valrörelse lovade företrädare för alla
riksdagspartier att den fjällnära skogen skulle skyddas av en
naturvårdsgräns. Våren 1989 frångick socialdemokraterna
och moderaterna i riksdagen sina löften om införandet av
en naturvårdsgräns. Istället hänvisade man till en pågående
utredning i Skogsstyrelsens regi som skulle komma med
förslag till ett bättre bevarande av de fjällnära skogarna.
Redan i regeringens direktiv gjordes det omöjligt för
Skogsstyrelsen att presentera något förslag som skulle
kunna ha betydelse för att åstadkomma något skydd värt
namnet. Regeringens direktiv innehöll nämligen
begränsningen att pågående markanvändning inte avsevärt
fick försvåras. Detta innebar i klartext att Skogsstyrelsens
förslag inte fick kosta något. Om pågående
markanvändning avsevärt försvåras måste ersättning
betalas ut till markägarna enligt naturvårdslagen. Det är
självklart omöjligt att rädda de fjällnära skogarna med så
små förändringar av skogsbruksmetoderna att ersättning till
markägarna inte behöver betalas ut.

Propositionen om skogsbruket i fjällnära skogar, hösten
1990, innehöll inte mycket nytt som förbättrade
förutsättningarna för naturvården. Förslaget byggde i stort
sett på Skogsstyrelsens förslag. Några positiva förslag fanns
med som t.ex. att avskaffa skogsvårdslagens 6 paragraf om
skyldighet att avverka överårig skog. Under riksdagens
behandling gjorde socialdemokraterna och centern upp om
ett förslag som vara lika dåligt ur naturvårdssynpunkt som
regeringens ursprungliga förslag.

Den viktigaste frågan om hur man åstadkommer ett
sammanhängande skyddat område längs hela fjällkedjan
behandlades knappt i utskottsbetänkandet trots att den
diskussionen egentligen var grundläggande i debatten.
Miljöpartiet anser att Naturvårdsverket skall få i uppdrag
att skyndsamt utforma ett förslag för hur ett sådant skydd
bör utformas med utgångspunkt i naturskyddsföreningens
förslag. Domänverket bör omedelbart upphöra med
avverkning ovanför den gamla skogsodlingsgränsen tills det
är beslutat vilka restriktioner för skogsbruket som skall
gälla i området.

Naturvårdsverket bör också få i uppdrag att lägga fram
förslag till på vilket sätt de områden nedanför de fjällnära
skogarna, som gruppen ''Steget före'' från
Naturskyddsföreningen har uppmärksammat, bör skyddas.
Vissa områden alldeles nedanför det som brukar betecknas
som den fjällnära skogen har nämligen visat sig vara ännu
mer skyddsvärda än den fjällnära skogen. En orsak är att
dessa områden hittills har skonats från ett intensivt
skogsbruk och fungerar som restbiotoper för arter som
tidigare var vanliga i en stor del av landet.

Våtmarker och sumpskogar

Skogsbruket har redan orsakat att en mycket stor del av
landets våtmarker och sumpskogar har dikats ut och
förstörts. Många hotade arter är beroende av just våtmarks-
och sumpskogsbiotoper. Områdena fungerar som
ersättningsbiotoper för arter som trängts undan från torrare
områden av skogsbruket. Utdikningen är inte bara ett
problem för naturvården utan också i hög grad en
miljöfråga. Våtmarker och sumpskogar fungerar som
naturliga kvävefällor eftersom nitrat reduceras till kvävgas i
den syrefattiga miljön. Kväveläckaget ökar från
skogsmarken pga att utdikningen minskar kapaciteten till
denitrifikation.

Numera är skogsdikning tillståndspliktig enligt 18 c

§
i naturvårdslagen. Men i praktiken har inte
tillståndsplikten kunnat minska skogsdikningen. Tillstånd
har givits så gott som utan undantag. Dessutom är
skyddsdikningen inte tillståndspliktig överhuvudtaget trots
att skyddsdikning ofta innebär att diken dras genom
våtmarksområden.

Vi kräver att även skyddsdikningen görs tillståndspliktig
och att villkoren för tillstånd skärps så att utdikningen av
våtmarker i stort sett upphör.

I en partimotion om biotopskydd föreslog vi under förra
riksmötet att all exploatering av våtmarker och sumpskogar
skall göras tillståndspliktig. Tillstånd skall bara få ges efter
noggranna miljökonsekvensbeskrivningar där bland annat
en inventering av områdena skall ingå. Tillstånd skall inte
få ges om området är biotop för eller har väsentlig betydelse
för hotade arter. Vi återkommer med förslag om
biotopskydd i samband med behandlingen av
miljöpropositionen i vår.

Skogsbruksmetoderna

Många skogsbruksmetoder som används idag hör inte
hemma i ett naturvårdsanpassat skogsbruk. Extrema
skogsbruksmetoder bör i princip förbjudas. Med extrema
skogsbruksmetoder menar vi helträdsutnyttjande,
stubbbrytning och hyggesplöjning.

Kalhuggningen som avverkningsmetod måste också
radikalt förändras. Stora sammanhängande områden skall
inte få kalhuggas. Hur stora hyggen som skall tillåtas måste
anpassas till marktyp och läge, men bör normalt kunna
begränsas till 1--5 ha. Skärpta krav på anpassning till
terrängen måste ställas och hyggen skall inte få läggas kant i
kant så att i praktiken mycket stora hyggen kan uppkomma.
Torrträd, äldre träd och trädgrupper måste sparas vid
avverkningen.

