Socialtjänstpersonalens arbetsförhållanden

Motion 1992/93:So303 av Bengt Kindbom (c)

För personal inom socialtjänsten är den lagreglerade
rätten att erhålla och begära polismedverkan vid
genomförande av tjänsteåliggande reglerad i LVU, lag om
vård av unga, och LVM, lag om vård av missbrukare. Det
finns dock en lång rad situationer som är kopplade till
socialtjänstens allmänna skyldigheter som innehåller risker
för att våldshandlingar kan förekomma där rätten och
möjligheten till biträde av polisman ej är reglerade.

Många av socialtjänstens klienter är föremål för
handläggning även inom frivården, psykvården, polisen och
kronofogdemyndigheten. Skyddsförutsättningarna är dock
väsentligt olika även om anledningen till att närma sig
individen för olika grupper ofta är av trivial natur och inte
föranledd av omhändertagandebeslut.

Det föreligger stora skillnader mellan uppräknade
yrkeskategorier. Läkare har i lagstiftning beretts möjlighet
att för sitt personliga skydd få anlita polis vid genomförande
av undersökning. När socialtjänsten skall möta samma
människor finns ej någon sådan lagreglerad möjlighet.

I syfte att råda bot på eventuella missförhållanden och
skapa skyddsförutsättningar är det angeläget att regeringen
utreder möjligheten för att ge socialtjänstens personal
samma arbetsförutsättningar som både läkare och
kronofogdemyndighetens personal har vad avser möjlighet
att begära biträde av polismyndighet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av
skyddsförutsättningar för socialtjänstens personal.

Stockholm den 26 januari 1993

Bengt Kindbom (c)