Skytterörelsen och blyammunition

Motion 2004/05:MJ409 av Ragnwi Marcelind och Dan Kihlström (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att fortsättningsvis använda blyammunition vid jakt och tävlingsskytte.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en konsekvensutredning av ett blyförbud.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en konsekvensutredning beträffande den frivilliga skytterörelsen genomförs, innan förslag om skärpta krav på vapenförvaring, skärpta bullerkrav på skjutbanor m.m. genomförs.

Motivering

Våren 2003 behandlade riksdagen ett förslag från regeringen beträffande bl a utfasning av särskilda farliga ämnen, dit bly räknades. I betänkande 2002/03 MJU14 beskrev utskottsmajoriteten det hela bl a på följande sätt:

"..Enligt 14 e §, som träder i kraft den 1 januari 2008, får kulammunition som innehåller bly inte användas vid jakt eller skytte med undantag av skytte på skjutbana eller skjutfält om ammunitionen samlas upp i miljökulfång eller tas om hand på annat sätt som är godtagbart från hälso- och miljösynpunkt. Naturvårdsverket bemyndigas enligt 14 f § att meddela föreskrifter om undantag från förbuden om det med hänsyn till syftet med eller säkerheten vid användningen inte finns något godtagbart blyfritt ammunitionsalternativ samt för vissa sportskyttegrenar om Internationella Sportskyttefederationens regler inte ger utrymme för användande av blyfri ammunition i dessa grenar".

Vid riksdagsdebatten den 16 april 2003 om ovanstående betänkande sa utskottsmajoritetens representant Christina Axelsson (s) bl a följande;

".Jag vill först fästa uppmärksamhet på miljömålet om utfasning av särskilt farliga ämnen. Här anser man enligt det första inlägget i dagens debatt att det kanske inte är så farligt att sprida lite bly i naturen. Det kanske inte verkar vara så mycket per kvadratkilometer. Sverige är ett stort land.

Men det är mycket bly som sprids ut i naturen, och det är också viktigt att även jägarna tar sitt ansvar för att minska spridningen av farliga ämnen."

Naturvårdsverket kan också medge undantag från förbudet om det inte finns något godtagbart blyfritt ammunitionsalternativ. Detta har riksdagen markerat redan när vi fattade beslut om förbud mot blyhagel för flera år sedan.

Med det anförda är det tydligt att lagstiftaren, Riksdagen, sagt att om det inte finns något godtagbart blyfritt ammunitionsalternativ kan Naturvårdsverket medge undantag från förbudet. Det framgår också tydligt i det betänkande som utskottet skrev under riksmötet 2001/02, betänkande 2001/02MJU14.

Det är självklart ur miljösynpunkt önskvärt att minska användningen av bly i samhället. Beslutet att helt förbjuda blyhaltig ammunition var dock illa underbyggt. Man skapade också en möjlig utgång genom att ge Naturvårdsverket möjlighet att medge undantag från förbudet om inte fullgoda alternativ finns. Och såär nu fallet.

De metallegeringar som provats har inte blyets densitet och skottverkan. Följden är att risken för skadeskjutningar av vilt ökar. Miljöpåverkan är också minimal samtidigt som skaderiskerna ökar. Förbudet mot blyhagel kan alltså ifrågasättas.

Vad gäller kulammunition finns det överhuvudtaget inget alternativ som är acceptabelt. Det gäller såväl för jakt som sportskytte. Den miljöpåverkan dessa mängder har kan också sägas vara försumbara i sammanhanget. Det vore värdefullt att få en sådan miljöanalys för användandet av kulammunition vid jakt. En sådan har regeringen ännu inte presenterat.

Det är uppenbart att totalförbudet för användning av blyhaltig ammunition vid jakt liksom vid skjutbanor var förhastat. I och med att fullgoda alternativ saknas måste Naturvårdsverket medge omfattande generella undantag. Beslutet bör omprövas och i stället utformas så att blyförbudet träder i kraft först när fullgoda alternativ till blyhaltig ammunition finns att tillgå. [Marker]Det kan ske när Naturvårdsverket kan konstatera att såär fallet.

Regeringen borde också ta till sig vad som i denna fråga anförts från jägarorganisationerna, Naturvårdsverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt samt nu senast i en gemensam deklaration från LRF, Svenska Jägarförbundet och Skogsindustrierna. De deklarationerna talar sitt tydliga språk.

Det saknas dessutom en konsekvensanalys om blyförbudet beträffande kulammunition skulle verkställas.

I detta läge är det förvånande att miljöministern till jägarorganisationerna i brev har framfört ".att det är av yttersta vikt att förbudet mot blyhagel genomförs till utgången av 2005 och att förbuden mot bly i ammunition i sin helhet genomförs som planerat till utgången av 2007..." . Hur kan ministern uttrycka sig när det ännu inte finns fullgoda alternativ?

Detta är ett brev som är exempellöst. Det visar en frustration över riksdagsbeslutet som medger undantag och Naturvårdsverkets tidigare påtalan att man måste finna en rimlig lösning om det inte finns fullgoda alternativ till bly i jakt- och sportskytteammunition. Men riksdagsbeslut kan inte en minister bortse från.

Istället för att genomföra de konsekvensanalyser som efterfrågats samt initiera forskning kring alternativ försöker ministern med en form av ministerstyre lägga ansvaret på frivilligorganisationer att lösa problemet. Det är inte acceptabelt.

En annan viktig del av frivilligrörelsen är skytteorganisationerna. Tusentals människor runt om i landet ägnar sig åt sportskytte och inte minst inom ungdomsrörelsen har den som andra ideella organisationer en fostrande funktion.

På senare tid har det aktualiserats nya föreskrifter från såväl Rikspolisstyrelsen som från Naturvårdsverket beträffande bl a vapenförvaring och bullerskydd vid skjutbanor. Förmodligen är förslagen framtagna i all välmening men i verkligheten kommer de att slå hårt mot frivilligarbetet och möjligheten att bedriva fortsatt skytteverksamhet. Därför behöver nu regeringen initiera en ordentlig konsekvensbeskrivning om vad skärpta krav på vapenförvaring samt skärpta bullerkrav vid skjutbanor kan komma att innebära för skytterörelsen. Då bör man också se på hur krav som reses på skytteverksamheten kan förenas med fortsatta ideella verksamheter på skytteområdet.

Stockholm den 3 oktober 2004
Ragnwi Marcelind (kd)	Dan Kihlström (kd)