Skogsgödsling med kväve hör inte hemma i ett
naturvårdsanpassat skogsbruk. Kvävegödslingen leder till
att uttaget ur skogen kan ökas på ett sätt som marken inte
kan bära på sikt och konkurrensförhållandena mellan olika
växter förändras så att växter som kan klara sig på
näringsfattigare marker missgynnas.

Vi anser att all spridning av bekämpningsmedel i naturen
skall förbjudas. Idag kan visserligen kommunerna stoppa
sprutning i skogen och det har lett till att kemiska
bekämpningsmedel inte används i någon större utsträckning
i skogsbruket. Men vi anser att det inte finns någon
anledning att ha kvar möjligheten till spridning av
bekämpningsmedel i skogen.

Främmande trädslag

Under 1991 kommer sannolikt tillstånd att ges för
plantering av contortatall på 23 000 ha och försök pågår med
plantering av andra främmande trädslag. Utplanteringen av
främmande trädslag måste upphöra eftersom de innebär
ekologiska risker som inte är överblickbara. Utplanteringen
innebär också en ekonomisk risk eftersom de främmande
träden kan tänkas drabbas av sjukdomar och skadeinsekter
i större omfattning än naturligt förekommande träd.

Kalkning av skogsmark

Försurningsläget för skogsmark är akut i delar av landet,
framförallt i sydvästra Sverige. Vissa mätningar tyder på att
det utbytbara förrådet av baskatjoner har halverats på bara
några decennier. Halterna av utbytbart aluminium som kan
skada trädens rötter har ökat och kalcium och magnesium
som är viktiga växtnäringsämnen har minskat.

Det akuta läget gör att vi, trots den osäkerhet som finns
vad gäller skogskalkningens effekter, väljer att föreslå att
budgetmedel satsas på skogskalkning och
vitaliseringsgödsling med framförallt kalcium och
magnesium. Vi återkommer till finansieringen av kalkning
och vitaliseringsgödsling av skogsmark i samband med vår
miljöpolitiska motion senare i vår liksom med åtgärder för
att komma åt orsakerna till försurning och skogsdöd.

Skogbilvägar

Nätet av skogsbilvägar växer snabbt. Det är numera
svårt att hitta skogsavsnitt där man kan vandra särskilt länge
utan att hamna på en skogsväg. I vårt förslag till statsbudget
har vi föreslagit att bidragen till skogsbilvägar dras in.
Dessutom menar vi att anläggandet av skogsbilvägar skall
miljöprövas på ett restriktivt sätt så att nyanläggningen av
skogsbilvägar bromsas kraftigt.

Domänverket

Domänverket är en av de största skogsägarna i landet.
Miljöpartiet de gröna anser att domänverkets verksamhet
skall inriktas mot mer renodlade samhällsmål som:att slå
vakt om arbetstillfällena i skogslänenatt sköta skogarna
på ett sådant sätt att allmänhetens möjligheter till ett rikt
friluftsliv främjasatt beakta naturskyddsaspekter så att
ett rikt växt- och djurliv och ett variationsrikt skogslandskap
bevaras.

Vi kräver därför att den av riksdagen fastställda
principen -- att i domänverkets verksamhet den
företagsekonomiska lönsamheten skall prioriteras -- ersätts
med krav på att verket driver skogsbruk med
samhällsekonomiska förtecken och med inriktning på
flerbruk. Domänverket måste omedelbart ges direktiv att
inte anlägga vägar eller avverka i de fjällnära skogarna
ovanför den gamla skogsodlingsgränsen.

Hemställan

Med hänvisning av vad som anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att målet för det årliga
virkesuttaget av vedråvara skall sänkas till 65 miljoner
m3sk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 1

% av den produktiva skogsarealen nedanför den gamla
skogsodlingsgränsen skall skyddas före 1995 års utgång,

[att riksdagen beslutar avskaffa träfiberlagen,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skogsvårdslagen bör ses över,

4. att riksdagen beslutar att 5

§ tredje stycket skogsvårdslagen utgår,

5. att riksdagen beslutar att 21

§ skogsvårdslagen skall skärpas i enlighet med vad som
anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till
miljöskyddskommittén så att skogsvårdslagen tas med i
översynen av miljölagstiftningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ädellövskogslagen skall ses över i enlighet med vad som
anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär att
riksskogstaxeringen skall utvidga sin verksamhet till att
innefatta parametrar av intresse för naturvården,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en naturvårdsgräns för
skogsbruk i den fjällnära skogen skall införas,

10. att riksdagen hos regeringen begär att
naturvårdsverket får i uppdrag att lägga fram ett förslag till
skydd för de fjällnära skogarna i enlighet med vad som
anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändring för begränsning av dikning av våtmarker och
sumpskog i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att hyggesstorleken bör begränsas i enlighet med vad som
anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om helträdsutnyttjande och
hyggesplöjning,

14. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag så att
användandet av främmande trädslag inom skogsbruket
upphör,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöprövning av skogsbilvägar,

16. att riksdagen avslår prop. 1990/91:100, bil. 11, anslag
C

6, Stöd till byggande av skogsbilvägar,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att spridning av konstgödsel på
naturmark skall förbjudas,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att användningen av kemiska
bekämpningsmedel inom skogsbruket skall förbjudas,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att domänverkets instruktioner skall ändras i enlighet med
vad som anförts i motionen.1]

Stockholm den 18 januari 1991

Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp)

Åsa Domeij (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Roy Ottosson (mp)

1 1990/91:N313